Ännu ett vykort från Danmark…

Hörlurar med ljudberättelser i utställningen 'Edderkoppekvindens spind', Nationalmuseum, Köpenhamn. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utställningshörlurar med rubriketiketter för olika berättelser, var både en smart och enkel lösning för besökarna…plus en bänk att sitta vid, förstås. Hittade det i Nationalmuseums (1) utställning i Köpenhamn om “Edderkoppekvindens spind – Tæpper fra navajo-indianerne” (2).

Dessa berättelser återkom även som utställningstext på annan plats i utställningen.Vilket både blir en återkoppling och tillgängligt för de som eventuellt inte lyssnar i lurarna…Det er godt!

Del av utställningen 'Edderkoppekvindens spind', Nationalmuseum, Köpenhamn. Foto: Paul Henningsson, musedia

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form05: Ljud- & audioguider Comments Off

Bättre digitala ljudinspelningar

Majnumret av tidskriften Mac World (1) ger några praktiska tips på hur du skapar bättre poddradio-inspelningar, dvs egenproducerade program som sprids via webben (2). Poddradio görs av både privatpersoner och erfarna journalister. Det är ofta det personliga i tilltalet, som lockar lyssnare att ladda ner eller följa olika “poddsändningar”.

Tidningens podd-tips kan egentligen appliceras på olika typer av digitala inspelningssyften. T ex för digital storytelling-projekt, inläsning av manus för audioguide, speaker för bildspel/multimediainnehåll, ljudboksinspelningar och så vidare.

Nyckeln till bra inspelningar är att göra ett par enkla praktiska och tekniska förberedelser.

Nära nog professionell ljudutsrustning kan köpas till överkomliga priser (ibland även begagnat, vilket är en sympatisk teknik-återanvänding..) Och fri programvara som t ex Audacity (3), som finns för både Mac och PC, eller WavePad (4) är enkla att komma igång med, även för inspelningsovana användare.

Mac-datorer har musikprogrammet GarageBand (5) redan installerat på datorn, som också kan användas för röstinspelningar. Även fria appar för smartphones och surfplattor kan användas på liknande sätt, med vissa begränsningar (se nedan).

Skärmbild ur programmet "GarageBand", inför inspelning med röst/mikrofon

Praktiska förberedelser
Det finns olika typer av berättande framställningar som låter olika; fritt berättande, presentation med hjälp av stödanteckningar/bilder, uppläsningar av manus eller andra nedskrivna texter. Framställningen påverkas också av om det är en person i taget som ska berätta/tala eller om fler spelas in samtidigt.

Vid just radioinspelningar (och den nyare digitala poddradion) skapas ofta sk körschema, där man anger i vilken följd som olika frågor tas upp. Detta är bra när fler talar och samtalet är friare.

Det vanliga är annars att berättaren har ett manus, vid t ex audioguide-inspelningar. Det viktiga är att den som spelas in känner att ordval och ordföljd låter rätt i munnen. Gör provuppläsningar först och ändra meningsföljder efter behov. Det är skillnad på att läsa upp en text-berättelse och att berätta naturligt om något, för en annan person…i guide- och speaker-sammanhang är naturligare, ledigare tal eftersträvansvärt.

En annan viktig förberedelse handlar om inspelningsmiljön. Professionella studiomiljöer har akustikmaterial som dämpar. För en egen tillfällig inspelningsmiljö kan tjocka bordsdukar, täcken och filtar som t ex hängs över en dörr användas för ljuddämpning nära mikrofonen.

Jag skulle också rekommendera att endast använda golvstativ, inte bordsstativ, för att inte riskera vibrationer och dunsar i bordsmöbeln, vilka tas upp lätt av mikrofoner och blir störande för lyssningen. Brum från lysrör är också ofta negativa akustikstörningar – spela helst in i rum utan lysrör.

Fast ibland är rummets/miljöns akustik värdefull som en del av framställningen, för att skapa anknytning till miljön eller ge en tidsatmosfär. Är berättarkaraktären t ex en person som arbetat i turbinhallen på en äldre kraftstation, och miljön finns kvar, så kan inspelningen göras på plats för att skapa en närmare ljudupplevelse för de som lyssnar.

Tekniska förberedelser
Den mest kritiska punkten är mikrofonen. Det är värt att satsa på en mikrofon som kostar lite mer, eftersom det är mikrofonen som är det mest avgörande för hur din inspelning kommer att låta.

Har din dator ett ljudkort som klarar inspelning, kan en enkel adapter från ljudhandlaren ansluta mikrofonkontakten till ljudkortet. Saknas inbyggt ljudkort och önskas teknik anpassad specifikt för röstinspelning, rekommenderas ljudkort som kopplas via USB-kontakt till datorn. De bättre kostar strax under 1000 kronor från musik- eller datorhandeln.

Smarta mobiler innehåller ofta röstinspelningsappar som kan fungera fint för t ex intervjuer, kortare inläsningar osv. Men dessa mikrofoner är enklare och digitaliserar inte den mänskliga röstens fulla klang. Dessa röstinspelningar är dessutom ofta redan komprimerade, vilket minskar kvalitén ytterligare vid  efterarbetet. Jag skulle inte rekommendera att göra längre inspelningar med inbyggda mobilmikrofoner…om inte den typen av ljud önskas som effekt!

Är du händig kan du även spara utgifter genom att tillverka ett eget sk puffskydd, som dämpar hårda konsonanter vid tal och sång. Genom att böja till t ex en trådgalge och klä ståltrådsringen med avklippt nylonstrumpa. Foto: ihorner, flickr.com (CC BY-NC-SA 2.0)

Bearbetning
Audacity och Wavepad som nämndes ovan innehåller grundfunktioner för att spela in, beskära och efterarbeta ljudspår.
Båda är dessutom förberedda för att importera sk VST-effekter, “Virtual Studio Technology” (6), små plug-in-program som ofta kan laddas hem kostnadsfritt. T ex olika typer av eko. MacWorld nämner också en del filter, t ex kompressor och ljudutjämningsfilter, som kan få inspelningar att låta fylligare och mer professionella.

Det kan vara svårt att veta hur filter fungerar, ofta behövs bara små justeringar. Ljudet kan annars låta onaturligt, som på “stereoider”. Vid allt efterarbete med filter och effekter kan det vara bra att först testa mer överdrivet värde och sedan minska, för att höra när inspelningen låter förbättrad.

Skärmbild med del av programmet WavePad och VST-effekten "Spitfish" som minskar hårda "s"-ljud i röstinspelningar.

Lustigt nog nämner inte artikeln vare sig hörlurar eller högtalare! Båda är viktiga och påverkar också hur ljud uppfattas. Är din produktion tänkt för rums-/utställningsmiljö rekommenderar jag ett par bättre monitorhögtalare, snarare än vanliga datorhögtalare. Är ekonomin pressad, är bra studiohörlurar önskvärt, och räcker långt när det främst rör röstupptagningar. Provspela och jämför mellan hörlursljud och hur samma klipp låter i högtalare.

För ditt viktigaste verktyg är egentligen öronen! Hårdvara, digitala programvaruverktyg och filter hjälper till att enkelt redigera din inspelning. Men programmen vet inte hur det låter, utan det får du får själv avgöra…

Multimediabyrån (7) har bra webbkurser som introducerar t ex poddradio, Audacity och GarageBand. På min webbplats har jag även samlat tips och länkar för audioguide-produktion (8).

Lyssna förresten även på:
Museopunks

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat05: Ljud- & audioguider06: Digitalguider & mobilt Comments Off

Strategi för utveckling av bärbara guider

Bild och ljud säger ofta mer än ord..i detta fall ett klipp med en bra presentation av strategisk planering och utveckling av bärbara digitala guider.

Här med exemplet MOMA, Museum of Modern Art i New York (1) presenterat av museets Allegra Burnette under NODEM 2013 (2).

(Syns inget klipp? Ladda om sidan)

“Supporting the Museum’s Mission through Mobile

MOMA

p

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 05: Ljud- & audioguider06: Digitalguider & mobilt11: Konferenser Comments Off

Tillgänglig IKT i utställningar

Brittiska museirådet MLA, The Museums, Libraries & Archives Council (1) har under året publicerat en ny skrift med riktlinjer för tillgänglig informations- och presentationsmedia i utställningar. Materialet omfattar trycksaker, skyltar, texter, audiovisuella medier, webbplatser och monter-installationer.

Riktlinjerna har tagits fram av Tyne & Wear Archives & Museums (2) inom ramen för "Renaissance", MLA:s utvecklingsprogram för landets regionala museer (3).

Omslagsbild: Accessible Information Guidelines: Introduction and Contents

Bland annat anges att all film/video/rörlig bild med ljudinnehåll vid utställningsproduktion ska från början planeras med kompletterande textat innehåll samt teckenspråk. Text skall placeras i bildens underkant med vit text mot svart botten, ej ovanpå bildinnehållet. Förekommer fler personer eller röster kan dessa med fördel anges med olika färger. Ljust grön text på svart bakgrund är ett högkonstrastalternativ till vit text.

Filmer i befintliga utställningar som saknar textning skall förses med avskrifter av ljudinnehållet.
I de fall som bildspel saknar ljudinnehåll bör detta anges med text, så att personer med nedsatt hörsel eller dövhet kan få reda på att de ej missar något ljudinnehåll.

Riktlinjerna anger även hur textning på skärm ska formateras för att beskriva ljudeffekter och musik, för en person som ej kan höra.

Avsnittet om webbplatser och digitala format på nätet ger en bra översikt över aktuell "good practice" för webbtillgänglighet. Här beskrivs t ex PDF-formatet, som inte är det mest tillgängliga formatet för digitala dokument.

I texten föreslås att PDF-dokument bör följa riktlinjer för formatering av Word- /ordbehandlingsdokument (kan även tillämpas för layoutprogram), samt konvertering till PDF-format med programvaran Adobe Acrobat Professional (4), som när texten skrevs var det enda programmet som stödjer tillgänglighetskrav på PDF-formatet.

Här är lite av dilemmat med kommersiella programvaror. Programvaran Adobe Acrobat
Professional 9 hade kontrollfunktionen "Full Accessibility Checker Tool", som möjliggör justering av eventuell otillgänglig dokumentformatering. Programföretaget Adobe har nyligen släppt programmet Acrobat X Pro, med ny funktionalitet och där tillgänglighetkontrollen förändrats något. De säljer inte längre version 9 av programmet.

Museer kan som icke-kommersiella institutioner söka skollicenser för lägre kostnad på programvaran.  Alternativet kan vara att använda något av de många gratisverktyg för PDF-konvertering som finns på nätet. Problemet är att dessa ju inte konverterar till fullt tillgängliga PDF-dokument..

I bilage-delen för riktlinjerna finns slutligen ett avsnitt som specificerar lämplig hårdvara för audioguider, för att möta tillgänglighetsmål.


Ladda hem de olika avsnitten som PDF:

Accessible Information Guidelines
- Contents

- Printed Information 

- Electronic Formats

- Exhibitions

- Wayfinding and Orientation 

- Appendices 

Se även:
Anpassa Utställningar (Västra götalandsregionen)

Smithsonian Guidelines for Accessible Exhibition Design

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form04: Skärm & rörlig bild05: Ljud- & audioguider07: Webb & sociala medier16: Interaktionsdesign Comments Off

Prislapp på pedagogisk produktion?

Digitalguide i form av Sony Playstation i interaktion med golvinstallation. Shigureden Museum i Kyoto, Japan. Foto: A Coulombier

Konferensen "Du sköna nya utställningsvärld" (1) i Stockholm samlade drygt 130 utställningsansvariga, producenter, tekniker och pedagoger under två välfyllda dagar.  

Tack vare konferensen fanns möjlighet att få en bred bild över några av de många idérika och välproducerade projekten i Sverige just nu.  

Om första dagen präglades av utställningsteknik och form, handlade dag två desto mer om förmedlingspedagogiska projekt.
Jag upplevde det som om fler museipedagoger mera handfast har börjat utforska möjligheterna med IKT, i utvecklingen av egna projekt. Inte bara utställningar och bärbara gudieprojekt presenterades, utan även webbprojekt och installationsverk. En eloge till arrangörer och moderatorerna som höll koll på programmets tider.

Konferensens praktiska, tillämpade vinkel på IKT var också en nyare fläkt, jämfört med hur museikonferenser ofta kan vara…  
Ett bra grepp var att bjuda in teknikutvecklare som gjorde gemensamma presentationer med museiföreträdarna. Några kommenterade även hur de som konsulter/utvecklare uppfattade museer som kunder, vilket gav lite nålstick…  

Konferenssamarbetet mellan FUISM (2) och Forum för utställare (3) är också positivt, vilket lyftes vid inledningen av både Niklas Cserhalmi, från Arbetets museum (4) och Forums ordförande, liksom av Lena Ericsson, pedagogisk ledare på Nordiska akvarellmuseet (5) samt ordförande i FUISM. Professionella nätverksträffar behövs och den snabbt fulltecknade konferensen visar behovet..  

Det är också positivt att se Riksutställningar (6) i sin mer aktiva samskapande roll med olika musei- och utställaraktörer. De har under det senaste året arrangerat olika konferensdagar som signalerat mer av en laborerande ansats och mindre av färdiga utställningspaket att sändas ut till ”mottagare” (dvs museer eller kulturhus) landet runt.  

'Fråga en vuxen'. Monterinstallation i utställningen 'Äntligen vuxen', Regionmuseet Kristianstad. Foto: Regionmuseet

Intuitiv interaktion
I t ex utställningsprojektet ”(O)mänskligt” (7), ett samarbete mellan Forum för Levande Historia (8), Etnografiska museet (9) och Riksutställningar (10) var målet att utveckla en ljudguide för besökarna, som skulle vara enkel, interaktiv och kunna tåla turnerande verksamhet, med minimum av lös besökar-apparatur.  

Valet hos RU:s teknikavdelning föll på RFID-teknik (11), där plastkort med inbyggda chip aktiverar ljudberättelser, filmer och bildspel integrerade i monterstationer. Tekniken är ännu inte helt utvecklad, t ex skall fler språkversioner läggas till. Men genom utställningsprojektet finns möjlighet att testa tekniken praktiskt, för att göra den mer förfinad. I utveckling för utställningssammanhang finns det ett värde i att begränsa funktioner och samtidigt göra dem robusta, för att successivt utveckla dem, vilket också kom fram i presentationen.  

Utställningen (O)mänskligt, Etnografiska museet. Skylt, pilar, belysning och placering drar bort fokus från RFID-plastkorten till vänster

Monterbord med RFID-kort triggade reflektioner från 'Medbesökare' i form av intervjuklipp

Besökare spenderar som bekant kort tid i olika moment –teknikinslaget/handhavandet får inte vara för komplicerat, poängterade Ameline Coulombier, utställningskonsult vid Lord Culture (12), i sin presentation. Ju mer avancerad förmedlingsmedia som används, ju större är behovet av assisterande personal i utställningar. 

Ameline menade också att ingenjörer inte alltid var de bästa samarbetsparterna för museer, eftersom de tenderar att vilja arbeta med de senaste och mest avancerade IKT-lösningarna, vilka inte alltid är lämpliga i publika sammanhang. Naturalistiska, intuitiva gränssnitt är bättre än gränssnitt baserade på påhittade metaforer..  

Detta fick vi som deltagare även chans att prova i verkligheten, genom att utforska utställningen ”(O)mänskligt” gruppvis och efteråt diskutera dess form, teknik och innehåll.  

Något som några av oss funderade på var den ingången till utställningen, liksom utställningens huvudbudskap. Fanns det en "keynote display" och hur fångade den besökarens intresse?

Nu hade vi fått en introduktion och kände därför på förhand till plastkorten med RFID-taggarna. Men lådan med plastkorten stod något vid sidan av den upplysta och med stora golvpilar märkta gången in till utställningen och var därför inte framhävd som en aktiv komponent av utställningen.  

Yngre besökare hade inga problem att förstå konceptet, men utställningsproducenten Josefine Florberg berättade att vuxna och äldre besökare inte alltid
förstod vad korten skulle användas för eller hur, och att förbättringar diskuterades.

Kanske hade utställningens besökare kunnat få en roll, eller uppgifter som motiverade aktiveringen av media-inslagen i montrarna. Dvs att hanteringen av plastkorten mer integrerats som en del av utställningens storyline, t ex att finna ledtrådar med korten som hjälp.

Skolgrupper kan boka visningar där bland annat pedagogiska väskor med uppgifter att söka fram och ta ställning till används. Pedagogiska koncept behöver inte bara gälla ungdomar, som någon uttryckte det under diskussionsdelen.  

Samtidigt upplevde jag det lite dubbelt att som besökare gå från ”experimentstation till experimentstation” i montrar som behandlade rasbiologiska och även medicinska experiment…en obehaglig sida av mellanmänsklig interaktion. (Här fanns naturligtvis ett av utställningens budskap…)  

Ständigt denna budgetfråga
En återkommande fråga vid konferensens många presentationer var: ”Vad kostar det?!”  

Självfallet har digitala installationer, hårdvara som mjukvara, en prislapp. För att inte tala om produktionskostnader, vilka alltid tillkommer för att skapa meningsfullt innehåll..

För museer som tyvärr har avgränsade medel att spendera på t ex utställningar eller program, är tillgång till prisuppgifter nödvändiga. Här är det skillnad på statliga museers och kommunalas budgetar, vilket också hördes mer än en gång under dagarna…
Därför vardet bra att vi som deltagare fick höra konkreta kostnadsuppgifter i de olika projekten, för att kanske kunna planera egna projekt.  

Prisbilder kring utställningsteknik är ibland lite otydliga, vilket ibland är svårförståeligt. Delar av en tekniklösning kan t ex erbjudas till kunden utan kostnad, för att utvecklaren skall få chans att komma in på marknaden och använda projektet i sin marknadsföring. Och detta kan ju då vara en sak mellan leverantören och kunden.

En annan sak är att priset på digital teknik idag är fallande. Det är inte längre astronomiskt dyrt att integrera tekniska lösningar i utställningar. Med förvånansvärt enkla medel, till och med i praktiken gratis, kan man uppnå verkligt effektiv museikommunikation och förmedla upplevelser, vilket t ex projektet med Skype-guider på Wasamuseet visar (13). Ett av projekten som borde fått pris på konferensen! (Museer talar ofta om att tillgängliggöra samlingarna. Men här var ett exempel på att tillgängliggöra pedagogerna, vilket är viktigare..) 

För lika viktigt som att fråga efter prislappen, är att känna till vad teknik kan göra, hur det kan stödja ett visst berättande eller en viss visualiseringsidé. Man bör alltid fråga sig: kan det som vi vill göra, göras på annat sätt? Med annan teknik eller lösning?  

I seminariet om bärbara guider var det tydligt, just att Nordiska museet (14) har arbetat länge med sina audioguider. De har lärt känna mediet, teknikens möjligheter och begränsningar och hantverket bakom framställningsformen. Wenke Rundberg uppmanade andra museer att om möjligt betrakta bärbara guider som en service till besökarnas nöje och nytta, att lämna ut dem utan att ta extra avgifter.

Del av Nobelmuseets vandringsutställning, i samarbete med Samsung och Transpond AB. Foto: Fredrik Skog

Men vad menar vi med en upplevelse…?
Denna fråga var kanske något som tyvärr kom bort en aning i diskussionerna.  
Ameline Coulombier berörde bara i korthet vikten av att vara kreativ i själva framförandet, dvs interpretationen. En kreativ framställning kan utnyttja mycket enkel och prisvärd lösning och nå minst lika långt eller t om mycket längre än gestaltningar med avancerad teknik. Som exempel nämnde hon en enkel audioguide-utrustning där två personer i dialog tog med barn på en kreativ uppäcktsfärd i samtida konstverk. Det är idéerna i tilltalet, anslaget, behållningen som skapar besökarens upplevelse, inte tekniken..

Det var märkbart hur få av alla projekt som presenterades hade ägnat sig åt utvärderingar av besökarnas upplevelser. Många gånger gjordes antaganden om vad besökare troligen tyckte..
Det är fortfarande så att besökarundersökningar främst utförs av museers marknadsföringspersonal, när det borde uföras av producenter och pedagoger tillsammans..

Därför var det synd att dagarna inte riktigt nådde fram till resonemang om vad egentligen besökarupplevelser består i. Hur teknik stödjer upplevelser, är beroende av att vi också diskuterar komponenterna i "besökarupplevelsen". Det kanske kan bli ämne för en framtida konferens.

För är det så att vi betraktar museibesökare antingen som "grupper" = skolor, eller "ströbesökare" = övriga? 
Om det tidigare har funnit motsättningar mellan formgivning respektive pedagogik, så är frågan hur museipedagoger nu ser på sina arbetsuppgifter, där IKT kan spela nya möjligheter. 

Har vi fått ett glapp mellan den tydligt avgränsade besökargruppen "skolgrupper" och alla andra odefinierade grupper? Vem tar då ansvar för upplevelser hos de besökare som ej gör museibesök med skolan?

Kanske behöver pedagoger bli mer tekniskt intresserade, utställningsformgivare mer brett pedagogiskt orienterade och, slutligen, teknikutvecklare mer utställningsmedvetna? (15) Det handlar också om hur museiutbildningar ska utformas, för att spetsa museiyrken med mera IKT-kompetens.

Ser fram emot nya möten kring IKT i pedagogiska musei-sammanhang..

Darwin Centre, London. Genom tryckkänslig film på monterglasytor, blir föremålen i sig en sorts grafiska gränssnitt. Foto: Darwin Centre

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild05: Ljud- & audioguider06: Digitalguider & mobilt07: Webb & sociala medier08: VR & Augmented Reality12: Interpretation14: Museipedagogik Comments Off

Mobil interpretation= work in progress

"..it is evident that nowadays cultural organisations can rely on a number of technologies and approaches to support and deliver mobile interpretation: from more traditional mp3 players, which despite being considered outdated are still the most popular and effective mobile interpretation solutions available, to more sophisticated solutions such as multimedia guides, mobile phone tours (more popular in the US), iPhone and more recently even iPad apps." (1)

I bloggen Cogapp (2) summerar Silvia Fantoni diskussioner efter brittiska konferensen "All in hand: Working with Handheld Devices" tidigare i somras, som arrangerades av Museums Association (3). 

Upplägget kring mobil- och digitalguideutveckling tangerade den tidigare nämnda "Tate Handheld Conference" (4), även om den i första hand riktade sig till små och medelstora brittiska museer, medan Tate har mer internationell spridning samt inkluderar ett större antal konstmuseer. 

En vinkling på ämnet rörde de stora nedskärningar som brittiska museer plötsligt ställts inför. Med kraven att öka tillgängligheten samt gärna i större utsträckning utnyttja nya digitala media – vilka tekniker ska museerna satsa på? Vad är realistiskt? Är det överhuvudtaget realistiskt att ge sig in i utveckling av appar och mobila lösningar för museer?

Råd och riktlinjer
Den ekonomiska frågan är förstås överhängande, vid planering av förmedlingsmedia. Men det handlar också om att identifiera frågeställningarna inför ett projekt för att kunna fatta beslut om val av upplägg, teknisk plattform. Det handlar inte endast om ekonomi eller om en viss teknisk lösning. Fantoni listar i bloggen några av de punkter som uppstod efter att deltagarna hört erfarenheter från ett antal mobila projekt, här fritt översatt till svenska:

1.) Museer/besöksmål börjar i större utsträckning producera innehåll till guider på egen hand. Mobil interpretation håller på att bli integrerad del av övrig förmedling / förmedlingsmedia. 

2.) Egenproduktion innebär också högre kontroll över hur innehåll kan användas – det finns större möjligheter att tänka smart och återanvända digitala material i olika typer av produktioner, i bärbara guider, på nätet, i utställningar osv.

3.) Smart återanvändning av digitala media för olika behov underlättas av smarta publiceringslösningar, som är öppna för uppdatering och uppgradering. Har den presumtiva leverantören en CMS-lösning, och/eller följer man öppen källkod?

The Hunterian Museum & Art Gallery iPhone app

4.) Mobil interpretation handlar inte om teknik. Det handlar om användarnas upplevelse och hur ett innehåll ska utformas. Museer ska leverera berättelser som svarar på relevanta frågor, berör besökarnas känslor och inspirerar till att interagera med material. Kan tekniken stödja den berättelse du vill lyfta? Eller handlar det i första hand om att försöka locka/vara trendig med ny teknik? Fond- och projektansökningar ska inte styra val av teknisk plattform, utan valet ska svara mot organisationens behov och förutsättningar. Där ingår även logistik, personaltillgång med mera.

5.) Enkelhet. Museer har en tendens att vilja fylla digitalguider med olika typer av material och nivåer, spel, fakta, bokmärkesfunktioner mm. Besökare behöver applikationer som är enkla att hantera, levererar rätt kontext-innehåll
och som underlättar hennes förflyttning genom miljön/platsen. Därfär är det viktigt att hämta feedback från tänkta användare under hela utvecklingsprocessen av en produktion.

6.) Utveckling av långsiktigt hållbara lösningar tar ofta lite längre tid, inte minst eftersom olika intressenter utanför den egna organisationen kan vara inblandade. Följande moment är viktiga delar i processen: genomförbarhetsstudie, målgruppsundersökning och användarstudier, manus, test, produktion, redigering, översättning, avstämning, installation, marknadsföring.

7.) Det finns inga raka svar på vilken lösning som på alla sätt är mest effektiv. Det handlar om omfattningen av innehållet, produktionens syfte, platsens förutsättningar, val av målgrupp med flera faktorer. 

Under konferensen "All in hand.." gavs olika exempel på sponsring av bärbara guider. Audio- och digitalguideföretaget Antenna Audio (5) har t ex haft en tävling i guideproduktion för museer, där deltagare kunde vinna teknisk utrustning från företaget. Och skotska Hunterian Museum (6) utvecklade en egen iPhone app på 10 veckor, som har laddats ner av över 3000 användare.

Mobilguide i Jylland, Danmark. Foto: Minwaits


Integrera flera media

Till de punkter som Fantoni presenterar kan man kanske tillägga att råden inte bara kan tillämpas vid mobila tillämpningar, utan även gäller generellt för digital formedling. 

Särskilt punkt nummer 4 sammanfattar god interpretation: tänk story och målgrupp först, därefter vilka media som kan stödja framställningen. Kommersiella mobilföretag behöver ligga i teknisk framkant. Det är inget måste för interpretation..

För närvarande ligger högt museologiskt fokus på mobila och sociala medier. Men det hander lätt att kommunikationsplattformar diskuteras fristående. Museer och besöksmål utgör helheter, där mixen av olika medier är det intressanta. Inte minst den levande kommunikationen människa till människa..eller till djurliv också för den delen.

Olika medier behöver framförallt integreras med varandra, fysiska såval som digitala media, för att ta h&
auml;nsyn till besökares olika upplevelse- och lärostilar. Där är t ex sociala medier intressanta för pedagogiska samarbetsprojekt utanför de egna väggarna. En miljö som många intressanta målgrupper befinner sig i och som därför ligger nära för dem att publicera material till. Och ett sammanhang som även synliggör museet till nya grupper.

Vid Riksutställningars mobilguidesträff i våras berättade Världskulturmuseet (7) om en spelsajt för ett utställningsprojekt, som hade producerats av en extern byrå, men som tyvärr hamnade som en öde ö bredvid den övriga kommunikationen med utställningsintresserade som pågick i sociala media. I backspegeln menade museet att det kanske hade varit bättre att skapa spel för de sociala mediasajterna istället.

Teknikminne?
Mitt under allt fokus på iphone-appar påminns man lite om diskussioner om ’best practice’ kring multimediakiosker i mitten av 1990-talet. Drömmen om utställningsmultimedian med stort "M"..!

För det är ju inte första gången som vi sköljs över av nya vågor av teknik (även om det ibland känns så). Museer har åtminstone de senaste 20 åren ställts inför laserdiskar, pekskärmskiosker, databaser, CD-rom, VR, internet, handdatorer, mediaspelare… 
God digital interpretation bygger väl därför också på att ha ”teknikminne”..eller kanske själv-teknik-insikt?

För att inte tala om tekniker som inte är lika ”sexiga” som pekskärmsplattor och appar och står i skuggan; t ex geststyrning eller ”tangible bits” (8). Att flytta över teknik från skärmar till föremål / ting borde verkligen vara något för museer att utforska, eller? Vad blir "nästa iphone/facebook" i förmedlingslådan..?

Mest av allt undrar jag, vem har ett förslag på ett uttryck på svenska för "best practice"?! "Optimal genomförbarhet" känns inte helt bra…comments welcome..

"All in hand: Working with Handheld Devices"

Se även:
The Future of Mobile Interpretation

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 05: Ljud- & audioguider06: Digitalguider & mobilt10: Research12: Interpretation Comments Off

Tate Handheld Conference 2010

Spelkonsol, MoMA Mobile. Foto: viagallery, flickr.com

6-8 september pågår för tredje gången "Tate Handheld Conference 2010", vid Tate Modern (1) i London. Vid första konferensen, "From Audiotours to iPhones" (2), diskuterades utveckling och möjligheter kring mobila och trådlösa tekniker. 2010 vill arrangörerna fokusera på lösningar som både bildligt och konkret kan ta museers förmedling utanför institutionsväggarna:

"..the impact of social media and the meteoric rise of the app, present a new opportunity for museums to think well outside the audiotour box. In this 2010 symposium, we look at mobile experiences that engage audiences both on-site and beyond the museum’s walls. Among the case studies will be Tate’s latest work in this area, including a Webby-award winning app and a multi-player game for mobiles." (3)

Konferensen "Tate Handheld" består av tre delar: dag 1 innehåller en workshop för inbjudna deltagare (4), dag två har rubriken "Museums and Mobiles in the Age of Social Media" (5).

Dag tre, "Mobile Standards Summit" (6), som är kostnadsfri och öppen för alla med intresse för mobil interpretation, kommer att vara en uppsamlingsdag med syfte att försöka formulera grunden till en digital standard för mobil museikommunikation:

"In the last 18 months literally dozens of new mobile platforms have entered the market, giving museums ever more options for planning, producing, and launching new experiences for visitors on their mobile devices. But how can we ensure that the content we create will outlive the technology and vendors we select today? A successful meta-data standard for mobile content would help us protect our investment in tomorrow’s mobile experiences." (7)

Tap-Tours ger mobil standard?
Ett förslag till ett kommande möjligt standardsspråk och informationsarkitektur för i första hand bärbara/mobila guide-tillämpningar, är TourML (8), en tillämpning av XML (9), utvecklad av Indianapolis Museum of Art (10) i USA, under namnet "Tap-Tours" (11). 

Utvecklingen kring mobil multimedia-kommunikation har ju i mångt och mycket handlat om de två dominerande formaten på marknaden för närvarande. Å ena sidan det mycket populära konsumentformatet iPhone (12) utvecklad av programföretaget Apple (13). Å andra sidan mobiltelefoner som stödjer plattformen Android (14).

Medan program ("appar") för iPhone-telefoner granskas noggrant och behöver godkkänd kod innan de får distribueras genom den enda användarkanalen för iPhone, dvs programportalen iTunes (15), så bygger Android på öppen källkod, som är en mindre styrd miljö. Och mera gratis..

Genom Andorid:s koppling till Google, finns även en tydlig tanke att innehåll/program för mobiler egentligen inte ska behöva vara skild från kod som utvecklas för webbläsare/mediaspelare på nätet - webben utgör då en samlande plattform för både fast och mobil kommunikation.  

Mind Map for Choosing a Platform. foto: cmalexander, flickr.com

Matnyttig Wiki-plats
Gensvaret efter första London-konferensen blev så stort att den tillfälliga forumsidan för konferensen, Tate Handheld Wiki, permanentades och är nu en ovärderlig resurs för aktuell forskning och utveckling kring mobil/interaktiv interpretation. Även för oss som inte har möjlighet att delta på plats i år…

Museums and Mobiles in the Age of Social Media
Mobile Standards Summit

Tate Handheld Conference Wiki

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 05: Ljud- & audioguider06: Digitalguider & mobilt11: Konferenser Comments Off

“Symphony of a Missing Room”

'Symphony of a Missing Room' Foto: John Gripenholm / Lundahl & Seitl

Under den pågående dans- och teaterfestivalen i Göteborg (1), framför dansgruppen Lundahl & Seitl (2) performanceverket "Symphony of a Missing Room" (3) på Göteborgs konstmuseum (4).

Föreställningen, som visas för ett begränsat antal personer åt gången, har den yttre formen av ljudguidad visning av konstmuseet, men är en upplevelse där både dansare/musiker samt publik deltar aktivt under verkets framförande.

"Besökaren följer instruktioner och blir verkets huvudperson genom att öppna olika ljudrum där relationen mellan subjekt och objekt smälter samman och osäkrar förhållandet mellan mening och meningsskapare, betraktare och betraktad." (5)

'Symphony of a Missing Room'. Foto: John Gripenholm / Lundahl & Seitl

'Symphony of a Missing Room'. Foto: John Gripenholm / Lundahl & Seitl

'Symphony of a Missing Room'. Foto: John Gripenholm /Lundahl & Seitl

Verket kan beskrivas som en form av "poetisk interpretation" av museers interpretation, en rumslig/sinnlig dekonstruktion av de budskap som förmedlas i museala minnesrum – egentligen en konstnärlig tolkning av museologisk kommunikation, där själva förflyttningen i tid och rum spelar en viktig roll. Med ljud, dans, ljus, musik, rumslighet utvecklar Lundahl & Seitl en spännande tanke om förändringar i museers förmedlingsprocesser. Verket blir även en kommentar till IKT:ns påverkan på kommunikation i museala rum:

"Over time, museums increasingly seek to intercept the observer, or visitor, recognizing that particularities of the visitor’s engagement with the museum alters their understanding of the work. And so within art today, the art object may no longer exist in isolation from its observers. Its existence is dependent on our sense modalities,shaped by cultural instructions and layered traditions of viewership and participation, which over the last 200 years, have massively evolved in relation the development of media technologies.
 
The history of museum display and its subtly shifting paradigms, might also reflect parallel shifts in science. We have moved away from a Newtonian physics independent of the ‘observer’, to a world understood according to a quantum mechanics, where physical reality is totally dependent on the place of the observer."
(6)

Föreställningen, som tidigare hållits på Nationalmuseum (7) i Stockholm, har gått för utsålda hus under dans- och teaterfestivalen. Gruppen turnerar för närvarande runt Europeiska museer med "Symphony of a Missing Room".  

'Symphony of a Missing Room'. Dansare med publik i trappa. Foto: John Gripenholm / Lundahl & Seitl

"Symphony of a Missing Room"
Youtube: "Symphony of a Missing Room"

Se även:
"24 Pictures at an Exhibition"
Wikipedia: Mussorgsky 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form05: Ljud- & audioguider12: Interpretation13: Museivetenskap Comments Off