“Digikult 2016″ via Twitter

Följ konferensen Digikult 6-7 april via Twitter:


Digikult 2016

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat11: Konferenser Comments Off

Konferenser: “Digikult” + museernas vårmöte

Två av årets viktigare nationella museikonferenser genomförs nu under våren. “DigiKult – digitalt kulturarv i praktiken” (1), som den 6-7 april hålls för fjärde gången, samt museernas vårmöte (2), 19-21 april, med underrubriken “Mod och makt”.

Som vanligt under vårmötet, hålls ett par förmöten med associerade föreningar och nätverksgrupper. En av profiltalarna i programmet är bland andra David Fleming, ledande museiutvecklare och chef för National Museums Liverpool (3).

Under vårmötet delas även pris ut till t ex årets utställning och årets pedagogiska pris, genom föreningarna “Forum för utställare” (4) respektive FUISM (5).
De nominerade utställningarna 2016 är “MegaMind” (6) på Tekniska museet (7) och “Utopian Bodies ” (8) på Liljevalchs (9), båda i Stockholm samt “Playground” (10) på Världskulturmuseet (11) i Göteborg.

Taktil upplevelsetavla i utställningen Kännbart. Foto: Örebro läns musuem (CC BY-NC 2.0)

Dag två är extra intressant, med flera programpunkter om digital förmedling, digitalisering, publik- och organisationsutveckling och tillgänglighetsfrågor. Under andra dagen hålls även seminarium med den lockande titeln: “Hur ser museiteknikers situation ut på svenska museer?”  (12).

Museernas vårmöte hålls i Linköping och Norrköping, se konferenswebbplatsen (13) för anmälan och fullständigt program.

Eregalerij, Rijksmuseum Foto: Erik Smits, 2015

Till “DigiKult” kommer gäster verksamma både i Sverige och internationellt. De senaste gångerna har programmet haft tydligt fokus på digitala förmedlingsfrågor och användarorienterade perspektiv, med flera presentationer av pågående eller genomförda projekt. Ett bra tillfälle att både uppdatera sig och möta/diskutera IKT med kollegor…

I årets program blir det intressant att möta bland andra representanter från Rijksmuseum (14) i Amsterdam, Nederländerna, från British Library, att höra om projekt kring digitala berättelser, forskning kring selfie-fotografering i utställningar samt en presentation av “KulTur” (15), organisationen Svenskt kulturarvs (16) nya mobil-app för barn och skolor.

Användargränssnitt från appen KulTur ©Svenskt kulturarv

“Digikult” arrangeras av Västra götalandsregionen, Västarvet (17), Kultur i Väst (18), Göteborgs kulturförvaltning (19) med flera parter. Hela programmet i detalj, liksom information om anmälan finns på konferensens webbplats (20).

Museernas vårmöte 2016
DigiKult – digitalt kulturarv i praktiken

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat11: Konferenser Comments Off

Ny handbok: “Museums and Visitor Photography”

Person som fotograferar inomhusmiljö med smart mobiltelefon (CC0)

“Over one trillion photographs were taken last year… Photography is profoundly redefining the museum experience – inside and online.” (1)

Digitalkameror, kameror i smarta mobiltelefoner och sociala mediekanaler – inom besökarstudier, museipedagogik samt IKT och lärande, växer nu intresset allt större för museibesökares fotande och digitala bildflöden, som nytt forskningsfält.

I nya skriften “Museums and Visitor Photography” (2), publicerad av förlaget MuseumsEtc (3) presenteras internationella erfarenheter av både praktiska projekt och aktuell forskning på området.

Projekt och studier vid museer, konsthallar och besöksmål visar att det digitala och mobila fotograferandet har positiv betydelse för besökares upplevelser och lärande och kan ge möjligheter att utveckla kommunikationen med nya målgrupper. Med rätt förutsättningar kan digitalt fotande och delande bland annat:

* stärka social interaktion och gruppdynamik hos besökare
* uppmuntra besökare att utforska och interagera med miljöer och föremål
* motivera besökares lärande
* bidra till att utveckla innehåll i utställningar och online-samlingar
* kommunicera med nya och/eller särskilda målgrupper

Skriften kan beställas direkt från förlagets webbplats (4).

Fotograferande besökare i arkeologisk utställning. Foto: Paul Henningsson, musedia
“Museums and Visitor Photography”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat13: Museivetenskap14: Museipedagogik15: Besökarstudier & publikutveckling17: IKT & lärande Comments Off

MuseiTeknik 10 år – en skissartad krönika

Gott nytt år och god fortsättning!

I år fyller MuseiTeknik 10 år…. ingen hög ålder, men kanske inte vad jag trodde, när jag startade denna blogg år 2006..

Jag har deltagit i andra bloggprojekt och även hört från bloggande vänner och kollegor. Många bloggar startar aktivt men rinner sedan av olika anledningar ut i sanden. Det svåra är att skriva regelbundet. Ibland blir det perioder utan inlägg, ibland kommer bara ett par rader. Hur relevanta inläggen är, kan ju bara bloggens eventuella läsare avgöra.

Vissa bloggar får stort antal följare och kommentarer, vissa bloggskapare blir kändisar. Kanske har bloggvågen lagt sig? Är poddradio (1) det nya bloggformatet? (2)

Jag tänker ibland på en museikollega som jag arbetade med åren 1998-99. Under en fika-rast sa han sade att han inte alls förstod varför någon vill skriva inlägg i en diskussionsgrupp på Internet. “Det är som att skriva ut i rymden..man vet inte vem, eller om någon ens kommer att läsa det!” Meningslöst och obegripligt!

Person i rymddräkt vid en apparat. (CC0) Källa: public-domain.zorger.com

Ett konstant föränderligt nu
10 år är som sagt ingen lång tid, egentligen. Men något som jag också funderat på den senaste tiden är att den digitala tekniken mer och mer har blivit ett sorts mått, på hur vi förhåller oss till tid, och till tiden som går. Hur det digitala, i takt med att digital IKT ges en så stor plats i vardag och samhälle, också kommit att innebära en ny sorts tidsaxel, som tycks ställa nuet i en allt skarpare kontrast till förfluten tid. Ett “nu” – i konstant förändring. Vilket också påverkar hur en framtid uppfattas.

I den stora utredningen “Digitalisering, främjande och framtid” (3) som den regeringstillsatta digitaliseringskommissionen presenterade i början av 2015, talas det varmt om digitalisering på en mängd områden.
En framtid formulerad utifrån ett framtidsinriktat, mycket digitalt “nu”. Lite typiskt nog utan att aktivt uppfatta kulturarvet som del av samhällets digitaliseringsstrategi.

Den nya museiutredningen “Ny museipolitik” (4), ett annat framtidsscenario som kom i höstas, uppfattar digitaliseringens betydelse för kulturarvsverksamheter. Särskilt ur administrativ och förvaltande synpunkt, medan frågor om t ex lärande (som ju kan stödjas av digitala resurser) bara berörs kort. Och då mer allmänt, i form av kontakter mellan museer och skolan.

Den i utredningen föreslagna nya myndigheten för museer bör få en roll att “bistå museer i digitaliseringsfrågor”(5), något som bygger vidare på en grund redan lagd av andra organ, som t ex samordningssekretariatet för kulturarv och IKT, Digisam (6) men också Riksutställningar (7). Förändring kan också innehålla kontinuitet…

Det är samtidigt positivt att vi under året som just passerade även har börjat fokusera på “mjukare” frågor om digital IKT. Om hur vi egentligen använder medierna gentemot varandra, och om hur medietjänster vill använda vår privata information. Om etik-frågor, handhavande och förhållningssätt, i ett digitalt utvidgat landskap.

MIK (8), media- och informationskunnighet, är en satsning och nationell kampanj, som delvis tar vid där DigiDel-nätverket (9) slutade; initiativet att överbrygga digitala kompetensklyftor i samhället.

Huvudsakligen riktas MIK mot skola och unga användare, men förhoppningsvis kan det utvecklas och bli start för diskussioner om det är vi människor som ska forma tekniken och tjänsterna. Eller ska vi låta oss formas av dem?

Jag tror frågan är viktig även för hur vi brukar IKT inom museiprofessionen. Inte minst för att skapa långsiktig hållbarhet i museers tillämpningar av IKT, dvs en balans mellan mänskliga och tekniska resurser..

Illustration: Arkimedes hävstång (CC0)

Teknik, avstånd och självupptagenhet
Som sagt, digitala diskussionsgrupper på nätet, “communities”…det är inte så många som pratar om dessa nuförtiden. År 1999 är “ljusår” bort, sett med “dagens” digitala glasögon på näsryggen.

Hur ofta får du t ex förslag på spännande texter från 90-talet, när du söker med webbens etablerade sökmotorer? Söktjänsten Google tycks uppfatta att webbens tideräkning startade året då de lanserade sin söksida…de populära och bekväma sökverktygen är så nära vår näthinnor att vi har börjat att sluta komma ihåg saker som adresser, telefonnummer, webbadresser…påverkas hjärnans minne också av den digitala utvecklingen (10)?

Facebook igår, Snapchat idag… Interaktiva Flash-sidor respektive HTML5-baserad animation…

Vi hör och repeterar vidare till vår omgivning att tekniken utvecklas fort. Tekniken som vi uppfattar som modern, anses i nästa ögonblick som “föråldrad”…och i och med det görs också en mer eller mindre medveten bedömning, eller värdering, av tid som gått. Kommer detta att påverka hur vi uppfattar historisk tid?

I den smarta mobiltelefonen i din hand, väntar 14 uppdateringar på morgonen.
Uppgraderar du inte systemet, finns det risk att saker i mobilen slutar att fungera. I värsta fall är inte din nya mobil ens byggd för att klara framtida systemversioner. Du får helt enkelt köpa den senaste modellen. Igen och igen..

Att “leva digitalt” har därför en dubbel betydelse. Vi utnyttjar inte bara alla fantastiska möjligheter med IKT. Vi lever också i den nya tidsrymden. I den rymden handlar det om att befinna sig vid en ständig “framkant”. Eller?

För måste man underkasta sig “ögonblicksliv” och konstant uppgradering och uppdatering, bara för att man tar till sig digital teknik? Kan man vara “festsurfare” ungefär som en feströkare? (Anses “feströkare” vara rökare? Kanske inte av dem själva?) Eller vara “smygsurfare”?

Fast hur många idag vill dölja att de använder nätet, mobiltelefoner, e-post och sociala medier? Det handlar väl snarare om att just lyfta fram “Jaget”? Få många kontakter, följare och “likes”..Att synas, i “selfie” efter “selfie”..

På vissa platser i världen är tillgång till digital teknik och kommunikation begränsad. På vissa platser kan viss digital användning även innebära fara för ditt egna och andra anknutna personers liv. Och på vissa platser i världen följs och loggas allt som kommuniceras via e-post, telefon, SMS och sociala medier..

Illustration av sk snör- eller burktelefon (CC0)

Vi har på många sätt kommit närmare varandra, bland annat tack vare digital kommunikation. Men har avstånden försvunnit? Eller har de hamnat på andra platser? Eller visar de sig på andra sätt?

Vad tycker alla “nättroll” om att komma nära varandra, att leva i ett öppet samhälle? Ett samhälle där vi delar med oss, ser alla som medmänniskor, oavsett eventuellt kön, religiös uppfattning, hudfärg eller fysisk förmåga?
Is media the only message? (11)

Museisektor med kort projektminne
Inte kompatibel. Inte uppgraderingsbar. Ej möjlig att migrera. Kan inte utvecklas vidare. Bygger på en osäker plattform. För tung. Ej responsiv.

I takt med digitaliseringen av kulturarvet, har många personer, institutioner och organisationer kunnat konstatera, efter hårt förarbete och därefter glatt utvecklingsarbete, att lösningen som man tagit fram redan har blivit obsolet..
Ibland har detta inneburit dyrköpta erfarenheter.

Många satsningar, som av olika skäl kanske inte gick att utveckla vidare, kan ändå haft stor betydelse. Strategiskt sett, principiellt sett eller pedagogiskt, eller för att de rent kreativt har varit banbrytande.

Illustration av Leviathans teleskop ca 1860 (CC0)

Tyvärr lyfts dessa (redan glömda) museiprojekt fram alltför sällan. Vilket tenderar att ytterligare späda på nyhetsbehaget hos “spetsteknik”. När viktigare kunskaper egentligen kan finnas att hämta i erfarenheter ackumulerade över tid (=forskning).

Kanske är det för att museivärlden ofta är beroende av extern teknisk expertis, som det sällan hörs återkopplingar till tidigare genomförda digitala museiprojekt? Det vill säga parter som främst rör sig i teknikvärlden, inte specifikt i museiteknik-världen och kanske därför inte har (konkurrenters) digitala museiprojekt som referens…

Här är museisektorns egna möjligheter till lärande, genom möjligheter att aktivt dokumentera och dela erfarenheter också viktigt att lyfta fram, vilket jag brukar säga då och då..

Jämför man dessutom “äldre” banbrytande digitala projekt med de senaste, är det dessutom ofta fråga om variationer på ett tema, utan egentligen stora skillnader. Applikationer som i praktiken bygger på tidigare tillämpningar, snarare än att vara helt fristående innovationer, vilket annars ofta är “auran” kring nya IKT-lösningar.

'The Victorian Court', The Australasian Sketcher, Melbourne, 6 Nov 1880 (CC0) Källa: http://collections.museumvictoria.com.au/items/253808

För oavsett gränssnitt, tekniska metoder och genomföranden, så är “scenen” och syftet egentligen detsamma: att förbereda inslag och material, som låter brukaren associera till dennes personliga erfarenheter på olika sätt. Antingen via en mekanisk tryckknapp som startar ett bildspel, eller via trådlös positionering vilken triggar gåtor i en spel-app på en smart mobil.

Det är för att skapa vissa upplevelser, som vill skapa meningsfullt utbyte och kontakt med olika typer av berättarframställningar, som vi tillämpar olika lösningar (12). Inte för att endast tillämpa digitala lösningar, vilket sedan får bli vad det vill nere på utställningsgolvet…

Det låter självklart, men kan gärna upprepas, eftersom det i livet på den digitala framkanten ofta blir fokus på just det digitala..

Under året som gått har det börjat pratas lite om problemet att utbytet kring digital musei- och kulturarvsinnovation främst sker inom digitala forum och därför riskerar bli en hyperspecialiserad sektor. Skild från andra delar av museivetenskaperna och många andra museiyrken (13). Det blir ju också en konstig och inte helt lyckad utveckling.

Det kommer förhoppningsvis mera..
Här på MusieTeknik:s sidor har jag under 2015 bland annat skrivit om:
twittrande tonåringar, tillgänglighetsprojekt med IKT, konferenser om berättande ljud och iterativa designprocesser, referat av böcker och föreläsningar om interpretation och utställningsdesign, tips om ny sensorteknik med mera.

För mig som museikonsult på musedia (14) har det också varit ett stimulerande och kreativt år, med redaktörssamarbete med Riksutställningars Teknik-nyhetsbrev (15), utställningskonsultationer och besökarstudier, medverkan i ett nystartat nätverk för digitala museiträffar i västsverige, nya audioguide-kunder inklusive ljudproduktioner och en ljudworkshop, samt interpretation-koncept utvecklade för museer och besöksmål.

Tack för att du läser denna blogg! Jag hoppas och önskar att 2016 blir ett kreativt nytt år för oss alla! Väl mött med tankar, kommentarer, frågor och förslag om museer, IKT och förmedling,  på denna blogg, på Mötesplats museer (16), på Linkedin (17) eller via slitstark e-post!

Illustration av hand som pekar till höger (CC0)

Paul Henningsson, musedia
redaktör
MuseiTeknik

Mer om denna blogg

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat Comments Off

Möte i museimonsunen

I förra veckan tittade jag på “Samtal om framtidsdokumentet” (1), en direktsänd panel på webben, med fyra museichefers kommentarer till Riksförbundet Sveriges museers (2) framtidsvision “Känn dig som hemma på framtidens museum” (3).

Framtidsvisionen presenterades vid museernas vårmöte tidigare i år och drog upp 16 sk fokusområden för museers utveckling. Förslaget kommer nu enligt pressmedelandet att bearbetas ännu en gång och “spetsas till”, med en ny “version 2.0″ av dokumentet (4).

Omslagsbild till rapporten "Känn dig som hemma på framtidens museum", Riksförbundet Sveriges museer 2015

Webbsändningen var bara en drygt timme lång, och gav väl…visade väl..  Jo, det var väl en rätt städad och lite beskedlig tillställning, allt som allt.

Hos vissa av panelisterna snärtade det till lite, t ex när Berit Svedberg, tidigare chefen för Stockholms stadsmuseum (5), ifrågasatte varför museer alltid ska ha mer arbetsmarknadsprojektanställda personer, jämfört med andra verksamheter i samhället. Det behövs resurser för att också anställa nya kompetenser, menade hon.

Själva idén att ta fram en vision och att förankra den genom en mängd samtal med museer i hela landet, är mycket positiv – ett dialogbaserat perspektiv. Fast om situationen samtidigt är som några panelister menade, att museer dels är sämst på att spegla mångfald inom kultursektorn (som i sin tur är sämst av alla offentliga områden) , dels tenderar att anställa personer med kompetenser som påminner om de redan anställdas, då blir kanske inte dynamiken särskilt påtaglig eller närvarande i organisationerna?

Vilket också hela sändningen på något sätt illustrerade: här var (huvudsakligen etniskt svenska..) museimänniskor som talade till andra museimänniskor, om att museer är väldigt viktiga, låt vara med lite olika utgångspunkter beroende på respektive museum.
Alla var överens. Inga direkta nålstick, egentligen.

Remissrunda i rutan
Jag vet egentligen inte vad jag väntade mig att se i webbutsändningen.. Jag blev lite förvånad av det rätt statiska formatet, där varje paneldeltagare höll en längre framställning i tur och ordning. Som att filma upplästa svar från en remissrunda.

Ingen direkt diskussion mellan de inbjudna och riksförbundets styrelse, som var på plats. Vi fick heller inte höra många frågor från livepubliken.

Sedan funderade jag (som vanligt) på vem som kan vara målgrupp för en webbsändning om museer? Moderatorn försökte, tror jag, vara lite lättsamt ironisk när han i början hälsade dryga miljonen tittare välkomna ute i stugorna… moderatorn gjorde också sitt bästa för att försöka dra in frågor eller kommentarer från tittare, via Twitter (6) och e-post..

Om denna panel hade sänts på “gammel-TV”, inom ramen för t ex UR ( 7), eller kulturredaktionen(8) eller TV4 (9) så hade det varit intressant. Museiförbundet, framtidsdebatten och en glimt av vilka frågor museer diskuterar om sig själva hade då kunnat bli känt för helt andra tittare, som råkade få se inslaget. Hur många vet vad museer pratar om, annat än genom sina utställningar? Varför syns inte museifolk i “vanlig” press och media, lite oftare? (En fråga som inte heller är ny..)

I panelen nämndes t ex hur museer måste bli bättre på att samarbeta med skola och utbildningssektor, liksom med näringsliv. Varför inte se till att haka på eller samarrangera event med dessa parter? Så att nästa gång då skolor diskuterar IKT och lärande vid en konferens, så är också museer med som naturliga inslag i arrangemanget. Och så vidare..

Del av utställningen "Behind the screens", Kulturhuset Stockholm 1999  Foto: Paul Henningsson, musedia

Stämma i bäcken?
Nu, när helgen är här, undrar jag om inte sändningen gjordes med tanke på att komma ut innan nya museiutredningen släpptes? För att förmedla vad “branschen” själv anser om saker och ting, före…

Tidningen DN (10) rapporterade om nya utredningen i fredagens tidning, då den formellt överlämnades till kulturministern.

Den ger också en framtidsbild. I den föreslås bland annat att museers verksamhet ska formuleras enligt en ny museilag, där museers integritet ska stärkas gentemot politiska partiers eventuella åsikter om utställningsinnehåll (11).

Vidare, museer ska dessutom få möjlighet att gallra ut föremål ur sina samlingar, för att minska stigande kostnader för vård och magasinering, vilket också kan diskuteras.

Slutligen bör en ny myndighet för museer och utställningar (!) skapas, samtidigt som Riksutställningar (12) föreslås läggas ned helt..

Wow.
Ganska dramatiskt, om man tänker efter. Museer efterlyser ofta tydlig museipolitik, inte bara allmän kulturpolitik. Och här är plötsligt en ny musieutredning. Vad ska museisverige tänka om detta?

Det har säkert varit olika förväntningar på utredningen. I en kort respons i tidningen G-P (13 ) är Riksutställningars generaldirektör Rebecka Nolmark klart besviken på vad hon ser som utredarnas föråldrade värdering av verksamheten (14). Många mindre museer saknar digital och teknisk kompetens och resurser och vänder sig till RU för råd och hjälp. En nedläggning kommer att drabba resurssvaga museer, menar Nolmark.

Besökare vid utställningsinstallation. Foto: Paul Henningsson, musedia

Delegera, inte centralisera mera
Jag är inte säker på om en ny myndighet skapar utveckling. Inte heller hur dess livslängd kan garanteras, i ett skiftande politiskt landskap. Brittiska MLA (15) t ex , den mycket professionellt inriktade myndigheten, skrotades av de konservativa vinnarna i senaste valet. Samtidigt vore det bra om museiverksamhet inte lämnas fritt att “tycka” hej vilt kring. Inte minst för att säkra en av de bärande tankarna i museiverksamhet – bevarande av både materiell och immateriell kontinuitet..

Myndighet eller ej – jag tror personligen att det vore väldigt bra om något som liknar arbetssättet med “Special Interest Groups” (16) kunde införas i svenska museisektorn. Dvs, arbetsutskott eller nätverk som får uppdrag att bevaka professionella frågor, som t ex digitalisering, konservering, publikutveckling och så vidare. Huvudman för en “SIG” kan vara en organisation eller ett organ. Det viktiga skulle vara att posterna hålls av yrkespersoner från sektorn, vilket även skulle kunna inkludera tjänsteföretag m fl. Dvs en delegerande och mer platt organisation.

Samtal kring multitouchbord, besökare vid 'Volvo Ocean Race 2015'. Foto: Paul Henningsson, musedia

I våras träffade t ex Föreningen för pedagogisk utveckling i svenska museer (17), FUISM:s styrelse museiutredaren för att svara på frågor om museipedagogiskt arbete. Som föreningsmedlemmar fick vi chans att ge kort respons på hur vi uppfattar museipedagogikens roll och utveckling.

Jag bollade in synpunkten att jag önskar att  synen på pedagogik inom museer och kultur skulle omfatta mer än fokus på skolutbildning och barn…att aktivt intressera sig för lärande och upplevelse utanför den egna sfären och att utgå mer från brukarcentrerat lärande, oavsett ålder och miljöer/sammanhang. Det kan gälla föreningar, i form av festivaler, på naturvandringar, i digitalt sociala kanaler osv.

Uttrycket “informellt lärande” nämndes aldrig under den webbsända panelen…undrar om det står något om det i nya museiutredningen..

“Samtal om framtidsdokumentet”

 SOU 2015:89 Ny museiutedning

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat Comments Off

Kan besökarna finnas på “Livsstilskartan”?

Del av gränssnitt till "Livstilsskartan", Hitta.se

Upptäckte häromveckan att adress- och karttjänsten Hitta.se (1) på nätet har introducerat en ny applikation under sina sökbara kartbilder. En “Livsstilskarta” (2), där olika data om invånare på en ort visualiseras i en grafisk, dynamisk meny: medelinkomst, huvudsaklig politisk uppfattning, vanligaste privatägda bil, vanlig familjestatus samt intresseområden med mera.

GIS (3) har länge varit både kartproducenters och samhällsplanerares önskedröm.

I många kommuner finns kartapplikationer med sk geo-data som yrkesverksamma inom kulturinstitutioner kan använda, för att t ex inventera ålderssammansättning på en ort osv. Men dessa applikationer har ofta både krävande fackgränssnitt och betonar innehåll som används för fysisk planering, som transporter, miljöfrågor osv.

“Livsstilskartan” visar hur en liknande princip kan göras grafiskt överskådlig och tilltalande.

Naturligtvis kollar jag direkt omkring mitt egna bostadsområde, en typisk nyfikenhet som vi väl alla har om våra grannar…?

Jaha, singlar och sambo-par dominerar grannskapet (dock sägs inget om att det finns barn, här i vår annars barnrika stadsdel). “Konst, teater och segling”, ska vi visst gilla här. “Andra länders kultur” också. Inte mig emot. Vi avger tydligen 17% mer C02 än riksgenomsnittet? (Här är annars ont om P-Platser och många cyklar eller tar spårvagnen på morgonen.)

Jo, det ser både övertygande och läckert ut. När jag sedan drar kartan och den purpurfärgade kartnålen “söker av” ett nytt område, uppdateras grafiken direkt. Tjusigt.

Tekniken heter enligt uppgift MOSAIC™ LIVSSTILSKLASSIFICERING (4), ett ursprungligen brittiskt universitetsprojekt som blivit kommersiell produkt, spridd världen över. Hitta.se har i sin tillämpning även hängt på sk personas (5), fiktiva schablonpersonligheter, från “Orvesto Konsument” (6), för att illustrera bland annat “intresseprofiler” på orten.
Övrig data som visualiseras i appen hämtas från bland annat SCB (7), Valmyndigheten (8) och Skatteverket (9).

Tillämpningen är intutitiv att använda, ger en snabb överblick och är dessutom responsiv för surfning med mobilen. Potentiellt sett skulle “Livsstilskartan” kunna vara ett verktyg i samband med publikutvecklingsarbete. För att snabbt hitta underlag att jämföra med t ex profilsammansättningen bland respondenter i en enkätundersökning. Eller att hitta målgrupper baserade på intressen för marknadsföring, programutveckling osv.

Fast efter en stunds “livsstilssurfande” börjar jag undra hur den geografiska kartbilden binds till visualiserad data… Innehåll kan bara visualiseras i bebyggda områden. Jag råkar också placera nålen på en kyrkogård och ser en snittinkomst på 20,200 kronor…

I en beskrivning av karttjänsten nämner Hitta.se att den sk beräkningsytan (10) inte nödvändigtvis följer givna geografiska stadsdelar, utan beräknas ur ett större utsnitt, bl a eftersom befolkningsmängden kan vara för gles (spretig) på ett ställe, för att kunna ge en profil. De rangordande intressena som visas är baserade på den dominerande livsstilsprofilen som finns inom ett större område.

Med andra ord, kreativ idé och en förförisk presentation! Men kanske inte helt ackurat, eftersom innehållet dessutom sammanfattas och klumpas ihop i ett par på förhand givna “persona-mallar”. Vilket kanske speglar upphovspersonen mer än vad den speglar den faktiska “kretsens” karaktär (11)….

En annan strategi, med tanke på publikarbetet, kan istället vara att fundera på vilka eventuella grupper som inte syns i de egna besöksenkäterna eller på olika arrangemang, och sedan försöka fundera ut vägar att börja kontakta dem…

”Given the fact that our mission states that we want to be a museum for ‘everyday persons’, this target group should figure prominently in our marketing efforts../..in a time of tight cultural budgets it is mandatory to focus attention towards non-visitors. They are a museum’s largest untapped source of future visitors.” (12)

Livsstilskartan

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat10: Research15: Besökarstudier & publikutveckling Comments Off

Museiförbud mot kamerastativ för mobiler

Selfie Stick in Rom (16454073048)

Under de senaste månaderna har flera museer i USA och i Europa börjat införa fotoförbud med handhållna stativ för självporträtt med mobiler, sk “selfie-sticks” (1).

Häromdagen förbjöd National Gallery (2) i London “selfie-pinnar”, strax efter ett liknande förbud vid The Smithsonian (3) i Washington DC. Anledningen sägs vara hänsyn till både utställda föremål, liksom att undvika störningar för andra besökare:

“Our gallery assistants and visitor-facing staff are fully briefed and instructed to ensure we are striking the correct balance between visitor experience and the security and safety of works on display.” (4)

Självporträtt med smarta mobiler underlättas praktiskt av att många mobilmodeller har digitalkameror med dubbel optik, till exempel för att kunna använda bildtelefonfunktioner som Skype (5) med flera tjänster. Med andra ord, användaren ser sig själv på mobilens bildskärm vilket bland annat förenklar kompositionen av bilden. Funktionen kan också användas som bärbar “digital fickspegel”.

Självporträtt tagna med egen mobil, “selfies”, har på kort tid gått från mode till en global folkrörelse, som även används i reklam, i filmer och TV-serier. 2013 valdes “selfie” till årets nyord av Oxford English Dictionary (6). Tidskriften Time (7) utnämnde “selfie-pinnen” till en av årets uppfinningar år 2014 (8).

Vad förbudet får för resultat återstår att se. Flera museer som infört förbud har tidigare uppmuntrat “selfies” genom t ex temadagar som “Selfie-days” (9), eller med selfie-tema göra jämförelser mellan dagens digitala bildvärld och porträtt i historisk tid (10). Fotoförbud har annars under modern tid varit regel snarare än undantag på museer, särskilt vid konstmuseer. En del museer tillämpar fortfarande totalt fotoförbud, oavsett besökares typ av kamera eller syfte med bilden.

Goodwill-reklam?
Det positiva med fotografering med kompakta digitalkameror och mobilkameror har bland annat varit just marknadsföringsfördelar.

Besökare som delar med sig av bilder med familj och vänner via mobiler och sociala medier kan ses som en slags reklam för museer, som förstås kan leda till att andra får tips om en viss utställning, ett kul besök och så vidare, utan att det uppfattas som traditionell annonsering.

Genom kameran i mobilen kan en besökare även bli en sorts medskapare till digitalt innehåll som visas i till exempel en utställning, att bli delaktig i bildflöden i museers sociala medier och liknande.

Det kommer säkert att bli svårt att genomföra förbudet på sina håll. Flera andra museer i populära turiststäder funderar på att införa liknande förbud. Jag har själv konstaterat på t ex konserter på mindre klubbar så brukar sikten mot artisterna på scenen oftare skymmas av ständig fotografering och filmning med mobiler och surfplattor…vilket  kanske inte är vad vi andra har löst en biljett för att se…

Har man rest långt eller vill se särskilda verk på ett museum är kanske skogen av “selfie-pinnar” i utställningar ett liknande störningsmoment.

Om förbudet innebär sämre relation med fotoglada besökare och dessutom begränsar något som också kan vara ett stöd för vårt egna lärande, kan utvecklingen förstås vara mindre positiv.

Smithsonian Institution bans selfie sticks ‘to protect visitors and objects’

Selfie Sticks Banned by European Museums

Se även:
InVisible Culture: The Selfie in the Age of Digital Recursion

Besökarfotografier förändrar museer

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat07: Webb & sociala medier Comments Off

IT-tendenser i tiden..

Annonskampanj från elektronikvaruhus. Foto: Paul Henningsson, musedia

Skärmbild från webbplatsen slutarattsurfa.se

Glad fortsättning och smart IKT-år önskar MuseiTeknik!

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat Comments Off