Ny högskoleutbildning för musei- och kulturarvsguider

“Den allra bästa guiden får människor att tänka till och gå från guidningen med en djupare förståelse för hur det exempelvis var att leva på en viss plats” (1)

Hösten 2017 startar utbildningsprogrammet “Guide: upplevelser, kommunikation och kulturarv” (2) på Göteborgs universitet (3).

Syftet med den treåriga utbildningen är att kombinera djupare ämnesstudier inom arkeologi, konst, bebyggelse-, natur och kulturmiljöer, med kunskaper om både turistplanering liksom hur man skapar upplevelser kring historiska lämningar. Genom olika praktiska moment ska studenter förberedas till att kunna bli musei- eller besöksmålsvärdar eller turist- eller evenemangsguider.

“Guide: upplevelser, kommunikation och kulturarv” är ett samarbete mellan Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet (4) och Centrum för turism vid Handelshögskolan Göteborg (5):

“Kulturarv är nu ett av Göteborgs universitets officiella profilområden, med en särskild centrumbildning med säte på institutionen för historiska studier. Vid Handelshögskolans Centrum för turism knyts ämneskunskapen samman med kunskap om besöksnäring och destinationsutveckling. Flera av museerna i regionen bidrar med praktisk erfarenhet om hur vi gör kulturarv intressant och betydelsebärande och ger även utbildningen en fast förankring i kulturarvssektorn.” (6)

Enligt SVT Nyheter Väst (7) och Göteborgs-Posten (8) är detta den första universitetsutbildningen som ges för guider.

Utbildningen är dock en fortsättning på kurser som tidigare anordnats på Göteborgs universitet. Dessutom har även andra högskolor tidigare erbjudit universitetsutbildningar för guider, t ex Umeå universitet (9) och SLU, Sveriges lantbruksuniversitet (10) .

Besökare som lyssnar på en levande guide i en utställning. Foto: Paul Henningsson, musedia

Det nya guide-programmet är ett mycket intressant och spännande initiativ, eftersom utbildningen tydligt berör perspektiv kring besökares lärande, liksom interpretation och tillgänglighet.

Samtidigt hade det varit bra om utbildningen hade fått en liten tydligare spets kring just dessa frågeställningar: att som guide utgå från besökares behov och förutsättningar, snarare än från “fackämnen”. Här är interkulturella frågor, i kommunikation, upplevelse och förståelse av kulturarv, en viktig dimension, liksom att tänka: “målgrupper” och “visitor planning”. Jag är också nyfiken på hur utbildningen kommer förhålla sig till eventuella digitala stöd för levande guider, vid förmedling/kommunikation?

Inom kulturarvssektorn pågår en utveckling mot destinationsutveckling, hållbar lärande turism samt interpretation, hos myndigheter som Riksantikvarieämbetet (11), Statens fastighetsverk (12) och Naturvårdsverket (13), vilka har direkt relevans för kulturarvsguiders arbetsfält.

I detta sammanhang är även EU-projektet “InHerit” (14) vägledande, där CNV, Centrum för Naturvägledning vid SLU har varit svensk part bland åtta deltagande länder (15).

Projektet, som avslutades 2016, har syftat till att identifiera behov inom guide-professionen och att arbeta för en gemensam europeisk professionell certifiering för utbildning av guider/vägledare inom interpretation, vilket också har saknats inom yrkesfältet (16).

Undrar även när och var det första universitetsprogrammet för museipedagoger kommer att startas?!

“Guide: upplevelser, kommunikation och kulturarv”

Se även:
Linnéuniversitetet: “Kulturarv i samtid och framtid”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat12: Interpretation14: Museipedagogik Comments Off

Refererat: “Digital teknik för naturvägledning och interpretation”

Deltagare på digitalt seminarium vid CNV, 2017. Foto: Anders Arnell, CNV

Tredje seminariet i ordningen kring digital teknik i naturvägledning och interpretation (1), lockade omkring 100 personer till Uppsala, i slutet av januari.

Som arrangör stod Centrum för Naturvägledning (2) vid Sveriges Lantbruksuniversitetet, SLU (3) och seminariet var en fortsättning på tidigare genomförda konferensdagar på detta tema.

De båda dagarna kretsade mycket kring genomförda projekt med mobil inriktning, appar, AR och spelifieringstänkande. Det fanns även ett “diskussionstorg” för deltagarnas möjlighet att samtala kring olika frågeställningar vid olika stationer. Här pågick även mingel/presentationer med utvecklare och företag som presenterade produkter och tjänster kring naturvägledning, med stöd av digital teknik. Bland andra Naturpodden (4), Laterna Vox (5),  Naturkartan (6) och Tidsmaskinen (7).

Den första dagen fick deltagarna chans att prova den nya AR- appen “Augmented History” (8) på plats vid Gamla Uppsala. Andra dagen förmedlade Oscar Engberg, tekniker från Riksutställningar (9), erfarenheter av bildskärmar med digitalt bläck, strömsnåla och testade för utomhusbruk, vid en av RU:s installationer vid en fornminnesplats på Öland (10 ). Själv höll jag en presentation om planering av mediestödd interpretation från ett besökarperspektiv med utgångspunkt från fem hållpunkter (11).

För mig var det första gången jag deltog i ett av CNV:s arrangemang kring digital teknik, vilka har kommit att bli mycket uppskattade. Det var trevligt att träffa nya och gamla kollegor och det uppstod flera intressanta frågor och diskussioner, som även fortsatte på kvällen vid en gemensam middag för deltagarna.

Besökare vid solscellsdriven ljudstation utomhus. Utveckling och foto: Laterna Vox

Samskapande
Något som återkom, och som jag inte hört om så mycket tidigare, var fenomenet “Citizen science” (12), eller “medborgarforskning” på svenska.

Intresset för djur och natur hos allmänheten är stort och flera nya digitala tjänster, som t ex natur-webbportaler och artbanker, bygger på möjligheten för intresserad allmänhet att bidra med innehåll i form av egna observationer, t ex av fåglar, andra djurarter men även geodata.

Det kanske inte syns eller märks hos alla tjänster i sig, men det var intressant att många aktörer inom naturvägledningsområdet orienterar sig utifrån detta samskapande med brukare. Inte minst de möjligheter som webben och mobilen ger, att öppna för tvåvägskommunikation. På många sätt bygger detta vidare på samarbeten som alltid förekommit med föreningar, fågelskådare etc.

“Citizen Sicence” går till exempel att jämföra med begrepp som “Public understanding of Science”, även “Public Awareness of Sceince” (13), omhuldat inom science center-pedagogik och naturkunskapskommunikation. Det berör även webbfenomenet “Crowdsourcing” (14), dvs i praktiken principen att användare av webbtjänster är aktiva i att bygga upp tjänstens innehåll för alla, ungefär som Wikipedia (15) eller Tripadvisor (16).

En annan tanke som återkom och som jag tyckte var mycket intressant, var hur teknik kan användas för att “förstärka”/”undersöka” det färdiga “innehåll” som vår levande miljö omkring oss redan utgör.

Många digitala projekt kännetecknas av resurskrävande produktion, programmering och uppdatering… Men genom att t ex använda sig av digitala sensorer, mikrofonförstärkare, mikroskop kan man lyssna till en myrstack, en å under vattnet, se fjärilsvingar och fiskfjäll i jätteförstoring – saker i naturmiljön som vår inbyggda syn och hörsel inte alltid uppfattar på egen hand…

Målgrupper, interpretation och gränssnitt

Jag tyckte också det var intressant att jämföra mina egna erfarenheter från utvärderingar av digitala utomhusguider.
Särskilt presentationen av appen “Walking with Romans” (17), presenterat via Skype-länk av Dr. Tom Smith (18) vid universitetet i Cardiff (19), Wales.

I projektet, som bland annat dokumenterade besökares interaktioner med hjälp av videodokumentation, konstaterade forskargruppen att besökare inte alltid (sällan) följde aldrig så noggranna väghänvisningar, kart- och orienteringsinformation i själva appen, utan hellre följde sina egna vägar i landskapet…

Som människor rör vi oss redan intuitivt i en fysisk miljö. Orientering och intresse kan t ex styras av att något som vi uppfattar i miljön, verkar intressant att gå fram närmare till…Eller att vi uppfattar möjligheter att ta genvägar, eftersom det ser ut att finnas andra stigar än på kartan osv. För som det heter: The user is never the problem!

Svårigheten att designa en digitalguide för många upplevelse- och lärostilar, särskilt besökare i grupp (med olika ålder sinsemellan), visade sig i Wales-projektet. Här var det intressant att höra seminariedeltagarnas positiva upplevelser av studiebesöket vid Gamla Uppsala (20). Rundvandringen gav mersmak, och förhöjdes inte bara av AR-tekniken utan utan inte minst genom att producenten John Ljungkvist var med och guidade runt, berättade och kunde visa appen på plats för gruppdeltagarna. Med andra ord, ett lyckat exempel på hur en levande visning kan kompletteras och utvidgas t ex med iPad-stöd..

Behovet att anpassa kommunikationen utifrån vissa valda målgrupper, t ex ungdomar, och därigenom få mer lyckat resultat, upprepades via en annan Skype-länk, från USA: Dr Elizabeth Folta (21) vid State University of New York (18), USA och Katie Mulverhill, pedagog vid New York State Office of Parks, Recreation and Historic Preservation (22), redogjorde för erfarenheter av spelifiering och användandet av kostnadsfria webbtjänster som t ex TaleBlazer (23), för att skapa spelinfluerade appar kring naturvägledning och interpretation.

Video games in the park?

Intervjuer visade att de ungdomar som tagit del av spel om naturskydd på plats i reservatmiljön, blev mer intresserade av att fundera på en yrkesbana inom naturvård, jämfört med kontrollgruppen som inte hade provat spel-appen. Tyvärr fick vi inte se exempel på själva spelet, och här nämndes ett problem med gratistjänster på nätet som plötsligt ändrar sina användarvillkor eller t om upphör…

Interpretation – äntligen på svenska
Seminariet var avslutningsvis ett prima tillfälle att följa CNV:s arbete att etablera interpretation-praktik i Sverige. Projektledare Per Sonnvik, som tillsammans med kollegorna på CNV ledde det välorganiserade arrangemanget, berättade att inom kort publiceras centrets översättning till svenska av boken “Interpretation – making a difference on purpose” (24) av Dr. Sam Ham, vilket blir en av de första böckerna inom kunskapsfältet, på svenska.

CNV har valt att arbeta vidare med båda begreppen naturvägledning och interpretation. Inte minst för att “interpretation” är det vedertagna internationella begreppet och det förekommer forsknings- och utvecklingssamarbete via nätverket Interpet Europe (25) och liknande organ.

Omslag till skriften 'Platsens berättelser', Riksantikvarieämbetet (2017)

I dagarna publicerades även skriften “Platsens berättelser Metodhandledning för interpretationsplanering” (26) av Riksantikvariämbetet (27), där CNV har varit rådgivare och utvecklare för innehållet.
(Recension här på MusieTeknik inom kort!)

I samband med seminariet väcktes även ett intresse att starta en Facebook-grupp kring naturvägledning och delaktighet för alla, oavsett funktionsvariation. Intresserade av Facebookgruppen och en sändlista kan kontakta Kennert Danielsson, vid Botaniska trädgården i Göteborg: kennert.danielsson@vgregion.se

Samtliga presentationer, inklusive filmdokumentation från seminariet “Digital teknik för naturvägledning och interpretation”, finns att ladda ner från CNV:s webbplats (28).

Stort tack CNV för lyckade dagar, ser fram emot en fortsättning!

 

“Digital teknik för naturvägledning och interpretation”

Centrum för naturvägledning

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 11: Konferenser12: Interpretation Comments Off

VR – ett steg närmare verkligheten

Nyligen hade jag ett möte med en kund, för att bland annat diskutera vägval kring digital förmedling, såsom kiosker, appar och digital skyltning.

Inte helt oväntat dök frågan om VR och AR upp, dvs möjligheten att visualisera platsbaserat digitalt material i realtid. T ex på en smart mobiltelfonskärm, via mobilens kameraöga och positioneringssensor.

Detta “måste” väl vara det absolut mest spännande och innovativa i digital kommunikationsväg, just nu?

Javisst, det är utan tvekan läckert att skapa upplevda “lager” av innehåll, ovanpå den observerade och upplevda fysiska verkligheten runtomkring oss. Ungefär som i det numera mycket kända mobilspelet Pokémon Go (1)…

Och talar vi om digitalt gestaltade, omslutande tredimensionella miljöer, som får syn, rörelse och känsel att samverka, på sätt som ligger nära hur vi uppfattar och interagerar i fysiska rum, då ökar möjligheterna att skapa mer fångande upplevelser. Bortom tvådimensionella skyltar, bilder och skärmar..

Vridbar skärm med VR-visualisering vid Katedralen i Cluny. Foto: Christine M. Bolli [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Smarthistory

Från huvar och hjälmar till “glasögon”

VR, på senare tid även AR-teknologi, kittlar vår fantasi. Att via teknik kunna uppleva en värld, som leker med våra sinnen och utmanar hur vi är vana att se och uppfatta verkligheten, känns futuristiskt…t ex som i storfilmen “Matrix” (2). Artificiell intelligens och robotar är andra exempel på klassisk science fiction-teknik, något som ständigt fascinerar och som återkommer inom media- och populärkultur…

“Virtual Reality” är inte nytt, varken som teknik för visualisering (3) eller som tankeföreställning (4 ). Musei- och kulturarvssektorn har ju för övrigt under ett par decennier haft många digitala drömmar om “virtualitet”..(5)

Men i år verkar det som om just VR-teknik har fått en (kommersiell) renässans…
Flera IKT- och spelmässor, datortidskrifter samt bloggar på nätet talar om att 2016 är året då VR kommer att etablera sig på bred front…

En bakgrund till det är att utvecklingen av smarta mobiler och appar. Men också utvecklad hårdvara och spelprogrammering, har möjliggjort mer lätthanterligare format att skapa och visa VR-produktioner. (Hårdvara som ju i sin tur lanseras på mässor, blir recenserat, omskrivet och strax efter börjar säljas som färdiga produkter.)

Inte minst de speciella glasögon- och kontroll-tillbehören, vilka är nödvändiga för att uppfatta den tredimensionella verkligheten och agera i och navigera runt den…(6)

'Google cardboard' Foto: Evan Amos (cc0)
Kvinna som använder 'Oculus rift' VR-headset. Foto: beejees (CC0)

VR-teknik var tidigare mycket skrymmande, kabelrik, tungrodd och riktigt dyrt. Nu finns flera pris- och användarvänliga VR-glasögon, som t ex Samsung-anknutna “Oculus Rift” (7) och HTC “Vive” (8).

Och kanske den mest kreativa idén på länge inom branschen – “Google Cardboard” (9), en vikbar “kikare” av papp, som kan erbjuda VR-upplevelse på en smartphone-skärm, där mobilen helt enkelt skjuts in inuti pappkikaren..
Billigt, enkelt, lättviktigt samt returvänligt! Google VR inkluderar även en hel uppsättning fria koder och verktyg för utvecklare av mobil VR (10).


Visa klippet här


Triss i virtuella kulturmiljöer

Under året har flera spännande kulturarvsprojekt med VR och AR-teknik börjat produceras här i Sverige.

I december lanseras “Anno 1500″ (12) en digitalt dramatiserad rekonstruktion, av världsarvet Gammelstads kyrkby (13) under sen medeltidsperiod.

Luleå kommun (14) har valt VR som en “digital tidsmaskin” för att levandegöra och marknadsföra kulturmiljön, som i år firar 20 år som världsarv (15). Besökare till Luleå kommer att kunna ta del av produktionen, genom ett antal publika VR-stationer som kommer att finnas installerade runt staden.

Bakom produktionen står digitala kommunikationsbyrån Samuraj (16), med underavdelningen “Virtual Light VR” (17).
Mycket tid har lagts på att göra miljön detaljrik och utvecklingsgruppen har jobbat aktivt med att formge olika historiska karaktärer, gestaltade av skådespelare, som VR-användarna kommer att träffa i “tidsmaskinen”
(18).

Bild ur VR-applikationen 'Anno1500'. Design: samuraj.se

Nils Andersson Kråka. Bild ur VR-applikationen 'Anno1500'. Design: samuraj.se

“Augmented History: Gamla Uppsala” (19) rör sig, som namnet signalerar, omkring Uppsala högar, eller Gamla Uppsala (20) som kulturlandskapsområdet kallas idag.

Det handlar om en digitalguide-app för iOS, som lanserades i augusti och som med 3D-grafik återger bebyggelsemiljön i Gamla Uppsala, under en tänkt tidig järnåldersperiod.

Innehållet är baserat på arkeologiska utgrävningar och bygger på att olika innehållsdelar aktiveras, där användare hittar “föremål” i den visualiserade miljön genom att söka av miljön med hjälp av mobilskärmen (21). Även här finns personkaraktärer i de olika miljöavsnitten.

Bild ur 'Augmented History: Gamla Uppsala'. Design: Disir Production

“Augmented History: Gamla Uppsala” har producerats av kulturarvs-visualiseringsföretaget Disir Productions AB (22).
Detta är den första produktionen i en serie av ytterligare applikationer kring Gamla Uppsala kulturområde. Nästa planeras släppas till våren och berör området omkring Uppsala domkyrka under 1500-talet (23).

Apparna fungerar endast vid besök på plats. Besökare till Gamla Uppsala som ej har laddat ner app:en själva eller saknar en iPhone, kan låna iPad-plattor på Gamla Uppsala Museum (24).

 

Del av ritning av Jönkopings slott, 1617. Bild: Jönköpings läns museum

I år har dessutom Jönköpings läns museum (25) inlett projektsamarbete med Lunds universitet (26), för att skapa en 3D-rekonstruktion av Jönköpings slott (27). Det görs med utgångspunkt från arkeologiska material och jämförelser med byggnader från samma tidsperiod som bevarats på andra platser i Norden (28).

Planen är att 3D-rekonstruktionen i en snar framtid ska bli del av en digital utomhusguide för smarta mobiler, som utnyttjar mobil VR, t ex “Google Cardboard” (28).

Endast delar av murar är bevarade av slottet, som under medeltiden var lika viktig som försvarsanläggning som dåtidens Kalmar slott (29). De tidigare bastionsmurarna har dessutom inspirerat en nyanlagd parkmiljö i centrum (30).
“Having developed some of the first VR museum exhibition tours in the later 90′s, I’m always amused by the regular predictions that “this is the moment for VR/AR to really take off”. Sure, the new gen tech is cheaper and easier than ever to create and deploy but the resources required are still limiting access to very large organizations and commercial ventures..” (31)
Digital stilrestaurering?
Ovanstående projekt är bara ett par exempel på den “virtualiseringsvåg” som går genom kulturarvssektorn för närvarande..

Jag tycker det är spännande att VR-teknologi börjar bli mer allmänt spridd och även om det behövs resurser för både innehåll och programmering, så krävs inte längre någon astronomisk budget för att skapa VR-produktioner. Med andra ord, det är lite enklare att skapa mer än endast en tillämpning. Och inte lika kritiskt om något skulle råka bli mindre lyckat..

Det är också intressant att se “Games Artists” (32), spelkonstnärer, få en större betydelse för VR-produktionerna, med inslag av dramatiserade sekvenser och naturtrogna människokaraktärer.

Bild ur arkeologiska rekonstruktionen 'Virtual vuoni'. Design: Bino & Cool

 

Många rekonstruktioner av kulturmiljöer under VR-pionjärtiden var ofta folktomma skapelser.. De led dessutom av begränsningar i grafisk återgivning och hårdvaruprestanda.

Dagens högre grafiska kvalité skapar en mycket högre realism i 3D-miljöerna. Som digitala “museala” miljörekonstruktioner får de därför också ett högre pedagogiskt värde, genom att kunna simulera en tänkt historisk verklighet mera övertygande. Även om det finns vissa begränsningar för VR på en mobilskärm, jämfört med större skärmar eller projektioner i större skala.

Många av de genomarbetade 3D-miljöerna har en del gemensamt med fysiska utställningsdioramor, som på liknande sätt är tänkta att utgöra tredimensionella utställningsbilder. De kan dessutom ses som en fortsättning på Panorama-rotundor, som var både VR-teknikens och iMAX-biografernas (33) föregångare, liksom till 360 graders museologiska naturscenerier, idag bevarat vid t ex Biologiska museet (34) i Stockholm…

Man kan t om hävda att själva museidén i sig är virtuell, att försöka gestalta en “kunskapshelhet” genom bevarande av natur- och kulutrföremål, som besökare idealiskt sett så att säga träder in i och “omsluts av”.. (museibyggnad -> utställning -> diorama ->artefakt )

Illustrationsritning av 'Panoramic  Rotunda', London 1801 (CC0)

Biologiska museet interiör nov 2013 06

 

Samtidigt finns det alltid en risk med “förföriska” 3D-bilder, som i detta fall så att säga fryser miljöerna i ett sorts idealtillstånd.

Om inte tredimensionella rekonstruktioner på ett relevant sätt indikerar för användarna/besökare att det är en fråga om just en illustration av en möjlig verklighet, så finns det risk att bilderna blir bokstavligt “sanna” på ett sätt som kanske inte var det tänkta. Ungefär som förra sekelskiftets stilrestaureringsarkitekter arbetade för att “rensa bort” fula eller obegripliga tillägg i byggnadskroppar (35).

Därför tyckte jag om AR-appen “Dåtidskikaren” (36) för Bohus fästning, som genom att lägga lite mer skissartad grafik ovanpå dagens ruin, gav mig mer möjlighet att försöka föreställa mig den äldre fästningsmiljön… (För övrigt en förhöjd verklighetsapp för ett besöksmål i Sverige, producerad redan 2012..)

Ett annat sätt skulle kunna vara att ge användare möjlighet att välja bland flera scener, för att skildra nyanseringar och förändringar över tid, snarare än en fixerad kronologisk tidsperiod. Ungefär som en tredimensionell tidslinje.

Sedan skulle det vara flott om det gick att kombinera de tredimensionella modellerna med fler sinnesintryck, att kunna känna fukt, kyla eller olika medeltida dofter medan man utforskar miljön….

Bild ur AR-app:en 'Dåtidskikaren'. Design: Testbed

“Vi har alltid haft innehållet först, sedan har tekniken växt fram. Med VR är det tvärtom: vi har teknologin nu, men ingen klar uppfattning om hur vi ska fylla den med innehåll.” (37)

De nya VR-plattformarna för spel och mobila enheter pekar på en mer realistisk möjlighet att investera i och utveckla interaktiva visualiseringstillämpningar.

VR-produktioner kan också alltid vägas mot andra möjligheter att visualisera: film, fysiska modell eller t om fysiska dioramor. Vad är poängen med att utveckla VR, om inte användare kan interagera i realtid med dess grafiska objekt eller med andra användare? Här finns en utmaning i att förstå och hantera berättandet i ett “nytt” format (38).

Under utvecklingen av “Anno 1500″ har testpersoner önskat möjlighet att kunna plocka upp och hantera föremål inne i applikationerna, vilket utvecklingsgruppen har börjat arbeta vidare med.
Användartester är förstås en stor poäng i detta sammanhang, liksom att integrera applikationerna i det övriga utbudet, så att de dels ansluter till helhetsbudskap på plats dels hjälper användaren att förstå syftet med applikationen (39)

Innan man påbörjar en produktion, är det ju värt att fundera över sin målgrupp och vad den eventuellt känner till eller vill veta om platsen….:-)

“Anno 1500″
“Augmented History: Gamla Uppsala”
“Att kopiera ett kloster i 3D…”

Se även:
“Virtual History”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 04: Skärm & rörlig bild06: Digitalguider & mobilt08: VR & Augmented Reality12: Interpretation13: Museivetenskap14: Museipedagogik16: Interaktionsdesign Comments Off

Nya utbildningar inom interpretation

En grupp besökare vid Ale stenar, Österlen. Foto: Paul Henningsson, musedia

CNV, Centrum för Naturvägledning (1) vid Sveriges lantbruksuniversitet (2) har påbörjat ett samarbete med europeiska aktörer inom interpretation-området (3), med syfte att utveckla riktlinjer för kompetensutveckling inom naturvägledning, eller i praktiken “interpretation”, vilket är den internationellt etablerade beteckningen för natur- och kulturarvskommunikation.

Kompetensutvecklingsprojektet, som har både den akademiska världen och myndigheter, liksom utövande yrkesmänniskor som sina målgrupper, handlar till exempel om att identifiera gemensamma europeiska kvalitetsindikatorer på interpretation.

Området är brett och rymmer allt från besöksguider till lärande och utvärdering, till konservering, förvaltning och utveckling av skyddsvärda natur- och kulturarvsmål.

Som en del av CNV:s medverkan i projektet InHerit (4), arrangeras i maj och juni olika kurser i interpretation, dels på Långholmen i Stockholm, dels ett kurspaket i Bergslagen riktat till områdets besökshistoriska centrum (5).

Vid båda kursdatum är besöksguidning i fokus och där ska deltagare få praktiska kunskaper i att planera, genomföra och utvärdera tematiska, strukturerade visningar.
Kursupplägget bygger på en pilotmodell som tidigare har genomförts i Storbritannien och Italien.

Se CNV:s webbplats (6) för mer information om dessa och kommande utbildningar inom naturvägledning/interpretation. Du kan också prenumerera på CNV:s nyhetsbrev (7).

Logotyp: InHerit

Utveckla din guidning genom interpretation


Se även:
Museum Study – Interpretation Online Course List

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat12: Interpretation Comments Off

Interaktiva fysiska föremål med ny sensorteknik

Hand som vidrör taktil sälmodell. Stillbild ur videoklipp © CAT Media

På danska vetenskapscentret Fjord og Bælt (1), nära Odense, kan besökare ta reda på mer om sälar genom vidröra en taktil modell av en säl i utställningen. Beroende på var de vidrör sälmodellen, hörs ljud samt visas text och bild på en skärm bakom modellen.

Tekniken är utvecklad av förmedlingsföretaget CAT Media (2) och består av en kontaktsensor som modifierats med hjälp av kabelslingor och foliefilm. Mario Brauer, animationsdesigner vid CAT Media förklarar lite närmare:

- Sensorn är mycket känslig för beröring. Den reagerar på våra kroppars statiska elektricitet men har i sig en väldigt lite kontaktyta. Vad vi har gjort, för att utveckla tekniken, är att kombinera den med wire samt foliefilm. Detta gör att man kan justera storleken på punkten eller ytan som handen ska vidröra. Sensorn kan t ex känna av antingen direkt beröring med ett finger eller när en hand befinner sig inom en radie om 10 cm, berättar Mario för MuseiTeknik.

Tekniken kombineras sedan med mediaspelare och liknande, för att på digital väg förhöja den fysiska beröringen genom att t ex kunna påverka ljus, ljud eller att starta visualiseringar på skärm eller via projektor.

Hur skiljer sig tekniken från geststyrning med hjälp av t ex Microsoft Kinect (3) eller transparent touch-film (4) som kan fästas t ex på butiksfönster, framför digitala skyltar?

- Den största skillnaden jämfört med geststyrning är att den interaktiva ytan kan byggas in direkt i ett föremål, fortsätter Mario. Tekniken skapar ett litet elektrostatiskt fält runt föremålet och känner av när fältet bryts av en mänsklig hand. Vi kan som sagt anpassa “hotspot”-fältens storlek och form, med hjälp av wire-slingor och foliefilm. Och tekniken fungerar genom olika ytskiktsmaterial, som t ex glas eller trä.

Hand som vidrör föremål med högkänslig sensor. Stillbild ur videoklipp © CAT Media

CAT Media är ensamma om denna applikation och tror mycket på möjligheterna att på detta sätt kombinera fysisk och digitala interaktion. Inte minst inom förmedlingssammanhang, eftersom interaktiva inslag kan placeras i befintliga utställningsmiljöer, utan att bli ett störande synligt inslag. Sälmodellen vid Fjord og Bælt-centret är den första skarpa tillämpningen och fler står nu på tur. Företaget har även producerat ett interaktivt produktbord för Arla (5).

Vilken teknik används i installationen och hur programmeras interaktiviteten?

- Ja, det kanske är enklast att beskriva sälinstallationen, för att förklara möjligheterna med tekniken, säger Mario.
- Fjord og Bælt bad oss skapa en sälmodell med inbyggd interaktivitet. Inuti modellen placerade vi åtta olika sensorpunkter. Vid sälens öga sitter t ex en sensor med en liten wire-slinga. Under sälens rygg finns en metallfolie, som är en större beröringsyta. Sensorerna är i sin tur kopplade via GPIO-kontakt till Brightsign-mediaspelare (6) samt en HD-bildskärm. Händelserna vid de olika sensorpunkterna programmeras via Brightsigns styrprogram (7), för Windows PC. På skärmen visas sedan en välkomnande slinga som bjuder besökare att vidröra och undersöka modellen.

CAT Media: Seal with built in Touch Technology

Kombinationen av fysisk hands-on med digitala “händelseskikt” rymmer många spännande möjligheter…Med en så här robust lösning finns en färdig produkt för att integrera digital teknik i både föremål och vardagsmiljöer, som t ex i möbler, rekvisitaföremål och liknande, vilket kan skapa nya typer av fysisk interaktion.
Som både känns naturligt, att hålla och känna med handen, men som också kan ge förhöjd feedback med föremålet.

Det är förstås bra om det finns möjlighet att ge ljudfeedback vid beröring av föremål etc, för användare som inte läser eller har synvariation. Tekniken kan också fungera för taktila kopior av skulpturer och andra konstverk, att t ex utforska en form samtidigt som olika ljud hörs, eller skiftar färgen på belysning osv, en form av “dramatiserad hands-on”…

“Touch the seal”

CAT Media 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar09: Alternativa gränssnitt12: Interpretation14: Museipedagogik Comments Off

Bokrecension: “Engaging the Visitor. Designing Exhibits that Work”

Bokomslag till "Engaging the visitor" Bitgood (2014), MuseumsEtc

Stephen Bitgood (1) är amerikansk professor i psykologi med inriktning mot beteendevetenskap och ett av de etablerade namnen inom kunskapsfältet besökarstudier.

I början av 1990-talet grundade han organisationen “Visitor Studies Association” (2) och har genom en mängd studier och forskning studerat beteende hos besökare vid olika typer av besöksmål.

Bitgood har bland problematiserat orienteringsfrågan i utställningar och vid olika typer av besöksanläggningar. Liksom bidragit till frågan om sensorisk utmattning, “museum fatigue” (3), som kan drabba museibesökare.

Hans forskning har bland annat resulterat i “The Attention-Value Model” (4), en modell för att åskådliggöra upplevelseprocesser i utställningssammanhang. Bitgood är mycket produktiv och skriver regelbundet artiklar och böcker.

Det var därför som jag var extra intresserad av att läsa den senaste boken av denne utställningsprofil. Med en lockande titel, dessutom: “Engaging the Visitor. Designing Exhibits That Work” (5).

“..attention and value are two of the most important concepts that help explain the engagement of museum visitors. To have a meaningful experience, visitors must pay attention to exhibit content in a meaningful way – that is, they must deeply engage in some way. /..an understanding of the psychology of attention and decision-making is necessary in order to design the most effective visitor experience.” (“Engaging the Visitor” s.27)

Boken är utgiven i ett smidigt pocketformat modell större, av MuseumsEtc (7). Det dynamiska förlaget som ger ut böcker i museologins framkant, ofta med praktisk teoretisk vinkel.

Så är det även i detta fall; “Engaging the Visitor” har ett praktiskt, metodiskt tilltal. Med hjälp av boken får vi reda på faktorer som påverkar hur besökare interagerar i utställningar, med utställningsinnehåll och med varandra, under sina utställningsbesök. Bitgood beskriver vad som fungerar och när något fungerar sämre, utifrån sin beskrivningsmodell.

Boken inleds med en komprimerad presentation av “The Attention-Value Model”. Vad som sedan kommer är tre huvudavsnitt: “Interpretive Text”, “Interactive Exhibits” samt slutkapitlet “Immersion”.

Varje avsnitt är upplagt på snarlikt sätt: Bitgood inleder med att referera och summera litteratur och tidigare genomförda besökarstudier vid olika museer, science centers och besöksmål. Därefter följer egna observationer och erfarenheter, avrundat med fallstudier som illustration.

Översikt av "The Value-Attention Model" av Bitgood (2014). Ur boken "Engaging the Visitor"

Grundtanken i modellen baseras på att besökare utför serier av “mikrobedömningar” av det som de uppfattar i en utställning.Processen sker genom ett flöde: “Capture”, “Focus” och “Engage”.

Vad som fångar uppmärksamheten och avgör om besökare sedan fördjupar sig i ett material, styrs enligt Bitgood av att besökare värderar hur mycket de tar till sig i relation till hur mycket tid, möda och insats de behöver lägga på att tillgodogöra sig något vid varje uppfattat moment.

Förenklat uttryckt: ju mer möda som krävs (effort), till exempel att läsa en längre utställningstext/spela kunskapsspel, i förhållande till vad besökaren uppfattar att läsningen/spela spelet kan ge (benefit) vid momentet, avgör om och hur hon interagerar med materialet (cost).

Värderingsprocessen, t om urvalsprocessen, är mycket komplex och påverkas av flera samtidiga faktorer: rumsutformning, belysning, placering, presentationsmaterialets beskaffenhet, distraktion/konkurrens från andra miljöinslag och/eller besökare, besökarens förhandsintresse och kunskap, kognitiv förmåga med flera faktorer.

Interaktionen i utställningen är även en interaktion med den/de som har producerat materialet. När utställningsproducenter inte levererar relevant media för att stödja en viss typ av upplevelse, drabbas också besökares upplevelser negativt.

Bitgood slår t ex ett slag för värdet av större modeller, rekonstruerade miljöer och diorama-design, som han menar närmar sig ett mer naturalistiskt lärande; att befinna sig i en hel rumslig miljö med sensoriska kvaliteer, the visitor immersion experience:

“Reading is..important in the learning process. Reading can also transport you into another time and place. Nevertheless, I believe there are times when reading distorts our perceptions. For example, reading about the early U.S: space vehicles in a  book is not quite the same as sitting in one of those vehicles at the Space & Rocket Center in Huntsville, AL…/a more pervasive understanding of the subject matteris sought – one that includes the feelings of experiencing another time and/or place, curiosity or excitement” (“Engaging the Visitor” s.107)

Det bästa med “Engaging the Visitor..” , enligt min uppfattning, är att den ger en mycket bra översikt över hur besökarperspektivet är grunden för att lyckas med utställningskommunikation som har pedagogiska avsikter.

Boken kan därför också fungera bra som en introduktion till kunskapsfältet besökarstudier, framförallt kring beteende-faktorer. Här finns mycket information som hjälper dig att studera utställningar med mer strukturerade begrepp.

Samtidigt är den täta informationen lite väl kompakt på sina ställen. Tyvärr kan ambitionen att inspirera och vägleda ironiskt nog också till slut bli tröttande för läsaren. Boken är kanske därför inget som man sträckläser. Det hade varit bra med ett summerande kapitel, där alla delarna knyts ihop bättre.

Jag förvånas också av gamla referenser när det gäller studier av digitala förmedlingsinslag i museer. Det finns många exempel, både studier, artiklar och litteratur, att hämta. Inte minst från många av de årliga konferenserna på området och deras webbplatsdokumentation.

Boken kan beställas via nätbokhandel eller direkt från förlaget, som för närvarande omarbetar sin webbplats..

“Engaging the Visitor. Designing Exhibits That Work”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form10: Research12: Interpretation14: Museipedagogik15: Besökarstudier & publikutveckling Comments Off

Online-kurser i interpretation

Taktil modell av slottspark. Foto: Paul Henningsson, musedia
Hur kommuniceras historier om en plats på ett intresseväckande och levande sätt? Hur formulerar man text för olika besökargrupper och vad avgör om kommunikationen lyckas? Vad är egentligen “interpretation”?

Internationella konsulten John Veverka & Associates (1) erbjuder i samarbete med e-learningföretaget CPD4Education (2) introduktionskurser på webben i interpretation. Kurserna är för alla med anknytning till arbetsfältet natur-och kulturarv, museer och besöksmål.

Här finns möjlighet för intresserade orientera sig i teori och metod inom den anglosaxiska skolan av dialogbaserad, levandegörande förmedling.

Webbkurserna, som är på engelska och “asynkrona”, dvs självstudiebaserade, ger deltagare tillgång till kursmaterialet under 90 dagar.

Den ena kursen, “Introduction to Interpretive Services” (3) syftar till att deltagare ska kunna tillämpa sina kunskaper i ett eget projekt, direkt efter avslutade kursmoment.

Kurs nr 2, “Planning Interpretive Panels – that are actually ‘interpretive’” (4), vill ge fördjupning kring utformning av innehållsskyltar i utställningar och besöksmål.
Kursmaterialet innehåller bl a skillnader mellan “information” respektive “interpretation”, samt hur man förbereder och utformar copy-text för pedagogisk interpretation. Vilket ju inte är begränsat till fysisk skylt/tryck, utan också kan användas för olika typer av digitala mediabärare.

Anmälan till kurserna görs på CPD4Educations webbplats (5). En kostnadsfri provkurs visar hur kursupplägget kan se ut, för övrigt en kurs om podcasting vilket jag skrev lite om nyligen..

Digital installation: "Gör ditt eget 1700-talsporträtt". Foto: Paul Henningsson, musedia
Kursförfattaren John Veverka & Associates (6) är en ledande interpretation-konsult och internationellt verksam utbildare, med bas i Nordamerika. Hans e-tidning “InterpNews” (7) ger värdefull branschorientering inom förmedling. Tidigare nummer har bland annat handlat om: “Crafting experiences that are relevant to visitors”, “After the Interpretive Plan – 10 Priorities for Interpretive Design”, “Using Geocaches to Spread Interpretive Messages to New Audiences”.

Till MuseiTekniks läsare hälsar John att bidrag till “InterpNews” är välkomna! För att skicka artikelbidrag och/eller prenumerera kostnadsfritt på tidningen, skicka ett mail till: jvainterp@aol.com

Thanks, John and good luck with the new training model!

CPD4Education Courses: Museums, Galleries and Heritage Professionals

John Veverka & Associates

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 12: Interpretation14: Museipedagogik17: IKT & lärande Comments Off

Bronsålder i kikARen

Hur kommuniceras kulturarv till turister och besökare, vilka i första hand passerar en miljö på väg till någonting annat?

Detta har varit en av de bakomliggande frågorna för Vitlycke museum (1), som för närvarande planerar för ett nytt besökscenter i världsarvsmiljön i Tanum (2). Centret kommer att finnas i anslutning till en rastplats, vid en ny sträckning av motorvägen E6 inom världsarvsområdet (3).

I kommunen Tanum finns ett område med över 1000 kända hällristningar från bronsåldern. 1994 klassades miljön som världsarv av UNESCO (4), som ett exempel på ett enastående konstuttryck från bronsåldern och ett kulturlandskap med lång kontinuitet av mänskligt liv på platsen (5).

Tanumsslätten, flygfoto mot nordväst. Foto: Jan Norrman, RAÄ (kringla.nu)
Husrekonstruktion från bronsålder vid Vitlycke museum. Foto: Paul Henningsson, musedia
Hällristning vid Aspeberget, Tanum. Foto: Fred J

Vid Vitlycke museum finns utställningar om bronsåldern och hällristningarna, vilka bl a ligger i närheten av museet.

Rekonstruktioner av bronsåldersbyggnader vid museet, dramatiserande visningar liksom aktiviteter med hands-on har varit uppskattade delar av upplevelsen på plats. I början av 00-talet installerade dessuom museet en GPS-baserad digitalguide, med handdator som plattform, till några av utomhusmiljöerna.

AR-applikation i kikaren
Sedan drygt ett år har Vitlycke museum arbetat i en projektgrupp för det nya besökcentret, tillsammans med Tanums kommun (6), Västarvet (7) samt Länsstyrelsen i Västra Götalands län (8).
Platsen är Skräddö, drygt 2 kilometer öster om museet.

- Det handlar om ett nytt informationscenter, där det ska finnas utställningar och där vi arbetar med storytelling. Bland annat kommer det att bli en brygga med vyer utomhus. Och från den ska man kunna titta i en kikare, eller en tidsmaskin, hur miljön och livet har varit, berättar Hans Lundenmark, pedagog vid Vitlycke museum, för MuseiTeknik.

“Kikaren” är en tänkt digital installation där besökare med hjälp av Augmented Reality ska kunna få uppleva hur människor i landskapet levde vid bronsåldern, t ex via olika rollkaraktärer. Hårdvaran och applikationen utvecklas av en grupp inom Interactive institute (9) i Göteborg, en samarbetspart till projektet. Samarbetet har börjat inom ramen för “Collaboratory” (10) på Lindholmen i Göteborg, en ny kreativ mötesplats mellan film, spel, lärande och visualisering.

- Tanken är att förstärka upplevelsen på plats. Vilket innehåll det ska vara diskuteras just nu, det är en process som har påbörjats, fortsätter Hans.

Centret kommer att invigas i juni 2015, nyligen genomfördes upphandling med ett antal valda formgivare. Vägsträckningen, rastplatsen och det nya centret ska ej dominera utan anpassas till naturmiljön, genom placering, form, skala och materialval, enligt Trafikverkets gestaltningsprogram för området (11).

Motorvägsplanerna har varit omdiskuterade under flera år, där kritik mot miljöpåverkan har hörts från olika organisationer och myndigheter bl a Riksantikvarieämbetet (12). Inom Tanums kommun har samtidigt önskemålen varit att få en mer direkt anslutning mellan orten och motorvägen.

“När man kliver ut ur bilen är man mitt i naturen. Genom att förbinda funktionerna och de attraktiva platserna med varandra presenteras såväl det närliggande som det avlägsna landskapet för besökaren i ett pedagogiskt sammanhang. Genom att tillgängliggöra utblickar och närliggande kulturlandskap kan berättelsen om Världsarv Tanum berättas på ett nytt sätt.” (13)

Trafikverket, gestaltningsprogram: Vy från gångbron mot utsiktsplats. Bild ur VR-modell. Illustration: Trafikverket.

Trafikverket, gestaltningsprogram: Vy från utsikt mot byggnaden. Bild ur VR-modell. Illustration: Trafikverket

Del av plan över trafikplatsen vid rastplatsen. (Besökscentrum med brygga till vänster i bild) Illustration: Trafikverket

Upplevelse genom målgruppstänkande
E6 i Bohuslän har mycket trafik, inte minst genom lastbilstrafik mellan kontinenten och norra Skandinavien. Sommartid reser strömmar av svenska, nordiska och nordeuropeiska turister till och från västkusten i bil. Men även till och från Norge, dit många turister från Tyskland och Nederländerna söker sig.

Projektgruppen har arbetat med intressant målgruppstänkande i projektet, där själva upplevelsen också formuleras. Motorvägstrafikanterna är en huvudmålgrupp för berättelser om bronsåldern och världsarvet, berättar Aleka Karayeorgopoulos, chef vid Vitlycke museum:

- Vi har “slumrarna”, som vi kallar dem, personer som bara stannar som kanske inte vet vad som finns där, de som annars hade bara blåst förbi, säger Aleka. - Vi vill väcka intresset hos de som kanske stannar till för en bensträckare, för att gå på toa och så vidare…att få dem att uppleva och förstå, genom att befinna sig i ett världsarv.

De två andra huvudmålgrupperna kallas “Aktivitetsjägare” respektive “Kunskapsjägare”. Den första gruppen kan t ex innehålla familjer som söker aktiviteter. I den andra: besökare till Vitlycke museum som vill se och uppleva något mera efter besöket.

- “Kikaren” kanske kan visa animerat innehåll…vi jobbar med storytelling och har byggt en fiktiv berättelse med karaktärer, utifrån arkeologiska fynd, fortsätter Aleka. Men det kommer också att finnas en utställning, och installationer i landskapet.
-Vi har också tänkt på att arbeta efter årstidsbaserat program, med vandringar genom landskapet och mellan museet och centret. Tekniken är en sak men allt handlar om att levandegöra den här platsen, den här tiden…jag har teaterbakgrund och kan tänka mig att vi utvecklar teaterspel här i framtiden
, avslutar Aleka.

Kreativa utmaningar 
Det här är ett spännande, samtida interpretation-projekt med många vinklar. Olika krav ska vägas samman, för att skydda en miljö utan att vara visuellt dominerande. Samtidigt ska platsen bli inbjudande och synlig för människor som befinner sig, i hastig rörelse, i ett motorvägsrum. Processen handlar också om hur olika typer av berättandeinnehåll ska kombineras, inomhus och utomhus, för att skapa en upplevelse för både kortare och längre besök.
Innehållet är spåren i landskapet vid Tanumsslätten, en gång havsvikar rika på hav- och djurliv.

Det är fascinerande att tänka på kopplingen mellan visualiseringen av kulturen i bildhällarna och vår tids visualiseringsvärld, tekniker, symboler och ikoner..
Jag tror att gruppen har hittat ett bra spår genom att arbeta med rörliga bilder, dramatiserat berättande och AR. Det blir spännande att se felr möjligheter med tekniken, än t ex lager av fotografier som man ofta ser i AR-guider för smarta mobiler.

Med en fast kikarinstallation finns bättre möjlighet att t ex ha kabelanslutning till höghastighetsnät, som är stabilare än mobila nätverk för multimediainnehåll. Det viktiga är att applikationen och instrumentet är intuitivt. Och att installationen har material anpassade för utemiljön, klimat och eventuell sol-/dagsljuspåverkan på bildåtergivningen och så vidare.

Bilturister. Foto: Hans Martin

Den stora utmaningen tror jag blir att skapa upplevelser för primärmålgruppen, ‘motorvägstrafikanter’ (som kan ingå i potentiella gruppen “slumrare”)…Dels är det en mycket bred grupp, dels finns en allmän utmaning i att identifiera vilka som normalt ej intresserar sig för eller känner till förhistorien som bronsålder, bland bilburna som passerar området idag. Vilka frågor ställer dessa människor om platsen, tiden, människorna?

Det kanske också handlar om att så småningom inkludera fler tema och miljöer längs leden, för att attrahera och “uppehålla” genomresande? (14) (Naturligtvis utesluts inte andra besökare som kommer via cykel, buss eller tåg…)

Den nya rastplatsen blir ett komplement till Vitlycke museum och breddar tillgängligheten till världsarvsmiljön, som är ett större område. I vår kan det förhoppningsvis bli möjligt att få höra mer om AR-tekniken och “Collaboratory”, för alla som är intresserade – MuseiTeknik återkommer inom kort!

Vitlycke museum
Trafikverket: Gestaltningsprogram. Väg E6 Pålen–Tanumshede
Interactive institute: Bronze Age Binoculars
Collaboratory

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form08: VR & Augmented Reality12: Interpretation Comments Off