Konferens: Digikult 29-30 mars

Följ konferensen Digikult (1), Digitalt kulturarv i praktiken 29-30 mars, via Twitter:


Digikult 2017, program

Se även:
Digikult 2017 summerat av Digisam

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat11: Konferenser Comments Off

Ny högskoleutbildning för musei- och kulturarvsguider

“Den allra bästa guiden får människor att tänka till och gå från guidningen med en djupare förståelse för hur det exempelvis var att leva på en viss plats” (1)

Hösten 2017 startar utbildningsprogrammet “Guide: upplevelser, kommunikation och kulturarv” (2) på Göteborgs universitet (3).

Syftet med den treåriga utbildningen är att kombinera djupare ämnesstudier inom arkeologi, konst, bebyggelse-, natur och kulturmiljöer, med kunskaper om både turistplanering liksom hur man skapar upplevelser kring historiska lämningar. Genom olika praktiska moment ska studenter förberedas till att kunna bli musei- eller besöksmålsvärdar eller turist- eller evenemangsguider.

“Guide: upplevelser, kommunikation och kulturarv” är ett samarbete mellan Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet (4) och Centrum för turism vid Handelshögskolan Göteborg (5):

“Kulturarv är nu ett av Göteborgs universitets officiella profilområden, med en särskild centrumbildning med säte på institutionen för historiska studier. Vid Handelshögskolans Centrum för turism knyts ämneskunskapen samman med kunskap om besöksnäring och destinationsutveckling. Flera av museerna i regionen bidrar med praktisk erfarenhet om hur vi gör kulturarv intressant och betydelsebärande och ger även utbildningen en fast förankring i kulturarvssektorn.” (6)

Enligt SVT Nyheter Väst (7) och Göteborgs-Posten (8) är detta den första universitetsutbildningen som ges för guider.

Utbildningen är dock en fortsättning på kurser som tidigare anordnats på Göteborgs universitet. Dessutom har även andra högskolor tidigare erbjudit universitetsutbildningar för guider, t ex Umeå universitet (9) och SLU, Sveriges lantbruksuniversitet (10) .

Besökare som lyssnar på en levande guide i en utställning. Foto: Paul Henningsson, musedia

Det nya guide-programmet är ett mycket intressant och spännande initiativ, eftersom utbildningen tydligt berör perspektiv kring besökares lärande, liksom interpretation och tillgänglighet.

Samtidigt hade det varit bra om utbildningen hade fått en liten tydligare spets kring just dessa frågeställningar: att som guide utgå från besökares behov och förutsättningar, snarare än från “fackämnen”. Här är interkulturella frågor, i kommunikation, upplevelse och förståelse av kulturarv, en viktig dimension, liksom att tänka: “målgrupper” och “visitor planning”. Jag är också nyfiken på hur utbildningen kommer förhålla sig till eventuella digitala stöd för levande guider, vid förmedling/kommunikation?

Inom kulturarvssektorn pågår en utveckling mot destinationsutveckling, hållbar lärande turism samt interpretation, hos myndigheter som Riksantikvarieämbetet (11), Statens fastighetsverk (12) och Naturvårdsverket (13), vilka har direkt relevans för kulturarvsguiders arbetsfält.

I detta sammanhang är även EU-projektet “InHerit” (14) vägledande, där CNV, Centrum för Naturvägledning vid SLU har varit svensk part bland åtta deltagande länder (15).

Projektet, som avslutades 2016, har syftat till att identifiera behov inom guide-professionen och att arbeta för en gemensam europeisk professionell certifiering för utbildning av guider/vägledare inom interpretation, vilket också har saknats inom yrkesfältet (16).

Undrar även när och var det första universitetsprogrammet för museipedagoger kommer att startas?!

“Guide: upplevelser, kommunikation och kulturarv”

Se även:
Linnéuniversitetet: “Kulturarv i samtid och framtid”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat12: Interpretation14: Museipedagogik Comments Off

Turistattraktion tappar Taube?

Tidigare i våras presenterade SVT:s lokalnyheter Väst (1) att den omtalade utställningen “Evert Taubes Värld” (2) på nöjesfältet Liseberg (3) i Göteborg, har stängts tillsvidare.

Vid nöjesparkens premiär i april möttes besökare av en enkel skylt vid museientrén: “Här bygger vi om inför sommaren 2017″ (4). Enligt uppgift är utställningen till största delar redan nedmonterad.

“Taubes värld” öppnade 2008, efter år av förberedelser, i samarbete med bland andra Göteborgs universitet, Familjen Taubes dödsbo och Taubesällskapet. Utställningen bestod av en fri kronologisk berättelse genom skicklig kombination av originalföremål, suggestiva audiovisuella projiceringar, interaktiva stationer med mera, som formats till en mycket väl gestaltad tredimensionell helhet. MuseiTeknik recenserade utställningen efter invigningen.

Den officiella anledningen till stängningen sägs vara för få besökare. Målet var att locka 250 000 besökare per år. De senaste åren har omkring 30 000 besökare per år kommit till muséet (5). I sin blogg kommenterar Lisebergs VD stängningen:

“Evert Taubes Värld är en museiupplevelse av allra högsta kvalitet. Den tillför ett kulturellt kapital till Liseberg, som vi annars kan sakna. Och vi borde faktiskt ha råd att försörja en upplevelse som denna. Men samtidigt har Evert Taubes Värld inte fört en helt problemfri tillvaro på Liseberg. ../..Om jag ska analysera orsakerna så tror jag att ett av svaren finns i den utmaning som alla museala upplevelser har – förnyelsen. En utställning måste förnyas löpande, annars känns den lite … dammig – i brist på bättre ord. En utställning som bygger på teknologi, likt Everts Taubes Värld, känns också daterad snabbare än andra.” (6)

Håkan ersätter Evert?
Denna vecka skriver ett par dagstidningar att Liseberg kommer att öppna en “interaktiv utställning” 2017, om musikern och artisten Håkan Hellström (7). Den kommer att skapas i miljön där byggnaden för “Taubes Värld” ligger.

Tidningen Göteborgs-Posten rapporterar att bolaget runt Hellström nyligen besökte utställningen “Exhibitionism” (8) om rockgruppen Rolling Stones (9) i London för att hämta idéer (10), samt att de även inspirerats av ABBA-museet (11) i Stockholm och den internationella turnerande utställningen om artisten David Bowie (12).

Varken Lisebergs ledning eller Hellströms skivbolag vill kommentera detta till pressen, eller uppgiften att Hellström-satsningen kommer att ersätta “Taubes värld”..

Abba the Museum. Rekonstruktion av Skeppsholmsstudion med piano. Foto: Paul Henningsson, musedia

The Beatles Story, rekonstruktion av rum med John Lennons flygel. Foto av Lisa (<a href="http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0">CC BY-SA 2.0</a>) via Wikimedia Commons.

Ett kommersiellt exempel
Även om Liseberg är en rätt känd turistdestination så är stängningen av “Taubes värld” kanske inte en riksnyhet, i första taget. Nyheten är förstås stor för alla som tycker om Evert Taube – och Håkan Hellström också, förstås….

Man kan också säga, att eftersom Liseberg är en kommersiell nöjesanläggning, så har de rätt att fatta beslut om parkens drift och utveckling, utan några krav på att t ex permanent vårda och bevara museiföremål i en utställningslokal.

I Sverige har vi i jämförelse med andra länder inte många museer som helt drivs på kommersiell bas. Men denna händelse illustrerar på olika sätt de ibland motsägelsefulla processerna bakom hur “museer” skapas och vilka förväntningar som kan finnas omkring produktion av utställningar. Och hur något så “oskyldigt” som en musikutställning plötsligt kan bli “politik”..för att inte säga krass ekonomi.

T-shirt med Håkan Hellström-motiv 'Ullevi Rock'. Via http://shop.hakanhellstrom.se/

Teknikens del i attraktionen
Det är förstås väldigt tråkigt om det ena ska behöva utesluta det andra. Varför inte behålla en (något omarbetad) Taube-utställning samtidigt som en ny attraktion kring Håkan Hellström skapas?

Evert Taube är starkt förknippad med både Göteborg och Liseberg. Själva nöjesparkens miljö fördjupades av den historiska berättelsen, med ett tilltal som lyckades med det svåra att vara populär utan att vara glättig  – en attraktion som dessutom inte var beroende av ett visst väder..

På samma gång finns det säkert alla möjligheter att även skapa en ny utställning med lockande musik-tema, t ex baserat på Håkan Hellströms “värld”,  också det med en stark ankytning till staden Göteborg..

Även om det kan vara en stor skillnad i att skildra och berätta om en bortgången (kulturhistorisk) artist med hjälp av en utställning. Jämfört med att på både relevant och attraktivt sätt förhålla sig till en högst levande och för tillfället jättestor “idol”…

I förra veckan var jag för övrigt på “The Beatles Story” (13)  i Liverpool (som i sin tur säkert varit en inspiration för ABBA-museets olika moment..). Där var det väntetid vid entrén och fullt av gruppresenärer på besök, trots att besöksmålet invigdes redan 1990..

Det är intressant att Lisebergs VD i sin blogg kommenterar just tekniktyngden i Taube-utställningen, som en svag punkt (14).
I idéerna för den nya Håkan Hellström-utställningen talas om en helt ny typ av “interaktiv” design, med bland annat inslag av ny filmteknik som ska få besökare att känna att de är på plats i en miljö. Utställningen ska baseras på musik, liveupptagningar och originalföremål, men inte bli en “traditionell utställning” (10).

Här finns chansen att så att säga lära av misstagen från “Taubes värld”. Fast samtidigt antyder det nya projektet mer spetsteknik, mer beroende av nya tekniklösningar för berättarkonceptet, en attraktion där “tekniken” också utgör en del av “attraktionen”… Större insats kommer att ställa större krav på underhåll, uppdatering och förnyelse…som ju inte var möjligt för Taube-utställningens del?

Håkan Hellström har fått en unik plats inom svensk populärmusik och är mycket “het” – för tillfället. Kommer detta att förändras inom en nära framtid och hur ser målgruppen ut i relation till nöjesparkens publika profil? Och hur ställs eventuella idol-trender i relation till en troligen mycket stor ekonomisk investering? Enligt uppgift var “Taubes värld” en av de största investeringarna på Liseberg i modern tid, en satsning som nu alltså hastigt stängts ner.

Den kanske tråkigaste delen i det hela, utöver stängningen och en osäker framtid för materialet, är att nöjesparken aldrig meddelade sina stängningsplaner till de som var med att utveckla muséet, bland andra till Taubesällskapet..

Museer kan vara prestigefyllda och kan bli monument över sin(a) grundare – där har själva “museivarumärket” fortfarande ett starkt värde…
I verkligheten är samverkan med många parter viktigt för att realisera nya museianläggningar och besöksattraktioner. Både ekonomiskt, innehållsmässigt och inte minst “goodwill”-mässigt….med hopp om nya spännande utställningshybrider på Liseberg, som kan samsas med existerande!

Diorama med Evert Taube-docka i skala 1:1, "Evert Taubes värld", Liseberg. Foto: Paul Henningsson, musedia

Liseberg öppnar jätteutställning med Håkan Hellström

Taubemuseet på Liseberg i fara

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat02: Utställningar & form Comments Off

Nya utbildningar inom interpretation

En grupp besökare vid Ale stenar, Österlen. Foto: Paul Henningsson, musedia

CNV, Centrum för Naturvägledning (1) vid Sveriges lantbruksuniversitet (2) har påbörjat ett samarbete med europeiska aktörer inom interpretation-området (3), med syfte att utveckla riktlinjer för kompetensutveckling inom naturvägledning, eller i praktiken “interpretation”, vilket är den internationellt etablerade beteckningen för natur- och kulturarvskommunikation.

Kompetensutvecklingsprojektet, som har både den akademiska världen och myndigheter, liksom utövande yrkesmänniskor som sina målgrupper, handlar till exempel om att identifiera gemensamma europeiska kvalitetsindikatorer på interpretation.

Området är brett och rymmer allt från besöksguider till lärande och utvärdering, till konservering, förvaltning och utveckling av skyddsvärda natur- och kulturarvsmål.

Som en del av CNV:s medverkan i projektet InHerit (4), arrangeras i maj och juni olika kurser i interpretation, dels på Långholmen i Stockholm, dels ett kurspaket i Bergslagen riktat till områdets besökshistoriska centrum (5).

Vid båda kursdatum är besöksguidning i fokus och där ska deltagare få praktiska kunskaper i att planera, genomföra och utvärdera tematiska, strukturerade visningar.
Kursupplägget bygger på en pilotmodell som tidigare har genomförts i Storbritannien och Italien.

Se CNV:s webbplats (6) för mer information om dessa och kommande utbildningar inom naturvägledning/interpretation. Du kan också prenumerera på CNV:s nyhetsbrev (7).

Logotyp: InHerit

Utveckla din guidning genom interpretation


Se även:
Museum Study – Interpretation Online Course List

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat12: Interpretation Comments Off

“Digikult 2016″ via Twitter

Följ konferensen Digikult 6-7 april via Twitter:


Digikult 2016

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat11: Konferenser Comments Off

Konferenser: “Digikult” + museernas vårmöte

Två av årets viktigare nationella museikonferenser genomförs nu under våren. “DigiKult – digitalt kulturarv i praktiken” (1), som den 6-7 april hålls för fjärde gången, samt museernas vårmöte (2), 19-21 april, med underrubriken “Mod och makt”.

Som vanligt under vårmötet, hålls ett par förmöten med associerade föreningar och nätverksgrupper. En av profiltalarna i programmet är bland andra David Fleming, ledande museiutvecklare och chef för National Museums Liverpool (3).

Under vårmötet delas även pris ut till t ex årets utställning och årets pedagogiska pris, genom föreningarna “Forum för utställare” (4) respektive FUISM (5).
De nominerade utställningarna 2016 är “MegaMind” (6) på Tekniska museet (7) och “Utopian Bodies ” (8) på Liljevalchs (9), båda i Stockholm samt “Playground” (10) på Världskulturmuseet (11) i Göteborg.

Taktil upplevelsetavla i utställningen Kännbart. Foto: Örebro läns musuem (CC BY-NC 2.0)

Dag två är extra intressant, med flera programpunkter om digital förmedling, digitalisering, publik- och organisationsutveckling och tillgänglighetsfrågor. Under andra dagen hålls även seminarium med den lockande titeln: “Hur ser museiteknikers situation ut på svenska museer?”  (12).

Museernas vårmöte hålls i Linköping och Norrköping, se konferenswebbplatsen (13) för anmälan och fullständigt program.

Eregalerij, Rijksmuseum Foto: Erik Smits, 2015

Till “DigiKult” kommer gäster verksamma både i Sverige och internationellt. De senaste gångerna har programmet haft tydligt fokus på digitala förmedlingsfrågor och användarorienterade perspektiv, med flera presentationer av pågående eller genomförda projekt. Ett bra tillfälle att både uppdatera sig och möta/diskutera IKT med kollegor…

I årets program blir det intressant att möta bland andra representanter från Rijksmuseum (14) i Amsterdam, Nederländerna, från British Library, att höra om projekt kring digitala berättelser, forskning kring selfie-fotografering i utställningar samt en presentation av “KulTur” (15), organisationen Svenskt kulturarvs (16) nya mobil-app för barn och skolor.

Användargränssnitt från appen KulTur ©Svenskt kulturarv

“Digikult” arrangeras av Västra götalandsregionen, Västarvet (17), Kultur i Väst (18), Göteborgs kulturförvaltning (19) med flera parter. Hela programmet i detalj, liksom information om anmälan finns på konferensens webbplats (20).

Museernas vårmöte 2016
DigiKult – digitalt kulturarv i praktiken

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat11: Konferenser Comments Off

Ny handbok: “Museums and Visitor Photography”

Person som fotograferar inomhusmiljö med smart mobiltelefon (CC0)

“Over one trillion photographs were taken last year… Photography is profoundly redefining the museum experience – inside and online.” (1)

Digitalkameror, kameror i smarta mobiltelefoner och sociala mediekanaler – inom besökarstudier, museipedagogik samt IKT och lärande, växer nu intresset allt större för museibesökares fotande och digitala bildflöden, som nytt forskningsfält.

I nya skriften “Museums and Visitor Photography” (2), publicerad av förlaget MuseumsEtc (3) presenteras internationella erfarenheter av både praktiska projekt och aktuell forskning på området.

Projekt och studier vid museer, konsthallar och besöksmål visar att det digitala och mobila fotograferandet har positiv betydelse för besökares upplevelser och lärande och kan ge möjligheter att utveckla kommunikationen med nya målgrupper. Med rätt förutsättningar kan digitalt fotande och delande bland annat:

* stärka social interaktion och gruppdynamik hos besökare
* uppmuntra besökare att utforska och interagera med miljöer och föremål
* motivera besökares lärande
* bidra till att utveckla innehåll i utställningar och online-samlingar
* kommunicera med nya och/eller särskilda målgrupper

Skriften kan beställas direkt från förlagets webbplats (4).

Fotograferande besökare i arkeologisk utställning. Foto: Paul Henningsson, musedia
“Museums and Visitor Photography”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat13: Museivetenskap14: Museipedagogik15: Besökarstudier & publikutveckling17: IKT & lärande Comments Off

MuseiTeknik 10 år – en skissartad krönika

Gott nytt år och god fortsättning!

I år fyller MuseiTeknik 10 år…. ingen hög ålder, men kanske inte vad jag trodde, när jag startade denna blogg år 2006..

Jag har deltagit i andra bloggprojekt och även hört från bloggande vänner och kollegor. Många bloggar startar aktivt men rinner sedan av olika anledningar ut i sanden. Det svåra är att skriva regelbundet. Ibland blir det perioder utan inlägg, ibland kommer bara ett par rader. Hur relevanta inläggen är, kan ju bara bloggens eventuella läsare avgöra.

Vissa bloggar får stort antal följare och kommentarer, vissa bloggskapare blir kändisar. Kanske har bloggvågen lagt sig? Är poddradio (1) det nya bloggformatet? (2)

Jag tänker ibland på en museikollega som jag arbetade med åren 1998-99. Under en fika-rast sa han sade att han inte alls förstod varför någon vill skriva inlägg i en diskussionsgrupp på Internet. “Det är som att skriva ut i rymden..man vet inte vem, eller om någon ens kommer att läsa det!” Meningslöst och obegripligt!

Person i rymddräkt vid en apparat. (CC0) Källa: public-domain.zorger.com

Ett konstant föränderligt nu
10 år är som sagt ingen lång tid, egentligen. Men något som jag också funderat på den senaste tiden är att den digitala tekniken mer och mer har blivit ett sorts mått, på hur vi förhåller oss till tid, och till tiden som går. Hur det digitala, i takt med att digital IKT ges en så stor plats i vardag och samhälle, också kommit att innebära en ny sorts tidsaxel, som tycks ställa nuet i en allt skarpare kontrast till förfluten tid. Ett “nu” – i konstant förändring. Vilket också påverkar hur en framtid uppfattas.

I den stora utredningen “Digitalisering, främjande och framtid” (3) som den regeringstillsatta digitaliseringskommissionen presenterade i början av 2015, talas det varmt om digitalisering på en mängd områden.
En framtid formulerad utifrån ett framtidsinriktat, mycket digitalt “nu”. Lite typiskt nog utan att aktivt uppfatta kulturarvet som del av samhällets digitaliseringsstrategi.

Den nya museiutredningen “Ny museipolitik” (4), ett annat framtidsscenario som kom i höstas, uppfattar digitaliseringens betydelse för kulturarvsverksamheter. Särskilt ur administrativ och förvaltande synpunkt, medan frågor om t ex lärande (som ju kan stödjas av digitala resurser) bara berörs kort. Och då mer allmänt, i form av kontakter mellan museer och skolan.

Den i utredningen föreslagna nya myndigheten för museer bör få en roll att “bistå museer i digitaliseringsfrågor”(5), något som bygger vidare på en grund redan lagd av andra organ, som t ex samordningssekretariatet för kulturarv och IKT, Digisam (6) men också Riksutställningar (7). Förändring kan också innehålla kontinuitet…

Det är samtidigt positivt att vi under året som just passerade även har börjat fokusera på “mjukare” frågor om digital IKT. Om hur vi egentligen använder medierna gentemot varandra, och om hur medietjänster vill använda vår privata information. Om etik-frågor, handhavande och förhållningssätt, i ett digitalt utvidgat landskap.

MIK (8), media- och informationskunnighet, är en satsning och nationell kampanj, som delvis tar vid där DigiDel-nätverket (9) slutade; initiativet att överbrygga digitala kompetensklyftor i samhället.

Huvudsakligen riktas MIK mot skola och unga användare, men förhoppningsvis kan det utvecklas och bli start för diskussioner om det är vi människor som ska forma tekniken och tjänsterna. Eller ska vi låta oss formas av dem?

Jag tror frågan är viktig även för hur vi brukar IKT inom museiprofessionen. Inte minst för att skapa långsiktig hållbarhet i museers tillämpningar av IKT, dvs en balans mellan mänskliga och tekniska resurser..

Illustration: Arkimedes hävstång (CC0)

Teknik, avstånd och självupptagenhet
Som sagt, digitala diskussionsgrupper på nätet, “communities”…det är inte så många som pratar om dessa nuförtiden. År 1999 är “ljusår” bort, sett med “dagens” digitala glasögon på näsryggen.

Hur ofta får du t ex förslag på spännande texter från 90-talet, när du söker med webbens etablerade sökmotorer? Söktjänsten Google tycks uppfatta att webbens tideräkning startade året då de lanserade sin söksida…de populära och bekväma sökverktygen är så nära vår näthinnor att vi har börjat att sluta komma ihåg saker som adresser, telefonnummer, webbadresser…påverkas hjärnans minne också av den digitala utvecklingen (10)?

Facebook igår, Snapchat idag… Interaktiva Flash-sidor respektive HTML5-baserad animation…

Vi hör och repeterar vidare till vår omgivning att tekniken utvecklas fort. Tekniken som vi uppfattar som modern, anses i nästa ögonblick som “föråldrad”…och i och med det görs också en mer eller mindre medveten bedömning, eller värdering, av tid som gått. Kommer detta att påverka hur vi uppfattar historisk tid?

I den smarta mobiltelefonen i din hand, väntar 14 uppdateringar på morgonen.
Uppgraderar du inte systemet, finns det risk att saker i mobilen slutar att fungera. I värsta fall är inte din nya mobil ens byggd för att klara framtida systemversioner. Du får helt enkelt köpa den senaste modellen. Igen och igen..

Att “leva digitalt” har därför en dubbel betydelse. Vi utnyttjar inte bara alla fantastiska möjligheter med IKT. Vi lever också i den nya tidsrymden. I den rymden handlar det om att befinna sig vid en ständig “framkant”. Eller?

För måste man underkasta sig “ögonblicksliv” och konstant uppgradering och uppdatering, bara för att man tar till sig digital teknik? Kan man vara “festsurfare” ungefär som en feströkare? (Anses “feströkare” vara rökare? Kanske inte av dem själva?) Eller vara “smygsurfare”?

Fast hur många idag vill dölja att de använder nätet, mobiltelefoner, e-post och sociala medier? Det handlar väl snarare om att just lyfta fram “Jaget”? Få många kontakter, följare och “likes”..Att synas, i “selfie” efter “selfie”..

På vissa platser i världen är tillgång till digital teknik och kommunikation begränsad. På vissa platser kan viss digital användning även innebära fara för ditt egna och andra anknutna personers liv. Och på vissa platser i världen följs och loggas allt som kommuniceras via e-post, telefon, SMS och sociala medier..

Illustration av sk snör- eller burktelefon (CC0)

Vi har på många sätt kommit närmare varandra, bland annat tack vare digital kommunikation. Men har avstånden försvunnit? Eller har de hamnat på andra platser? Eller visar de sig på andra sätt?

Vad tycker alla “nättroll” om att komma nära varandra, att leva i ett öppet samhälle? Ett samhälle där vi delar med oss, ser alla som medmänniskor, oavsett eventuellt kön, religiös uppfattning, hudfärg eller fysisk förmåga?
Is media the only message? (11)

Museisektor med kort projektminne
Inte kompatibel. Inte uppgraderingsbar. Ej möjlig att migrera. Kan inte utvecklas vidare. Bygger på en osäker plattform. För tung. Ej responsiv.

I takt med digitaliseringen av kulturarvet, har många personer, institutioner och organisationer kunnat konstatera, efter hårt förarbete och därefter glatt utvecklingsarbete, att lösningen som man tagit fram redan har blivit obsolet..
Ibland har detta inneburit dyrköpta erfarenheter.

Många satsningar, som av olika skäl kanske inte gick att utveckla vidare, kan ändå haft stor betydelse. Strategiskt sett, principiellt sett eller pedagogiskt, eller för att de rent kreativt har varit banbrytande.

Illustration av Leviathans teleskop ca 1860 (CC0)

Tyvärr lyfts dessa (redan glömda) museiprojekt fram alltför sällan. Vilket tenderar att ytterligare späda på nyhetsbehaget hos “spetsteknik”. När viktigare kunskaper egentligen kan finnas att hämta i erfarenheter ackumulerade över tid (=forskning).

Kanske är det för att museivärlden ofta är beroende av extern teknisk expertis, som det sällan hörs återkopplingar till tidigare genomförda digitala museiprojekt? Det vill säga parter som främst rör sig i teknikvärlden, inte specifikt i museiteknik-världen och kanske därför inte har (konkurrenters) digitala museiprojekt som referens…

Här är museisektorns egna möjligheter till lärande, genom möjligheter att aktivt dokumentera och dela erfarenheter också viktigt att lyfta fram, vilket jag brukar säga då och då..

Jämför man dessutom “äldre” banbrytande digitala projekt med de senaste, är det dessutom ofta fråga om variationer på ett tema, utan egentligen stora skillnader. Applikationer som i praktiken bygger på tidigare tillämpningar, snarare än att vara helt fristående innovationer, vilket annars ofta är “auran” kring nya IKT-lösningar.

'The Victorian Court', The Australasian Sketcher, Melbourne, 6 Nov 1880 (CC0) Källa: http://collections.museumvictoria.com.au/items/253808

För oavsett gränssnitt, tekniska metoder och genomföranden, så är “scenen” och syftet egentligen detsamma: att förbereda inslag och material, som låter brukaren associera till dennes personliga erfarenheter på olika sätt. Antingen via en mekanisk tryckknapp som startar ett bildspel, eller via trådlös positionering vilken triggar gåtor i en spel-app på en smart mobil.

Det är för att skapa vissa upplevelser, som vill skapa meningsfullt utbyte och kontakt med olika typer av berättarframställningar, som vi tillämpar olika lösningar (12). Inte för att endast tillämpa digitala lösningar, vilket sedan får bli vad det vill nere på utställningsgolvet…

Det låter självklart, men kan gärna upprepas, eftersom det i livet på den digitala framkanten ofta blir fokus på just det digitala..

Under året som gått har det börjat pratas lite om problemet att utbytet kring digital musei- och kulturarvsinnovation främst sker inom digitala forum och därför riskerar bli en hyperspecialiserad sektor. Skild från andra delar av museivetenskaperna och många andra museiyrken (13). Det blir ju också en konstig och inte helt lyckad utveckling.

Det kommer förhoppningsvis mera..
Här på MusieTeknik:s sidor har jag under 2015 bland annat skrivit om:
twittrande tonåringar, tillgänglighetsprojekt med IKT, konferenser om berättande ljud och iterativa designprocesser, referat av böcker och föreläsningar om interpretation och utställningsdesign, tips om ny sensorteknik med mera.

För mig som museikonsult på musedia (14) har det också varit ett stimulerande och kreativt år, med redaktörssamarbete med Riksutställningars Teknik-nyhetsbrev (15), utställningskonsultationer och besökarstudier, medverkan i ett nystartat nätverk för digitala museiträffar i västsverige, nya audioguide-kunder inklusive ljudproduktioner och en ljudworkshop, samt interpretation-koncept utvecklade för museer och besöksmål.

Tack för att du läser denna blogg! Jag hoppas och önskar att 2016 blir ett kreativt nytt år för oss alla! Väl mött med tankar, kommentarer, frågor och förslag om museer, IKT och förmedling,  på denna blogg, på Mötesplats museer (16), på Linkedin (17) eller via slitstark e-post!

Illustration av hand som pekar till höger (CC0)

Paul Henningsson, musedia
redaktör
MuseiTeknik

Mer om denna blogg

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat Comments Off