Twittrande museer tar in tonåringar

Logotyp: Takeover Day Museums & the Arts. Kids in Museums

Den 20 augusti kan alla som följer brittiska museer på Twitter, få chansen att följa en tonårig persons inlägg för en dag. Då ordnas “Teen Twitter Takeover” (1), en onlinekampanj för att stimulera museer, konst- samt kulturarvsorganisationer att inleda direkta samarbeten med unga målgrupper.

Initiativet kommer från brittiska organisationen “Kids in museums” (2) och Twitterdagen är en blänkare inför den nationella “Takeover Day” (3), som hålls den 20 november i år:

“Takeover Day is a celebration of children and young people’s contributions to museums, galleries, arts organisations, archives and heritage sites. It’s a day on which they are given meaningful roles, working alongside staff and volunteers to participate in the life of the museum…/ Children make decisions and get involved in the life of the organisation. Whether you’re a 14th century castle, a theatre, an archaeological site or a historic ship, it’s a day to come up with new ideas and let young people contribute.” (4)

Under Twitter-dagen är tanken att unga personer ska få hålla i museets sociala mediekanaler, att göra det som museet brukar göra men med möjligheten att också bidra med egna vinklar. Museerna (och de unga..!) deltar frivilligt i arrangemanget.

På “Kids in Museums” webbplats finns arbetsmaterial som kan laddas ner, kom-igång-tips för Twitter med unga redaktörer samt sammanställningar av tidigare genomförda “Takeover”-dagar (5).

“..how working with young visitors in a slightly different way can bring fresh ideas and positive changes. “ Får vi se något liknande i Sverige..? !

Ung museibesökare. Foto: Cheriedurbin, Morguefile.com

Takeover Day

takeoverday@twitter.com

Kids in Museums

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 07: Webb & sociala medier13: Museivetenskap14: Museipedagogik Comments Off

Interaktiva fysiska föremål med ny sensorteknik

Hand som vidrör taktil sälmodell. Stillbild ur videoklipp © CAT Media

På danska vetenskapscentret Fjord og Bælt (1), nära Odense, kan besökare ta reda på mer om sälar genom vidröra en taktil modell av en säl i utställningen. Beroende på var de vidrör sälmodellen, hörs ljud samt visas text och bild på en skärm bakom modellen.

Tekniken är utvecklad av förmedlingsföretaget CAT Media (2) och består av en kontaktsensor som modifierats med hjälp av kabelslingor och foliefilm. Mario Brauer, animationsdesigner vid CAT Media förklarar lite närmare:

- Sensorn är mycket känslig för beröring. Den reagerar på våra kroppars statiska elektricitet men har i sig en väldigt lite kontaktyta. Vad vi har gjort, för att utveckla tekniken, är att kombinera den med wire samt foliefilm. Detta gör att man kan justera storleken på punkten eller ytan som handen ska vidröra. Sensorn kan t ex känna av antingen direkt beröring med ett finger eller när en hand befinner sig inom en radie om 10 cm, berättar Mario för MuseiTeknik.

Tekniken kombineras sedan med mediaspelare och liknande, för att på digital väg förhöja den fysiska beröringen genom att t ex kunna påverka ljus, ljud eller att starta visualiseringar på skärm eller via projektor.

Hur skiljer sig tekniken från geststyrning med hjälp av t ex Microsoft Kinect (3) eller transparent touch-film (4) som kan fästas t ex på butiksfönster, framför digitala skyltar?

- Den största skillnaden jämfört med geststyrning är att den interaktiva ytan kan byggas in direkt i ett föremål, fortsätter Mario. Tekniken skapar ett litet elektrostatiskt fält runt föremålet och känner av när fältet bryts av en mänsklig hand. Vi kan som sagt anpassa “hotspot”-fältens storlek och form, med hjälp av wire-slingor och foliefilm. Och tekniken fungerar genom olika ytskiktsmaterial, som t ex glas eller trä.

Hand som vidrör föremål med högkänslig sensor. Stillbild ur videoklipp © CAT Media

CAT Media är ensamma om denna applikation och tror mycket på möjligheterna att på detta sätt kombinera fysisk och digitala interaktion. Inte minst inom förmedlingssammanhang, eftersom interaktiva inslag kan placeras i befintliga utställningsmiljöer, utan att bli ett störande synligt inslag. Sälmodellen vid Fjord og Bælt-centret är den första skarpa tillämpningen och fler står nu på tur. Företaget har även producerat ett interaktivt produktbord för Arla (5).

Vilken teknik används i installationen och hur programmeras interaktiviteten?

- Ja, det kanske är enklast att beskriva sälinstallationen, för att förklara möjligheterna med tekniken, säger Mario.
- Fjord og Bælt bad oss skapa en sälmodell med inbyggd interaktivitet. Inuti modellen placerade vi åtta olika sensorpunkter. Vid sälens öga sitter t ex en sensor med en liten wire-slinga. Under sälens rygg finns en metallfolie, som är en större beröringsyta. Sensorerna är i sin tur kopplade via GPIO-kontakt till Brightsign-mediaspelare (6) samt en HD-bildskärm. Händelserna vid de olika sensorpunkterna programmeras via Brightsigns styrprogram (7), för Windows PC. På skärmen visas sedan en välkomnande slinga som bjuder besökare att vidröra och undersöka modellen.

CAT Media: Seal with built in Touch Technology

Kombinationen av fysisk hands-on med digitala “händelseskikt” rymmer många spännande möjligheter…Med en så här robust lösning finns en färdig produkt för att integrera digital teknik i både föremål och vardagsmiljöer, som t ex i möbler, rekvisitaföremål och liknande, vilket kan skapa nya typer av fysisk interaktion.
Som både känns naturligt, att hålla och känna med handen, men som också kan ge förhöjd feedback med föremålet.

Det är förstås bra om det finns möjlighet att ge ljudfeedback vid beröring av föremål etc, för användare som inte läser eller har synvariation. Tekniken kan också fungera för taktila kopior av skulpturer och andra konstverk, att t ex utforska en form samtidigt som olika ljud hörs, eller skiftar färgen på belysning osv, en form av “dramatiserad hands-on”…

“Touch the seal”

CAT Media 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar09: Alternativa gränssnitt12: Interpretation14: Museipedagogik Comments Off

Bokrecension: “Engaging the Visitor. Designing Exhibits that Work”

Bokomslag till "Engaging the visitor" Bitgood (2014), MuseumsEtc

Stephen Bitgood (1) är amerikansk professor i psykologi med inriktning mot beteendevetenskap och ett av de etablerade namnen inom kunskapsfältet besökarstudier.

I början av 1990-talet grundade han organisationen “Visitor Studies Association” (2) och har genom en mängd studier och forskning studerat beteende hos besökare vid olika typer av besöksmål.

Bitgood har bland problematiserat orienteringsfrågan i utställningar och vid olika typer av besöksanläggningar. Liksom bidragit till frågan om sensorisk utmattning, “museum fatigue” (3), som kan drabba museibesökare.

Hans forskning har bland annat resulterat i “The Attention-Value Model” (4), en modell för att åskådliggöra upplevelseprocesser i utställningssammanhang. Bitgood är mycket produktiv och skriver regelbundet artiklar och böcker.

Det var därför som jag var extra intresserad av att läsa den senaste boken av denne utställningsprofil. Med en lockande titel, dessutom: “Engaging the Visitor. Designing Exhibits That Work” (5).

“..attention and value are two of the most important concepts that help explain the engagement of museum visitors. To have a meaningful experience, visitors must pay attention to exhibit content in a meaningful way – that is, they must deeply engage in some way. /..an understanding of the psychology of attention and decision-making is necessary in order to design the most effective visitor experience.” (“Engaging the Visitor” s.27)

Boken är utgiven i ett smidigt pocketformat modell större, av MuseumsEtc (7). Det dynamiska förlaget som ger ut böcker i museologins framkant, ofta med praktisk teoretisk vinkel.

Så är det även i detta fall; “Engaging the Visitor” har ett praktiskt, metodiskt tilltal. Med hjälp av boken får vi reda på faktorer som påverkar hur besökare interagerar i utställningar, med utställningsinnehåll och med varandra, under sina utställningsbesök. Bitgood beskriver vad som fungerar och när något fungerar sämre, utifrån sin beskrivningsmodell.

Boken inleds med en komprimerad presentation av “The Attention-Value Model”. Vad som sedan kommer är tre huvudavsnitt: “Interpretive Text”, “Interactive Exhibits” samt slutkapitlet “Immersion”.

Varje avsnitt är upplagt på snarlikt sätt: Bitgood inleder med att referera och summera litteratur och tidigare genomförda besökarstudier vid olika museer, science centers och besöksmål. Därefter följer egna observationer och erfarenheter, avrundat med fallstudier som illustration.

Översikt av "The Value-Attention Model" av Bitgood (2014). Ur boken "Engaging the Visitor"

Grundtanken i modellen baseras på att besökare utför serier av “mikrobedömningar” av det som de uppfattar i en utställning.Processen sker genom ett flöde: “Capture”, “Focus” och “Engage”.

Vad som fångar uppmärksamheten och avgör om besökare sedan fördjupar sig i ett material, styrs enligt Bitgood av att besökare värderar hur mycket de tar till sig i relation till hur mycket tid, möda och insats de behöver lägga på att tillgodogöra sig något vid varje uppfattat moment.

Förenklat uttryckt: ju mer möda som krävs (effort), till exempel att läsa en längre utställningstext/spela kunskapsspel, i förhållande till vad besökaren uppfattar att läsningen/spela spelet kan ge (benefit) vid momentet, avgör om och hur hon interagerar med materialet (cost).

Värderingsprocessen, t om urvalsprocessen, är mycket komplex och påverkas av flera samtidiga faktorer: rumsutformning, belysning, placering, presentationsmaterialets beskaffenhet, distraktion/konkurrens från andra miljöinslag och/eller besökare, besökarens förhandsintresse och kunskap, kognitiv förmåga med flera faktorer.

Interaktionen i utställningen är även en interaktion med den/de som har producerat materialet. När utställningsproducenter inte levererar relevant media för att stödja en viss typ av upplevelse, drabbas också besökares upplevelser negativt.

Bitgood slår t ex ett slag för värdet av större modeller, rekonstruerade miljöer och diorama-design, som han menar närmar sig ett mer naturalistiskt lärande; att befinna sig i en hel rumslig miljö med sensoriska kvaliteer, the visitor immersion experience:

“Reading is..important in the learning process. Reading can also transport you into another time and place. Nevertheless, I believe there are times when reading distorts our perceptions. For example, reading about the early U.S: space vehicles in a  book is not quite the same as sitting in one of those vehicles at the Space & Rocket Center in Huntsville, AL…/a more pervasive understanding of the subject matteris sought – one that includes the feelings of experiencing another time and/or place, curiosity or excitement” (“Engaging the Visitor” s.107)

Det bästa med “Engaging the Visitor..” , enligt min uppfattning, är att den ger en mycket bra översikt över hur besökarperspektivet är grunden för att lyckas med utställningskommunikation som har pedagogiska avsikter.

Boken kan därför också fungera bra som en introduktion till kunskapsfältet besökarstudier, framförallt kring beteende-faktorer. Här finns mycket information som hjälper dig att studera utställningar med mer strukturerade begrepp.

Samtidigt är den täta informationen lite väl kompakt på sina ställen. Tyvärr kan ambitionen att inspirera och vägleda ironiskt nog också till slut bli tröttande för läsaren. Boken är kanske därför inget som man sträckläser. Det hade varit bra med ett summerande kapitel, där alla delarna knyts ihop bättre.

Jag förvånas också av gamla referenser när det gäller studier av digitala förmedlingsinslag i museer. Det finns många exempel, både studier, artiklar och litteratur, att hämta. Inte minst från många av de årliga konferenserna på området och deras webbplatsdokumentation.

Boken kan beställas via nätbokhandel eller direkt från förlaget, som för närvarande omarbetar sin webbplats..

“Engaging the Visitor. Designing Exhibits That Work”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form10: Research12: Interpretation14: Museipedagogik15: Besökarstudier & publikutveckling Comments Off

Fjärrvisningar och distanspedagogik

Sista “Digitala museiträffar i väst” för året hölls i december på Göteborgs stadsmuseum (1). Karl Arvidsson, enhetschef för den publika verksamheten var värd. Han demonstrerade hur museet har arbetat med AR-maskinen “Double Robotics” (2) vid fjärrvisningar, för personer som t ex fysiskt sett kan ha svårt att ta sig till museet.

Under demonstrationen styrdes “Double Robotics” från en annan plats i staden av Kristin Hagström, digital projektledare vid utvecklingsgruppen Senior Göteborg (3), museets samarbetspart i projektet. På det sättet fick vi uppleva hur en visning kan gå till.

Medverkade under träffen gjorde även pedagoger från Naturhistoriska museet (4) i Göteborg, för att berätta om sina erfarenheter av visningar och lektioner för skolor med hjälp av Skype (5) och Facetime (6).

Fjärrvisning med 'Double Robotics' på Göteborgs stadsmuseum. Foto: Paul Henningsson, musedia

Visningarna på Stadsmuseet har främst gjorts i en aktuell fotoutställning, “Göteborg från ovan” (7). Fotoutställningen valdes för att ämnet passade för samtal med de äldre göteborgare som hittills har deltagit i testförsöken. De stora fotografierna är dessutom väl synliga för iPad-kameran, som är det “öga” med vilket personer som styr roboten ser och orienterar sig runt i utställningsrummet.

Karl berättade att ett urval av bilder gjordes för visningen. Rutten fick också justeras eftersom iPad-roboten inte kan ta sig fram vid för höga trösklar, trappsteg, trånga utrymmen osv. iPad-enheten kan höjas och sänkas av fjärrbesökaren som styr roboten, men inte vinklas, vilket också påverkar vilka utställningsbilder som kan visas.

Väcker intresse för besök i verkligheten
Under hela demo-visningen syntes Kristins ansikte på skärmen, vilket skapade en märkligt verklig närvarokänsla för oss andra. Det kändes som att hon var med oss andra i gruppen som gick runt på museet..

Att ha en guide som samtalar med fjärranvändaren är nästan en förutsättning för att visningar av det här slaget ska fungera, menade Karl. Det handlar därför inte om att ersätta levande guider med “robotar”, vilket annars har varit ett aktuellt ämne under året som gått… (8).

Karl menade att fjärrvisningar med en digitalt förhöjd robot passar för vissa situationer, som komplement. Flera av testdeltagarna hade inte besökt museet sedan de själva var i skolåldern. Men tack vare experimentet har flera sagt att de gärna vill komma till museet och se det i verkligheten. “Double Robotics”-visningarna kan därför vara ett sätt att marknadsföra museet, menade Karl.

Lotta Backman har tillsammans med kollegor på Naturhistoriska museet arrangerat skolvisningar via t ex Skype. Men även om detta har gett möjligheter till kontakt med skolor på orter långt från museet, upplever de att fjärrvisningarna saknar viktiga kvalitéer. Många sinnen spelar in vid ett besök på museet, på ett sätt som är svårt att förmedla via t ex en dator eller iPhone (9).

Museets pedagoger har därför funderat på om fjärrvisningar via Skype/Facetime kan utvecklas genom att t ex använda en extra kamera, en handkamera, för att kunna visa upp detaljbilder i samband med en distanslektion. En annan idé är att kombinera Skype-visningar med traditionella museilådor, lådor med rekvisitaföremål som lånas ut till skolor och föreningar (10).
En grupp skolbarn skulle då få en mer taktil upplevelse, samtidigt som träffen med pedagogen både kan förberedas och följas upp efteråt, med hjälp av lånematerialet.

Både formellt och informellt lärande
Det är spännande att följa utvecklingen av distanspedagogik inom museiområdet med hjälp av IKT. Det finns säkert rum för experimenterande inom området, vilket också visar sig genom ovanstående och liknande projekt som är på gång (11).

Utvecklingen kan jämföras med digitalisering av t ex högskole- och vuxenundervisningen, som under ett par år anammat IKT som del av flexibel, distansbaserad undervisning. Inom mer formella lärandesammanhang finns ofta mer kända förutsättningar och förväntningar att ta hänsyn till. Vilket visar sig i form av kursbeskrivningar, att individer söker sig till vuxenutbildningar för att komplettera tidigare kunskaper och betyg, poängsystem och så vidare. Inom kulturarvspedagogiken handlar det kanske snarare om att hitta IKT-vägar anpassade till det mer heterogena informella lärandet – liksom att knyta an till skolors lärandeformer. Det skulle vara intressant att höra vad elever och lärare upplever genom guidade visningar och fjärrmuseilektioner via videosamtalsprogram.

I ovanstående exempel är det intressant att tekniken, även mer futuristiska idéer som “robotar”, används för att stödja en direktkommunikation mellan människor, t ex mellan skolbarn och kulturarvspedagoger osv.

Samtidigt är det fortfarande så att gränssnitt och användarkontroller, t ex i appen för “Double Robotics”,
främst är utvecklad för singel-interaktion, inte för fler simultana användare. En person “styr” – de andra får titta på/vänta på sin tur.

Detta kan komma att förändras. Men det är, som jag ofta efterlyser på MuseiTeknik, svårt att hitta innovativa exempel på gränssnitt (annat än spel) som stödjer interaktion mellan grupper av personer, en process som också är väsentlig för lärandet. Konceptet “singelanvändaren framför datorskärmen” upprepar sig, även där nya IKT-plattformars gränssnitt utvecklas..

Det andra som jag funderar på är hur kontakt med museers material kan utökas. Utställningar är bara en del, ett urval av material som kan visas ur t ex samlingarna av föremål. Alla digitaliseringsinsatser som har gjorts de senaste 10-20 åren har resulterat i ett mycket stort antal “digitala objekt” som också kan inkluderas i förmedlingsarbeten. Finns det möjligheter till ytterligare “blended learning” (12) mellan realtidssamtal, taktila material och digitaliserade resurser?

Till våren kommer digitala museiträffar i väst bl a att träffas kring aktuella app-produktioner. Intresserad av att vara med på träffarna? Skicka din e-postadress till: digitalvast@gmail.com

Se även:
Robothjälp på museum

Här tar Googles robot selfies på museum

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 04: Skärm & rörlig bild07: Webb & sociala medier14: Museipedagogik Comments Off

Seminarium: “Lärandet är museets hjärta”

Grafisk bild: 'Lärandet är museets hjärta'. Riksutställningars seminarium, 22 september 2014

Besökares lärande och upplevelser är just nu i fokus vid svenska museer och besöksmål..

Under året pågår olika aktiviteter, t ex seminarier för Riksförbundet Sveriges museers nya besökaroreinterande branschvision (1). Och i juni ordnade Centrum för Naturvägledning seminarium med interpretation-profilen James Carter (3).

Den 22 september bjuder Riksutställningar till en temadag, “Lärandet är museets hjärta” (4) på Fotografiska museet (5) i Stockholm:

“..fokus på publikutveckling har bidragit till att lyfta frågor kring jämställdhet, delaktighet och inklusion. Metoder för dialog och delaktighet utvecklas fortlöpande för att göra svenska museer mer tillgängliga. I denna utveckling är det viktigt att vi även har ett internationellt perspektiv.” (5)

Medverkande är några av de mest inflytande personerna inom den internationella museiscenen: John H Falk, professor och forskare samt medförfattare till klassikern “The Museum Experience” (6), samt David Anderson, tidigare chefen för lärande och interpretation vid Victoria & Albert Museum (7) och känd för inspirerande och metodutveklande arbeten.

Dessutom medverkar Margherita Sani, projektledare för omtalade EU-projektet “The Learning Museum” (8) samt Anne Bamford, professor och internationell forskare inom kulturellt och konstbaserat lärande.

Inledande presentationer följs av samtal och deltagare uppmanas ha med sig en smart mobil eller en surfplatta, för att skapa största möjliga interaktivitet med seminarie-innehållet.

Avgiften är 600 kr och anmälan görs på Riksutställningars webbplats (9). För mer information, kontakta Eva Lundqvist: eva.lundqvist@riksutstallningar.se

“Lärandet är museets hjärta”

 

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 11: Konferenser14: Museipedagogik Comments Off

Crowdfunding bekostar museiprojekt

“Crowdfunding” (1), att vända sig till många småfinansiärer för att finansiera ett projekt eller idé, förknippas ofta med olika typer av kulturproduktion. Till exempel oberoende filmare och författare som vänder sig till sina följare/läsare, för att bekosta en filminspelning eller bokutgivning.

Finansieringsformen har nu testats för ett museiprojekt – att bekosta digitalisering av samtliga nummer av den amerikanska museipedagogiska tidskriften “The Docent Educator” (2).

Skriften gavs ut mellan 1991 och 2003 och hade en aktiv läsekrets. Flera av artiklarna är fortfarande relevanta och täcker många aspekter av kommunikation, interaktion och lärande inom museimiljöer. Detta ansåg några personer inom nätverket Museum-Ed (3), vilka startade uppropet för webbinsamlingen via webbtjänsten “Kickstarter” (4), som ett av många webbverktyg för att genomföra crowdfunding-projekt.

Tanken är att tidningens artiklar ska bli sökbara via Museum-Ed:s webbplats. Några exempel på titlar är bl a “Letting Teens be Themselves”, “Active Learning and Adults”, “Evaluating … The Key to Excellent Programs”, “Weaving Artifacts into Stories”, “Tackling Tough Topics” och “Taking Distance Out of Learning” med flera (5).

The Docent Educator. Omslagssida från 2002

Initiativtagarna bakom insamlingen ville prova crowdfunding som metod inom museifältet. Uppropet fick mycket bra gensvar bland museipedagoger och museilärare. Drygt $12 000 samlades in (omkring 87 250 kronor), vilket är mycket positivt.

I nordamerikanskt sammanhang är “docents” guider eller frontpersonal, vilka visar och hjälper besökare på museer och science centers. De är ofta volontärer, t ex studenter eller pensionärer med en yrkesbakgrund kopplad till utställningars/miljöns innehåll. Bland docents finns även frilansande personer som arbetar pedagogiskt.

De kunskaper och erfarenheter som denna grupp museiarbetare samlar på sig, är mer eller mindre osynliga i museivetenskaplig litteratur. Volontärer går ofta vidare till andra verksamheter. Vilket också innebär att vissa kunskaper går förlorade i museisektorn som helhet.

Volontärer/frilansare brukar inte skriva papers etc för konferenser…vilket även väcker frågor om representativitet inom sektorn, när det t ex handlar om volontärpersoner som representerar kulturella och sociala minoriteter i samhället.

Dessa erfarenheter var i fokus för “Docent Educator” och därför är det extra positivt att nu artiklarna ska bli tillgängliga för fler läsare.

Kanske är det även en av anledningarna till att tidskriftsprojektet fick positivt gensvar. Hos en yrkesgrupp som vet att resurser för utveckling ofta saknas inom museipedagogik..

För samtidigt är det intressant hur en yrkessektor (museipedagoger) går samman och bidrar ekonomiskt till sitt egna arbetsfält, vilket kanske inte är helt vanligt..hur kommer det att påverka synen på t ex kompetensutveckling för personal? Vem ska bekosta det och hur?

Museilärare med grupp av barn. Découverte des Dieux de l'Inde (musée Guimet). Foto: Dalbera CC-by-2.0

Det är spännande med crowdfunding som alternativ finansieringsform, även inom museiområdet. Fast frågan är i vilka sammanhang det kan vara en relevant stödform. Vid konferensen “Heritage Exchange” (6) i London häromveckan, kritiserade en av öppningstalarna museer för att vara alltför konventionella och låsta vid sina externa fondansökningar (7).

Själva “crowdfunding”-tanken bygger på att de som stöttar också känner aktivt för “varan”/produkten/idén. Kanske en riktad insamling för ett restaureringsobjekt kan vara ett sånt tillfälle. Eller att få tillbaka ett lokalt förankrat kulturföremål från en annan ort.

Jag tror att gräsrotsfinansiering framförallt fungerar för avgränsade projekt. Där givarna kan se det direkta resultatet av insamlingen, liksom värdet av det, naturligtvis.

Slutligen, det framgår inte på Museum-Ed:s webbplats hur de insamlade medlen kommer att fördelas. Eller hur materialet kommer att tillgängliggöras, om det t ex kommer att ansluta till Creative Commons-modellen (8)? Gissningsvis kommer nog en mindre del av summan att användas för löpande drift och webbplatsadministration.

När gick du/din organisation senast i “crowdfunding”-tankar? Och behöver bistånd alltid handla om ekonomiska medel? Välkommen att kommentera, ur semesterhängmattan eller från annan valfri plats!

“The Docent Educator Online”

Museum-Ed

Kickstarter

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 07: Webb & sociala medier14: Museipedagogik Comments Off

Online-kurser i interpretation

Taktil modell av slottspark. Foto: Paul Henningsson, musedia
Hur kommuniceras historier om en plats på ett intresseväckande och levande sätt? Hur formulerar man text för olika besökargrupper och vad avgör om kommunikationen lyckas? Vad är egentligen “interpretation”?

Internationella konsulten John Veverka & Associates (1) erbjuder i samarbete med e-learningföretaget CPD4Education (2) introduktionskurser på webben i interpretation. Kurserna är för alla med anknytning till arbetsfältet natur-och kulturarv, museer och besöksmål.

Här finns möjlighet för intresserade orientera sig i teori och metod inom den anglosaxiska skolan av dialogbaserad, levandegörande förmedling.

Webbkurserna, som är på engelska och “asynkrona”, dvs självstudiebaserade, ger deltagare tillgång till kursmaterialet under 90 dagar.

Den ena kursen, “Introduction to Interpretive Services” (3) syftar till att deltagare ska kunna tillämpa sina kunskaper i ett eget projekt, direkt efter avslutade kursmoment.

Kurs nr 2, “Planning Interpretive Panels – that are actually ‘interpretive’” (4), vill ge fördjupning kring utformning av innehållsskyltar i utställningar och besöksmål.
Kursmaterialet innehåller bl a skillnader mellan “information” respektive “interpretation”, samt hur man förbereder och utformar copy-text för pedagogisk interpretation. Vilket ju inte är begränsat till fysisk skylt/tryck, utan också kan användas för olika typer av digitala mediabärare.

Anmälan till kurserna görs på CPD4Educations webbplats (5). En kostnadsfri provkurs visar hur kursupplägget kan se ut, för övrigt en kurs om podcasting vilket jag skrev lite om nyligen..

Digital installation: "Gör ditt eget 1700-talsporträtt". Foto: Paul Henningsson, musedia
Kursförfattaren John Veverka & Associates (6) är en ledande interpretation-konsult och internationellt verksam utbildare, med bas i Nordamerika. Hans e-tidning “InterpNews” (7) ger värdefull branschorientering inom förmedling. Tidigare nummer har bland annat handlat om: “Crafting experiences that are relevant to visitors”, “After the Interpretive Plan – 10 Priorities for Interpretive Design”, “Using Geocaches to Spread Interpretive Messages to New Audiences”.

Till MuseiTekniks läsare hälsar John att bidrag till “InterpNews” är välkomna! För att skicka artikelbidrag och/eller prenumerera kostnadsfritt på tidningen, skicka ett mail till: jvainterp@aol.com

Thanks, John and good luck with the new training model!

CPD4Education Courses: Museums, Galleries and Heritage Professionals

John Veverka & Associates

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 12: Interpretation14: Museipedagogik17: IKT & lärande Comments Off

Fjärrstyrt besök i utställningar

Double Robotics Telepresence Robot. Foto: DOuble Robotics / Robotshop.com

Göteborgs stadsmuseum (1) provar för närvarande en mobil robot för att öppna för besök i utställningar, för personer som inte har möjlighet att komma på egen hand till museet.

Försök har bland annat gjorts med en grupp kvinnor som via en träffpunkt för äldre samt en surfplatta, tog del av en fotoutställning tillsammans med museets personal (2).

Testet är en del av ett EU-projekt (3) inom Göteborgs kommun och har initierats av Senior Göteborg (4), stadens utvecklingscenter för äldrefrågor.

Riksutställningar (5) skriver om det spännande projektet (6) och har även utvärderat tekniken som baseras på produkten “Double Robotics” (7).

Det är i korthet en iPad (8)-försedd motoriserad robotvagn, som ger möjlighet för en person att fjärrstyra roboten och via den inbyggda iPad-kameran betrakta miljön som roboten rör sig i, samtidigt som hon själv syns och hörs via surfplattan. Styrningen, t ex kamera-zoomning och rörelseriktningar görs via en app för dator, iPhone eller iPad.

Processen med närvaro i realtid genom teknik beskrivs ibland som sk telepresence, telenärvaro eller telerobotik (9).

TV-komediserien “Big Bang Theory” (10) har bidragit till att popularisera robot-tekniken (11). Videokonferenser, liksom bildtelefoni via Skype (12), är en annan kanske mindre spektakulär variant av telenärvaro.

Tourbot - interactive musuem telepresence through robotic avatars

Det finns flera projekt och experiment med “guiderobotar” som tidigare gjorts i musei- och utställningsmiljöer.  Från i princip icke-interaktiva robotar med förprogrammerade slingor genom en miljö.

Till avancerade experiment med artificiell intelligens (13), som via programvara både “samtalar” och lär sig av hur besökare beter sig och vilka frågor som de ställer (14).

Det finns flera frågor att ställa kring mobila robotar i förmedlingssammanhang, både tekniskt men inte minst upplevelsemässigt. Blir roboten en “effekt” i sig, som dels tar bort fokus från förmedlingsinnehållet, dels riskerar bli en lustifikation? Hur skapas trovärdighet inför en “mekanisk karaktär”? Hur önskvärda är rörliga “robotar” i dessa publika miljöer?

Det intressanta med Double Robotics-projektet i Göteborg är att det finns en levande guide som deltar under besöket, som samtalar med och visar för personen som är på “fjärrbesök”.

En “guiderobot” handlar då inte så mycket om att ersätta människor med “smarta” maskiner, utan att snarare låta tekniken underlätta mänskliga möten, där interaktiviteten förstås redan finns..  Smart!

Vi har testat roboten som går på utställning åt andra
Double Robotics
eSenior

Se även:
Museum guide robot
Tourbot
Giraff Plus

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form04: Skärm & rörlig bild06: Digitalguider & mobilt09: Alternativa gränssnitt14: Museipedagogik Comments Off