Projekt i bild: ”Titanic Belfast”

Säg ”Titanic” och många tänker nog isberg och ”osänkbart” fartyg, eller storfilmen från Hollywood, med samma namn. En lika tragisk som mytomspunnen händelse i den moderna historien, som fortfarande fängslar, över hundra år efter att katastrofen inträffade (1).

I hjärtat av den nordirländska staden Belfasts gamla hamnområde, ligger den historiska besöksattraktionen ”Titanic Belfast”, intill den fysiska plats där det olycksdrabbade fartyget ”Titanic” började byggas 1909.

Exteriör av 'Titanic Belfast', södra fasaden. Foto: Paul Henningsson, musedia

Attraktionen ”Titanic Belfast” invigdes 2012 och har fått många priser för utställningarna och för den totalupplevelse som besöket sägs ge.

Hur kan en ganska väl dokumenterad för att inte säga exploaterad händelse, som Titanics undergång, berättas i utställningsform?

Att vi inte var ensamma att vara nyfikna på ”T.B”denna tidiga augustidag, visade sig snabbt i entrén…första semesterhelgen för britter och en förköpt biljett via nätet visade sig vara ett måste, för att inte behöva köa i timmar..

Tack vare en mycket vänlig och serviceinriktad herre vid receptionen, som berättade att de redan haft över 3000 besökare samma förmiddag (!), kom MuseiTeknik in med en speciell ”bloggarbiljett”…many thanks!

'Titanic Belfast' entré. Foto: Paul Henningsson, musedia

Interiör med del av trapphallen, 'Titanic Belfast'. Foto: Paul Henningsson, musedia

”Titanic Belfast” är en privat besöksattraktion, skapat som ett museum med scenografier, historiska föremål och repliker, digitala visualiseringar och interaktiva stationer.
En stor butik säljer böcker, souvenirer, repliker och presentartiklar. I butiksdelen kan besökare som blivit fotograferade mot ”greenscreen” (2) i foajén även hämta sitt minnesfotografi med ”Titanic”-bakgrund…

Själva byggnaden som är sex våningar hög, ligger som en stor grov kristall på kanten av en kajsida, arkitektoniskt medvetet utformat som ett ”landmärke”. Ett grepp som kan kännas igen från liknande ”ikonprojekt” med nya museianläggningar världen över (3). En byggnad med uppenbart skulpturliknande form, som kan associera till fartygsskrov och oceanångarens skala. Men kanske också påminna om isberg, sprickor och brottytor .

Titanic hade den senaste kommunikationstekniken ombord. Besökare vid interaktiv morsenyckel-station. Foto: Paul Henningsson,  musedia

Utställningarna är tematiskt – kronologiskt arrangerade. Tanken är att grupper av besökare släpps in i ena änden, vandrar igenom hela anläggningen och sedan lämnar vid en utgång. Det finns delvis möjlighet att ”gena” genom byggnaden, för den som väljer att inte ta del av alla utställningsdelar. Besöket inleds på första våningen, därefter en hiss upp till sjätte högsta våningen.

Virtuell stadsbild av Belfast vid förra sekelskfitet med animerade silhuettfigurer. Foto: Paul Henningsson, musedia

Följa John med animerade figurer.. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utställningens berättelse börjar på land: Belfast, Irland vid förra seklet, är den miljö som besökarna möter först. Via assymetriska stora projektioner med animerade silhuettfigurer, skapas en levande och myllrande känsla, där besökaren också blir en rörelse i kryssandet runt stadens rum. Det är kul att testa om det går att gå lika fort som figurerna!

Den kulturhistoriska bakgrunden sätter skeppsvarvet och fartygssatsningen i ett sammanhang; politiska konflikter med Storbritannien, nationalism, den svåra ekonomiska situationen, stor emigration från Irland..fast trots allt, ett liv som fortsätter, (vilket också kan jämföras med samhället idag, 2017…Brexit, EU, migration, global ekonomi, nationalism, terrorism..)

Montrar i form av koffertar introducerar historiska personligheter, Foto: Paul Henningsson, musedia

I den första delen introduceras även några personligheter som på olika sätt hade anknytning till Titanic:s öde. Ett hem- och restaurangbiträde som senare fick arbete ombord och som även överlevde katastrofen, samt ingenjörer och skeppsklarerare med flera. Några av personligheterna återkommer i de olika utställningsavsnitten, som en del av berättartråden.

Titanic och systerfartygen byggdes på legendariska skeppsvarvet “Harland and Wolff”, granne till attraktionen och ännu verksamt inom marina området (4).
De första ritningarna på skeppet och köldragningen förstärks av en rums- och golvinstallation där besökarna med sina fötter kan prova att hitta så många nitar som möjligt i skrovet..

Hur många nitar kan du knacka? Interaktiv golvinstallation på 'Titanic Belfast'. Foto: Paul Henningsson, musedia

Rekonstruktion av byggställningar för Titanic. Foto: 'Titanic Belfast'

Från den simulerade bygghissen upp till översta våningen syns en rekonstruerad byggställning i full skala, liknande den på varvet när Titanic byggdes – inget för personer med svindel…

Översta våningen är så att säga en ”attraktion inuti en attraktion”. Besökare köar länge för att åka en mekanisk gondoltur genom ett gestaltat skeppsvarv (också det ett beprövat grepp från andra internationella attraktioner), med fullskaliga modeller, audiovisuella effekter och röster från varvsarbetare. Bygget på varvet var slitsamt och farligt, och dödsolyckor från hög höjd hände. Inte en helt säkrad arbetsplats.

Fartygets konstruktion visualiseras med storskaliga foton och teknisk grafik. Foto: Paul Henningsson, musedia

'Titanic Belfast' byggdes med samma höjd som fartygets skrov. Taktil modell av skeppshallen. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utställningen visar sjösättningen av Titanic med foto och animationer. Foto: Paul Henningsson, musedia

Själva sjösättningen väckte stor uppmärksamhet i media. Fartygets konstruktion var av en helt ny typ, dess massiva storlek och kraftfulla motorer, den genomarbetade inredningen. Det måste ha varit ett tekniskt och upplevelsemässigt underverk. Och samtidigt, detta var långt innan utlandssemestrar och nöjesresande var någon självklarhet.

Jag hade för egen del inte helt klar uppfattning om att fartyget dels gjorde en provtur, dels vid sin första resa seglade mellan ett par hamnar, bland annat i Frankrike, innan hon slutligen 1912 seglade från Irland mot USA..

Fartygets interiör beskrivs med inslag av taktila stationer med inredningsmaterial och detaljer. Foto: Paul Henningsson, musedia

Del av rekonstruerat soldäck på Titanic, med Atlantens vågor som filmbakgrund. Foto: Paul Henningsson, musedia

Livet ombord gestaltas med olika rekonstruerade miljöer; däcket, hytter för tredjeklass-passagerare, salong och restaurangdel. Fasta miljörekonstruktioner kompletteras av fullskaliga 3D-projektioner runt ett väggavsnitt.

I de fysiska miljöerna gestaltas passagerare och personal i form av dramatiserade projektioner direkt på rumsytorna. Enkelt och väldigt effektivt. Karaktärerna ger samtidigt en liten spöklik rysning, som ett eko, med tanke på att vi redan känner till hur det skulle gå…

Tyvärr är det svårt att höra dialog och ljud från scenerna, bland alla andra besökare..
Alternativa lösningar, t ex mer riktat ljud eller enkla hörlursstationer hade kunnat komplettera något..

Kyparen berättar om frukosten ombord.. Foto: Paul Henningsson, musedia

Projicerade korta dramatiserade sekvenser i en rekonstruerad tredjeklasshytt. Foto: Paul Henningsson, musedia

3D-projektioner visar delar av Titanics interiörer. Foto: 'Titanic Belfast'

I ett mörkt avskalat rum, där rumstemperaturen dessutom hålls rätt sval, hör vi brottstycken av radiosignaler. Upplysta morsekods-remsor blandas med en svag stjärnhimmel. Oroande citat på väggen, och i fonden, en projicerad animation där fartyget sakta börjar sjunka i fören.

För att skildra själva olycksögonblicket har utställningsmakarna skapat ett medvetet minimalt rum, som kontrasterar mot de tidigare tablåerna och miljöerna.
Ingen sensationalism eller överarbetad dramatik. Snarare ett märkligt lugn, gripande, värdigt och sorgligt.

Det tog över en timme innan de första livbåtarna sattes i sjön. Alla livbåtar nådde heller inte vare sig hjälpfartyg eller land.

Titanics kollision och förlisning visas som en animerad illustration. Foto: Paul Henningsson, musedia

Förhör med ögonvittnen och besättning följde efter katastrofen. Foto: Paul Henningsson, musedia

I efterspelet till katastrofen skildras de första förhören och rättegångarna i USA med ögonvittnen och inblandade.

Den mänskliga tragedin var skakande i sig, men innebar för rederiet även ekonomiska och juridiska problem. Hur väl förberedda var manskapet för jungfruresan? Ett av systerfartygen, ”Olympia”, fick ta paus och byggdes även om samt kompletterades med ett mycket större antal livbåtar än vad Titanic hade seglat med.

I denna del av utställningarna finns även en form av ”faktarumsdel”, dock utan bord och sittplatser, där besökare via pekskärmskiosker kan utföra olika sökningar i databaser och passagerarlistor, skapa egen grafik samt få statistiska sammanställningar om olika fakta.

Pekskärmskiosker med fakta och passagerarstatistik. Foto: Paul Henningsson, musedia

”Titanic Belfast”-utställningen avslutas med sökandet efter skeppsvraket, som slutligen hittades och fotograferade först på 1980-talet av marinforskare vid stiftelsen ”National Geographic” (5).
I en större hörsal visas filmklipp om sökningsarbetet samt decennier av dokumentation.

I en intilliggande rumsinstallation finns ett ytterligare exempel på hur byggnadens våningar kreativt utnyttjats för att återge skala och djup. Under våra fötter, på ett glasgolv, visas en film med ett kamerasvep över vraket nere i djupet på havsbottnen.

Innan besökare når utgången, presenteras den maritima sektorn och det marina ekosystemet på Nordirland idag, vilket tyvärr mest känns som en sponsrad uppställning.

Storskalig filmprojektion av Titanics vrak under ett glasgolv. Foto: 'Titanic Belfast'

På väg ut är vi är trötta, intrycken är många och promenaden rätt lång..

Dilemmat med denna typ av attraktion som kanske bara besöks en enda gång, t ex i samband med turistresa, är att som besökare så vill jag utnyttja biljetten och tiden maximalt, vilket naturligtvis inte är enkelt.

Eftersom tanken är att följa den linjära givna rutten, har vi även ett mer eller mindre konstant flöde av besökare bakom oss (ovanligt högt tryck, under en högsäsongsdag som denna) som så att säga omedvetet ”föser oss” vidare..

Trots detta upplevde jag inte utställningen som överlastad eller övertydlig. Det är levande men också värdigt. Min upplevelse om fartyget breddas till att även inkludera alla de människor som hade del i fartygets historia, både före och efter olyckan. Det övergripande intrycket är mänskligt, samlat, inte sensationellt eller effektsökande.

Utsikt från femte våningen mot platsen där Titanic sjösattes. Foto: Paul Henningsson, musedia

Det är i alla fall uppenbart att producenterna har tänkt på oss besökare. Här och var i passager fanns drickautomater för vatten och läsk på flaska, liksom toaletter, sittplatser, en klart trevlig men inte alltid självklar lösning vid besöksattraktioner.

En annan tillgång under besöket är de besöksblad över anläggningen som delas ut vid ingången till första utställningsdelen. Bladet sammanfattar rubrik och berättelser i varje huvuddel av museet, som dels hjälper till att följa innehållet på plats, dels behåller delar av upplevelsen efteråt. Ett stort plus för att besöksbladet även listar huvudföremål i varje utställningsdel. Smart och besöksvänlig lösning!

Utomhusutställning med skyltar av stål, emalj, med grafik och ljudstationer. Foto: Paul Henningsson, musedia

Ett av Titanics systerfartyg SS Nomadic i en äldre bevarad torrdocka. Foto: Paul Henningsson, musedia

Besöket på ”Titanic Belfast” kan kombineras med en guidad visning runt den historiska varvsmiljön, med en minneslund över de omkomna, samt ett besök på ”Harland & Wolff”.

I anslutning till anläggningen finns även en kostnadsfri utomhusutställning om platsen liksom museifartyget ”Nomadic”, det sista bevarade passagerarfartyget i världen från Titanics rederi,”The White Star Line”, restaurerad och placerad i en torrdocka.

Stort tack till personalen på ”Titanic Belfast” för pressmaterial och fritt inträde till besöket!

Hjälpsamma personalen vid besöksservice på "Titanic Belfast"! Foto: Paul Henningsson, musedia


Fakta:

Titanic Belfast, Belfast
http://titanicbelfast.com

Arkitekt: Civic Arts, Erik Kuhne and Associates

Förstudie: CHL Consulting

Formgivning: Event Communications

Interaktiv design: ISO Design

Invigt: september 2012

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild Comments Off

Projekt i bild: Alingsås museum

Entré, Alingsås museum och Café Magasinet. Foto: Paul Henningsson, musedia

Den 12 september öppnade Alingsås museum efter att ha varit stängt under drygt fyra år.

På fyra våningar, i den kulturhistoriska byggnaden “Alströmerska magasinet” i stadens centrum, vill museet utforska nutidens Alingsås och dess identitet, genom blickar bakåt och framåt i tiden.

Våning två och tre innehåller det nya museets första fasta utställningar. På den fjärde våningen finns en friare yta som främst vänder sig till unga personer. Lokalen kan användas för att skapa egna arrangemang, ställa ut egna kreativa arbeten eller att få experimentera med olika mediatekniker.

'Alstromerska magasinet' i Alingsås. Foto: Paul Henningsson, musedia

'Alingsås museum, den 7 sept 2006, bild 16'. Licensed under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 via Wikimedia Commons

Alingsås museum grundades 1928 och bestod av kultur- och stadshistoriska basutställningar. Bl a om 1700-talet, den tidiga industrialiseringsepoken samt historik över affärsmannen Jonas Alströmer (1).

2010 stängdes museet av kommunen pga besparingsbeslut, vilket orsakade mycket debatt och protester. 2012 fick kulturförvaltningen uppdraget att planera ett nytt museum, vilket även inkluderade flytt av samlingarna från tidigare fukt- och mögelskadade lagerlokaler.

Det nya museets projektgrupp formulerade en vision att bli ledande i Sverige med att engagera och inkludera brukarna i hela museets verksamhet. Museet skulle dessutom rikta sig särskilt till barn och unga (2). Innehållet, utformningen samt nyinvigningen har utvecklats under drygt ett och ett halvt år.

Den kombinerade entré och cafédelen med 'tidskapsel'-installation. Foto: Paul Henningsson, musedia

Specialbyggda cafébord med museets brev, föremål och fotografier och olika tema som: 'Gamla selfies', 'Fly vardagen' m fl. Foto: Paul Henningsson, musedia

Vid det nya museet stiger besökarna in i en kombinerad entré- och cafémiljö på bottenvåningen. Tanken är att förmedla ett första möte med olika berättelser.

Caféet är möblerat med stolar ur samlingarna. Specialbyggda cafébord innehåller olika typer av föremål och dokument. Alla utvalda med tanke på nutida företeelser i samhället och i staden.

En sarkofagliknande möbel på golvet är en “tidskapsel”. Besökare kan lägga in en egen fråga, en kommentar eller en hemlighet i kapseln, som sedan ska läsas av Alingsåsare år 2100…tiden räknas ner på skärmen på en surfplatta intill.

Grafisk orienteringsskylt av plywood. Foto: Paul Henningsson, musedia

Del av utställningen 'Nästa Alingsås' med kombinerad föremåls- och hands-on monter, av plywood. Foto: Paul Henningsson, musedia

Inredningen i det nya museet präglas av en avskalad grafisk form, där element upprepas som t ex obehandlad plywood på skyltar och vid montrar. Delar av de tidigare öppna våningsplanen har fått rum-i-rum-lösningar för utställningarna.

Med hjälp av ny färgsättning framhävs rymdkänsla i den begränsade miljön. Den hjälper även till att lyfta fram föremål, skyltar och färgade fält, vilket skapar ett ytterligare sorts djup.

En grupp tjejer experimenterar med 3D-skrivare vid en interaktiv station. Foto: Paul Henningsson, musedia

Hands-on-stationen för 3D-skrivare kan nås av besökarna från två håll. Foto: Paul Henningsson, musedia

I utställningsdelen “Nästa Alingsås” kommenteras järnvägen, tekniska framsteg och kommunikationernas betydelse för en stad.

Järnvägen har haft mycket stor betydelse för orten,  historiskt och idag. Via vilka leder rör vi oss idag? Vilka tekniker blir avgörande imorgon? Den moderna digitala utvecklingen visas i form av en monter med en smartphone, bredvid en monter full av mekaniska apparater, verktyg och saker som idag ryms i en smart mobiltelefon..

Montrarna delar plats med hands-on-stationer, ett mini-MakerSpace, där besökare kan prova att skriva ut föremål på 3D-skrivare via programvara och experimentera med en 3D-penna av typen ’3Doodler’ (3). Eller att modellera med lera och ståltråd.

Alla skapelser kan ställas ut vid en minatyrjärnväg i ett rum bredvid. Där finns även chansen att bygga upp Alingsås virtuellt, via onlinespelet “Minecraft” (4) som syns i en projicering på väggen.

Monter med skioptikon plus digital picoprojektor som visar klipp ur bröderna Lumière:s berömda ångloksfilm från förra sekelskiftet. Foto: Paul Henningsson, musedia

Del av lek- och sagorum för de minsta, med modelljärnväg i bakgrunden. Färgskalan framhäver museets grafiska form och ger en retrofuturistisk tolkning av husets 1700- och 1800-talsatmosfär. Foto: Paul Henningsson, musedia

Panelskiva av plywood med motivtryck av hisotriska fotografier. Vid en bänk kan besökare sitta och bygga upp Alingsås virtuell väg, i spelet Minecraft. Foto: Paul Henningsson, musedia

De ljusa, rena trapphusen saknar än så länge informationsskyltning - museet har främst tänkt på hissen för besökarnas rörelser i huset. Foto: Paul Henningsson, musedia

På tredje våningen möter besökaren nutida och historiska personer med olika anknytning till staden. Väggprojektioner i rummet samt vägghängda skärmar med hörlurar, spelar upp loopade mini-intervjuer och unga och gamla röster från staden: skejtare, ungdomspolitiker, butiksägare med flera.

En del av utställningen kommenterar Anna Norlander, grundaren och den drivande intendenten för museet, som skickligt skaffade och samlade föremål genom donationer och inköp. På väggarna syns en “tapet” av olika föremål ur museets samlingar, med historiska citat om museet och föremålen. Vid en mindre föremålsmonter spelas en film där barn kommenterar vad de tror föremålen har kommit från och vad de har använts till.

Unga röster finns även i utställningen om Jonas Alströmer, allmänt känd för entreprenörskap och lansering av potatis som maträtt. En spännande detalj är hur samtliga föremålsskyltar har skrivits med ung handstil, vilket avdramatiserar tilltalet. En person, kanske som du eller jag, har skrivit detta, inte en anonym “någon”.

Monterskåp med handskriven föremålsetikett. Foto: Paul Henningsson, musedia

Vem var Alströmer? Hur levde och lekte barn på 1700-talet? Hur blir man ihågkommen i framtiden? Foto: Paul Henningsson, musedia

Olika volymblock och färgsättning bryter upp den linjära utställningsgången. Foto: Paul Henningsson, musedia

Saker, saker och mera saker i ett museum...med en "väggtapet" av museiföremål visualiseras en del av samlingarna, med en fläkt av vintage-design. Foto: Paul Henningsson, musedia

I videoklipp resonerar barn kring valda föremål i museets samlingar. Foto: Paul Henningsson, musedia

Fjärde och översta våningen är bland annat möblerad med en green screen-installation, en fotostudio där besökare kan plåta sig framför en valfri bakgrund, t ex ett vykort, ett foto eller en bild av en tavla som tillhör museet. Den skräddarsydda applikationen fotar med två kameror och slutresultatet kan läggas ut på museets Facebook-sida eller skrivas ut som ett nytt vykort..

Digitalt collage skapat i museets interaktiva fotostudio. Foto: besökare och Alingsås museum, september 2014

Del av digital green-screenstudio. Foto: Paul Henningsson, musedia

Skärmgränssnitt på greenscreen-applikation, där besökarna fotar och sedan redigerar bilder. Foto: Paul Henningsson, musedia

I samband med invigningen av museet skapades en ny organisation inom kommunens kulturförvaltning. Med gemensamt formspråk, grafisk profil, marknadsföring samt en egen hemsida utanför kommunens webbplats. Över 1000 personer besökte museet under invigningsdagen 12 september (5).

Alingsås museums nya hemsida delas med kulturhuset, biblioteket och stadens bioscen. Design: Kodamera

 

Fakta

Alingsås museum, Alingsås

http://www.alingsaskulturhus.se/alingsas-museum

Utställningsproducent: Mediea Sogor-Ekner, Alingsås kulturhus

Förstudie: musedia museikonsult

Formgivning: Stylt Trampoli

Interaktiv design: Adam Danielsson

Konstruktion: Jonas Hinze, Peter Altwang

Invigt: september 2014

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild 2 kommentarer

Projekt i bild: naturum

Naturum (1) är intressanta publika utställningsmiljöer. De förenar uppelevelser av natur- och kulturarv i en informell, tillgänglig atmosfär. De är populära besöksmål och ofta av betydelse för lokal turistnäring.

Under senare år har nya naturumanläggningar ofta fått väldigt unika arkitekturlösningar. Även på utställningsområdet utvecklas kommunikationen, från fakta och undervisning mot mer upplevelseorienterad design.

Det finns idag ett trettiotal naturum runt landet, de flesta med anknytning till skyddade och biologiskt värdefulla miljöer. Många är statliga, under länsstyrelser, eller drivs av kommuner eller stiftelser. I enstaka fall drivs de direkt av Naturvårdsverket (2), som på 70-talet introducerade “naturum”, en korsning av orden “natur”, “museum” och “forum”.  Myndigheten har namnskyddat begreppet (3) och formulerar hur de ska drivas, dvs ger naturum dess “uppdrag”.

Här presenteras två aktuella exempel, Kosterhavets naturum och Naturum Getterön, två projekt som jag dessutom haft glädjen att få bidra till. Det ena en ny anläggning och den andra med förnyad basutställning.
Under året öppnade även Victoriahuset/Naturum Vänerskärgården (4) vid Läckö slott (5). Vidare, under 2014, öppnar naturum Laponia  (6).

Kosterhavets naturum

Entré, Kosterhavets naturum. Foto: Paul Henningsson, musedia

Kosterhavets naturum invigdes i slutet av 2012 och ligger på ön Sörkosters sydöstra sida. Kosteröarna är en populär och naturskön skärgård för badare och båtturister. Öarna som innehåller Sveriges västligaste punkt, ingår dessutom i Nationalparken Kosterhavet (7), Sveriges första nationalpark till havs.

Utställningshallen med besökare, Kosterhavets naturum. Foto: Paul Henningsson, musedia

Panoramafönster ut mot havet. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utställningshallen är i ett våningsplan. Foto, film och text varvas med hands-on stationer och pekskärmsmontrar. Ett panoramafönster mot hamnrännan och havet knyter an till miljön. På olika platser utomhus runt byggnaden hålls även publika program och visningar.

Monter med takhängande audioguide-hänvisning. Foto: Paul Henningsson, musedia

Vackra fotografier på undervattenslivet i Skagerack ger besökare chans att uppleva den marina nationalparken på nära håll, en miljö som bl a innehåller korallrev, dold för de flesta.

Innehållet har tagits fram i nära samarbete med den marina forskningsstationen vid Tjärnö (8), som dessutom var platsen för en prototypversion av naturumutställningen. Besökare i naturum kan låna en audioguide på svenska, engelska och tyska, producerad i nära samverkan med Centrum för Lättläst.

Besökare med audioguide. Foto: Paul Henningsson, musedia

Takprojektor för den taktila kartan. Foto: Paul Henningsson, musedia

Taktil karta med dynamisk takprojektion. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utställningen lyckas skapa omväxlingar mellan fasta montrar och digitala visualiseringar, liksom interaktiva inslag för en person respektive för flera besökare samtidigt. Vid pekskärmarna presenteras filmklippens längd och skärmarnas teckensnitt har generös storlek, vilket inte alltid är självklart i liknande sammanhang..

Pekskärmsmontrar och bildmosaik på väggen. Foto: Paul Henningsson, musedia

FAKTA
Naturum Kosterhavet
Uppdragsgivare: Länsstyrelsen i Västra götalands län
Utställningsproduktion: Euler produktion / White arkitekter AB
Utställningsform:
Naturinformation
Bild: Erik Pleijel, Göteborgs universitet Tjärnö
Text och manusbearbetningar:
Susanne Liljenström, Ekografen / Centrum för Lättläst
Audioguide-system:
musedia audioguide / Univox

 

Naturum Getterön

Grafiska skyltar leder fram till naturum Getterön. Foto: Paul Henningsson, musedia

Till Getterön strax norr om Varberg kommer många för att bada. Vad som även lockar besökare året om är fågelreservatet (9) på halvön, ett av Europas fågelrikaste områden och berömt bland fågelentusiaster. Vid kanten av reservatet ligger Getteröns naturum, ett besökscentrum med program och utställningar samt station för ringmärkning av fåglar.

Nya basutställningen, naturum Getterön. Foto: Paul Henningsson, musedia

Monter med valbara berättelser om fågellivet i reservatet. Foto: Paul Henningsson, musedia

Den nya basutställningen öppnade i juli 2013 och heter “Att flyga högt – Getterön ur ett fågelperspektiv”. Berättelser handlar bl a om djurliv i reservatet, om flyttfåglar, hur fåglar flyger och hur man kan se skillnad på olika fåglar.

Innehållet har grupperats i olika stationer, vilka kombinerar lefkfull minimalism, hands-on och multimediainslag. Gluggar och titthål på utomhus-gömslen används även inne i utställningen. Frånvaro av långa texter är medvetet gjord.

I den höga, luftiga utställningshallen svävar moln. Färgskalan följer Hallandsnaturen i montrar, materialval och golvets matta, som också dämpar den tidigare ekande akustiken i lokalen. Utställningen har producerats av Expology (10), efter en tidigare upphandling kring den nya basutställningen.

Grafiska bild- och textlådor grupperade runt utställningsgolvet. Foto: Paul Henningsson, musedia

Kompakt filmbås med film om flyttfåglar. Foto: Paul Henningsson, musedia

Målgrupper för den nya basutställningen är fågelintresserade besökare, familjer, unga samt grupper som har intresse för natur, men som kanske sällan går på naturum eller museum.

I samband med utställningsarbetet genomförde musedia museikonsult (11) ett antal intervjuer och fokusgrupper där prototyper av utställningstexter, installationer och grafik testades med målgruppspersoner. musedia var även rådgivare åt projektgruppen kring IKT och förmedlingslösningar.

Besökare undersöker fågelägg vid "Forskarbordet". Foto: Paul Henningsson, musedia

Monter med kikhålsvägg och uppstoppade fåglar. Foto: Paul Henningsson, musedia

Den äldre samlingen av uppstoppade fåglar visades delvis i den äldre utställningen. I en specialbyggd monter har samlingen levandegjorts på ett nytt sätt.

Flicka lyssnar på kommentarer från fågelskådare, unga, fotografer m fl. Foto: Paul Henningsson, musedia

Informationsskylt om QR-kodade webbsidor med information på engelska. Foto: Paul Henningsson, musedia

Fördjupningstexter på engelska och tyska kan hämtas som mobilanpassade webbsidor via QR-koder, t  ex via det fria Wi-finätverket.

En av utmaningarna i utställningen har varit att skapa kontakt med ett område där besökare inte kan vandra omkring fritt, av hänsyn till fågellivet. Utställningsspråket har därför lyfts vidare ut i lokalen, med montrar och installationer vid panoramafönster och i entrén, t ex en orienteringskarta över området och lista över aktuella fågelarter för dagen.

FAKTA
Getteröns naturum

Uppdragsgivare:
Länsstyrelsen i Hallands län
Projektledning: Linda Eklund, Mikael Stenström, Länsstyrelsen i Hallands län
Utställningsform och produktion:
Expology
Text och manusbearbetningar:
Anders Wirdheim, SOFThomas Öberg, Natur i Norr & SR Naturmorgon
Interpretation-konsult:
musedia
FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild Comments Off

Projekt i bild: “Volvo Ocean Race – Life at the Extreme”

Entré, Volvo museum. Foto: Paul Henningsson, musedia

Nära havet, i en av hallbyggnaderna på fd Arendals varvsområde på sydvästra Hisingen i Göteborg, ligger Volvo museum (1).

Volvo museum, som ägs och drivs av Volvo:s svenska moderbolag, öppnade 1995 och är ett företagsmuseum som speglar koncernens produkt-, teknik- och designutveckling från det tidiga 1900-talet fram till idag.

Företaget har dessutom industrihistorisk museiverksamhet i Eskilstuna (2), Arvika (3) och Skövde (4).

Del av sportbilsmonter. Foto: Paul Henningsson, musedia

Trots sitt läge en bra bit från attraktionerna i centrala Göteborg, lockar museet tiotusentals internationella besökare varje år. Inte minst buss- och kryssningsturister, från Asien, Amerika, Europa och Latinamerika. 2011 hade museet 67 000 besökare (5).

Introduktionstext till utställningen "Volvo Ocean Race". Foto: Paul Henningsson, musedia

Seglingsdramatik citeras direkt i en "Keynote display". Foto: Paul Henningsson, musedia

Hösten 2011 öppnades utställningen “Volvo Ocean Race. Life at the Extreme”, i samband med startskottet för den internationella seglingstävlingen jorden runt, där Volvo är huvudsponsor. Årets tävling startade i Alicante i Spanien och avslutas i juli i Galway på Irland (6).

Utställningen “V.O.R” är museets senaste, största och hittills mest visuellt och multimedialt genomarbetade. Den skiljer sig tydligt från den huvudsakligen kronologiska presentationen av fordons- och teknikmontrar i övriga museet.

Lokalen som utställningen har öppnat i användes inte tidigare av museet och är en öppen, nästan kvadratisk industrihall.

Ett böljande golvstråk med olika “öar” med montrar och stationer mjukar på ett smart sätt upp rumsupplevelsen. Intrycket av industrihall minskas även effektivt av grafiska vepor med seglingstema, från golv till tak, runt alla väggar. De många ljud- och filminslagen hjälper också till att fylla den stora hallvolymen – hela atmosfären skapar en förväntan.

En böljande golvslinga och runda "öar" mjukar upp rumsupplevelsen. Foto: Paul Henningsson, musediaGrafiska väggvepor från tak till golv. Foto: Paul Henningsson, musedia

Detalj av väggvepornas hängning framför hallväggarna. I luftspalterna göms högtalare, projektorer och kablage. Foto: Paul Henningsson, musedia

Seglartävlingen “Volvo Ocean Race” presenteras med kort texthistorik och arkivklipp i entrépassagen, vilket kanske inte är den mest givna platsen att stanna upp för att läsa?

Mer dramatiskt och bra anslag för utställningens underrubrik kommer vid inledningsmontrarna. Där hörs en seglarprofil kommentera bildklippet med tävlingssegling nära isberg vid Antarktis.

Vid inledningmontrarna presenteras även exempel på hur Volvos satsningar på bilsäkerhet fått tillämpningar i oceangående segelbåtsdesign. Och hur kunskaper om extrem klimatstress från tävlingar som “V.O.R” i sin tur återkopplats till bilfordon.

Detta tema återkommer sedan visuellt i skärminstallationer runt utställningen.
T ex vid en fullskalig modell av ett segeldäck, som medverkat i en reklamfilm på temat. Från däcket kan besökare skicka digitala vykort från utställningen via iPad-kiosker. Via surfplattans inbyggda webbkamera läggs besökarens egna porträtt in i de olika motiven.

Del ur reklamfilm i monter som animerar mellan bilkörning och extremsegling. (c) Volvo

Del ur reklamfilm i monter - bildväxling i animation mellan extremseglare och bilförare. (c) Volvo

Segelbåtsdäck som medverkat i reklamfilmsinspelning. Foto: Paul Henningsson, musedia

iPad-kiosker på modellbåtens däck. Foto: Paul Henningsson, musedia

iPad-kiosk med applikation för digital bildhälsning från utställningen. Foto: Paul Henningsson, musedia

Andra moment där besökare kan prova på saker praktiskt är bland annat en segelvinsch-modell och en golfsimulator i 3D som spelas med riktiga bollar och klubbor. Kanske inte ett givet inslag mitt i det marina temat. Men simulatorn illustrerar “Volvo in Golf”, ett annat exempel på företagets sponsring av sportarrangemang (7).

Två besökare provar golfsimulatorn med riktiga klubbor och bollar. Foto: Paul Henningsson, musedia

Torget i utställnings mitt - världsomseglingens "kontrollrum". Foto: Paul Henningsson, musedia

Tornmöbler med bredskärmar och fyra takhängda projektionsdukar runt "torget" visualiserar tävlingsrutten. Foto: Paul Henningsson, musedia

Hela utställningen cirkulerar runt ett större “torg” i rummets mitt, utställningens multimediahjärta. Runt den öppna mittytan står i sin tur ett antal “mediatorn”, ett för varje hamn som angörs under tävlingsrutten. Fyra takhängda projektionsdukar med sändningar från deletapperna förstärker “live”- /”event”-känslan.

Via skärmar och ljud ges glimtar från segeltävlingen, prisparader, exotiska hamnmiljöer etc. Fast jag uppfattar inte helt vilka klipp som är från årets tävlingsetapper. Man förväntar sig också att de olika namngivna mediestationerna ska innehålla material från respektive hamnstad/land, vilket inte heller är helt tydligt.

Glasmonter med kopia av 2012 års tävlingspokal. Foto: Paul Henningsson, musedia

“Life at the Extreme” är visuellt actionladdad och scenografiskt skicklig. Under mitt besök är det flera grupper som guidas genom utställningen. Företagsvisningar är populära, berättar museets guide.

Här finns referenser till Science Center-estetik, både i rumsflödet och grupperingar av avgränsade monterstationer. Det är också en tydlig företags-/produktutställning, som vill marknadsföra sitt varumärke.

Det skulle samtidigt finnas utrymme både för mer interaktiva moment i utställningen, liksom mer djupare material om företagets utvecklingsarbete.
Att få testa sin egen förmåga, kanske utmana andra besökare i ett spel, med att t ex designa en extremväder-säker bil / truck. Eller navigera säkert med en tävlingsbåt runt Kap horn.

Och vilka är människorna som valt denna mycket krävande segletävling? I en bisats på en skärm nämns att varje lag har upp till 40 personer i land som hela tiden servar besättningen. Vad gör de under en typisk seglingsetapp? Det hade varit roligt att möta en besättning och en tävlingsbåt närmare.

Här finns spännande kopplingar till design, klimat, IKT, miljö, geografi etc. Men också ett internationellt tema – vad kan vara mer globalt än en tävling jorden runt?

Vid tävlingens startskott i Alicante invigdes en turnerande utställning om “Volvo Ocean race”, som följer med till alla tävlingshamnar. Den är för övrigt producerad av företaget Space Production (fd Space Display) (8), vilka även har varit delansvariga i utställningen på Volvo museum (9).

Tack till Sten-Åke Lyngstam och Otto Linninger på Volvo museum för visning av utställningen!

Volvo museum

Volvo Ocean Race

Space production

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild Comments Off

Projekt i bild: “: And there was light”

':And There Was Light' - vepa för utställningen 

Den 20 mars invigdes vandringsutställningen ":And there  was light" (1) i Göteborg. Utställningen vill berätta om tre världsberömda renässanskonstnärer: Leonardo da Vinci (2),  Michaelangelo (3) samt Rafael (4). 

Konstnärerna levde och verkade i samma land, Italien, och möttes under sina liv, inte bara som kollegor utan även som varandras konkurrenter och rivaler. Deras arbeten påverkade inte bara konsten utan även kulturen, vetenskapen och samhällsbyggandet vid denna period och århundraden som följde efteråt (5 ).

Utställningen har marknadsförts aktivt och fått stor uppmärksamhet. Bland annat på grund av visning av ett tidigare okänt porträtt av den italienske konstnären Leonardo da Vinci (6), ett föremål inköpt av en privatsamlare som tidigare aldrig visats offentligt. Enligt arrangörerna är det också första gången som de tre konstnärerna visas i en gemensam utställning utanför Italien.

Originalverk, målningar, teckningar, skulpturer och skrifter kombineras med modeller och reproduktioner. Innehållet presenteras "med hjälp av modern multimediateknik och tar dig med på en häpnadsväckande resa" (7).

Florens-avdelning med Michaelangelo-skulptur

Platsen för utställningen är Eriksbergshallen på Hisingen, en mäss- och utställningshall i vad som tidigare var maskinverkstad på skeppsvarvet Eriksberg (8). Hallen användes under 1990-talet för stora utställningar, bland annat en vikingautställning, en om Skagenmålare samt en Leonardo da Vinci-utställning 1994. Miljön är även hemmahamn för det rekonstruerade ostindiefararskeppet och besöksmålet "Götheborg" (9).

Laddningsrack i entrén med 500 audioguide-enheter
 
Introduktionsbild till öppningsfilmen. Pilar åt två motsatta riktningar skapar onödig tvetydighet för besökare.

Transponderpunkt startar ljudspår i 'Voiceguide'

Hallens yta har delats in i tjugo sektioner, där besökarflödet följer en linjär tur från start till utgång. Entrérummet dubblerar även som utställningsbutik och praktisk modellverkstad, för skolgrupper och lov-verksamhet.

Förutom kortfattade skyltar vid de flesta föremålen saknar utställningen i sin helhet texter. Allt innehåll förmedlas med hjälp av en audioguide på svenska och engelska, kallad "Voiceguide", av modellen "Pick-up" (10) från Dataton (11). 

På flera platser finns bredbildsskärmar som visar bildspel samt illustrerar successivt en tänkt berättartråd. Den följer en tidslinje mellan städer som Rom, Florens och Milano och ger bakgrund till renässansen och den historiska miljö som konstnärerna verkade inom.
Vid valda sektioner, t ex montrar med äldre skrifter, kan besökare bläddra med pekskärm i virtuella digitaliserade kopior av skrifterna (12).

Två pekskärmar per monter ger fler besökare chans att utforska.

Del av utställningsrummet. Flera bildskärmar har högre placering än rekommenderat för fysisk tillgänglighet.

Titeln spelar på konstnärernas lyskraft genom historien. Själva utställningsmiljön är dock till stora delar genomgående dunkel med sparsam ljussättning av hänsyn till utställda originalverk.

Den dova belysningen med blå ledljus vid golvlister bidrar till high-tech-stämning. Men ingen miljö att läsa utställningstexter i, varför audioguider blir en kreativ lösning för att ta del av det berättade innehållet.

Samtidigt ökar sårbarheten när den bärande presentationen endast görs via ett media. Mörkret skapar tyvärr vissa problem eftersom flera sändarpunkter (transpondrar) helt enkelt inte är synliga för besökarna. Många transpondrar har dessutom en avig placering på sidoväggar eller mycket högt upp, vilket t ex märks i rummet med inledningsfilmen.

Punkterna är dock flyttbara och kanske kommer de att justeras så att de hamnar vid ingångar till de olika rummen, gärna belysta, eller direkt framför större tavlor och väggmotiv, så att de finns åtkomliga rakt framför besökarna på ett mera naturligt sätt.

Reproduktion av 'Skola i Aten'

Rummet är mörkt, allt ljus finns på konstverket, medan sidoväggar är i mörker. Ring som visar transpoderns placering på sidoväggen.

I utställningen finns dessutom bildskärmar på en höjd långt över rekommenderade synfält ur tillgänglighetssynpunkt för utställningar (13),  något som kanske också kommer att justeras.

Då och då var det även svårt att följa vad speakerrösten kommenterade i rumsavsnitten, främst tidsbilderna, som ibland hänvisade till motiv eller andra föremål i miljön men utan att be besökaren titta åt höger eller vänster och så vidare.

Modeller av Leonardo da Vincis konstruktionsritningar

Fullskalig reproduktion av David-staty. På golvet ett block äkta italiensk marmor.
 
Uppdelningen i individuella sektioner är en stor behållning, eftersom rummen inte har överlastats med föremål, vilket gör rundvandringen ledigare. Tidslinjen och porträtten av de tre konstnärerna kunde även ha varit tydligare, kanske t om personligare. Vilka var konstnärerna? Hur levde de? Hur tänkte de?

Besökare med utställningens 'Voiceguide'

Helheten känns mycket europeiskt saklig, en konstutställning med mästerverk, expertkommentarer i guiden samt kronologisk framställning. Samtidigt marknadsförs utställningen med bilder och grafik som associerar till mysterium, gåtor och tekniker – troligen inte opåverkat av populärkultur och en viss framgångsrik författare (14)?

Det är därför som utställningsskaparna kanske kunde ha arbetat lite mer kreativt kring sitt material. Avdelningen med den upptäckta Leonardo-tavlan kunde ha följts upp av ett intilliggande rum av typen ”CSI Art”, där besökare med interaktiva montrar själv kunde få undersöka och simulera den vetenskapliga analysen bakom tavlans undersökning, som här redovisas i planschform på väggen.

Under sommaren genomförs dock en undersökning i samarbete med Blekinge Tekniska Högskola (15) och IKT-företaget Tobii (16). De kommer att intervjua utställningsbesökare och studera deras ögonrörelser framför valda konstverk med hjälp av digital utrustning, sk Eye tracker (17), specifikt utvecklad för användning i publika miljöer (18). Resultat kan sedan användas för forskning kring tillgänglig gränssnittsdesign, skyltning och visuell kommunikation inom många samhällsområden.
Med andra ord en förening av konst, vetenskap och forskning som säkert hade intresserat de tre mästarna…

Tack till Mats Rönngård, Excellent Exhibitions (19), för tillståndet att fotografera vid MuseiTekniks besök!

Fakta:

Vandringsutställning: ”:And there was light”, 20 mars – 15 augusti 2010

Arrangör: Excellent Exhibitions, i samarbete med Göteborg & Co och Göteborg Kultur

Innehållsproduktion:
Francesco Buranelli, Musei Vaticani samt Allessandro Vezzosi, Museo Ideale Leonardi da Vinci

Formgivning:
Tomas Gottmo / Groom

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild Comments Off

Projekt i bild: Museo del baile flamenco

Museo del baile flamenco, Sevilla. Entrén.

Centralt beläget i Sevilla men bakom en diskret entré i en av stadens gränder, ligger Museo del baile flamenco (1).

Museet invigdes 2006 efter fyra år av planering, design samt ombyggnad av den inköpta fastigheten. Verksamheten drivs i privat regi och ägs av museets grundare, Flamenco-danserskan och koreografen Cristina Hoyos (2) och hennes familj.

I guideböcker beskrivs Museo del baile flamenco som ett interaktivt museum. Försteintendenten och den ena av museets två chefer, Dr Kurt Grötsch, vill hellre kalla det ett "experience museum":

- Själva konceptet tog ungefär två år att utveckla. Design-teamet byttes ut två gånger, innan vi kände att vi hade hittat rätt uttryck. Vi studerade flera andra museer, för att försöka utveckla ett interaktivt, eller upplevelsebaserat museum. En referensgrupp bestående av museologer från Spanien, Tyskland och Schweiz kommenterade förslagen efterhand, berättar Dr. Grötsch för MuseiTeknik.

-Däremot testade vi aldrig idéerna med besöksmålgrupper, vilket så här i efterhand var lite riskabelt. Men vår stora framgång och besökssiffrorna är ett bevis på att upplägget var det rätta.

Barnverksamhet, första lördagen i varje månad

Förutom permanenta och tillfälliga utställningar (huvudsakligen konst, fotografi och grafik) innehåller museet arkiv, bibliotek, scen, butik samt salar för kurser i flamencodans, sång, gitarr och rytm. Kvällstid arrangeras uppträdanden på scenen i husets innergård. Helger och lov bedriver museet en aktiv barn- och skolverksamhet, i samarbete med regionen Andalusiens kulturenhet.

I hela museet betonas flamenco som en kulturform, som inte enbart består av musik utan som är en integrerad del av stadens Sevillas, Andalusiens och idag även hela Spaniens identitet.

Det var även grundaren Cristina Hoyas vision, att berättelsen om hela flamencokulturen behöver skildras nyanserat, bevaras och inte minst lyftas in i samtiden, där flamenco möter såväl balettdans som performance-uttryck.

Foto ur museets samlingar. 1965: La Chunga en el barrio de Barracas de Montjuich

Arbetet med ljud, ljus och bild är dramaturgiskt medvetet i alla utställningsdelar, ett form av berättarskikt som successivt avtäcks.

Utställningsytorna på första våningen följer byggnadens kvadratiska form runt innergården vilket innebär att varje utställningsrum har rektangulär, avlång form. Besökare går i sekventiell ordning, från rum till rum.

Tanken är att starta en kronologisk resa, från historisk tid till nutid (även här är skyltningen diskret, så det är lätt att instinktivt gå till höger vilket innebär att besökaren hamnar i sista utställningsdelen, istället för i den första, till vilken man måste gå till vänster..)

Flamencons ursprung? A/V-installation med projektion och musik

Detalj av animerad figur projicerad på vepa

Utställningsdelen i första rummet börjar med ett multimediabildspel om flamencokulturens ursprung.
Den loopade visningen består av en koreograferad växling mellan animerade projektioner på tunna skynken samt en back-projection i fonden. De animerade figurerna är hämtade ur motiv från olika medelhavsländers kultur och visar historiska bilder av romer. Bildspelet berättar endast med färg, rörelse, ljud och diskret grafik – utan tal.

Historiska nedslag och kommentarer fortsätter i ett antal multimediatablåer som spelas upp genom en skicklig växling mellan belysta motiv på rumshöga bildvävsramar. Motivbelysningen släcks ner och en film startar på en skärm monterad bakom väven. Användaren startar sekvensen på en liten touchkontroll och kan välja spansk, fransk, tysk, engelsk, kinesisk eller japansk speaker.

Touchkontroll, multimediatablåer

Besökare vid multimediatablå, en installation bestående av vävduk med motiv,  plattskkärm samt ljuddusch.

Tablå spelas upp bakom den nedsläckta motivduken.

I nästa rum spelas en storbildsprojektion av dansande personer upp på långväggen, genom fyra synkroniserade projektorer. Filmen illustrerar flamencons typiska rörelser och steg. Enstaka föremål visas i glasmontrar undertill.

På motsatta sidan står fyra multimediastationer som beskriver och förklarar flamencons rörelser, med text och animation. Även här väljer besökare mellan sex olika språk. Applikationen styrs med trackball och ljudet spelas i hörlurar. Skärmbilden projiceras snett underifrån på en frostad yta i glaset. En flott lösning men inverkar även på läsvänligheten eftersom projektorlampan hela tiden syns bakom glasskivan. Tyvärr saknas sittplatser vilket hade varit önskvärt när det handlar om att läsa igenom rikt materialinnehåll.

Dansprojektion på långvägg

Multimediastation med back projection på glasskiva

Del av föremålsutställningen.

Föremål, i form av kläder, personliga tillhörigheter, dokument som tillhört historiska flamenco-personligheter visas i nästa rum. Också här är det dramaturgiska tablåtänkandet tydligt. Montrarna saknar textskyltar, istället finns information om föremålen och monterns tema i pekskärmsapplikationer.

Vid tryck på ett monterföremål som även visas på skärmen, tänds en ljusspot på föremålet samtidigt som en speaker berättar. Ljudet förlyttas runt montern med hjälp av olika positionerade högtalare på monterns golv. Korta texter på skärmen kompletterar berättelsen.

Pekskärmsapplikation i föremålsmonter.

Högtalarinstallation för dramaturgiskt ljud i montrar.

Utställningarna avslutas med ett rum med en suggestiv film projicerad synkroniserat på rummets alla väggar, ett dansframträdande med Cristina Hoyas. Surroundljud förstärker känslan av att befinna sig mitt i den intensiva dansen, nästan som en dansare.

- Utställningarnas multimedia består främst av Flash, producerade av företagen Tiquitoc and VITELSA. För de synkroniserade projektionerna användes digitala presentationssystem, bland annat Alcorn Macbride, avslutar museichefen Dr. Grötsch.

Våning två rymmer tillfälliga utställningar, bland annat en fotoutställning. I gatuplanet ligger förutom butiken, arkivet och biblioteket, ett slags faktarum som öppnas efter överenskommelse.
I museibyggnaden finns även enstaka pekskärmar med en katalog över historiska och nu levande flamencopersonligheter. Innehållet hämtas ur webbresursen flamenco-world.com (3)

Entréavgiften är 10 € för vuxna, 6 € för barn.

Detalj ur tavla i tillfällig utställningen på Museo del baile flamenco.


Fakta:

Museo del baile flamenco

Utställningskoncept: Tina Panadero och Kurt Grötsch

Innehållsproduktion: José Luis Ortiz Nuevo och Cristina Hoya

Design: David Perez /Tiquitoc

IKT-produktion: Tina Panadero, David Peez/Tiquitoc samt VITELSA

Utställningsbudget: 1,9 miljoner €

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild 1 kommentar

Projekt i bild: Polismuseet, Stockholm

Polismuseet – kommunikation med målgruppstänk

2007 öppnade Polismuseet (1) i Telemuseums (2) gamla lokaler bredvid Tekniska museet (3) i Stockholm, en sammanslagning av det gamla Polishistoriska museet vid Kronobergsparken och Polistekniska museet i Solna.

På kort tid har det nya museet uppmärksammats för sin innovativa kommunikation med målgrupper samt interaktiva och multimediala utställningar. Vintern 2009 nominerades museet för sitt nytänk till utmärkelsen "Årets museum" (4).

"Polismuseet..syftar till att öka människors möjlighet att få en inblick i hur polisen arbetar och skapa en dialog med medborgarna om polisens roll i samhället." (5)

Lokalerna i den låga byggnaden vid Gärdet har förändrats en del, men den öppna ytan innanför entrén känns igen liksom byggnadens långsträckta betoning. Interiören ger ett funktionellt, avskalat och lagom "hårt" intryck. Väggar har målats i vitt, med blåa accenter, har mörka golv och gråa detaljer – polisens färgskala.

Utställningarna täcker två plan, med "Polis, Polis.." och "Passar uniformen" samt två tillfälliga utställningsytor på bottenvåningen. På andra våningen finns "Bilden av Polisen" samt "Brottsspår". Här finns även "Amfiteatern", en scen för föreläsningar och liknande programverksamhet. Barn och unga under 19 år har gratis inträde.

Den funktionella interiören står i tydlig kontrast med det avspända och levande tilltalet i museets utställningar. IKT utnyttjas på ett smart och ledigt sätt som lyfter fram olika typer av berättelser om polisen, i form av berättarporträtt, visualiseringar och interaktiva stationer. Föremål har valts med utgångspunkt från berättelser i respektive utställningsdel. Tonen känns långt från myndighetsspråk och besökare möter olika röster kring polisen, verksamheten och rättssamhället.

'Polis,polis': sittmöbel med lurar

På bottenvåningen kan barn höra berättelsen om polishunden Pirat, som fångade en massa bovar. Barn kan klä ut sig i poliskläder eller försöka lösa ett brott genom att lyssna på olika vittnesberättelser och undersöka samlade ledtrådar.

Polishunden 'Piraten'

Berättarmonter,

Montrarna har placerats i barnvänlig höjd, och förhöjts med rörlig bild och ljud som spelas kontinuerligt. Växlingar mellan filmsekvenserna och speakerkommentarer om föremålen, markeras på skärmarna med hjälp av en pictogramsymbol av ett öra. Innehållet finns dessutom som bläddertexter bredvid monterfönstret, vilket supplementerar ljudinnehållet t ex för personer med nedsatt hörselförmåga, eller att läsa om ljudet inte fungerar eller om lurarna är upptagna. Här finns också en trappmöbel (bra för rörelse/aktivering, bra för gruppvisningar) med inbyggda lurar som kontinuerligt spelar berättarklipp, bland annat tankar från en pappa som sitter i fängelse.

Hands-on monter: 'Vem gjorde inbrott?'

I andra delen av lokalen kan unga besökare även måla egna förslag på polisuniformer. Varje månad utses en vinnare..

Månadens vinnare i teckningstävling

'Passar uniformen?' - talking heads-montrar

I utställningsdelen "Passar uniformen" finns både historiskt material och berättarporträtt. Delar av innehållet har utvecklats i samarbete med elever på ett mediagymnasium.

Fast lurinstallation med skärm

En variant på bygellurar vid ljudstationer; hörtelefoner med gummering runt hölje och sladd. Robusta och lätta att sköta hygieniskt, även om själva upphängningen är lite fipplig pga av kabelns styvhet.

'Bilden av polisen': interaktiv projektionsstation

Inbyggd menykontroll i sittbänken

Utställningarna på andra våningen vänder sig till lite äldre och utnyttjar rikare multimedia (med inslag av humor) och interaktiva framställningar. Användarens styrkontroll för innehållet, som projiceras på duk och skärm, har integrerats i sittbänkarna.

Interaktiva frågestationer i passageytor

Vanligtvis innehållslösa passager och ytor i mellan utställningsrum, har på Polismuseet utnyttjats med interaktiva kiosker som ställer frågor till besökarna. Ett smart sätt att samla in feedback och även följa upp intrycken under besökets gång..

'Brottsspår'

'Brottsspår': pekskärm

Den stora utställningen "Brottsspår" är ett kombinerat arkiv och en brottsplats med ledtrådar. Här kan besökarna se
fullskalig rekonstruktion av en brottsplats och ta del av äldre fall som skakade Sverige.
Fördjupningar i form av pekskärmar, bland annat "Hur bra vittne är du?" kompletterar texter, bilder, modeller och föremål.

Sammanfattningsvis ger Polismuseet ett exempel på IKT i utställningsförmedling som anpassats till både tänkta målgrupper (barn och vuxna) och till utställningarnas storyline, och som lyckas att förmedla olika bilder av polisens verksamhet och roll i samhället som engagerar, ifrågasätter och nyanserar. En kreativ förnyelse av museimiljön vid Gärdet!

Fakta
Polismuseet, Stockholm
http://www.polismuseet.se

Utställningsproducent: Josefine Floberg Eriksson

Utställningskonstruktion: MTAB

AV-produktion: Gröna ljud

Invigt: september 2007

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild 2 kommentarer

Projekt i bild: Evert Taubes Värld, Liseberg

Taubes värld, entré

Den 26 april 2008 invigdes nya upplevelsecentret “Evert Taubes värld” (1), på Lisebergs nöjesfält i Göteborg (2). Anläggningen har byggts upp bredvid parkens stora scen. Utöver attraktionen, invigdes även ett nytt café och en ny Taube-scen för artistframträdanden. Syftet med Lisebergsattraktionen är att presentera Evert Taube som allsidig konstnär, “lika mycket kompositör som författare och konstnär” (3).

Besökarna följer en rutt genom attraktionen, efter att ha åkt hiss upp från markplanet. Introduktionen består av en film som tar besökarna med tillbaka till Evert Taubes barndomsö Vinga. Filmen kombinerar effektfullt fotografi och animation och visas på en välvd stor filmduk.

Röster om Taube

Själva utställningen är uppbyggd kring 8 tematiska utställningsdelar, med titlar hämtade ur Everts produktion: “Jag kommer av et brusand’ hav”, “På gott och  ont”, “Så länge skutan kan gå”, “Möte i Monsunen”, “Min älskling du är som en ros”, “Sju sjömansvisor”, “Mina damer och herrar” samt “Calle Schewens vals”.

I den första delen gestaltas uppfattningar om Everts musik- och författarskap genom tiderna, med hjälp av “talking heads”-projektioner av olika karaktärer som spelar upp korta samtalsscener.

Porträttgalleri, Taubes värld

Pekskärm i ekfanérad pulpet, porträttgalleriet

“Evert Taubes värld” kombinerar olika typer av digitalmedia; tidsstyrda projektioner och filmer, pekskärmar och ljudstationer, som integrerats och varierats väl i den scenografiska miljön. Berättelserna stöds även på föremål som t ex brev, grammofonskivor, dokument och personliga ägodelar, som bland annat visas i utdragslådor och bakom luckor.

En stor del av samlingarna har aldrig tidigare visats offentligt och har nu köpts av Liseberg, efter att Gröna Lund i Stockholm tackat nej till att ta över Taubes kvarlåtenskap (4). Hela utställningensmaterialet presenteras för närvarande endast på svenska.

Inglasade draglådor,

Videokiosk: Taube i TV-studion

Hamnbaren: skuggspel med figurer

Till höjdpunkterna i utställningen hör arbetet med multimedial visualisering på hela rums- och väggytor, liksom genomgående utnyttjande av humor och musik. I en hamnkrog spelas ett skuggspel upp på barväggarna, vilket ger en ny dimension till dramatiserade visningar och berättande i utställningar.

I den sista stora utställningshallen i attraktionen följer ett levande sång- och bildspel som effektfullt flödar ut i hallens tak och väggar och på ett mycket medryckande sätt engagerar besökarna: två i vårt sällskap börjar sjunga med i sångtexterna!

Stora hallen, Taubes värld

Multimediaprojektion, stora hallen

Multimediaprojektion, stora hallen

“Taubes värld” är en av de största satsningarna inom upplevelsedesign i Sverige, på senare tid.

- Bakgrunden till satsningen var möjligheten för Liseberg att ta över material från familjen Taube, men också följa upp en uppskattad utställning om Evert Taube som visades för drygt 20 år sedan på Liseberg, berättar Katarina Gustafsson, projektledare för arbetet.
- Evert Taube tillhör samma folkliga kulturtradition som Liseberg vill verka inom. Han tillhör det svenska folket, på samma sätt som Liseberg vill vara en nöjespark för hela Sverige. Sedan Gröna Lund hade tackat nej till att göra någonting nytt av detta utställningsmaterial, bestämde sig Liseberg för att göra en satsning på en ny, moderniserad utställning, fortsätter Katarina.

I press och marknadsföring har “Taubes värld” beskrivits som någonting annat än ett museum eller  åkattraktion, men utnyttjar ändå en narrativitet direkt hämtad från moderna museers och utställningsproduktioners formspråk och pedagogik.

- Vi har haft ambitionen att försöka nå ut till så många olika typer av besökare som möjligt, berättar Katarina. Redan frälsta Taubekännare är ju inte svåra att få hit, men vi har också velat nå ut till nya grupper, inte minst till barn och ungdomar. Det har också varit en av anledningarna till att vi har valt att kalla Evert Taubes Värld för en upplevelseattraktion och inte för ett museum, fortsätter Katarina.

- Vi har helt enkelt med denna benämning velat understryka den upplevelse som vi bjuder på med alla filmer, skuggspel, videoinstallationer etc. Sedan är det ju bara en bonus att så många blir positivt överraskade över det mer traditionellt museala innehållet i attraktionen! avslutar Katarina Gustafsson.

Bok i monter med integrerad digital fotoram, Taubes värld

Fakta
Evert Taubes värld
Liseberg, Göteborg
Utställningskoncept och konstruktion:
Liseberg AB
Creative director:
David Schofield, Liseberg AB
IKT-installationer:
MassteknikInvigt: april 2008

Projektbudget: 21 mkr (totalt 114 mkr inkluderande Café och musikscen)
Projektmedverkande:Liseberg AB, Sven-Bertil Taube, Taubesällskapet, Sture Allén/Svenska Akademin, Göteborgs universitetsbibliotek, David Anthin, litteraturvetare och Taube-kännare.

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild 1 kommentar