Twitter-möten om “Visitor Meaning Making”

National Association for Museum Exhibition

Högsommar och högtryck för nätdiskussioner…NAME, The National Association for Museum Exhibition (1), en förening under organisationen American Alliance of Museums (2), höll nyligen aktiva diskussionsmöten via Twitter (3), för medlemmar och andra intresserade Twitter-användare.

Realtidschatten rörde ämnet “Meaning Making” (4), vilket även var tema för senaste numret av NAME:s tidskrift “Exhibitionist” (5). Särskilt artikeln “Meaning-Making in Nine Acts” (6), av Peter Samis och Mimi Michaelson, har väckt mycket intresse.

Författarna har i ett forskningsprojekt “ONLY CONNECT: Visitor-Centered Museum Interpretation” (7) försökt ta reda på vad som utmärker innovativa exempel på museiförmedling (interpretation). Särskilt med tanke på hur förmedling idag vilar på många olika medier. Inte minst digitala.

Besökare ritar digitala självporträtt som visas i konstutställningen "California People". Foto: © Oakland Museum of California

I artikeln sammanfattar de nio fallstudier, museer och miljöer som de upplever särskilt stimulerar “Meaning Making”-processer hos besökare och brukare av kulturarvsinnehåll:

“It is the museum staff’s role to design for a multiplicity of experiences, to make sure that the broadest number of people can find their way into the objects we present. All of these approaches offer visitors multiple ways to connect and move inside a story. They also remind us of something more: the primacy of experience itself-be it aesthetic, emotional, intellectual, playful, spiritual, or a combination thereof.” (8)

I Twitter-diskussionerna medverkade museer från fallstudierna som panel, med Samis som moderator.
Diskussionen finns dels som sammanfattning i kortformat (9), dels arkiverat i sin helhet för riktigt intresserade (10). Artikelförfattarna planerar dessutom en bok med resultatet från forskningsprojektet och vidare diskussioner.

Svenskt begrepp saknas?
Live-möten vid ett visst datum, via sociala medier, är ett spännande grepp. Det har gjorts tidigare och är heller inte olikt hur t ex distansutbildning via nätet kan fungera, med nätseminarier och diskussioner via chatt.

Jämfört med museikonferenser, där sociala mediaflöden i realtid via t ex Twitter kan beröra om allt möjligt och i värsta fall leda till informationströtthet, så upplever jag att tema-chattar som NAME:s webbträff blir mer fokuserade. Liknande Twitter-träffar för museimänniskor i Sverige har t ex arrangerats av föreningen IdeK-labbet (11), senast nu i våras.

Hoppas att vi får se mer av detta och andra sätt att utnyttja ny teknik för levande professionella diskussioner också på nätet. T ex mellan fysiska möten och konferenser och utan geografiska begränsningar (under förutsättning att man har och kan och är intresserad av att prova Twitter och liknande verktyg…). En form av “meaning making” inom yrket, att också reflektera kring sin egna användning av IKT och kommunikation…

Vad som fångade mitt intresse för NAME-chatten var egentligen en artikel nyligen, i den lokala morgontidningen…I en sommarserie skriver olika journalister om västsvenska besöksmål. Journalisten Malin Lindroth fångade sin egen upplevelse vid ett besök på Varbergs fästning (12) och Hallands kulturhistoriska museum (13).

Museets satsning på dramatiserade filmer, projicerade direkt på mörka fuktiga fästningsmurar, får högt betyg av Lindroth: “Bra dialog och laddade scener som handlar mer om att gestalta liv än att leverera historiska fakta lyckas väl med det svåra att skaka liv i historien.” (14)

Hennes besök slutar med att hon högt uppe på fästningsmurarna ser ut över det mörknande havet, och undrar hur många före henne som också lagt sina händerna på den råa muren vid kanonerna, vid exakt samma punkt som hon själv..

Bild ur film-trailern "Varbergs fästning 1612". © Hallands kulturhistoriska museum, 2012

Det är inte ofta “Meaning Making” präglar recensioner av museiutställningar. För övrigt skrivs det inte många artiklar på kultursidorna om kulturhistoriska förmedlingsprojekt heller, för den delen..

Själva begreppet “Meaning Making” är ett relativt färskt begrepp, som tyvärr ännu saknar motsvarighet på museisvenska..

Visst är det bra att besökssiffror är höga och det finns en mängd anlendingar att gå på museer. Där även café och avkoppling i miljön också har upplevelsevärden.

Men egentligen handlar väl “Meaning Making” om själva essensen, egentligen, för att ge alla olika möjligheter till interaktion med kulturarvsinnehåll? Det som driver oss i förmedlingssektorn?

Plus ett begrepp för att beskriva och förstå det som besökarna upplever och tar med sig, dvs hur användare skapar sammanhang ur det som museet valt att skildra.
Förståelsen för dessa processer är också ett praktiskt redskap: att ta reda på vilka frågor allmänheten ställer kring det du vill kommunicera och att ta intryck av detta, t ex vid utställningsproduktion.

Vilka fem musei- utställnings- eller platsbesök har berört dig och dina medbesökare särskilt den senaste tiden? Varför tror du det? Kommentera gärna här under vad begreppet “Meaning Making” betyder för dig! Eller om du har förslag på en bra översättning till svenska! Fortsatt skön sommar…

“..museums all over the world are faced with the opportunity to re-invent themselves and their relationships with their publics../as professionals it is our challenge to open ourselves up to the questions of others….We must constantly reconsider our own discourse and actively seize the opportunities our publics offer to become more relevant to their lives.” (15)

Besökare i utställning vid Grimetons världsarvsplats, Halland. Foto: Paul Henningsson, musedia

“Meaning-Making in Nine Acts” 

“Meaning Making Chat” 
“Meaning Making Chat – Full Tweet Archive”

NAME

The Exhibitionist

Se även:
Projekt IKON

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat07: Webb & sociala medier12: Interpretation13: Museivetenskap14: Museipedagogik17: IKT & lärande Comments Off

Kurs i klassisk museikommunikation (på engelska..)

…hur skulle du beskriva en museimiljö?

At the Museum | Learn English

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form13: Museivetenskap Comments Off

Pilotprojekt: mobilguider och museer

Test av programverktyget Kulturpunkt på dator. Foto: Kajsa Hartig, Nordiska museet

Nordiska museet (1) i Stockholm har under året inlett ett utvecklingsprojekt för svenska museer, kring bärbara guider för smarta telefoner (2). Projektgruppen tittar närmare på publiceringsverktyget “Kulturpunkt” (3), som skapar mobilanpassade webbsidor eller web-appar.

Verktyget är utarbetat av norska Kultur-IT (4), som även står bakom publiceringsverktyget och samlingsdatabasen Primus (5), som används av många norska och svenska museer.

Tanken med Nordiska museets projekt är att utvärdera planering, produktion och tillhandahållande av mobilanpassade webbplatser med hjälp av verktyget, för att på sikt kunna erbjuda det till andra museer (6).

Extra spännande är att arbetet även kommer att kunna följas i bloggen “Mot nya medier” (7):

“Mängden information man måste ha innan ett mobilapps-projekt ens kan börja planeras är ganska omfattande. Men gör man det ordentligt från början blir efterföljande projekt både kostnadseffektiva och förhoppningsvis även framgångsrika ur publikhänseende.”
(8)

Projektet har tidigare testat betaverisoner av programverktyget på bland annat Statens maritima museer (9) samt Arkitekturmuseet (9). Pilottillämpningar har även diskuterats för Julita gård i Sörmland (10).

Skala fram en app
Trenden växer med “skalverktyg” för appar, eller rättare sagt, webb-appar, dvs mallbaserade applikationer som sedan nås via vanliga webbläsare i smarta telefoner, snarare än dedikerade appar (program) som ju laddas ner och installeras via de större portalerna.

Fördelen med skaltjänsterna är att den som vill producera en guide för t ex smarta telefoner inte behöver behärska programmering för de olika mobila operativsystemen och kan få tillgång till ett utvecklingsverktyg till en mindre dyrbar kostnad än att köpa externa programmeringstjänster.

App "uGuideMe"

Några andra skaltjänster som också har marknadsfört sig mot museer är t ex svenska “AudioApps” (11).

Ett annat exempel är amerikanska “uGuideMe” (12) som erbjuder ett mallverktyg för kunder att bygga upp appar, med text, bilder, ljudklipp, videoklipp, kartpositionering, e-postformulär med mera. Registrering av användarkonto är gratis.

Besökare till museet eller besöksmålet behöver dock hämta hem appen “uGuideMe” för att kunna starta guiden. Programmet är i sin tur “värd” för ett stort antal guide-appar, som användaren kan söka bland, en slags mini-portal, som i dagsläget innehåller främst nordamerikanska museer och djurparker.

Användarpanelen i programmet "Guide Creator" som skapar mobila app-guider.

Kostnadsfria alternativ
Andra alternativ till skaltjänster som riktar sig till besöksmålssektorn är att laborera med några av de billiga eller t om kostnadsfria verktyg för mobilutveckling som finns på nätet.

Med Windows-programmet Google App-Inventor (13) kan t ex appar för Android-telefoner skapas via ett modulbaserat programverktyg, där händelser och innehåll byggs upp med hjälp av olika färdigdefinierade “block”.

Innehållet distribueras sedan via egen hemsida till intresserade, som dock är ett lite mindre sofistikerat alternativ än att publicera på den vanliga app-portalen “Google Play” (14).

“AppMakr” (15) är ett annat kostnadsfritt verktyg, som möjliggör enkel produktion mobilanpassade webbsidor för iPhone-telefoner. Ytterligare ett alternativ är svenska publiceringsverktyget Open Ratio (16) som dock är under uppbyggnad och som har ett inbjudningsbaserat system för nya användare, ungefär som när musiktjänsten Spotify (17) först lanserades.

Nackdelar med de kostnadsfria tjänsterna är att mallarna kanske ej är anpassade efter hur museer är vana att presentera eller ordna sitt innehåll. Eller att reklamvinjetter visas i programmen, eller att tjänsterna plötsligt upphör..

Men för att få egen “hands-on” i ämnet, kan de räcka långt för den som är intresserad av att prova produktion för det mobila webbmediet.

Planering av ett pilotprojekt – mobilguider och museer

Mot nya medier

AudioApps
uGuideMe

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 06: Digitalguider & mobilt07: Webb & sociala medier13: Museivetenskap17: IKT & lärande Comments Off

Bokrecension: “Conversations with Visitors”

Produktiva förlaget “MuseumsEtc” (1) publicerar flera titlar med färska ämnen för musei- och besöksmålssektorn: spel i museiförmedling, att utveckla upplevelser för barn- och familjebesökare, interaktiva utställningar, samtidsdokumentation och samlingar med mera.

Förlaget, som är baserat i Edinburgh, arbetar efter modellen begränsade upplagor, parallell-publicering  med pappersböcker och e-boksformat, samt aktiv insäljning av nya titlar genom förhandsbeställningar..

Boken “Conversations with Visitors: Social Media in Museums” (2) kom ut i januari och väckte min nyfikenhet, eftersom detta verkligen är ett dynamiskt område inom museiförmedling som toppar flera museikonferenser..och just nu utvecklas praktiskt, inte minst, online.
Så..hur speglas ämnet i bokform?

Jag får lite av just konferenskänsla när jag börjar läsa skriften, som är en antologi där de olika texterna samlats efter tre temarubriker: “Strategy”, “Analysis” och “Case Studies”.

Lustigt nog är inte redaktören för samlingen omnämnd.. Det är mycket möjligt att delar av texterna har hämtats från seminarier, eftersom ett par författare har medverkat i minst en konferens kring mobiler,design och lärande som hölls i Danmark häromåret. Några texter refererar dessutom till det innovativa “EGO Trap” (3), ett AR-projekt med mobiler som fram tills nyligen funnits på vetenskapscentret “Experimentarium” (4) utanför Köpenhamn.

De flesta av texterna är annars skrivna av IKT-utvecklare och forskare, men innehåller också bidrag från musei- och arkivpersoner.

Betoningen ligger på praktiska tillämpningar och reflektioner och färre inslag av teoretiska resonemang. Ett stort plus är att erfarenheter från t ex Skandinavien och Polen har inkluderats, där annan liknande litteratur ofta hämtar exempel från Storbritannien och USA.

“Conversations with Visitors” är kanske inte en skrift man streckläser, utan snarare plockar upp då och då. Som en del av egna utflykter i sociala medier och tillsammans med jämförande erfarenheter med andra kollegor.

För trots huvudindelningarna, så flyter texterna ihop något, med analyser av fallstudier samt beskrivningar av metoder för utveckling av olika sociala media-tillämpningar.

Jag fastnade främst för texterna skrivna av Dana Allen-Greil, Beck Tench, gruppen Katz, Goldman och Foutz och slutligen bidraget från Timpson.

Beck Tench ger praktiska tips för “data mining” (5) av Twitter (6)-flöden. Hur sökningar i Twitters enorma databas av inlägg kan göras, för att skaffa sig kunskap om vilka museers Twitter-användare är och vilka ämnen som kommenteras. Ett verktyg för att utveckla “digitala besökarstudier”..

Angreppssättet fortsätter hos Dana Allen-Greil som i “Measuring, Analysing and Reporting” beskriver ett arbetsverktyg för vad som på engelska kallas “metrics” (prestationsmått eller indikatorer på svenska). En metod som hon i en annan text redovisar med exempel hämtat från National Museum of American History (7).

NMAH:s syfte- och målformuleringar har omsatts i den sociala mediemiljön i form av fyra begrepp, för att kunna utvärdera (och lära av) effekterna av insatserna online: “Visibility”, “Exchange”, “Being Human” och “Resources Spent”.

Vart och ett av begreppen innehåller delmål, som kan läsas av på olika sätt t ex via Twitter- och bloggflöden   (se de tre kolumnerna i figuren nedan).

Texten “Mobile Phones for Informal Science Center Learning” av forskargruppen James E Katz, Kate Haley Goldman och Susan Foutz, ger en spännande bild av hur mobila inslag används av besökare i utställningar.

Gruppen utvärderade under 2009-2010 besökares interaktion med olika mobila applikationer i vetenskapscentret Liberty Science Center (8) i New Jersey, USA.

Bland annat visade sig de mobila guiderna vara förvånansvärt lågt utnyttjade bland besökare, totalt sett. Olika faktorer påverkar vad som får besökare att utföra aktiva moment eller inte, med medhavda telefoner. Särskilt bland familjebesökare, som är vanliga grupper vid vetenskapscentra:

“Visitors who were aware of SNSE but did not use the system had diverse reasons for choosing not to do so, including:

• Using their phone in the museum was not appealing (44%)
• Being focused on child-care (17%)
• Not wanting to pay a fee for the call (15%)
• Not wanting to do a particular activity (9%)
• Being unclear about what the activity was (9%)
• Not knowing how to use their phone to do the activity (6%).

Despite the fact that provocative questions were asked as part of the signage to encourage mobile phone use as part of the SNSE exhibit, it was not clear to the visitor that the mobile phone-provided information was actually germane to what the visitor wanted to know about the exhibit. The stimulus to prompt the user to engage the service may not have been sufficiently compelling in light of the obstacles to use and the lack of social cuing to obtaining exhibit information via the mobile phone.”  (9)

Slutligen, Corey Timpson, från Canadian Museum for Human Rights (10) beskriver utvecklingsprocesser kring IKT-koncept hos ett museum som är under uppbyggnad.

Hur kan framtida utvecklingar för förmedling inom det digitala området säkras? Svaret är enligt museets utvecklingsgrupp att fokusera strategiskt på digitala innehållsformat, enligt principen “lagra rätt från början – sprid i olika format”.

“Planning for ubiquity means acknowledging that the popular technology of today will be replaced with the technology of tomorrow. Not only is this an expectation, this is a key variable in the CMHR planning strategy. 

Building a data architecture than ensures the proper cataloging, preservation, administration, and delivery of data, according to standards is fundamental.

A clear and strict separation between content and presentation is crucial. This will enable the changing of the device without affecting the content, and or the editing of the content..//.. Effort can then be spent on actually dialoguing or interacting with the audience through their preferred means no matter how these means evolve.” (11)

Skriften kan beställas som tryckt pocketbok eller e-bok direkt från förlagets webbplats (12).

“Conversations with Visitors: Social media in Museums”

MuseumsEtc

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 06: Digitalguider & mobilt07: Webb & sociala medier10: Research13: Museivetenskap15: Besökarstudier & publikutveckling16: Interaktionsdesign17: IKT & lärande Comments Off

Digitalisering bortom “webbnärvaro”

Nu i sommar har digitaliseringsinsatser för kulturarv på olika sätt varit på tapeten, vilket även har uppmärksamats i press och riksmedia. (Något som naturligtvis känts som glada nyhetsinslag bredvid mer dystra händelser den senaste tiden.. )

Till exempel seminariet om det digitala kulturarvets kostnader och värde för samhället, som hölls under Almedalsveckan (1) har noterats. Liksom den gemensamma visionen hos de statliga museerna, eller centralmuseerna, att kunna digitalisera hela sina föremålssamlingar till omkring år 2025-30 (2). På försommaren rapporterade även Vetenskapsradion (3) en diskussion i riksdagen om att låta privata ikt- och mediaentreprenörer utveckla tjänster och produkter (t ex spel) ur digitaliserat kulturarvsmaterial, en potentiell “guldgruva” – för kultursektorn (?).

punkt se, svenska InternetstiftelsenI juni bjöd Internetstiftelsen .se (4) in till en seminariedag i Stockholm, “Digitalisering av kulturen” (5), som av allt att döma var välbesökt.

Käck webboptimism?
Just detta seminarium fångade intresset hos journalisten Håkan Lindgren, som på tidningen Göteborgs-Postens (6) kultursidor den 10 augusti refererade mötet.

I artikeln “Kulturarv – så länge Yahoo vill?” (7) för Lindgren fram två huvudspår: att digitalisering behandlades så operativt oproblematiskt på seminariet, utan att någon tog upp frågan om hur beständiga digitaliserade material egentligen är. Enligt Lindgren finns ännu inget arkivbeständigt sätt att spara digital information för framtiden.

Lindgrens andra spår var att samhällets arkivmaterial i allt större utsträckning görs tillgängliga via kommersiella informations- och webbföretags kostnadsfria webblösningar, som t ex Flickr (8) och Youtube (9). Vad är det som säger att dessa tjänster förblir gratis, eller ens online?

Han var heller inte så imponerad av vad representanterna för det nya samordningssekretariatet för ABM-digitalisering (10), respektive Centralmuseerna (11) hade att säga.

I artikeln framställdes de som käcka webboptimister som mest talade sig varma för att publicera digitaliserat museimaterial på sociala mediasajter. Museerna borde snarare bygga egna sökportaler, enligt vetenskapshistorikern Gustav Holmberg vid Lunds univeristet, som också citeras av Lindgren, som sammanfattar:

“..Flickr har gett nytt liv åt materialet: besökarna lägger till mängder av egen information, identifierar anonyma personer på museets foton, bidrar med berättelser ur sina liv, men vad är deras gratisarbete värt om Yahoo bestämmer sig för att sälja eller stänga sajten?” (12)

“Micro collection sites”
Det är som sagt positivt att digitalisering av kulturarvet uppmärksammas utanför yrkesområdet. Kritiska artiklar är också bra för det mentala tuggmotståndet..

Digitalisering är ju en av hörnpelarna för digital kommunikation..utan digitalt kulturarvsmaterial, så minskar också möjligheterna med förmedling och digital interpretation…

Lindgren sätter flera vassa frågetecken. Fast av artikeln kan man få uppfattningen att t ex de statliga museerna endast publicerar sitt digitala material på sociala mediasajter. Så är det ju knappast – vad de sociala media sajterna representerar är parallella “skyltfönster” för museisamlingar, som dessutom kombinerats med bidrag från olika användare. Man kanske t om kan kalla dem “micro-collection sites”, eftersom de är ett urval av ett mycket större material. I museernas egna digitaliserade databaser.

Lindgren kunde t ex ha tagit upp satsningen K-samsök (13) som är ett exempel på att “bygga eget” för museernas system-heterogena, men likväl, digitaliserade samlingsmaterial. Och inte bara statliga museer.

Och vad gäller beständighet, så finns naturligtivs majoriteten av föremål kvar i original…de slängs inte bara för att de finns på en digital avbildning (Värre är det kanske i så fall för “born digital content”, material som skapats som digital original och inte finns i annan form).
Vad “digitalisering” på många sätt bidrar till, är ju den friare hanteringen av “digitalföremålen”. I studiesyfte, i markandsföringssyfte, i designsyfte osv.

Sedan är ju inte digitalisering varken något nytt för kultursektorn, eller en samordningsfråga som enbart drivs av regeringen efter det senaste valet. Redan 1995 föreslog dåvarande regeringens kulturutredning att “kulturinstitutionernas kunskap och information bör digitaliseras och samordnas.” (14)

Kvinna som fotograferar med digitalkamera. Foto: Wallyir, morguefile.com

“Tillgängliggörande”..och sedan?
Men, trots allt saknar jag något…

Ingen, vare sig journalister som Lindgren m fl, eller personer i ABM-utskott och centralmuseigruppe
r, eller ens politikerna som står bakom viljeriktningar, lyfter fram den kanske viktigaste aspekten av digitaliseringsarbete:
betydelsen av digital IKT för allas vårt kontinuerliga och inte minst informella lärande.

Genom den transformation av mänsklig kommunikation som IKT har medverkat till, , är vi inte längre hänvisade till endast en typ av information, eller ett slags media. Vi kan välja verktyg, material, format, hanteringsformer som passar våra olika behov och preferenser.

Genom att välja, dela och spara blir vi aktiva delar i ett informationsflöde. Ett ständigt lärande som inte stannar vid att bara få ta del av andras erfarenheter vid endast vissa sammankomster, på vissa klockslag eller enbart på sitt egna modersmål..

IKT-utvecklingen visualiserar i sig själv den mångfald av lärande, upplevelse, kunskap och informationsvärde som var och en av oss besitter. Från de som mest skickar e-post med en dator, till hela utvecklarcommunities inom öppen källkod..

Vårt digitala samhälle är en ny kultur. Här är det självklart att också kulturarvet ska finnas med, digitalt.

Detta borde vara fokus för digitaliseringsdiskussioner. Bortom flyktiga “näringslivsidéer” och onödigt misstänksam kulturjournalistik.

För det är synd att museer (och arkiv) fortfarande mest resonerar i termer av att “tillgängliggöra” material, t ex på Internet. Och inte går till nästa steg: att problematisera för vem och vilken betydelse som digitala material och verktyg har för oss som lärande människor.

“Kulturarv – så länge Yahoo vill?”

Se även:
ICT and Lifelong Learning (Word)
Semiarium om digitalisering och förmedling (MuseiTeknik 2010)

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat07: Webb & sociala medier11: Konferenser13: Museivetenskap17: IKT & lärande Comments Off

“Hack4Europe!” – kreativa dagar i Stockholm

Hack4Europe! Sweden, Stockholm 10-11 juni

På pedagogen Kristina Alexanderssons blogg (1) finns intressanta intryck från temadagarna 
"Hack4Europe! Europeana hackathon roadshow" (2) som nyligen hölls i Stockholm (3).

"Hack4Europe!" är ett event och en idétävling, arrangerad av den kulturhistoriska databasen Europeanas (4) organisation, samt dess partnerländer.

Mellan den 6-11 juni, pågick träffar På fyra olika platser runtomkring i Europa, dit IKT-utvecklare hade bjudits in för att presentera idéer till innovativa användarlösningar/mashups, baserat på digitaliserat material ur databasen Europeana.

Syftet var att visa de ekonomiska och sociala fördelarna med tillgång till öppen kulturarvsinformation. 

Ett ytterligare syfte är att på olika sätt bjuda in externa grupper för Europeans egna utvecklings skull, för att bidra till att göra den omfattande databastjänsten mer känd, mer tillgänglig, mer relevant  – egentligen mer kul för olika grupper i samhället. De vinnande bidragen från de olika länderna koras i Bryssel, under EU:s "Digital Agenda Assembly" (5).

Priset i Stocksholm till den mest innovativa lösningen gick till team Duvebol och tidsrese-appen "TimeMash", för Android (6). 

De svenska arrangörerna, Riksantikvarieämbetet (7), passade även på att bjuda in beslutsfattare och politiker till temadagarna på Livrustkammaren, för att sprida inspiration och kunskap om e-kulturarvet.

På Kristinas blogg finns ett par klipp från dagarna på Livrustkammaren (8), bland annat tävlingsgruppernas presentationer:

Tack till Kajsa Hartig, iDEK-labbet för tips om "Hack4Europe!"

Hack4Europe!

Hack4Europe! Sweden

Europeana

Se även:
"Hack the cultural heritage! Hack4Europe in Sweden"
Vetenskapsradion Forum, "Miljardmarknad för museer och arkiv"

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 07: Webb & sociala medier09: Alternativa gränssnitt11: Konferenser13: Museivetenskap16: Interaktionsdesign17: IKT & lärande Comments Off

Google Art Project – “virtuellt museum” i repris?

1 februari lanserade Google (1) första versionen av en ny webbtjänst, "Google Art Project"  (2), en webbkatalog över valda konsthistoriska verk ur 17 större internationella konstmuseers samlingar.

Genom applikationen kan användare bläddra mellan mycket högupplösta digitaliserade bilder ur ett urval av museernas målningar, samt vandra runt i delar av utställningssalarna och få information om utställda tavlor. Användare med webbkonton i Googles mailtjänst (3) kan dessutom spara bilder från de olika museisamlingarna och på så sätt skapa egna bildalbum, som de sedan kan dela med sig av till vänner och bekanta.

Bland museer som deltar finns t ex Eremitaget i St.Petersburg (4), Slottsmuseet Versailles (5) samt Rijksmuseum i Amsterdam (6). 

Google Art Project - startsida med navigeringsmeny

Google verkar ha tagit ytterligare ett steg mot att tillgängliggöra föremål och information ur museisamlingar på nätet med hjälp av en egen webblösning. Tidigare experiment har bland annat bestått av länkning till museer och museiföremål i Google Earth (7).

Det känns rimligt, för att inte säga nödvändigt, att samlingar ur våra minnesinstitutioner även kan hittas i de populära söktjänsterna. Eftersom det är där det stora antalet användare befinner sig…även de som sällan besöker musei-webbplatser..

"Google Art Project" är dock ingen webbdatabaslösning. Åtminstone inte i detta skede.
Gränssnittet bygger på enkel listbläddring mellan museerna och konstverkens titlar. Eftersom flera verk är taggade med beskrivande ord eller begrepp kan man gissa att dessa skulle kunna bli sökbara genom en sökfunkt…eh, Google själv, i en fortsatt utveckling av applikationen?

För när man ser bortom de nuvarande 17 museerna och utvalda föremålen, om tanken är att många museer kommer att ingå, uppstår frågan hur vi som användare ska kunna söka smidigare bland ett större antal föremål än i dagsläget? Även när vi inte känner till exakt namn på ett visst konstverk. Applikationen kommer sannolikt att behöva stöpas om, om tanken är att erbjuda en större form av samlingar av verk online.

Det enkla, attraktiva gränssnittet är annars en stor behållning av "Art Project". Liksom chansen att se berömda konstverk på mycket nära håll, utan att riskera starta säkerhetslarmen inne i museet..

Upplägget av egna album fungerar hyggligt. Det går dock inte att spara ner individuella bilder till den egna datorn.  Och när man t ex har påbörjat en albumsamling och väljer ett annat museum så visas en tom albumikon, istället för den redan påbörjade (vilket säkert kommer att förbättras).

Art Project med privata bildalbum

Vi testar att bygga en porträttsamling..

Applikationen är delvis byggd med Flash (8) och "digitaliseringen" av museisalarna har gjorts med samma teknik som avfotograferingen av gaturum i karttjänsten "Google Street View" (9).

Här modifierades fotograferingen med bilar till hand- och cykeldragna kameravagnar (!) som körts genom museisalarna och vars bildserier sedan konverterats till länkade virtuella rum genom mjuka stillbildsväxlingar. Har man använt Google:s kartsidor känner man igen navigationskontrollerna, vilket är ytterligare ett plus.

Lanseringen har fått mycket stor uppmärksamhet, både i allmänna IKT-forum och i museivärlden (10).
Google har utan tvekan en hög kvalitetsstämpel liksom resurserna att genomföra ett projekt av det här slaget. Och det hela är mycket elegant.

Fast…jag drabbas trots allt av en viss déja vú…är "virtuella museer" online väldigt nyskapande? Där man kan se digitala representationer av värdefulla tavlor och "vandra runt" i museisalar på skärmen genom att klicka på "hotspots"..?

Det är lite förvånande att projektet utropats som så innovativt (11), när det knappast är första gången vi ser digitala motiv av kända konstverk ur museisamlingar.. Till och med zoomfunktioner och interaktiva panorama-objekt har gjorts många gånger tidigare..

Under 90-talets digitala pionjärår exploderade digitala representationer av museisalar och gallerier på CD-rom och på nätet, i form av tidiga Java- eller VR-experiment. Greppet blev dock snart överexploaterat och få såg vitsen med att härma en utställningsvägg på en datorskärm.

När museologin hade börjat problematisera samlingar och samlande, fastnade de första digitala, virtuella museiproduktionerna i statiska schablonkopior av "museer". Med salar tömda på andra människor, dessutom..

Förpackning och estetik är viktigt men vad som är intressant vad museiföremål berättar och vad människor kan berätta om föremål. Varför härma en fysisk miljö på nätet när Internet saknar stenhusets begränsade rum?

MUVA, Uruguay

Webbutst&au
ml;llningar om konst- och kulturarv har sedan dess gått från tjusiga avbildningar till att rymma mer av digitalt berättande. Fokus har satts på att spegla olika röster samt att öppna upp för "wisdom of the masses" (12) i samlingar online. "Steve.museum" (13) och the Powerhouse museum (13) är två kända exempel på hur användare online kan bli medskapare av information kring museiföremål. Inte heller här är alltså Google Art Project egentligen revolutionerande.

Det kanske helt enkelt handlar om att Google ville hitta en test av sin mobila avfotografering för inomhussammanhang och därför bjöd in ett antal museer att delta? (Man kan också fråga sig om inte även andra typer av museer med andra typer av föremål hade varit spännande att gestalta med högupplösta bildformat? "Konst" kanske är synonymt med museer, eller tvärtom..)

CD-rom: Microsoft Art Gallery, 1993. Digitalisering av museisamlingar i USA och Storbritannien i utbyte mot bildrättigheter..Flera webbutställningsprojekt i tidiga digitaliseringsåldern inititerades för övrigt av teknikföretag som IBM (14), Microsoft (15) och Silicon Graphics (16). Syftet var ofta att använda museer och museimaterial som testytor för olika avancerade visualiseringstekniker, vilket delvis bidrog till att en del produktioner mer handlade om teknik än genomarbetad, innovativ interpretation.

Synd därför att museerna som hittills deltagit i "Art Project" inte verkar ha matchat den sofistikerade digitaliseringstekniken med snitsigare pedagogik…

Det ska dock sägas att albumfunktionen på sajten väckte så stort intresse hos surfare att Google snabbt fick utöka sina servrar för att kunna ta emot all webbtrafik (17). Och här har Google säkert nått personer som aldrig intresserat sig för museer tidigare, vilket ju inte är fel.

Men kvar dröjer ändå känslan att Google kunde gjort något mera för alla museer på nätet…
På MuseiTekniks önskelista står ett kostnadsfritt CMS-paket för museer i "molnet" (18) med lika stor mångsidighet som Google Pages, Google Docs, Delicious m fl öppna sociala media-tjänster. Och gärna kompatibelt med de ledande smartphone-formaten!

"Google Art Project"
"Google Art Projects Youtube Channel"

Se även:
Taking the Google Art Project’s Little-Known Competitor for a Test Drive

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form07: Webb & sociala medier13: Museivetenskap14: Museipedagogik16: Interaktionsdesign Comments Off

2010 års bästa museipedagogiska böcker?

Den museipedagogiska Facebookgruppen "Museum Education Monitor" (1), som drivs av kanadensiska museikonsulten och pedagogen Christine Castle (2), har bjudit in sina läsare att rösta fram sina favoriter bland årets museipedagogiska skrifter (3).

Ur en första lista på knappt 40 boktips (4), vaskades 8 nomineringar fram. Den nyligen avslutade omröstningen utsåg följande 5 boktitlar till årets bästa (de sista två titlarna kom på delad fjärde plats):

Simon:'The Participatory Museum'
1. The Participatory Museum (5)

Falk:'Identity & the Museum Visitor Experience'
2. Identity & the Museum Visitor Experience (6)
Silverman:'The Social Work of Museums '
3. The Social Work of Museums (7)

Fortney & Sheppard (red):'An Alliance of Spirit'
Delad 4:e plats: An Alliance of Spirit (8)
McRainey & Russick (red):'Connecting Kids to History With Museum Exhibitions'
Delad 4:e plats: Connecting Kids to History with Museum Exhibitions (9)

 

Inte oväntat vann Nina Simons "The Participatory Museum", en väldigt begåvad debut-bok som vi tror kommer att bli en museiklassiker (läs MuseiTekniks recension). Falks "Identity & the Museum Visitor Experience" verkar också lovande, men även flera titlar som fanns bland de första 40 förslagen.

Några andra snabba förslag på intressant litteratur utgivet i år, men som ännu inte hunnit läsas är t ex "The Future of Thinking: Learning Institutions in a Digital Age" (10), "Rethinking Curating. Art after New Media" (11) och närapå-thrillern: "How to get a Job in a Museum or Art Gallery" ..(12).

När det gäller utgivningar på svenska under 2010, har jag själv ofta bläddrat i nummer 2 av alltid lika fullmatade "Future Exhibitions" (13).

Fast min favorit i år blir nog "Lusten att förstå" av Peter Gärdenfors (14). En bok om det informella lärandet, "lärande på människans villkor", som jag precis har börjat att läsa. Vill gärna också återkomma till den liksom till "Art + Science Now" (15)

Vilka är dina favoritböcker från året som gått, inom museer, pedagogisk kommunikation och IKT?

Museum Education Monitor
FORUM – Research and resources for museum education

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 12: Interpretation13: Museivetenskap14: Museipedagogik17: IKT & lärande Comments Off