Hur använder museibesökare digitala utställningsinslag?

Besökare vid föremålsmonter med integrerad pekskärmsstation. Foto: Paul Henningsson, musedia

Kommunikation och interaktion mellan individer i grupp, rumslig utformning och miljö, attityder, förväntingar och färdigheter…

Hur besökare använder digitala inslag i utställningssammanhang påverkas av sociala och rumsliga faktorer.

Och hur saker fungerar tekniskt och vad vi därför antar att även besökare ska uppfatta, hantera eller lockas av, stämmer inte alltid överens….detta menar en grupp forskare vid University College London (1) och Institute of Education (2) i London, som under ett drygt år observerat och videodokumenterat grupper av besökare vid Natural History Museum (3) samt Victoria & Albert Museum (4).

Det officiella namnet på projektet är “Cross-disciplinary frameworks for studying visitor experiences with digitally mediated museum exhibits” (5).

Förhandsresultatet av undersökningen presenteras nu på V&A:s blogg om digital förmedling (6).

I ett mail om bloggnyheten skickat till e-postlistan MCN-L (7), sammanfattar bloggredaktören Andrew Lewis några lärdomar av studien:

“It has interesting take-aways for people working in museum digital media, interactive and learning roles about

* how group dynamics between group members of families and between strangers affect usage
* how physical interactions play an important role (e.g. through non-verbal communication affect, the urge to touch and interact physically with people and objects, etc
* how visitors’ extensive experience of their everyday digital devices influences their ability to use things we provide
* How space, atmosphere and mood affect expectations
* ergonomics and how physical comfort and natural expectations affect the design of interactives at a human scale (e.g. positioning of screens)
* factors associated with motivations and flow”

Familjebesökare undersöker AR-bokinstallation, Museet för Søfart. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utan att ha tagit del av hela undersökningen, som kommer att presenteras senare i år, upplever jag ändå att forskningsgruppens slutsatser stämmer överens med klassiska lärdomar från besökarstudier. Liksom vad tidigare interaktionsforskningsgrupper har utforskat om hur besökare upplever och brukar digitala inslag, samt faktorer som påverkar interaktioner med både innehåll och teknik.

Det vill säga, att bilden av hur besökare brukar olika mediatekniker och artefakter är en komplex helhet. Där vi ofta väljer att fokusera på upplevelser av tekniska detaljer som t ex en föremålstext, en interaktiv skärmpresentation eller mobilguide osv.

Besökares beteenden är ett fascinerande område. I detta fall hade personer som deltog i undersökningen dessutom bärbara smarta videokameror på sig, av typen “Autographer” (8), vilket ger en extra nivå på dokumentationen (“trackingen”) av deras besök.

Autographer - The World's First Wearable Camera

Intressant nog kan projektet delvis ses som en fortsättning av ett tidigare genomfört projekt vid Umeås samt Stockholms universitet (9) (10). Professor Carey Jewitt i ovanstående studie, medverkade även med inriktningen besökare och digitalt lärande (11) i forskningsarbetet “Museet, utställningen besökaren. Meningsskapande på en ny arena för lärande och kommunikation” (12).

What can we learn from watching groups of visitors using digital museum exhibits?

DigitalMuseums · Exploring visitor experiences with digitally mediated museum exhibits

Se även:
Configuring reception : (Dis-)Regarding the ‘spectator’ in museums and galleries

Visitor experiences in museums, galleries, libraries, zoos and botanic gardens.

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar10: Research15: Besökarstudier & publikutveckling Comments Off

Hur digital ska man vara, för att lyckas engagera besökare?

QR-koder för besökare till Museu de Mataró, Barcelona. Foto: Kippelboy CC-by-3.0 Wikimedia Commons

För nästan ett år sedan diskuterades mobil förmedling i museer livligt, i en artikelväxling på brittiska tidningen Guardians webbsidor (1).

En av artikelförfattarna, Lindsey Green från Frankly, Green + Webb (2) har precis skrivit en ny tankeväckande text, “Mobile in museums: design services, not websites” (3):

“There’s a tendency among cultural organisations to think of mobile as a “thing” – a tangible product, desirable for audiences whether it meets their needs or not and worth using simply because it is mobile. This totally misses the point of the visitor-focused service that most museums aim to offer and a principle that, from my experience, tends to be held dear by most museum professionals.” (4)

Det kan låta som både en självklarhet och som en stöddig attityd. Men IKT-projekt vinner alltid på att tänka bort “teknik” i första ledet och istället se till vilka eventuella behov eller problem som användare har, t ex i sin vardag (5). Det vill säga, att se till helheten och inte utgå från “tekniken” eller en viss “lösning”:

“Our service doesn’t begin and end at our website; it might start with a search engine and end at the post office. We need to design for that, even if we can’t control it. We also need to recognise that some day, before we know it, it’ll be about different digital services again. /…platform and product should not be the start of good service design. Instead, what there should be is a determination to serve a user as and when they encounter a need. ” (6)

Visuell digitalguide för smartphone / surfplatta. Foto: Paul Henningsson, musedia

Green:s text väcker viktiga frågor: hur möter våra användare oss hela vägen – före, under och efter sina “besök”? Hur gifter vi ihop det, både fysiskt och digitalt?

Det här är tankar som ligger i tiden. En liknande diskussion fördes vid American Alliance of Museums (7) årskonferens i slutet av maj: “The Mobile Bandwagon: A Discussion of What Works and What Doesn’t” (8).

En panel bestående av flera ledande personer inom digital kommunikation och förmedling reflekterade kring erfarenheter av mobila museilösningar från de senaste åren, genom egna och andras genomförda projekt (9).

I USA är intresset för mobila förmedlingsinslag rätt svagt bland musei- och kulturbesökare. Användningen av museiproducerade mobila applikationer och mobilt innehåll ligger i allmänhet på omkring ca 5 % av besökarna (även om inte tidsspannet framgår från sammanfattningen, t ex om siffran gäller ett snitt per dag eller per år..).

I korthet menade panelen att den vinkel som museer vanligen lägger på förmedling via mobila lösningar, är metoder som fungerar sämst och engagerar besökarna minst. Det finns också en tendens att se hårdvara som en “lösning”, byggt på antaganden om vad besökare vill uppleva och göra. Inget bra mix, sett till hur t ex redan begränsade utvecklingsmedel har spenderats på dyra digitala applikationer..

“Visitors don’t tend to want to use an app for wayfinding: getting from point A to B. Don’t expect visitors to walk around with their screens in front of their faces. Realize that it’s a good thing they’d rather be engaged in the space itself.”  (10)

Skärmbild från applikationen "Play the Past", en uppmärksammad pedagogisk produktion av Minnesota Historical Society, USA

Jag tror att det är ganska lätt hänt att ryckas med i att se potentialen med alla mobila och digitala lösningar som finns. Den snabba spridningen av smarta mobiler och sociala medier visar att det går fort att skaffa sig nya vanor (och beroenden..). Detta kan leda till oreflekterat antagande om att “alla andra” måste ha samma vanor och beteenden som mig själv…dvs antagandet projiceras i detta fall på besökare.

Panelen vid AAM menade t ex att väldigt få besökare delar innehåll via sociala mediakanaler under sina besök. Museer som nu ser över sina digitala produktioner stänger t ex av delningsfunktioner med mera.

Diskussionen från seminariet finns sammanfattad med anteckningar (11)(…som PDF! Möjligen inte det mest läsvänliga formatet för en mobil!)

På sociala mediasajten Pinterest möts många med intresse för skapande och design. Skärmbild: Pinterest

Det svåra med att designa för upplevelser i en värld där det fysiska och digitala blir mindre uppdelat, är att identifiera vad som är bärande för hur brukare orienterar sig till vardags, vilka preferenser som finns och vilka val görs och varför, vilka “användarstilar” vi alla har, helt enkelt…

Om något, så illustrerar den mobila/sociala webbutvecklingen hur olika vi är, i fråga om vanor, attityder, färdigheter och intressen när det gäller att interagera med och genom digital IKT..

"Mixed media" - olika media, olika typer av interaktion i utställningsmiljö. Foto: Paul Henningsson, musedia

Klassiska användarstudier av t ex grafiska gränssnitt kommer fortfarande att vara relevanta. Men dessa behöver kombineras med andra typer av kunskaper, för att se hela “ekologin” vid informella upplevelse- och lärandemiljöer (12). Och i det sammanhanget är digitala medier bara en aspekt bland många andra…och där det även finns grupper i samhället som av olika skäl ej brukar digital teknik.

Med andra ord, låt “det digitala” ta ett steg tillbaka, nästa gång du startar ett digitalt projekt!

Mobile in museums: design services, not websites
The Mobile Bandwagon

Se även:
Apps for Good 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 10: Research16: Interaktionsdesign Comments Off

Internationellt forskningsprojekt om museer & IKT

En tvärvetenskaplig forskargrupp vid brittiska Leeds University (1) arbetar under året med ett forskningsprojekt kallat “Experiencing the Digital World: The Cultural Value of Digital Engagement with Heritage” (2).

Målsättningen är att kartlägga vilka digitala strategier som museer och kulturarvsorganisationer arbetar efter för att nå och utveckla nya brukargrupper.

“The aim of this project is to provide a critical review of the role of digital engagement and access in shaping cultural experiences in the context of museums, galleries and heritage. Academics and practitioners alike have explored the potential of digital technology for offering new insights into our understanding of the past for an ever wider section of society…/the digital world can be used as a tool for increasing and broadening public participation in heritage culture.”
(3)

Besökare vid pekskärm. Foto: Paul Henningsson, musedia

I projektet ingår flera partnerorganisationer, bl a DDR Museum (4) i Berlin, Nordiska museet (5) i Stockholm och The South African Holocaust Foundation (6). Den 9 maj hålls en internationell konferens i Leeds.

Gruppen är intresserad av att samla in internationella erfarenheter av hur museer och kulturarvsorganisationer arbetar med digitala verktyg, genom en öppen webbenkät (7).

Alla med intresse och erfarenheter är också välkomna att kommentera via projektbloggen (8) eller via Twitterflödet (9).

Källa: Museums, Galleries and Heritage Research List

Experiencing the Digital World
EDW@Twitter

Enkät: Experiencing the Digital World (a survey for museum, gallery and heritage professionals)

Se även:
Technology and the public. Evaluation of ICT in museums

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 10: Research13: Museivetenskap Comments Off

“Visitor”, “experience”, “digital”, “museum”…

Ledig professionell stämning. Inpirerande, intensivt och framförallt många möten med gamla bekanta och nya vänner i “branschen”…

Arrangörerna av NODEM (1), Interaktiva institutet (2) tillsammans med Riksutställningar (3) med flera, måste ha varit nöjda med årets konferens. Över 200 internationella deltagare samlades i början av december i ett soligt Stockholm, för att delta i tioårsjubilerande “Nordic Digital Excellence in Museums” (4).

Det var som sagt ett rätt välfyllt program och det går inte att sammanfatta hela konferensen…Detta berodde delvis på att huvuddelen, dag två, utformades som presentationer med parallella tema.

Över 60 (!) parallella kortpresentationer pågick och det var naturligtvis inte meningen att ta del av allt. Utan vi fick försöka välja mellan alla intressanta bitar. (Enligt uppgift var responsen på konferensinbjudan mycket stor med många bra bidrag. Programgruppen ville därför inte sålla bort, utan slå på stort med tanke på jubiléet..)

Som inbjuden moderator, för tema “Rethinking Design of Exhibitions and Museum” (5), var även mina möjligheter begränsade att lyssna runt under dag två. En del kunde dock fångas upp med lite korridorsnack i pauserna..

Nodem 2013 Expo på Medelhavsmuseet i Stockholm. Foto: Paul Henningsson, musedia

Gränssnitt som produkt och symbol
Några intryck vill jag ändå försöka ge från konferensen. För jag tror att det även kan passa som en blick på året som just har gått..

Jag var med och startade NODEM 2002-2003. Vi hoppades då på ett intresse från nordiska grannländer och kolleger…det är fantastiskt hur NODEM har utvecklats vidare till en internationell konferens, där både garvade museipionjärer och nya stjärnor möts. Det nordiska inslaget finns samtidigt kvar.

Något som var tydligt och som säkert var naturligt, med tanke på konferensens tema “Beyond Control – The Collaborative Museum and its Challenges”, var hur begrepp som “visitor experience” och “experience design” upprepades i många projekt.

Det är ingen tvekan om att besökaren/brukaren,”the visitor”, på olika sätt står i fokus, i samtida digitala musei-, konst-, vetenskaps- och kulturarvsprojekt. Detta fokus var t ex inte lika uttalat eller självklart för 8-10 år sedan. Snarare var det ofta “tekniker” i sig som var i centrum. (Vilket t ex återspeglades i prisutmärkelserna efter teknikkategorier som vi hade då..)

'Patch the poem'. Interaktiv installation med geststyrning baserad på Kinect, utvecklad av tech-Lab, Moholo-Nagy University

Något annat som återkom under många konferenspresentationer, var “gränssnitt”.
Från traditionella grafiska användargränssnitt i digitala produktioner och installationer. Liksom olika innovativa och poetiska och t om provocerande användargränssnitt. Till rumsliga och arkitektoniska gränssnitt liksom till museer och kulturarv som gränssnitt för kunskaps- och upplevelseinteraktioner i vidare bemärkelse.

En vinkel som blivit mer aktuell, med tanke på samhällsutvecklingen: förändringar i sociala demografier och polariseringar, och allt snävare ekonomiska villkor för offentliga kulturorganisationer. Att åter fylla museer och kulturarvsmiljöer med värden, för nya användar- och intressegrupper. Var lägger vi vikten vid då? Frågorna är många och vilken roll som digital kommunikation kan spela är inte självklar. Inte minst kulturellt/kulturpedagogiskt.

Det gick i alla fall ett sus genom det ganska trånga mötesrummet, när Zsofia Ruttkay, chef för TechLab, Moholy-Nagy University of Art and Design (6) i Ungern, gav en känsloladdad demonstration av en utställning kring Sándor Weöres (7) poesi.

På något sätt påmindes vi om varför vi alla samlats här: möjligheten att med digital teknik skapa något som
går utöver, bokstavligen lyfter från, den konventionella presentationsformen. På ett självklart sätt utgick produktionen från allas vår medfödda nyfikenhet, med olika sinnen, men gav samtidigt inte entydiga “svar”. Magiskt.

Att väga tekniken på våg
Det var också rätt “gôtt” att bli påmind om vikten av balans och realism i förmedlingsprojekt.

Professor Herminia Din, från University of Alaska (8) i USA, visade bilder från ett imponerande digitalt laddat naturum i Finland. Som dock skapade en sorts “Digital Black Box” avskuren från platsen, naturen och miljön intill, vilket centret har som målsättning att levandegöra. Vad är vitsen med det? undrade Dim, som gick vidare och menade att besökare har inte obegränsad tid att utforska saker. Många utställningsprojekt laddas med för mycket och för krävande IKT, ansåg hon.

Allegra Burnette, Creative Director vid MOMA (9) i New York beskrev museets strategier för utveckling av audioguider.

Det ligger nära till hands att anta att smarta mobiler i var persons ficka/väska är givna som apparater för bärbara museiguider. Men MOMA har valt att fortsätta låna ut utrustning till sina besökare, eftersom intervjuer på museet visade att 74% av besökarna inte vill eller inte är intresserade av att utnyttja medhavda mobiler och smartphones för museibesök. De upplevde att guidelurar var enklare.

Efter att ha experimenterat med olika high-technamn på sina digitala guider, kallar MOMA sina mobila guide-produkter för “Audio +” (10). Eftersom många besökare känner igen och efterfrågar audioguider och inte bryr sig om vilken teknisk plattform som erbjuds. Utlånen är förresten kostnadsfria..

Öppen källkod…villkorad social webb?
Talar vi besökare, att involvera dem och att medskapa med brukare så är det självklart så att sociala medier öppnar nya möjligheter och kommunikationskanaler.

Det var befriande att höra hur British Library (11) börjat sprida en ström av digitaliserade arkivdokument i salig blandning, en gång i timmen, via en bildblogg på Tumblr (12).

Biblioteks- och curator-rollen som “experten” som väljer ut och avgränsar, vill de börja att avdramatisera. De digitaliserade kopiorna har ett eget värde, utöver att vara avbilder av originalen menade Nora McGregor. Materialet måste få användas, omtolkas av andra för att bli intressant.

Biblioteket har dessutom arbetat i två år med tillåtande explorativa workshops med hela bibliotekspersonalen. Där inget har varit för digitalt trivialt att tas upp och testas…

“Your Paintings” (13) är ett annat brittiskt projekt med ambitiös applikation av sociala medier för “crowdsourcing”. Med verktyget “tagger” (14) bygger stiftelsen bakom projektet upp en hel webbdatabas, med hjälp av allmänhetens nyckelord till vad de identifierar i avfotograferade konstverk i offentliga miljöer.. Samarbetspart och sponsor är BBC…

Del av webb 2.0-databasen "Tagger", från projektet "Your Paintings".

Annars hördes det förstås många referenser till att “gilla” vissa sidor eller museer på Facebook-sidor. Eller att projekt presenterades med att de fått visst antal “tweets” (Twitter-inlägg) eller “Views” på Youtube.

Det är lite intressant att vi talar om “Social medier”, där “social” kan stå för kommunikation mellan personer, t om ett nära utbyte med någon/några människor. Men som ändå får formen av traditionellt massmedia-anslag byggt på “tittarsiffror”: att ha “300 likes”, “4.670 followers”, “3, 67 million views”…

Hur går vi från att sträva efter trafikmängd, till att skapa djupare och kanske t om mer snävare utbyte med digitala brukare med hjälp av t ex nya sociala mediakanaler? Och kan effektiva “virala” och “crowdsourcing”-metoder på nätet tillämpas bland icke-nätaktiva grupper i en fysisk verklighet?

Jag tycker också att det är intressant att kultursektorn å ena sidan gärna orienterar sig mot öppna källkodslösningar.
T ex för publicerings- och databasverktyg, pekskärmsproduktioner och app-utveckling.
Samtidigt som de populära och eftersökta sociala mediaplattformarna är allt annat än öppna. Med tanke på innehåll, copyright, restriktioner samt login-krav.

Nästa gång arrangeras NODEM i Polen, missa det inte om du har chansen!

MuseiTeknik önskar alla läsare god fortsättning och ett gott nytt år!

NODEM 2013
NODEM Abstracts 2013

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 10: Research11: Konferenser13: Museivetenskap Comments Off

Horizon Report 2103: Museum Edition

Horizon Report: 2013 Museum Edition © NMC 2013

“..besökare förväntar sig en sömlös upplevelse av museet, mellan teknik och fysisk miljö och mellan olika plattformar. Detsamma gäller personalens upplevelse av sin arbetsmiljö. /Oavsett vilken yrkesroll man har inom museet krävs digital kompetens. För att kunna bedriva arbetet effektivt och öka produktiviteten, men också för att kunna möta den digitalt kompetente besökaren. Lika viktigt är det att förstå vad digital delaktighet innebär och kunna nå ut till de som står utanför den digitala världen.” (1)

På IdeK-bloggen (2) refererar Kajsa Hartig en ny spännande rapport från NMC, New Media Consortium (3), som sedan 2010 framtidsspanar kring ny IKT inom museisektorn inom de närmaste fem åren. Det rör sig bland annat om crowdsourcing, platsbaserade tjänster samt NUI, sk naturliga gränssnitt.

NMC är en internationell expertgrupp inom IKT, media och lärande. F o U-gruppen MIDEA (4) är särskilt inriktad mot museer och ny IKT.

Läs hela bloggartikeln (5) och ladda hem rapporten i olika delar (6).

IdeK-bloggen: “Horizon Report – Museum Edition 2013″

NMC: “It’s Here! The NMC Horizon Report > 2013 Museum Edition”


Se även: 

Spana! Teknik

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat10: Research Comments Off

Innovativ upplevelsedesign..snarare än senaste tekniken

Användargränssnitt för iPad-installation, Spritmuseet, Stockholm. Foto: Paul Henningsson, musedia

Alldeles nyligen startade en spännande debatt om museer och mobila teknologier, via brittiska tidningen The Guardian (1) och deras online-community för konst- & kulturarvssektorn, “Culture Professionals Network” (2).

I artikeln “Dear museums: the time is right to embrace mobile” (3) uppmanade utvecklingskonsult Matthew Petrie museisektorn att utveckla mer tjänster och förmedlingsinnehåll via bärbara tekniker:

“..so many of you museums are introducing innovative exhibits that utilise new technologies to great effect, you’re missing a trick if you don’t cater to what visitors are already carrying in their hands. In fact, half of Hollywood Costume visitors who visited the V&A website did so through a mobile device.” (4)

Petrie:s inlägg fick respons i mycket tänkvärda artikeln: “Mobile culture: innovating the audience experience, not the technology” (5), skriven av personerna bakom intiativet “Mobile Experiences : Cultural Audiences” (6):

“A while back we discovered that we held a shared frustration at some of the events and conversation around the use of mobile technology in the cultural sector. We were disappointed with the promise of mobile fixing all our problems without the evidence of what is working – or not – and why. We wanted to find out if we can move beyond creating mobile experiences that are just the same old formats repeated on newer and shinier devices.

We felt there had to be another way of thinking and talking about what mobile can really do for cultural audiences. What would this new conversation look like? What would these new experiences look like? And what would it take for us to make them? ” (7)

Och vidare,

“..there is a growing interest in harnessing existing technology and platforms to deliver innovation in the experience rather than the technology. We need conversations with funding organisations to bring about support for these new sustainable approaches.

Creating a good mobile experience that works for the audience is a key challenge. As Matthew Petrie, the author of the open letter, suggests, we can leverage existing behaviours, developing services that improve, extend or piggy-back on this activity. But we can’t assume all audiences are alike. ” (8)

Besökare undersöker arkivskåpsinstallation i utställningen "Ubuntu", Östra sjukhuset Göteborg 2012. Foto: Paul Henningsson, musedia

“Spot on!” och full pott för en vändning av frågeställningen till att handla mer om hur vi tänker, formar, identifierar användareupplevelser på nyskapande sätt. Utan att fixera oss vid hur t ex smarta telefoner ser ut och fungerar tekniskt just för tillfället..

Jag rekommenderar förstås läsning av artiklarna i  deras helhet.
Liksom att alla med intresse även registerar sig kostnadsfritt under Guardians kulturella nätverks fräcka logga  (med reservation för hur informationen du knappar in eventuellt kommer att susa iväg, via mer säkerhetsintresserade nationer…)

“Dear museums: the time is right to embrace mobile”

“Mobile culture: innovating the audience experience, not the technology”  

Guardian Culture Professionals Network

Mobile Experiences : Cultural Audiences 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat09: Alternativa gränssnitt10: Research12: Interpretation16: Interaktionsdesign Comments Off

Besökares meningsskapande via Instagram

Nätupplagan av tidningen Göteborgs-Posten (1) (2) skriver den 17 april om en ny studie av museibesökare och användning av den sociala fotodelnings-tjänsten “Instagram” (3).

I artikeln intervjuas Beata Jungselius och Alexandra Weilenmann, två av forskarna som medverkat i ett samarbetsprojekt mellan Institutionen för tillämpad IT (4) samt Linnécentret för forskning om lärande (5), båda vid Göteborgs universitet (6).

Forskningsprojektet som heter “Mobila teknologier och sociala medier i kulturinstitutioner” (7), undersöker hur sociala medier används av besökare vid museer och science centers, som en del av personers upplevelser och meningsskapande:

- Tidigare användes klassiska kameror för att dokumentera platser och aktiviteter, för att sedan dela med oss av dem till våra närmaste. Sedan kom mobilkamerorna, och i takt med att de utvecklats, samtidigt som Facebook och Instagram slagit igenom, så har vårt sätt att dela med oss av våra upplevelser förändrats. (8)

Forskningsprojektet MobSoMe, LETStudio Göteborgs universitet

Ett femtontal personer medverkade i en undersökning som genomfördes 2012 på Naturhistoriska museet i Göteborg (9). Studien inkluderade intervjuer och observationer av deltagarna i undersökningen, samt uppföljning av användarnas egna publicerade material på bland annat Instagram.

“Based on an analysis of 222 instagrams created in the museum, as well as 14 interviews with the visitors who created them, we unpack the compositional resources and concerns contributing to the creation of instagrams in this particular context. By re-categorizing and re-configuring the museum environment, instagrammers work to construct their own narratives from their visits.” (10)

Användares digitala förväntningar
“Instagram at the museum” är med och bryter ny mark genom att utforska den nya digitala miljö som växer fram i sociala mediakanaler. Där användare själva publicerar material som kommentarer eller tillägg till kulturellt och historiskt material.

Ämnet är aktuellt och det finns flera läsvärda undersökningar av museibesökares bruk av mobila och sociala medier, före, under och efter sina musei- och utställningsbesök.

Studien “Engaging Museum Visitors through Social Media: Multiple Case Studies of Social Media Implementation in Museums” (11) ger en bra översikt över forskning, artiklar och fallstudier främst vid konstmuseer, hämtade från bland annat USA och Australien.

“..social media enables the audiences to interact with curators directly. The process actually empowers audiences as content creators and curators act as facilitators. While the process deepens visitor’s experiences with the exhibition and museum, the inclusion of the audience’s voice in exhibition development raises a challenge to the autonomy of the curator.” (12)

I rapporten “Understanding the Mobile V&A Visitor” (13), sammanfattas intervjuer med besökare på Victoria & Albert Museum (13) om deras mobila, digitala och museala vanor:

“Visitors’ expectations for mobile are focussed around ease of access, content that is tailored to their interests and needs and an offer that at least covers the ‘basics’ – hours, prices, what’s on etc. This highlights the need to design experiences from a user needs and motivations perspective rather than a technology perspective. /..The most immediate opportunities tap into what visitors are already doing: taking pictures and searching to discover information. Respondents were also positive about the idea of music relating to a period or place. Other opportunities – creative activities such as drawing, or games – would be more appropriate as part of bigger strategy to connect with specific audiences.” (14)

Nya upplevelser för besökare på museer. Foto: Paul Henningsson, musedia

Musei-social hybridmiljö?
De nya digitala möjligheterna att själv göra urval, verbalisera och visualisera egna intryck och reflektioner och dela dem med många andra, är väldigt spännande.

En ny typ av upplevelsemiljö håller på att skapas, där traditionella uppdelningar mellan “museiperson” och “besökare”, “fysiskt” och “virtuellt”, “stationärt” och “mobilt” samt “online” och “offline” blir mindre fasta.

Gemensamt för andra besökarstudier av digitala tillämpningar, är att de ofta har tagit sin utgångspunkt i museernas egna digitala output på olika sätt. T ex i syfte att förbättra applikationer, eller för att utvärdera deras pedagogiska avsikter.

I den sociala webben förskjuts perspektivet naturligt till användare och deras utgångspunkter.
Och som är viktigt att lära av, för att förstå hur användare relaterar till museinnehåll, vilket också gjordes i Instagram-studien ovan.

Begrepp som användargenererat innehåll (User Generated Content) och medskapande (Co-creation)
beskriver förhållningssätt till teknologi och digital information och kommunikation. Men de är också överförbara på hela “museipraktiken”, dvs hur museer kommunicerar med olika grupper av användare oavsett plats eller media.

Sociala medier – del av en större helhet
Hur museer upplevs via social mediakommunikation kan därför ses som ett vidgat undersökningsfält för besökarstudie-området, som nu får ett nytt “stoff” av besökarfeedback att bearbeta och tolka.

Sociala webbflöden bör t ex vara av intresse för sk “Longitudinal Studies” (15) som studerar lärande-effekter över tid. Där bland annat deltagar-dagböcker och uppföljande telefonintervjuer är analoga metoder för att kartlägga besökares eventuella återkopplingar till sina upplevelser. Annan forskning kan också ge jämförande erfarenheter, som t ex användarstudier kring kollaborativa digitala studie- och arbetsplattformar (16), en annan typ av social webb-applikation.

Jag tror att utvecklingen av den sociala digitala delningsmiljön även måste relateras till museiupplevelsen i stort. Till de processer som påverkar när, hur och varför vi interagerar med museers utbud.

Talar vi t ex om “utställningsbesök”, är det naturligt att föreställa sig att besökaren upplever utställningen när hon befinner sig inne i den. Det finns forskare som lyfter fram att musei- och utställningsupplevelsen (och interaktionen) inleds före en person faktiskt besöker en plats samt fortsätter och fördjupas tiden efter hennes besök.

Detta sker enligt fem överlappande steg: “Attraction”, “Entry”, “Engagement”, “Exit” och “Extension” (17) – fritt översatt: väckande av intresse, färd-ankomst, aktiv närvaro, avslut-avfärd, vidgad återkoppling.

Idén är inte ny utan har formulerats på andra sätt, t ex i Falk/Dierkings klassiker “The Museum Experience” (18)

musedia: Upplevelseprocessen vid musei- och utställningsbesök

musedia: Experience Mapping kombinerat med "Museum Experience"-modellen

Vad som är intressant är att den digitala besökarutvecklingen pågår i “tredjepartsmiljöer”, ofta kommersiellt grundade webbtjänster som Facebook, Pintrest, Youtube och Instagram.

Frågan är om detta påverkar användarnas interaktioner med olika material? Skulle det vara någon skillnad i kommunikationen och interaktionen om brukare tilläts “komma in” och medskapa direkt i museernas egna digitala samlingar? Vilka erfarenheter har ditt museum eller kulturorganisation av detta?

Instagram at the museum: Communicating the museum experience through social photo sharing

MobSoMe

Se även:
Engaging Museum Visitors through Social Media: Multiple Case Studies of Social Media Implementation in Museums

Studie av mobilguider och sociala medier i utställningar

What do visitors say about using mobile devices in museums?

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form07: Webb & sociala medier10: Research14: Museipedagogik15: Besökarstudier & publikutveckling17: IKT & lärande Comments Off

Hur lär utställningsformgivare?

Läser en artikel i tidskriften “The Informal Learning Review” (1) om en studie av utställningsformgivares lärande. Ett antal designers vid science centers, naturhistoriska museer, akvarier och djurparker medverkade i djupintervjuer, uförda av utställningsproducenten och pedagogen Winifred Kehl (2):

“Exhibition designers come from a variety of backgrounds, including theater set design, architecture and industrial design../ In addition, there exists an overwhelming amount and variety of resources that could be used to inform exhibit design, from industry best practices to scientific research” (Citat hämtad ur pappersartikel)

Kehl ville undersöka vilka filosofier, teorier, referenser, erfarenheter och resurser som utställningsformgivarna aktivt hämtar information ifrån. Samt hur och på vilket sätt de utvecklar nya kunskaper.

Särskilt intressant för undersökningen var hur utbredd kunskapen bland formgivare var om formella teorier om lärande och kommunikation, i förhållande till “lekmannakunskap”? Dessutom jämfördes intervjupersonernas svar med några exempel på “Best practice” som förekommer i projektlednings- och designlitteratur.

Installation pågår.. Foto: Paul Henningsson, musedia

Resultatet visade att utställningsformgivarna använder olika teoretiska och praktiska referenser, till exempel akademisk litteratur och tidskrifter, som kombineras med ackumulerade erfarenheter och mer personliga designfilosofier. En viktig kontinuerlig källa till information och kunskap var nätverkande med kollegor, via konferenser och webbnätverk. De flesta ansåg även besökar-/användarstudier som viktig kunskap för deras utställningsarbete.

Flera av intervjupersonerna citerade Howard Gardners (3) teori om multipel intelligens som vägledande för det egna arbetet, liksom några standardverk om lärande i museimiljöer av t ex John H Falk (4). Det var också vanligt att ha kännedom om teorier och forskning på området, refererat via artiklar, snarare än att ha läst original-litteraturen.

Några personer i studien upplevde just det rika flödet av resurser och informationskällor som ett problem. Dels att skaffa sig överblick, dels att kunna välja ‘rätt’ resurs, för den egna kontinuerliga fortbildningen/personliga lärandet.

En av Kehl:s slutsatser är att i tider av nedskärningar av resurser till museer, drabbas inte bara utställningar och aktiviteter i utbudet. Det påverkar även personalens möjligheter att t ex delta i konferenser och möten via fysiska nätverk, vilka är viktiga för den professionella utvecklingen inom utställningsområdet.

Undersökningen finns publicerad öppet under Google dokument (5).

Multitouch-bord, Ozeaneum. Foto: Paul Henningsson, musedia

Standarder eller goda exempel?
Inom utställningsverksamhet finns av naturliga skäl huvudsakligt fokus på hur besökare/brukare upplever (och lär), eftersom de är slutanvändare av “produkten”. Kehl:s undersökning är intressant eftersom den lyfter fram lärande-stilar inom yrkeskåren, vilket inte diskuteras lika ofta akademiskt/praktiskt.

Kehl intervjuade dock inte externa utställningskonsulter. Det hade varit intressant att jämföra deras erfarenheter med museernas utställningsformgivare..

Kehl antyder också att utställningsproduktion och designen av upplevelser kan skifta rejält mellan olika museer och besöksmål, på grund av olikheter i arbetssätt. Vilket säkert inte enbart gäller museer i USA.

Hon nämner även bristen på checklistor och standarder som något som utmärker utställningsområdet. Jag förstår vad hon menar. Fast med tanke på att utställningsmediet är ett så vidsträckt universum, blir det nog svårt att hitta kriterier som kan gälla alla varianter…

I början av 00-talet utvecklade för övrigt en grupp amerikanska utställningsproducenter ett verktyg som då fick rätt mycket uppmärksamhet: “Excellence Exhibition Framework” (6), en metod att under utställningsarbete fokusera på utställningsupplevelser hos tänkta besökare, rankat efter “Comfort, Competence, Engagement, Meaningfullness and Satisfaction” (7).

Min erfarenhet är att checklistor fungerar bäst som “uppslagsverk”. T ex att hitta ergonomiska riktmått för placering av bildskärmar, hands-on stationer och liknande.

För att illustrera lyckade, målgruppsmedvetna utställningar kanske det är viktigare att hitta och dela med sig av “Best practice”-exempel, på ett bra sätt? I Sverige finns bland andra “Forum för utställare” (8) liksom webbtidningen “Utställningsestetiskt forum” (9) som två kanaler att dela erfarenheter.

Golvprojektion. Foto: Paul Henningsson, musedia

Ny utbildning för utställningsverksamma
Utställningsfrågor är ständigt aktuella. Många som söker sig till musei-, konst- och kulturarvsområdet vill gärna arbeta med utställningsproduktion. Kanske med gestaltning och form, med innehålls-research, med teknik eller som curator.

Fast det är inte helt självklart hur man inleder en yrkesbana inom utställningsområdet. Vilka är människorna bakom utställningsarbeten? Varför arbetar de med utställningar? Vilka kunskaper bör man ha? Hur kommer man in i utställningsarbete?

Trots utställningars betydelse för kommunikation och förmedling, liksom intresset för att skapa utställningar, så hänger utställningsmediet lite i luften, sett ur professionellt utvecklingshänseende. Intressant nog saknar ICOM en utställningsgrupp bland sina 31 arbetsgrupper…(10)

Och bland lika många grupper på den professionella portalen “Mötesplats museer” finns heller ingen uttalad utställningsgrupp (11), vilket också är lite intressant..

Utveckling av nya digitala gränssnitt. Foto: Paul Henningsson, musedia

I höst startar Riksutställningar (12) och HDK, Högskolan för design och konsthantverk vid Göteborgs universitet (13) en ny fristående kurs, “Critical Exhibition Studies” (14):

“Inom kursen studerar och utforskar du utställningar som medium och hur man kan arbeta med utställningar och utställningsdesign. Under kursen behandlas områden som metoder för mixning och gränsöverskridning, delaktighet, påverkan och förändring och hållbarhet och produktion…/Kursen blandar teoretiska och praktiska inslag och är en mötesplats för olika kompetenser och erfarenheter.” (15)

Upplägget låter mycket spännande och kan förhoppningsvis bli starten för nya resonemang om vad vi behöver och hur vi gör för att utveckla relevanta, engagerande
utställningar. Ansökan till kursen görs senast 15 april, via webbplatsen antagning.se (16)
“Examining Folk Pedagogies of Science Exhibit Designers”

Critical Exhibition Studies

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat02: Utställningar & form10: Research Comments Off