Konferens: öppen inbjudan till “Computer Applications in Archaeology”

AR i arkeologi. Foto: Detev CC BY-SA 4.0, Wikimedia Commons

Använder du som pedagog VR, AR eller annan utvidgad verklighet med digitala verktyg inom skola, museum eller kulturarvsammanhang?
Är du utvecklare av VR, AR eller XR (1) och har erfarenheter av kulturarvsapplikationer?
Är du curator/intendent, sakkunnig eller mediaproducent av innehåll som har använts för VR- eller AR-tillämpningar?

Konferensen “CAA 2020 Inside Information” (2), som hålls i april 2020, i Oxford, Storbritannien, bjuder in bidrag med papers, presentationer eller posters med erfarenheter av VR/AR inom lärande och förmedling, till konferensavsnittet “iN Deep: Cultural Presence in Immersive Educational Experiences” (3):

“This panel asks those creating or intensely using Archaeology VR/AR/XR…how we can better design, create, or curate experiences that inspire and educate students and the public on the cultural importance of archaeological spaces, objects or themes. ..
/We ask participants to present and explain aspects of design and interaction and their intent in that experience; or, if the content was not designed by the presenter, how content was incorporated, curated, or enhanced for the classroom or GLAM experience. Specifically, we ask presenters to think thoughtfully and critically about how we might collectively learn to use these technologies in more informed ways” (4)

Konferensen arrangeras av School of Archaeology (5) vid Oxfords universitet, med Universitetet i York (6), Lunds universitet (7) samt University California Santa Cruz (8)
som programpunktsansvariga för avsnittet “iN Deep”.
Sista datum för bidrag är 31 oktober. Se konferensens webbplats för program och mer information (9).

“Computer Applications in Archaeology Conference 2020″

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 08: VR & Augmented Reality11: Konferenser14: Museipedagogik17: IKT & lärande Kommentera artikeln!

Symposium: Samtidskonst och digitalisering

Lördag 17 augusti arrangerar Göteborgs konsthall (1), i samarbete med bland andra Regionteater Väst (2), symposiet “Samtidskonst och digitalisering” (3), i Foajébaren på Göteborgs stadsteater (4).

Hur förhåller sig samtidskonsten till den teknologiska utvecklingen? Frågan ges ett brokigt svar genom flera konstpraktiska, teoretiska och historiska perspektiv omkring den digitala teknologins estetiska och politiska konsekvenser, utforskade genom olika samtida konstnärliga praktiker.

Bild från installationen  'The Memor' – Lundahl & Seitl och ScanLAB Projects. Foto: Lundahl & Seitl / ScanLAB Projects

Symposiet ges som en del av den pågående utställningen “Fragmented Realities” (7) som bland annat innehåller det immersiva, interaktiva mixed reality-verket “The Memor” (8), utvecklat i samarbete med ScanLabs Projects (9), som arbetar med ultrahögupplösta VR-visualiseringar av kulturhistoriska objekt, rum och byggnader.

Medverkar gör flera samtidskonstnärer, skribenter och curators.  Se fullständigt program på Konsthallens webbplats (10) eller på Facebook (11).

Samtidskonst och digitalisering

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat08: VR & Augmented Reality09: Alternativa gränssnitt10: Research11: Konferenser Comments Off

“God praxis” för museisektorn

Hackdash.org: Del av startsida för digitala koncept - Digisam och Enheten för digital förmedling

I dagarna pågick 2019 års upplaga av konferensen “Digikult” (1). Jag hade tyvärr inte möjlighet att delta (kanske kunde arrangörerna fundera på möjligheter till halvdags-/endagsbiljett också? :-) ).

Plockar dock upp David Haskiyas trevliga konferenspresentation av enheten för digital förmedling på RAÄ (2), smidigt delad och publicerad via Google Docs (3)..

Enheten för digital förmedling är, som nog är känt vid det här laget, resultatet av ett uppdrag från regeringen att låta Riksantikvarieämbetet bli ny central resurs för landets museer:

“Enheten arbetar med och för museer med målet att stärka Sveriges museer som digitala organisationer och deras digitala praktik…// Museer, och andra kulturarvsorganisationer, ska uppleva att enhetens arbete har resulterat i för dem värdefulla, förbättrade och fördjupade kunskaper om metoder, tekniker och tjänster för digital förmedling.” (4)

Haskiya, som är chef för enheten, tar i sin presentation upp olika, men framförallt två intressanta saker.

Dels avsikten att arbeta med utveckling och spridning av “God praxis”-tänkande för museisektorn, en översättning av engelskans uttryck “Best practice” (5).
Dels att arbeta mer med prototyping (6), prototypisering, i arbetet med digitala tjänster, plattformar och lösningar.

Jag tror att “god praxis” och prototypisering är rätta vägar för att möjliggöra mer användarorienterad och framförallt mer processorienterad utveckling av digitala tillämpningar inom musei-sektorn.

“God praxis”, för att utveckla ett mått av standard för t ex struktur, format och information. Men inte minst för att undvika att projekt utvecklas isolerat, var för sig, i en redan ekonomiskt undernärd verksamhet…

Laborationer i en utställning. Foto: Paul Henningsson, musedia

Publik, teknik & “generation Z”
Det ska bli spännande att följa utvecklingen mellan nya enheten och museerna. Lite av en utmaning. Det bästa är om sektorns utveckling sker behovsstyrt. Hur ska “god praxis” om “god praxis”-sättet förankras till att bli en självupplevd fråga i en bransch, som dels inte haft för vana att arbeta på det sättet, dels har olika förutsättningar?
(Detta identifierades redan i RAÄ:s kartläggning av museernas digitala förmedling 2018, bland annat stora bristen på utvärdering av digitala tillämpningar (7).

I presentationen citeras kulturpropositionen från 2016/17 (8), som bland annat uppmanar till utveckling av utställningsmediet, som ett sätt att göra museer mer angelägna för fler. Samt att kulturarvsinstitutioner bör ligga i framkant när det gäller digital interaktion.

Jag kan känna att detta är både lockande och självklart.
Fast…är det tillräckligt? Och är det svaret på frågan: hur ska fler kunna ta del av museers samlingar och kulturarvsmaterial?

Varken “utställningar” eller “ny teknik” är något som i första hand skapar angelägenhet, eller egentligen efterfrågas på det sättet av besökare.
Det finns de som menar att generationen som är uppvuxen med det digitala samhället inte efterfrågar “teknik” eller ser det som spännande – de tar den så att säga för given (9).

Utställningar och mediainslag är förstås verktyg, inramningar för att skapa möten, händelser, interaktioner med berättelser kring kulturarvsmaterial, både online och offline (och därför roliga och meningsfulla för oss som arbetar i denna sektor!).
Men det är andra faktorer som kan göra museer, utställningar och samlingar relevanta. T ex för mindre besöksvana grupper i samhället. Inte minst för att stimulera till att göra återbesök.

Gemenskap, kunskap, minnen och sinnen... Museijärnvägsentusiaster. Foto: Paul Henningsson, musedia


Vidga den digitala frågan

En form av “kompetenshöjning” kan vara en del i arbetet att utveckla museers “digitala praktik”.
Men kanske behöver den “digitala praktiken” också arbeta för att vidga frågeställningen, till att också problematisera kommunikationshelheten, där det digitala ingår som en självklar del.

Där tror jag att vi behöver börja ifrågasätta musei- och kultursektorns grundföreställning om att den ska “nå ut”, till en “publik”!

Och istället formulera, eller “addressera” som det ibland heter, vårt lärande, som det genomgående tema för hur vi som människor formar och formas av kulturen, vad föremål, platser och berättelser betyder för oss och hur vi får utbyte av det på olika sätt.

Vad innebär det att vara “användare” i museernas ekologi. Vem är användare? Hur? Varför inte? Blir digitalt material automatiskt tillgängligt och relevant, genom Creative Commons (10)-deklarationer? Vad innebär risker för digitalt utanförskap i musei- och kulturarvssammanhang? Vad betyder digital kommunikation för lärandet i våra olika levnads-sfärer? Och vad betyder det rumsliga och sociala för hur vi kommunicerar genom tekniken?

I forum som “Digikult”, museernas vårmöte, egentligen i bredare museipolitik idag, saknar jag fortfarande medvetandegjorda, drivna frågor om brukares lärande, om meningsskapande och erfarande ( 11) i interaktioner med kulturarv.

Och perspektiv på “publikutveckling” (i brist på bättre uttryck) som är lika intresserad av andra perspektiv på kultur/gemenskap, som det egna förgivettagna (ofta svårt, mycket svårt att tänka utanför egna ramarna..)

För utan frågor om vad kulturarv, föremål och konst betyder för oss alla, och vad som eventuellt sker vid interaktioner med dessa kulturavtryck, så stannar den “digitala praktiken” endast vid att vara en gest.

Ett sämre scenario, när museisektorn vill växla upp digitalt, är om dialogen främst landar mellan museibransch och IT-bransch.
Berättelser och användare först. Alltid.

Digikult 2019

“Digital förmedling”

Se även:
Gemensam EU-deklaration för ett digitalt kulturarv

NEMO Reading Corner: Learning

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 11: Konferenser13: Museivetenskap17: IKT & lärande Comments Off

Mixed Interpretation?

Onsdag 5 december hölls det tredje seminariet i en serie om interpretation (1), vid hällristningsvärldsarvet Vitlycke, Tanum (2).

Workshopen, som arrangerades av Vitlycke museum (3) i samarbete med Kulturarvsakademin (4), innehöll presentationer samt demonstrationer av AR-, VR- och 3D-projektionstekniker.

Produktionsföretag och konstnärer medverkade, med exempel på aktuella digitala applikationer i olika förhistoriska miljöer. Aktuell forskning inom 3D-dokumentation av hällristningar i Sverige presenterades också.

Själv bidrog jag med en presentation om interpretation och digital interpretation (5); museer och kulturmiljöer har med dioramor, modeller och dramatiserade aktörer skapat analoga “virtuella” uttryck inom sin interpretation, något som kan relateras till dagens 3D- och speldesign. Dessutom presenterade jag ett par valda internationella exempel på digital interpretation, för att illustrera “Bästa genomförandemetod” (Best practice) inom området.

Foto av hällristning, Vitlycke världsarvsområde [CC BY 0] från Wikimedia Commons

Det var intressant under dagen att kunna jämföra VR och AR som kommunikationsform.

Visualiseringsföretaget Disir:s (6) VD Helena Hulth, presenterade hur företaget startades i en kombination av arkeologi och spelutveckling, med mobila AR-tillämpningar kring Uppsala högar. I nya projektet “Visir” (7) är syftet att visualisera uppländska resmål genom historien och utveckla hållbar kulturturism.

En stor utmaning för visualisering och digital rekonstruktion av förhistoriska miljöer, är många gånger bristen på källmaterial. Inte bara fysiskt utan även berättarmässigt. En avvägning behöver göras mellan källkorrekt och visuellt tilltalande presentation: hur “verkliga” får miljöer och människor göras, utan att de uppfattas som “absolut sanna”, och därför vilseledande?

Till skillnad från VR medger AR ett större fokus på att betrakta den verkliga fysiska miljön runt användaren, eftersom den smarta mobiltelefonens skärm utgör ett “extra öga” att betrakta verkligheten igenom. Detta ställer andra krav på berättandet, jämfört med en helt kontrollerad 3D-scenografi.

Konstnären Marika Hedemyr (8), som arbetar i området mellan performance och digital kommunikation reflekterade över skapandeprocessen, i två aktuella AR-produktioner för Mölndals stadsmuseum (9): vilka röster hörs respektive hörs inte? Vem väljer och hur? Och vems är den nya berättelsen som berättas, i nya “digitala museirum” utanför fysiska museiutställningar?

Hand som håller upp smart mobiltelefon i landskapsmiljö. 'Enter Mölndal Tulebo', foto: Marika Hedemyr/Enter Mölndal

Del av historisk 3D-visualisering av Uppsala Domkyrka. Illustration: Disir Productions

Kommunikation grundad i mångas perspektiv
Omkring 125 000 personer besöker Vitlycke-miljön årligen. Drygt 9000 deltar i visningar av hällristningshällarna, arrangerade av museet – vad upplever alla andra besökare, menade museets pedagog Hans Lundenmark. Hur kan miljöernas ofta svårupptäckta hällristningar levandegöras och visualiseras för olika besökargrupper, på nya varsamma sätt?

Det handlar inte minst om tillgänglighet, i de fall där fysiska besök dessutom kan vara svåra att göra eller hällmotiv är omöjliga att uppfatta för synnedsatta personer.

Marika Hedemyrs arbete med binauralt ljud (10) var mycket intressant, liksom möjligheter att ta fram taktila 3D-utskrifter av hällmotiv, vilket börjat testas vid Svenskt Hällristningsforsknings Arkiv.

En lika intressant diskussion som utvecklades under seminariet handlade dels om förhållningssätt till svåra eller obehagliga delar av kulturarvet, t ex våldsbejakande delar av förhistoriska kulturer. Eller avvägningar mellan känsliga kulturmiljöer och publikutvecklingsaspekter.

Person som använder AR-kikare i utställning. Moesgaard museum, foto: Paul Henningsson, musedia

Ytterligare en tråd som kändes ny och tillspetsad var: i vilka former sker samarbeten kring digitala kulturprojekt? “Digital interpretation” kan många gånger handla lika mycket om förväntningar på tekniken, som den faktiska utvecklingen av innehållet.

I större kulturella utvecklingsprojekt är fokus ofta på stora förväntningar, stora mål och oklara resultat menade Hannes Andersson (11), internationellt verksam svensk-nederländsk samtidskonstnär, som efterlyste mindre storskaliga digitala utvecklingsprojekt.

Samarbete på tvärs över discipliner är viktiga, men sällan ges möjlighet att lära känna den kultur och det språk som har byggts upp inom respektive område, som design, pedagogik, teknik, konst, spelutveckling och så vidare. Vilket enligt Andersson är en förutsättning, för att kunna gemensamt kommunicera något med någon.

Här har även beställare en nyckelroll, i att efterfråga relevanta produkter och tjänster, när det gäller levandegörande av en publik kulturmiljö.

“ICT introduces new ways of communication based on ubiquity, de-materialisation and constant updating, totally usual for the Information Society, but strange for museums that are based on a built place, objects and permanency. Thus, in order to find out what integration means and how to achieve it, museums first need to go beyond museographic considerations and establish their role in society.” (12)

Tack till Johan Gustafsson, Aleka Karayeorgopoulos, Vitlycke museum och Kulturarvsakademin för en mycket givande workshop!


Interpretation i Världsarvet del 3 

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild08: VR & Augmented Reality09: Alternativa gränssnitt11: Konferenser12: Interpretation16: Interaktionsdesign Comments Off

Konferensdag: “Museums+Tech 2018: the collaborative museum”

Fredagen den 19 oktober arrangerar The Museum Computer Group, MCG (1) en heldagskonferens, med tema digital kommunikation och samskapande:

“How can a collaborative and participatory approach to projects, whether from within your institution, or partnered with external agencies or local communities, invite new audiences, bring higher quality content, and provide museums with important learning experiences for the future? …What is the role of digital technologies and platforms…/in creating a collaborative museum?”(2)

Programmet är späckat med både presentationer och möjligheter till aktivt nätverkande.

Konferensen hålls på National Gallery (3) i London. Medverkar gör bland andra representanter från Wikimedia UK, English Heritage, Royal Museums Greenwich, Imperial War Museum men även från Nationalmuseum och Riksantikvarieämbetet.

Medlemmar betalar £120, icke-medlemmar £150. Reducerat pris för studerande. Se fullständigt program och länk till anmälan på konferensens hemsida (4)

Medlemsskap i MCG är kostnadsfritt för enskilda och organisationen står även bakom en aktiv, läsvärd e-postlista (5)!

“Museums+Tech 2018: the collaborative museum”

Museums Computer Group, bildcollage.

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 11: Konferenser Comments Off

Konferens: “Exhibiting Sounds of Changes”

Mellan 11 och 13 juni arrangeras den internationella konferensen “Exhibiting Sounds of Changes” (1) vid Werstas Arbetarmuseum (2), i Tampere (Tammerfors) Finland.

Arrangörer är gruppen inom EU-projektet “Sounds of Changes” (3), där bland annat Arbetets museum (4) i Norrköping ingår, samt WorkLab (5), det internationella organet för arbetslivsmuseer.

EU-projektet startade 2013 med syfte att verka för dokumentation av det försvinnande industrisamhällets ljudbilder, som många gånger utgör vardagsljudbilder vilka även berättar om det industriella kulturarvet.

Ljudinsamling pågår och samlas på en ljudkulturarvsportal, “Work with sounds” (6), en given resurs för alla som är intresserade av multisensorisk kommunikation, tack vare licensiering genom Creative Commons (7).

Tema för 2018 års konferens är industri-, social- och teknisk kultur. Hur kan ljud bevaras och förmedlas som immateriellt kulturarv?

Flera programpunkter låter spännande, t ex: “Sounds as cultural heritage – The EU-project ‘Sounds of Changes’ and how sounds can revive memories”, “The importance of visitors sharing memories at the Workers Museum in Copenhagen” och “Use of Sounds in Finnish Labour Museum Werstas exhibitions” (8).

Anmälan görs före 20 maj till adress: soundsofchanges@tyovaenmuseo.fi

För mer information om anmälan, program och kringarrangemang, se konferensens hemsida (9).

Logotyp för EU-projektet 'Sounds of Changes'

International Conference on Exhibiting Sounds of Changes

“Work with Sounds”

Se även:
CTS – conserve the sound

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 11: Konferenser Comments Off

Museet som gränssnitt för en uppsjö av upplevelser

“My biggest takeaway from this year’s conference is that the museum sector is starting to move towards the state of post digital. The focus on audience engagement, on service design and on delivering the museum experience through multiple channels and touch points made me wish for more museums sending not just digital staff to Museums and the Web but entire cross departmental teams and managers.” (1)

Kajsa Hartig (2), Digital navigatör vid Nordiska museet (3), Stockholm skriver intressanta summerande intryck om “the post-digital museum”, och om “touchpoints” (4), på crowd-bloggsidan “Medium” (5).
Efter att ha deltagit på 2018 års upplaga av världsledande konferensen “Museums and the Web” (6)…

Snart dags att ta sig dit igen! Kanske nästa år..

Under tiden ska vi förstås gå på Digikult.. (7).

MW18: Museums and the Web 2018

Some quick notes from #MW18

Museums and the Web

Digikult

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat07: Webb & sociala medier10: Research11: Konferenser13: Museivetenskap Comments Off

Konferens: f@imp Festival and Conference 2018

Skärmbild från Youtube-klipp av installationen 'Chromatic Panel' - ett av vinnande bidrag i F@IMP 2017

AVICOM (1), internationella museiorganet ICOM:s (2) kommitté för audiovisuella, digitala och sociala medier, arrangerar den årliga festivalen “f@imp” (3) mellan den 31 maj och 1 juni, vid friluftsmuseet Rheinisches Landesmuseum für Volkskunde (4), i Tyskland.

I samband med festivalen delas även de årliga prisen ut i ett flertal kategorier, bland annat: bästa tillämpning av AR/VR, bästa filmproduktion, mest kreativa installationslösningen, bästa webbplatsen, bästa digitala initiativ, bästa pedagogiska digitala resurs, bästa interaktiva multimediapresentation, bästa mobila applikation med flera tillämpningar.

Anmälan till konferensen och tävlingen är öppen till och med 30 april.
Tävlingen är öppen för alla medlemmar i ICOM (institutioner, associerade företag eller föreningar och individer).

Information om anmälan och anmälningsavgifter finns på AVICOM:s webbplats (5).
På webbplatsen redovisas även tidigare års vinnare, en bra möjlighet att inspireras av projekt från hela världen…

“Hyperconnected Museums”
Den 18 maj står ICOM dessutom värd för den årliga internationella museidagen (6). Årets tema är: “Hyperconnected museums: New approaches, new publics” (7) som vill väva ihop digitala initiativ med sociala:

“Thanks to technology, museums can now reach way beyond their core audience//..However, not all these new connections are due to technology. As museums strive to maintain their relevance in society, they shift their attention to the local community and the diverse groups that make it up. As a result, these past years we have witnessed the birth of countless common projects organised by museums with the collaboration of minorities, indigenous peoples and local institutions. To engage these new publics and strengthen their connections with them, museums must find new ways of interpreting and presenting their collections.” (8)

ICOM: 'International Museum Day 2018 - Hyperconnected Museums'.  Bild av affisch.

 

f@imp Festival and Conference 2018
f@imp@Twitter

“Hyperconnected museums: New approaches, new publics”

Se även:
ICOM Sverige 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat11: Konferenser Comments Off