“Just because your museum objects are online…”

Vilka nya “vanor” har du skaffat dig den senaste tiden :-) ? Tänkvärt om digitaliseringsarbete inom museer och kulturarv just nu…!

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 07: Webb & sociala medier16: Interaktionsdesign Comments Off

Ny multitouch-interaktion på fysiska ytor

Pekskärmen får väl idag sägas vara en modern klassiker i utställningssammanhang.. Och tack vare utvecklingen av surfplattor och smarta mobiltelefoner är pekskärmsgränssnitt, “touchskärmar”, kanske mera allmänt kända än någonsin.

Just möjligheten till mer naturliga handrörelser, som att dra och svepa, eller styra skeenden med flera fingrar samtidigt, sk multitouch (1), är en av de stora fördelarna med tekniken. Jämfört med tidigare stegvisa “virtuella knapptryck” med pekfingret på standardpekskärm. (Fast det händer ibland att jag ser personer stå och utföra helt naturliga men resultatlösa sveprörelser på t ex bankomatsskärmar, biljettmaskinsskärmar och biblioteksautomater av mer traditionell pek-typ..)

Geststyrningskontrollen Touch+ med användare som styr datorinnehåll med händerna. Foto: Ractive.com

“When using any device becomes as easy as using an iPad, you’re limited only by your imagination – explore new opportunities with multitouch anywhere. Even beyond multitouch or gestures, Touch+ means you can create new possibilities with the power of computer vision.” (2)

“Touch +” (3) utvecklat av företaget Ractiv (4), är en innovativ kompakt hårdvaruenhet, som inte bara möjliggör multitouch-styrning av innehållet på en PC-skärm. Den kan dessutom skapa multitouch på vilken fysisk yta som helst.

Istället för att svepa med fingret på en touch-skärm, eller t om dra med en vanlig dator-muspekare, kan användare av enheten utföra samma handrörelse i luften för att uppnå samma händelse, dvs en form av geststyrning.

Föregångaren till enheten kallades “Haptix” (5). Den nya styrenheten är baserad på två läsögon som identifierar och läser av finger- och handrörelser.

“Touch +” ansluts med en särskild USB-kabel till dator, med Windows eller Mac. Med hjälp av extra programtillägg kan styrning utvecklas ytterligare, eller anpassas till en viss applikation. Enheten kan fästas med hjälp av magnet på en bärbar datorskärm eller ställas fritt på bord med stativ.

Touch+-enhet tillämpad som interaktiv skrivtavla. Bild ur video-demo av Ractive.com

Lösningen påminner om de populära digitala spelkontrollerna “Microsoft Kinect” (6) och “Wii” (7) som också innehåller avläsning av användarrörelser med hjälp av ljussensor. Som att t ex svinga ett tennisrack eller hysta ett virtuellt bowlingklot framför TV-skärmen.

Den händige har med hjälp av diverse halv-officiella specialprogram, “hacks”, kunnat laborera med Kinect för att uppnå multitouch-styrning. (Extra händiga personer har laborerat direkt med vanliga webbkameror och projektorer för att skapa gest- och rörelsestyrning för datorprogram..)

En direkt tillämpning av “Kinect” för museer och utställningar har för övrigt utvecklats inom öppna källkodsintitativet “Open Exhibits” (8).

“Touch +” ser däremot ut att bli en spännande möjlighet till låg kostnad och enkel installation, jämfört med andra lösningar.

Vad som vore värt att veta är hur snabbt den reagerar vid rörelse och hur känsligt sensorögat är för distans samt ljus och mörker i en lokal. Enligt videoklippet fungerar den även som en interaktiv skrivtavla (9) vilket öppnar ytterligare möjligheter att “gå uppåt väggarna”. En projektorbild kan ju projiceras på vilka plan, ytor och lutningar som helst, vilket i kombination med “touchrörelse” kan bli ett spännande mixed-reality-upplägg…

Det viktigaste är förstås att det finns en applikation eller ett program som svarar mot ett touch-baserat gränssnitt. Dvs en produktion som tillåter användare att vara aktiva med innehållslaboration på olika sätt, att röra och forma med sina händer…kreativt spelrum, med andra ord!


Interaktiv monter med Kinect-styrning, Centrum Hewelianum, Gdansk (10)

Touch+

Se även:
Open Exhibits
Ubi Interactive

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 04: Skärm & rörlig bild09: Alternativa gränssnitt16: Interaktionsdesign 2 kommentarer

Hur digital ska man vara, för att lyckas engagera besökare?

QR-koder för besökare till Museu de Mataró, Barcelona. Foto: Kippelboy CC-by-3.0 Wikimedia Commons

För nästan ett år sedan diskuterades mobil förmedling i museer livligt, i en artikelväxling på brittiska tidningen Guardians webbsidor (1).

En av artikelförfattarna, Lindsey Green från Frankly, Green + Webb (2) har precis skrivit en ny tankeväckande text, “Mobile in museums: design services, not websites” (3):

“There’s a tendency among cultural organisations to think of mobile as a “thing” – a tangible product, desirable for audiences whether it meets their needs or not and worth using simply because it is mobile. This totally misses the point of the visitor-focused service that most museums aim to offer and a principle that, from my experience, tends to be held dear by most museum professionals.” (4)

Det kan låta som både en självklarhet och som en stöddig attityd. Men IKT-projekt vinner alltid på att tänka bort “teknik” i första ledet och istället se till vilka eventuella behov eller problem som användare har, t ex i sin vardag (5). Det vill säga, att se till helheten och inte utgå från “tekniken” eller en viss “lösning”:

“Our service doesn’t begin and end at our website; it might start with a search engine and end at the post office. We need to design for that, even if we can’t control it. We also need to recognise that some day, before we know it, it’ll be about different digital services again. /…platform and product should not be the start of good service design. Instead, what there should be is a determination to serve a user as and when they encounter a need. ” (6)

Visuell digitalguide för smartphone / surfplatta. Foto: Paul Henningsson, musedia

Green:s text väcker viktiga frågor: hur möter våra användare oss hela vägen – före, under och efter sina “besök”? Hur gifter vi ihop det, både fysiskt och digitalt?

Det här är tankar som ligger i tiden. En liknande diskussion fördes vid American Alliance of Museums (7) årskonferens i slutet av maj: “The Mobile Bandwagon: A Discussion of What Works and What Doesn’t” (8).

En panel bestående av flera ledande personer inom digital kommunikation och förmedling reflekterade kring erfarenheter av mobila museilösningar från de senaste åren, genom egna och andras genomförda projekt (9).

I USA är intresset för mobila förmedlingsinslag rätt svagt bland musei- och kulturbesökare. Användningen av museiproducerade mobila applikationer och mobilt innehåll ligger i allmänhet på omkring ca 5 % av besökarna (även om inte tidsspannet framgår från sammanfattningen, t ex om siffran gäller ett snitt per dag eller per år..).

I korthet menade panelen att den vinkel som museer vanligen lägger på förmedling via mobila lösningar, är metoder som fungerar sämst och engagerar besökarna minst. Det finns också en tendens att se hårdvara som en “lösning”, byggt på antaganden om vad besökare vill uppleva och göra. Inget bra mix, sett till hur t ex redan begränsade utvecklingsmedel har spenderats på dyra digitala applikationer..

“Visitors don’t tend to want to use an app for wayfinding: getting from point A to B. Don’t expect visitors to walk around with their screens in front of their faces. Realize that it’s a good thing they’d rather be engaged in the space itself.”  (10)

Skärmbild från applikationen "Play the Past", en uppmärksammad pedagogisk produktion av Minnesota Historical Society, USA

Jag tror att det är ganska lätt hänt att ryckas med i att se potentialen med alla mobila och digitala lösningar som finns. Den snabba spridningen av smarta mobiler och sociala medier visar att det går fort att skaffa sig nya vanor (och beroenden..). Detta kan leda till oreflekterat antagande om att “alla andra” måste ha samma vanor och beteenden som mig själv…dvs antagandet projiceras i detta fall på besökare.

Panelen vid AAM menade t ex att väldigt få besökare delar innehåll via sociala mediakanaler under sina besök. Museer som nu ser över sina digitala produktioner stänger t ex av delningsfunktioner med mera.

Diskussionen från seminariet finns sammanfattad med anteckningar (11)(…som PDF! Möjligen inte det mest läsvänliga formatet för en mobil!)

På sociala mediasajten Pinterest möts många med intresse för skapande och design. Skärmbild: Pinterest

Det svåra med att designa för upplevelser i en värld där det fysiska och digitala blir mindre uppdelat, är att identifiera vad som är bärande för hur brukare orienterar sig till vardags, vilka preferenser som finns och vilka val görs och varför, vilka “användarstilar” vi alla har, helt enkelt…

Om något, så illustrerar den mobila/sociala webbutvecklingen hur olika vi är, i fråga om vanor, attityder, färdigheter och intressen när det gäller att interagera med och genom digital IKT..

"Mixed media" - olika media, olika typer av interaktion i utställningsmiljö. Foto: Paul Henningsson, musedia

Klassiska användarstudier av t ex grafiska gränssnitt kommer fortfarande att vara relevanta. Men dessa behöver kombineras med andra typer av kunskaper, för att se hela “ekologin” vid informella upplevelse- och lärandemiljöer (12). Och i det sammanhanget är digitala medier bara en aspekt bland många andra…och där det även finns grupper i samhället som av olika skäl ej brukar digital teknik.

Med andra ord, låt “det digitala” ta ett steg tillbaka, nästa gång du startar ett digitalt projekt!

Mobile in museums: design services, not websites
The Mobile Bandwagon

Se även:
Apps for Good 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 10: Research16: Interaktionsdesign Comments Off

Innovativ upplevelsedesign..snarare än senaste tekniken

Användargränssnitt för iPad-installation, Spritmuseet, Stockholm. Foto: Paul Henningsson, musedia

Alldeles nyligen startade en spännande debatt om museer och mobila teknologier, via brittiska tidningen The Guardian (1) och deras online-community för konst- & kulturarvssektorn, “Culture Professionals Network” (2).

I artikeln “Dear museums: the time is right to embrace mobile” (3) uppmanade utvecklingskonsult Matthew Petrie museisektorn att utveckla mer tjänster och förmedlingsinnehåll via bärbara tekniker:

“..so many of you museums are introducing innovative exhibits that utilise new technologies to great effect, you’re missing a trick if you don’t cater to what visitors are already carrying in their hands. In fact, half of Hollywood Costume visitors who visited the V&A website did so through a mobile device.” (4)

Petrie:s inlägg fick respons i mycket tänkvärda artikeln: “Mobile culture: innovating the audience experience, not the technology” (5), skriven av personerna bakom intiativet “Mobile Experiences : Cultural Audiences” (6):

“A while back we discovered that we held a shared frustration at some of the events and conversation around the use of mobile technology in the cultural sector. We were disappointed with the promise of mobile fixing all our problems without the evidence of what is working – or not – and why. We wanted to find out if we can move beyond creating mobile experiences that are just the same old formats repeated on newer and shinier devices.

We felt there had to be another way of thinking and talking about what mobile can really do for cultural audiences. What would this new conversation look like? What would these new experiences look like? And what would it take for us to make them? ” (7)

Och vidare,

“..there is a growing interest in harnessing existing technology and platforms to deliver innovation in the experience rather than the technology. We need conversations with funding organisations to bring about support for these new sustainable approaches.

Creating a good mobile experience that works for the audience is a key challenge. As Matthew Petrie, the author of the open letter, suggests, we can leverage existing behaviours, developing services that improve, extend or piggy-back on this activity. But we can’t assume all audiences are alike. ” (8)

Besökare undersöker arkivskåpsinstallation i utställningen "Ubuntu", Östra sjukhuset Göteborg 2012. Foto: Paul Henningsson, musedia

“Spot on!” och full pott för en vändning av frågeställningen till att handla mer om hur vi tänker, formar, identifierar användareupplevelser på nyskapande sätt. Utan att fixera oss vid hur t ex smarta telefoner ser ut och fungerar tekniskt just för tillfället..

Jag rekommenderar förstås läsning av artiklarna i  deras helhet.
Liksom att alla med intresse även registerar sig kostnadsfritt under Guardians kulturella nätverks fräcka logga  (med reservation för hur informationen du knappar in eventuellt kommer att susa iväg, via mer säkerhetsintresserade nationer…)

“Dear museums: the time is right to embrace mobile”

“Mobile culture: innovating the audience experience, not the technology”  

Guardian Culture Professionals Network

Mobile Experiences : Cultural Audiences 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat09: Alternativa gränssnitt10: Research12: Interpretation16: Interaktionsdesign Comments Off

Digital skyltning och interaktiv design

“Digital Signage” är ett rätt uppskrivet område inom IKT-utvecklingen just nu och korsbefruktning med utställningsdesign pågår. Trenden inom den digitala skyltmarknaden är att utveckla mer “upplevelsebaserad” annonsering och kommunikation. Genom avancerad sensorteknologi vill digitala skyltmakare kunna anpassa innehåll efter användare som råkar hamna framför skärmen. 

Golvprojektioner, bredbildskärmar och pekskärmsfönster. I varuhus, på gym, på biografer, vid sportarenor, tågstationer, flygplatser och vid liknande publika miljöer växer inslaget av digital skyltning stadigt.

Den digitala skyltmarknaden, “Digital Signage”, är en expanderande bransch och ökar vår redan bildfyllda omgivning.

En omgivning som utöver det traditionella media- och skyltlandskapet dessutom har blivit mobil. Genom bildskärmsbaserade smarta telefoner och surfplattor som följer med många av oss i vardagen..

Skyltfönster med digitala annonsskyltar. Foto: Paul Henningsson, musedia

Elektroniska skylttavlor har funnits tidigare och begreppet “Digital Signage” är ett ganska torrt samlingsnamn för en rätt heterogen kommunikationsverksamhet. Det rymmer allt från tidtabellsskyltar och orienteringstavlor, dvs funktionell eller nyttobaserad information, till självbetjäningsautomater, annonsering, mediatrailers och spelbaserad reklamunderhållning med mera.

I den digitala skyltbranschen sammanfaller möjligheterna till mer avancerad bild-, grafik- och multimediakommunikation, med nätverk och programverktyg för att enkelt sprida och uppdatera digital publicering i olika kanaler (1).

Storytelling och interaktiv kommunikation
Till publika miljöer hör ju också utställningar och besöksmål. Och det finns flera beröringspunkter mellan “Digital Signage” och digital utställningskommunikation: tekniskt, i form av hårdvara och mjukvara, liksom naturligtvis rörande installationsfrågor. Men också gällande gestaltningsmässiga lösningar och frågor om användardesign.

“It’s official. The days of hanging flat screens, playing
looped content and calling it a “network” are over.” (2)

Traditionell, “passiv” visuell reklam för produkter, som exempelvis bildannonser, kommer inte att försvinna. Men en utveckling som har pågått en tid inom reklamkommunikation är att involvera kundmålgrupper mer aktivt i annonseringen.

Bland annat genom berättande, “Corporate Storytelling” (3), eller sk. viral marknadsföring inom sociala medier. Dvs att låta användare bära och sprida produkt-budskap vidare, t ex genom länkade videoklipp.

I den digitala skyltbranschen är som sagt reklambudskap av olika slag den dominerande delen, vid sidan av samhällsinformation och liknande service-syften.

Fysisk interaktion och multisensorisk kommunikation menar nu branschfolk är vägledande för hur reklamen via digitala media ska synas, väcka intresse och överleva, i ett nytt publikt medielandskap. Tankar som utställningsproducenter nog också kan känna igen:

“Research in behavioral and cognitive science has shown that people learn best when multiple senses are engaged. Sight, sound and especially touch, are how we interact with the “real world”. Touch makes learning “sticky”. We remember what we’ve touched.
Today, people are bombarded with thousands of marketing messages every day. Visual eye candy” alone is not enough to cut through the clutter of advertising. The industry must turn “viewers” into “participants”. “ (4)

“Experience Station” – aktiv annons(s)pelare

Inwindow Outdoor Cube. Foto: Inwindow Outdoor

Amerikanska “Inwindow Outdoor” (5) är ett exempel på en skyltmakare i den digitala tidsåldern.

De har specialiserat sig på större visualiserings-installationer för handel, media- och upplevelseindustri. Särskilt platsbyggda lösningar och fristående “mediamöbler” av olika slag, det vill säga modulbaserade installationer med integrerade medialösningar, pekskärmar, sensorer, projektioner, ljud osv.

Tillsammans med multinationella företaget Intel (6), tillverkare av mikroprocessorer, moderkort och annan hårdvaru-teknik, utvecklar nu “Inwindow Outdoor” konceptet “Experience Station” (7).

Inwindow Outdoor Experience Station. Foto: Inwindow Outdoor

Användare vid "Experience Station":s stora pekskärm. Foto: Inwindow Outdoor

“Experience Station” är en stor kiosk-installation för interaktiva produktpresentationer.

Till utseendet påminner den om en surfplatta i jumbo-format. Konceptet bygger vidare på företagets mediemöbler, med en kombination av olika hårdvarulösningar:

- en kvadratisk multitouch-yta, totalt 70″ stor
- 3D-kamera-teknik där användare kan styra innehåll via gester (ungefär som spelkontrollen Kinect (8)
- NFC, närfältskommunikation (9), för trådlös kommunikation mellan skärmen och användarnas egna smarta telefon, t ex betalningsmöjlighet (virtuell kortterminal), nedladdning och delning av filer mm.

Optisk användaravläsning
Det mest intressanta med “Experience Station” är kanske tillägget av Intel:s “AIM”, “Audience Impression Metric Suite” (10).

Genom dels inbyggda sensorer, dels enhetens kameror, kan användar-interaktionen vid installationen kontinuerligt dokumenteras. Vad användarna väljer, hur de interagerar med applikationer, hur länge de uppehåller sig vid olika material osv.

Systemet ska på så sätt kunna ge annonsörer feedback på vilket innehåll som lockade mest. Utvecklarna kan också anpassa format efter användarstatistiken.

I detta fall används tekniken framför allt för att anpassa innehåll ur systemets publiceringsverktyg för olika slags användare, genom att via kameror läsa av utseendet hos personer som befinner sig nära installationen.

Tekniken kallas “Anonymous Viewer Analytics” (11) och är en form av optisk igenkänning av personer, som kan läsa av ålder och kön på personer, baserat på utseende.

Annonser och produktpresentation på nätet följer idag de sökningar som användare gör i de populära sökmotorerna. Eller följer ämnen och rubriker i olika sociala media-kanaler, som ju ofta är annonsfinansierade.

Med “Experience Station” vill utvecklarna använda en visuell avläsningsmetod för att anpassa den publika installationens digitala innehåll efter olika målgrupper.

Intel AIM Suite: 'How does it work?' Illustration och (©): Intel

Utmaningar i besöksintensiva miljöer
Det är intressant att jämföra utformningen av “Experience Station” med interaktiva installationer för utställningssammanhang. Digital mediaproduktion, digital visualisering och interaktiv utställningsdesign är områden som just nu korsbefruktar varandra.

I alla publika miljöer gäller att digitala gränssnitt bör vara enkla och intuitiva att begripa. Att installationen har intresseväckande form är ingen nackdel. Att installationen är robust och kan tåla långvarig och ibland hård hantering av användare. Naturligtvis måste de tekniska lösningarna vara stabila nog så att applikationer inte hänger sig och slutar att fungera.

Publika platser som köpcentrum, nöjesfält och stora järnvägsstationer är multisensoriskt sett väldigt intensiva miljöer. Många människor i rörelse, olika färger, bilder, information dofter och ljud, som alla påverkar uppfattnings- och orienteringsförmågan i dessa miljöer.

En interaktiv installation placerad i en besöksrik galleria är lite extra knepigt. Jämfört med hur digitala inslag kan portioneras i en utställningsmiljö, där producenter ofta har kontroll över flera led i miljöns utformning.

I galleria-miljön tävlar fysiska installationsinslag mer uttalat med all interaktion som redan pågår runtom i miljön, mellan människor och mellan människorna och miljö/varor/utbud.

“Experience Station” och liknande koncept bygger på att vara synlig för det stora flödet av människor, för att fungera som annonsbärare.

Kunder ska lockas att stanna upp, i detta fall genom ett digitalt interaktivt tilltal. Installationen ska samtidigt inte blockera besöksflödet eller ta ifrån uppmärksamhet från det omgivande utbudet (eller från det säljande budskapet i innehållet heller, för den delen).

Får användaren veta att hon är “filmad”?
AIM-tekniken, den optiska avläsningen, är nyskapande för konceptet och spännande som målsättning att kunna variera skärminnehållet.

I en miljö där tusentals människor passerar dagligen är det viktigt att digital skyltning varieras. Så att också personer som passerar ofta ska fortsätta lägga märke till installationen.

Kamera-avläsningen väcker samtidigt lite frågetecken kring etik och användarintegritet. På Intel:s webbplats förklaras att AIM-tekniken inte lagrar bilderna av människor och inte ska förväxlas med kameraövervakning (12).

Vid användarstudier kan film vara ett redskap att logga användarinteraktion och AIM-dokumentationen kan ge viktig successiv feedback för förbättringar.

Fast det är praxis i publika sammanhang att informera brukare när det pågår avfilmning i utvärderingssyfte..(13 ).

Frågan är också hur verkningsfull optisk avläsning kan vara för innehållsurval, genom att bara utgå från personers utseende? På vilket sätt har utseende och kön kopplats till ett visst innehåll? Är det relevant?

Andras aktivitet ger ledtrådar
I museisammanhang har pekskärmskiosker ibland påpekats vara en kommunikationsform som främst vänder sig till individer snarare än sociala grupper av besökare. Vilket inte stimulerar ett naturligt utbyte mellan människor och därför kan påverka lärande-upplevelser (14).

Inom publik digital design är det för övrigt en ständig utmaning att utveckla koncept för fleranvändar-interaktion.  Många besökarstudier från utställningar vittnar om hur peskärmar ofta främst nyttjas av en person, även de i sällskap med andra, som så att säga “styr” applikationen medan övriga observerar och fyller i då och då.

En utveckling som t ex “gamification” (15),  dvs upplägg och gränssnitt som har influerats av spel och spelstruktur, kan öppna för att skapa mer engagerande kommunikation för många användare.

I ett köpcentra är annars den stående interaktionen med skärm-installationen väl anpassad till gående människor i rörelse. Det är lätt stanna upp och prova på.

Möjligheten att slå sig ner skulle kunna vara inbjudande att slå sig ner och undersöka, för fler personer i ett sällskap. Interaktion i publika miljöer är ofta beroende av att kunna se att andra personer håller på med något. Det väcker intresset att själv prova på och ger ledtrådar om hur man ska göra.

Inte bara interaktionen med innehållet, utan vad andra personer/besökare gör vid en skärm, är en del av hela publika interaktionsmiljön (16).

Undrar samtidigt hur en multitouch-skärm kan kommunicera “fleranvändar-möjligheten”, om inga personer är aktiva framför installationen? Tekniken är ju så att säga inbyggd i vad som ser ut som en standardskärm.

För övrigt märkligt att installationen bara har en sida, en front och en “död” baksida. Kommunikation med besökare i gallerian skulle kunna utökas med en extra skärm, vilket också skulle kunna innebära mer aktivitet runt installationen i sig.

Att designa för flera användare
Medier som skärmar av användare från varandra i lärobaserade upplevelsemiljöer kan vara negativt. Även om det också finns fördelar att växla mellan individ och gruppkontext t ex i utställningssammanhang.

Fast bristen på social interaktion vid skärmar behöver inte vara någon begränsning i själva tekniken. Det handlar också om hur installationen utformas, för att bjuda in till flera användare samtidigt. Här finns exempel att hämta från utställningsvärlden…

Interaktivt pop-konst quiz, Tate Modern, London. Foto: Paul Henningsson, musedia

På Tate Modern (17) i London kan besökare delta i ett knasigt Pop-konst Quiz. Det digitala spelbordets utformning bjuder naturligt in flera personer att utforska installationen samtidigt. Trots att varje spelare använder sin egna skärmyta.

Fleranvändarinteraktion med material kan också göras med enklare medel och är förstås inte beroende av digital teknik.

I entréhallen på Museum für Völkerkunde (16), Hamburg står en stor installation i form av en öppen högställd koffert. I koffertens olika fack finns finns föremål, korta texter, luckor, ljudstationer, skärmar med filmklipp och bildspel.
Under en knapp timme, härom helgen, observerade jag där hur populärt inslaget var bland anländande besökare i olika åldrar.

Det är lite oväntat att digitala skyltbranschen också vänder sig till teorier om t ex multisensorisk kommunikation, hands-on, för att skapa mer fördjupad “kundkommunikation”…teorier som är allmängods inom den digitala utställningsrörelsen.
Inwindow Outdoor har säkert influerats av interaktiva museiutställningar i utvecklingen av “Experience Station”…

I gränslandet mellan information, lärande, spel, visualisering och mobil design händer mycket just nu.. MuseiTeknik hoppas kunna följa utvecklingen och återkomma!

“Experience Station”

Inwindow Outdoor @ Youtube

Se även:
“Technology Fatigue in Digital Interactive Exhibitions”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 04: Skärm & rörlig bild09: Alternativa gränssnitt16: Interaktionsdesign Comments Off

“Digital rocks, analogue counts!”

Barn som gör egna TV-nyheter med Bluescreen-teknik. Projektet 'Museum Reporter', British museum.

Dokumentation från seminariet “Designing digital activities for young people”  finns nu publicerat på “The Learning Museums” webbplats (1).

Vid seminariet tidigare i somras presenterade Shelley Mannion, Digital Learning Programmes Manager vid British Museum i London, erfarenheter av att integrera IKT i utställningar och pedagogiska aktiviteter för olika åldersgrupper.

Presentationsmaterialet ger en bra introduktion till beteenden och attityder som allmänt sett präglar fokus och intresse hos olika unga åldersgrupper. Från små barn till tonåringar och familjebesökare.
Kunskaper som i sin tur kan användas för att skissa på roliga upplevelser för barn och unga i utställningar och museer..

Materialet kan laddas ner som Powerpoint-filer i zip.format (2). Dessutom finns en länk till videodokumentation från seminariet (som hölls på italienska).

Shelley Mannion: “Designing digital activities for Children and Teenagers (Zip-fil)

The Learning Museum Network Project

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 14: Museipedagogik16: Interaktionsdesign17: IKT & lärande Comments Off

Om smarta utställningsmiljöer, eller inte

Pratbubblor: åsiktsutbyte Sommartid och förhoppningsvis koppla-av-tid…

Råkar hitta “Medical Museions” blogg (1) och ett inlägg som gör mig nyfiken:
“Are museum rooms without social media enhancement really ‘stupid’?” (2)

Blir också lite road av hur Twitter-inlägg reds ut, förtydligas och utvecklas mellan artikel-interaktörerna… (nätkommunikation är nog inte alltid så självklart som man kan tro.)
Fortsatt trevlig avkopplad/uppkopplad sommar!

Se även:
“Interaction as a Public Phenomenon”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat14: Museipedagogik16: Interaktionsdesign Comments Off

“Pointcloud” – pekar bortom GPS och QR-kod för digitalguider

Appen 'Poincloud', skärmbilder av applikationen från iTunes. Produktion: 13th Lab

I slutet av maj presenterade tidningen Metro (1) en ny mobiltjänst för sin papperstidning.  Med hjälp av appen “Pointcloud”  (2) kan tidningens läsare t ex se animerad nyhetsgrafik ur en artikel direkt på skärmen, starta bildspel/video från en bild i tidningen eller kommentera tryckta artiklar i sociala medier med mera (3).

Tekniken är bland annat baserad på bildigenkänning. Appen jämför den tryckta bilden som finns i tidningen med en digital kopia på en webbserver. Den digitala bildens adress har kompletterats med särskilda koder som talar om för appen vilket material som är associerat med bilden och visar det mobilens/surfplattans bildskärm.

Det som gör “Pointcloud” nyskapande är att appen i sig är en webbläsare som hämtar sitt innehåll beroende på vad användaren pekar på med kameran i en smartphone. Skärmen dubblerar som både ett webbläsarfönster och en kamerasökare, vilket gör appen till ett intuitivt Augmented Reality-verktyg.

“We believe that the camera will soon replace the GPS as the device’s  most important sensor for understanding the world around you.” (4)

Bakom utvecklingen står företaget 13th Lab (5) i Stockholm, som utöver appen även har släppt koderna till programmet fritt. Den kodintresserade kan registrera ett konto på webbplatsen och ladda ner det kodbibliotek (6), med bl a javascript,  som krävs för att tagga webbinnehåll för appens läsare och därmed skapa egna tillämpningar för “Pointcloud”.

Utvecklingsverktyget är i dagsläget byggt för Apples mobila operativsystem iOS.  Appen, som är kostnadsfri, finns för iPhone och iPad. Senare i år släpps en version även för Android.

Användare med GPS-baserad stadsguide "Verkligheten berättar", TV Fakta. Foto: TV4

Besökare vid som aktiverar QR-kod i museimonter på Derby museum, Storbritannien. Foto: Richard Symonds, WikiMedia

QR-kod vid textskylt i museimonter, Derby museum. Foto: T Eden, QRpedia.org

Användning av mobilkamera för att aktivera webbinnehåll förekommer också vid scanning av grafiska QR-koder, vilket den senaste tiden har varit vanligt i just dagspress och anonseringskampanjer.

Andra sätt att aktivera innehåll i mobila tjänster har även varit positionering med hjälp av GPS. Ytterligare varianter för att få tillgång till t ex mediainslag i bärbara teknologiehar varit optisk/elektronisk aktivering genom sändarpunkter och/eller i kombination av trådlösa nätverk med mera.

Samtliga dessa “lokativa” tekniker (7) är också beprövade  inom audio- och digitalguide-sammanhang, med olika erfarenheter.

Även “Pointcloud”-konceptet skulle kunna tillämpas för digitalguider. Genom att minska antalet steg som användare behöver för att aktivera innehåll via skärmen, blir upplevelsen mer användarvänlig. Det förutsätter dock att innehåll har förberetts och märkts med kod för att kunna läsas av med appens webbläsare (tekniken fungerar inte i vanliga mobila webbläsare).

Konceptet påminner en del om Google:s AR-applikation, “Google Goggles” (8), som lanserades för ett par år sedan. Vilket egentligen var innan smartphones och surfplattor exploderade på den privata användarmarknaden.

“Google Goggles” utnyttjar Android-plattformen och har flera tillämpningar av bildigenkänning via mobilkameror t ex dokumentscanning/OCR, inbyggd översättningsfunktion för text osv (9).

Det intressanta är att fler tjänster för smarta mobila enheter för övrigt alltmer påminner om “digitalguider” för verkligheten. På ett sätt som tidigare endast fanns på just museer och besöksmål i form av audioguider och senare även multimediaguider.

“Pointcloud”-konceptet illustrerar den snabba utvecklingen inom detta område, där många av oss just har börjat umgås med “QR”-kod..

Fast även om tekniker som bildigenkänning och QR-koder är sofistikerade digitala tekniker, innebar redan inspelade ljudguider på Walkman-kassettspelare ett sorts “virtuella innehållslager” i museimiljön, vilka aktiverades av besökare…

Pennsylvania University Museum Taped Audio Tour. Foto: Amy Ellsworth, http://penn.museum/blog

 

Pointcloud Browser – via iTunes
Pointcloud

Se även:
Google Goggles
QRPedia.org

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 06: Digitalguider & mobilt08: VR & Augmented Reality09: Alternativa gränssnitt16: Interaktionsdesign Comments Off