Bokrecension: “Guidebok för utställningsteknik”

“Utställningsteknik utsätts ofta för stort slitage. Använd vandalsäkra tryckknappar och tangentbord för att minimera underhållet av utställningen. Teknik som har kablar och som besökaren kommer åt, kan förses med plastad stålvajer eller kabelflätor i kombination med krympslang, gärna med invändigt lim. Detta ökar draghållfastheten och minskar stöldrisken.” (Guidebok för utställningsteknik, s 41)

De flesta med intresse för utställningsmediet har nog genom åren sett Riksutställningars (1) praktiska häften eller laddat ner webbhandledningar. Eller t om använt deras vikbara skärmar för enkla utställningsproduktioner.

Den praktiska rådgivningen hängde ihop med hur RU tidigare producerade och distribuerade vandringutställningar runtom i Sverige. Vilket ofta inkluderade platser där utställningshallar eller museer saknades, liksom målsättningar att bredda utställningsmediet till fler aktörer.

Idag har Riksutställningar ett aktivt uppdrag att förmedla kunskap, t ex via publikationer med råd och riktlinjer kring utställningsarbete, sk guideböcker (2).

Två väldigt användbara guideböcker som har publicerats de senaste åren är t ex “Guidebok kommunikation och marknadsföring för utställningar” (3) och den pedagogiska guideboken om förmedling och rörlig bild (4).

Omslag för skriften "Guidebok för utställningsteknik", Riksutställningar (2013)

I slutet av förra året, dvs 2013, kom “Guidebok för utställningsteknik” (5), den senaste skriften i serien.

Boken är indelad i olika huvudkapitel, i text och bild: design och teknik, materialval, medieteknik, ytbehandling, ljus med mera. Skriften är tänkt att ge tips- och rådgivning till de som redan arbetar med praktisk utställningsproduktion och som söker tips och uppslag för olika lösningar.

Flera sakkunniga har medverkat och kapitlen har därför lite olika upplägg, vissa mer resonerande andra mer konkreta. Även vissa överlappningar förekommer, som mellan kapitlen “Medieteknik” och “Teknisk interaktivitet”. Utöver tekniska råd speglas dessutom ett par fallstudier ur RU:s egna produktion av vandrande utställningar, som har lite speciella förutsättningar för att fungera i drift.

Själv har jag stor behållning av kapitlet om ljus och ljusteknik, där jag känner behov av att uppdatera mig. Ett område som blir mer och mer digitalt med tanke på olika möjligheter att styra ljus- och skärmsystem. En spännande utveckling är hybrider mellan ljus- och bildskärmar. Avancerade möjligheter att leda ljus och bild via t ex nya textila material kan få betydelse för utformningar av scenografi och interaktion med rumsmiljöer.

Det är bra att skriften har ett avdramatiserat sätt att presentera riktlinjer, vilka ofta har en mer “fotriktig” stämpel över sig. T ex att tänka tillgänglighet som en naturlig del av produktion och installation. Samt att tänka bort “skolmässig” pedagogik vid utformning av interaktiva utställningsinslag.

“Innan en station tas med i en utställning bör några aspekter testas med positivt resultat…om vinsten av det interaktiva i stationen helt enkelt är för tråkig, överväg att ta bort det interaktiva momentet.”
(Guidebok för utställningsteknik, s 65)

Om man vill kan boken fungera som en introduktion till samtida utställningsteknisk produktion, med inslag av checklistor.

Guiden kommer därför säkert att bli både välkommen och obligatorisk läsning på olika utbildningar inom museiyrken, curating, kultur- medieproduktion och gestaltning. Men uppslagen kan också användas i andra sammanhang utanför de vanliga konst- och museiproduktionerna.

Det enda jag saknar i skriften är en lite mer konkret koppling mellan teknik och utställningskommunikation/pedagogik. Det hänger intimt ihop med både design och val av målgrupp – hur upplevelsen ska byggas med stöd av teknik. Det skulle också ha varit trevligt med en enklare mall för att lägga upp användartestning, t ex för observation av vad testanvändare gör vid installationsprototyper.

“Guidebok för utställningsteknik” finns när detta skrivs endast i tryckt upplaga och kan beställas från Riksutställningar, t ex via ett formulär på webbplatsen (6 ) eller via e-post: info@riksutstallningar.se.

“Guidebok för utställningsteknik”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat02: Utställningar & form03: Installationer & montrar Comments Off

Publiceringsverktyg för iPad-plattor

Fler museer och besöksmål börjar tillämpa surfplattor som pekskärmsbaserad kommunikation i t ex utställningar.

Med sin hårdvara och operativsystem (t ex iOS, Android eller Windows) integrerat i en enhet, är surfplattor praktiska att installera för olika typer av mediavisningar. T ex genom särskilt utvecklade appar eller via sina webbläsare.

Samtidigt är det inget som hindrar att surfplattor kombineras med konventionella datorpekskärmar, t ex för att erbjuda fleranvändarinteraktion.

Vad som krävs för installation av surfplattor i ett publikt sammanhang är kontinuerlig strömförsörjning, stöldsäker montering, ergonomisk placering, app/program som låser skärmen i kioskvisning samt tillgång till trådlöst nät om innehållet är webbaserat.

Det viktigaste är förstås att det finns ett innehåll att kommunicera samt att innehållet anpassats till format som passar skärmplattans plattform…frågan kring surfplattor är ofta: hur kan utställningsinnehåll för plattor uppdateras och underhållas?

Användarvänlig lösning

Norrköpingsbaserade företaget Yooba (1) har utvecklat ett användarvänligt publiceringsverktyg för iPad-plattor.

“Yooba Studio” (2) är en webbaserad tjänst för att med hjälp av layoutmallar bygga och underhålla appar för t ex utställningssammanhang.

Genom programvaran samt en användarlicens från företaget, kan innehåll för iPad-skärmar enkelt skapas och underhållas. Själva appen för visning är kostnadsfri och installeras på den eller de iPad-plattor som ska installeras i utställningen.

-En redaktör eller grafisk designer kan i Yooba Studio designa en app. Arbetssättet påminner och PowerPoint där man jobbar med scener och ’actions’ för att skapa dynamik och interaktion, berättar Petri Koski, kommunikationsansvarig vid Yooba, för MuseiTeknik.

Exempel på användargränssnitt för iPad i utställningar, utvecklade med Yooba Studio.

Några exempel på tillämpningar är interaktiva monterskyltar, quiz, besökarenkäter eller digitala orienteringskartor.

Eftersom applikationen är ett “skalprogram”, behöver inte nya iPad-appar produceras för varje enskild installation/utställning, vilket är en stor fördel.

Kriteriet för att publicera appar för iOS-baserade mobila enheter är annars en längre tids väntan på att kod granskas och godkänns. Detta är en en annan fördel med en skalbaserad tjänst som “Yooba Studio”. Publicering av innehållet görs istället via nätet, utanför Apples App Store-portal (3).

Med gällande licens kan nytt innehåll publiceras efter behov. Applikationens utseende på skärmen kan justeras, interaktiva hotspots och multimediaklipp ändras osv. En ny funktion är dessutom ett inbyggt statistikverktyg som loggar användarens hantering. Vilket gör det möjligt att identifiera och förbättra något i innehållet som kanske sällan används.

- Man kan snabbt skapa nya appar för nya utställningar. Duplicera innehåll för att exempelvis skapa versioner på andra språk. Och begränsas inte av teknisk kompetens eller budget på samma sätt. Man får ju även en större kontroll över processer och innehåll än om man är i händerna på en byrå eller programmerare, berättar Petri vidare.

Quiz-pekskärm med Yooba Studio under utveckling för Universeum, Göteborg..

Yooba publiceringsverktyg för iPad-platta. Del av det grafiska redaktörs-gränssnittet.

Fler alternativ för publicering till surfplattor
Med ett publiceringsverktyg som “Yooba Studio” förenklas hanteringen av digitala och interaktiva skyltar för icke-programmeringskunniga personer. Tjänsten kan appliceras i olika publika sammanhang, även i butiker och på mässor etc.

En annan väg att gå, för den digitalt händige, är att utnyttja kostnadsfria webbpubliceringsverktyg som WordPress (4) och arbeta med tillägg som skapar utseende anpassat efter surfplattor. Därefter kan innehåll publiceras på liknande sätt. Antingen som statiska sidor eller i bloggform, som sedan visas i kioskläge på en surfplatta.

Instagram-skärm vid Naturhistoriska museet i Göteborg..

Det finns också möjlighet att arbeta med användargenererat innehåll, t ex Instagram (5) eller Twitter (6) vilket också förekommer i utställningar. Dvs att använda appar i surfplattor för dessa sociala mediatjänster (7), för att visa innehåll som besökare och andra användare publicerar (8), via förinställda etiketter, sk hash-taggar (9). T ex bilder eller textkommentarer, som kan spegla åsikter om ett ämne som visas i en utställning och så vidare.

Allt handlar förstås om vad man vill säga och vilken typ av media som passar bäst för kommunikationen och målgruppen…

Yooba
Yooba Studio

Se även
Spana! Teknik: “Bärbar platta bäst” 

Yooba

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild07: Webb & sociala medier Comments Off

“Historiens skuggor” – interpretation med animation

Flyer: 'Historiens skuggor'. Öppet hus, 14 maj på Visual Arena Lindolmen, Göteborg.
Den 14 maj arrangerar Västarvet (1), i samarbete med Studio Jox (2), öppet hus på Visual Arena Lindholmen (3) i Göteborg.
Mellan kl 13-16 presenteras nya animerade filmer kring västsvensk historia under 2000 år, som har visualiserats för olika plattformar.
För mer information, se projektwebbplatsen “Historiens skuggor” (4), eller ring Per Lekholm, Västarvet: 0705-37 48 63, alternativt Jonas Myrstrand, Studio Jox: 0705-89 13 39
Fri entré, välkomna att prata om innehåll, nya digitala plattformar och nya målgrupper!
FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild08: VR & Augmented Reality12: Interpretation Comments Off

Webb-app:ar för pekskärmsskyltar

Victoria & Albert Museum, huvudingång. Foto: M Chohan

I december 2012 öppnade den nya möbel-utställningssalen på Victoria & Albert museum (1) i London. Den permanenta utställningen visar ett urval av museets berömda samlingar av möbler från idag och tillbaka till medeltiden.

Den nybyggda utställningen, med en tänkt tidsaxel i rummets mitt och temafördjupningar längs sidorna, är ett steg i museets förnyelseplan: att skapa ett museum med ett tilltal för 2000-talet och samtidigt ett försök att återskapa museibyggnadens ursprungskänsla (2).
Utställningen är formgiven av arkitektbyrån NORD Architecture (3) i Glasgow.

För första gången på V&A är föremålsskyltarna i möbelutställningen helt digitala, i form av iPad-plattor (4) monterade i kvadratiska höljen framför de olika montrarna. Med en egenutvecklad app för själva innehållspresentationen.

Appen visar texter, bilder och fördjupningsdelar med aknytning till möbler, formgivare eller tema som möbeltillverkning och liknande (5).

In the Furniture Gallery, Victoria and Albert Museum

In the Furniture Gallery, Victoria and Albert Museum

Systemoberoende pekskärms-kod
Museet publicerade nyligen källkoden till pekskärmsskyltarna. Fritt för andra att använda, laborera med eller till och med utveckla vidare:

“Our Digital Labels software is a Django app, which delivers the following features:
- optimisation for 1024×768 touchscreens
- hammer.js implementation for swipe
- robust interface intended for heavy public use
- designed for iPad with Home Screen installation
- automatic thumbnailing and resizing of large images
- static HTML build scripts for deployment—no need for a web server or Django installation in-gallery.
- half-decent documentation and installation instructions
- versioning of labels
- fancy administration interface” (6)

I princip är “Digital Labels” en webb-app (7) som även kan användas med ordinarie datorer och pekskärmar.

Grunden för applikationen är programmeringsplattformen “Python” (8). Vilken inte är begränsad till iPad:ens iOS (9) utan även kan köras på de flesta operativsystem.

Den är sedan utvecklad med öppna källkodsbiblioteket “Django”  (10)  (som i sin tur är byggd “Python”), som används för att skapa sofistikerade webbapplikationer. Sociala webbtjänster som Pintrest (11) och Instagram (12) är två exempel på webbapplikationer som har utvecklats med hjälp av Django-verktyget.

Andra nyare utvecklarmiljöer för webben är t ex “Ruby on Rails” (13), i sin tur baserat på plattformen “Ruby” (14), som bl a används inom spelprogrammering.

Utvecklingsgruppen på V&A har publicerat sin Django-applikation för nedladdning via den öppna källkodsportalen Github (15). Där finns även grundläggande dokumentation och handledningsmaterial, liksom löpande uppdateringar.

Victoria & Albert Museum "Digital Labels". Utgångsläget för den installerade appen på iPad. Illustration: Digital Media Team, Victoria & Albert Museum

Exempel på innehållet i digitala föremålsskylten i "Furniture gallery". Illustration: Digital Media Team, Victoria & Albert Museum

Fördelar med text på skärm?
Nu kan någon hävda: vad är vitsen med att ha alla föremålstexter på en massa skärmar?

Skärmar kräver ström, kostar i eldrift, kan skrymma platsen i montern, de kan gå sönder…och så vidare.

En fysisk skylt fungerar “alltid” och behöver inte startas om. Varför detta “meck” med programmering och en mängd surfplattor?

Fördelarna med surfplattor som textbärare är t ex att hög tillgänglighet är inbyggd i själva operativ- systemet. Texter på skärm kan förstoras i en handvändning (liksom bilder). Det finns möjlighet till uppläsning av text till tal.

Innehåll kan också läggas till i presentationen, utan att textskylten behöver förstoras..olika språk kan rymmas inom samma skyltyta.. Med ett publiceringsverktyg med mallar kan fler personer, internet eller externt, involveras i textproduktion, med enhetlig layout och utseende.

Surfplattornas kompakta teknologi och storlek bidrar dessutom till att de är smidiga att placera i utställningar, som digitala skyltar, med läsvänligare satsytor jämfört med större datorskärmar.

 

Etnografiska museet: 'Magasinet - en etnografisk skattkammare'. Foto: Etnografiska museet

Låter surfplattan följa med besökare
Om V&A valt att installera en mängd surfplattor som fasta digitala skyltar, så gör Etnografiska museet (16) i Stockholm lite tvärtom..

I slutet av oktober öppnade “Magasinet – en etnografisk skattkammare” (17), en mini-version av Etnografiskas föremålssamling med drygt 6000 utvalda föremål från hela världen.

Där kan besökare låna iPad-plattor och via en planskiss över magasinet välja önskad föremålsinformation vid montrarna, som alltså saknar föremålstexter.

En bärbar multimediaguide (eller “interaktiv katalog”) som även innehåller filmklipp där intendenter berättar om föremål och olika ämnen. Utöver plankartan kan användaren välja olika föreslagna spår i utställningen, t ex “Hår, bast och plast” eller “Familjespår”.

“- Det spelar ingen roll om du är barn eller vuxen. Vi har utgått från lusten att upptäcka och har nog aldrig gjort en utställning med så få texter samtidigt som det finns mer information än någonsin att hämta för den som vill veta mer” (18)

“Magasinet”-guiden (19) är också en webb-app som i dagsläget främst är anpassad för surfplattor. Men applikationen kan även användas via nätansluten dator med webbläsare som Firefox (20) eller Google Chrome (21).

Skärmbild ur web-appen "Magasinet": familjespår utritat på plankartan. Illustration: Etnografiska/Världskulturmuseerna

Skärmbild ur web-appen "Magasinet": bild på monter C. Illustration: Etnografiska/Världskulturmuseerna

Web-appen "Magasinet", text och bilder om ett föremål. Illustration: Etnografiska/Världskulturmuseerna

Bildmaterial inkluderar även scannade kopior av katalogtexter i original. Illustration: Etnografiska/Världskulturmuseerna

Sökmotor för digitala kulturarv
App-innehållet är i sin tur en bearbetning av ett annan öppen musei-applikation, initiativet “K-samsök” (22) som hämtar innehåll ur flera svenska föremåls- och arkivdatabaser.

“K-samsök” startades och leds av Riksantikvarieämbetet (23), i samarbete med olika museer och kulturarvsorganisationer i Sverige. Målsättningen är att göra innehållet i konst- och kulturarvsdatabaser tillgängliga för många fler. En sorts sökmotor för källor som finns utspridda i olika format och databastyper.

Koder för att skapa egna applikationer med “K-samsök” är öppen för alla intresserade. Etnografiska museet byggde sin web-app baserad på “K-samsök”. Ett annat exempel är “Avtryck” (24), en kartbaserad kulturmiljöguide för smarta Android-telefoner, utvecklad av en grupp entreprenörer i Sundsvall. Även de har valt att publicera sin källkod på Github (25), med tanken att skapa ett enkelt redaktörsverktyg för vanliga webbläsare.

“Magasinet”-guiden är under uppbyggnad, t ex saknas vissa bilder och filmklipp i olika delar. Målet är att dels att anpassa guiden till smarta telefoner, dels utveckla interaktiviteten, för att samla in användarkommentarer och tillägg från besökare. Men också att skapa en applikation som på sikt kan användas på andra museer.

“Digital Labels” bygger på att innehåll kopieras till en “mikrosajt” på varje surfplatta, antingen från en museidatabas eller manuellt t ex i form av artiklar eller multimedia.

Appen “Magasinet” behöver kontinuerlig kontakt med Internet (t ex trådlöst med en iPad) för att kunna hämta in föremålstexter och bilder ur museets databas.

Schematisk bild av databassökningar via "K-samsök". Illustration: K-samsök

 

Insatser för fri källkod
Det är en spännande trend att flera museer delar med sig av egenutvecklade koder och applikationer, i form av fri källkod.

Detta innebär inte bara möjligheter till resursbesparingar. Den öppna källkodsutvecklingen bidrar till en öppnare hållning från museer, gentemot omvärldens intresse för vad museer och arkiv ruvar på. Mindre av “myndighet” och mer av “gemensam resurs”.

Museer kan inte kunna allt, inte ens inom digital programmering och publicering…genom att dela med sig av nycklar till digitala samlingar, skapas en sorts nya förutsättningar för samarbeten med externa intressenter på goda villkor. Applikationer som sedan alla kan ha glädje och nytta av.

Men samtidigt som öppen källkod innebär fri kod, jämfört med kommersiella publiceringssystem, så kräver det andra typer av resurser: tillgång till relevant kompetens.

“Digital Labels” kan t ex inte utan vidare kopieras av ett annat museum, utan att kodavsnitten först anpassas av personer med kodkompetens och “hacker-intresse”.

Öppna källkodslösningar är ofta under ständig utveckling och beroende av aktiv input. Vilket ju inte är detsamma som “support” i kommersiell produkt-mening. Precis som med kommersiella mjukvaror händer det också att öppna källkodslösningar somnar in och nya lösningar utvecklas inom “källkods-sfären”.

Vad som krävs vid arbete med eget kodande är framförallt tillgång till tid vilket inte alltid kan förenas med t ex tidplaner för utställningsproduktion. Det man inte betalar i användarlicenser får man istället lägga på ett högt intresse-konto..

Tablett PC, foto: Bin im Garten, WikiMedia Commons

Summa sumarum: hur förhöjs upplevelser?
Museer är naturligtvis inte hänvisade till öppna källkodslösningar, utan kan välja kommersiella system också. Jag känner på mig att vi under 2013 kommer att se ytterligare exempel på både delade applikationer och “digital signage”-tänkande…

Ett litet dilemma med att basera applikationer på befintliga databaser är att innehållet inte är roligare än det underlag som har digitaliserats. Även museidatabaser är ständigt ofärdiga och texter kan ofta vara mycket kortfattade. Så lite som ett katalognummer och en benämning. Vilket “Magasinet”-guiden också beskriver tydligt, det är en del av själva tanken att visualisera museers dilemma.

Det handlar förstås om hela paketeringen. Och hur vi som producerar förmedlingsmedia kan hjälpa besökare att uppleva det mest relevanta, på rätt sätt – på olika sätt.

Trots att jag älskar touch-aktivering och surfplattor är konceptet för nya möbelutställningen är en förvånande återgång till en mer traditionell “läs”-utställning. Och det står rätt många skärmar bredvid varandra…med text, och mera text.. Hur skulle t ex Etnografiskas koncept ha fungerat på V&A?

Alltsedan 90-talets “British Galleries”, har V&A varit pionjärer på det interaktiva, multisensoriska förmedlingsområdet i föremålsutställningar. Med smart inpassade miniatyrdisplayer och pekskärmar som visar filmer, fakta, spel vid föremålsmontrar. Kombinerat med hands-on, lådor, foldrar och modeller.

Även om båda projekt har lite traditionellt museala grafiska gränssnitt, tror jag att de har lagt en bra grund att bygga vidare på. Och hoppas det kan ge utrymme för variationer i hur innehåll presenteras. Kanske inslag av ljud, små spel, fråge-quiz, laborationer, olika tolkningar och röster och så vidare…keep coding, keep sharing!

Digital Labels

Furniture Gallery
Furniture Gallery@Flickr

Magasinet – webb-app

K-samsök

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild07: Webb & sociala medier Comments Off

Formsäkert och robust platt-stativ

Ytterligare ett exempel på en butikslösning som skulle kunna tillämpas i en utställning eller vid ett besöksmål..

På några av Mio:s möbelvaruhus (1) står nu digitala produktguider utplacerade bland möblerna, i form av fristående iPad-plattor monterade på torn-/piedestalmoduler. Ovanför kioskstationerna hänger baldakin-liknande skyltar som signalerar kioskernas position på våningsplanet.

iPad som informationskiosk i möbelvaruhus. Foto: Paul Henningsson, musedia

iPad-kiosk med stativet "Bouncepad" monterad på fristående piedestal. Foto: Paul Henningsson, musedia

Ramhållaren "Bouncepad" som kapslar in iPad-plattan. Foto: Paul Henningsson, musedia

Bakstycke på "Bouncepad" med låsskyddet för ramhållaren. Foto: Paul Henningsson, musedia

Själva iPad-stativet på kioskerna heter “Bouncepad” (2), en attraktiv lösning som kombinerar både form och funktion: ett smidigt stöldskydd samt plats för nätförsörjning till plattorna dold inuti stativröret.

Genom “svanhals”-formen på stativet blir vinkeln på plattan bekvämare att använda, jämfört med om den skulle ligga plant på ett bord eller fästas vertikalt mot en vägg. Ramhållaren täcker dessutom över surfplattans knappkontroller vilket är ytterligare en fördel för kiosk-tillämpningen.

Utöver den smarta bordslösningen, finns stativet finns även som olika typer golv- och väggfästen samt modeller som passar flera surfplattefabrikat (3).

På proudktens webbplats visas endast stativ i svart eller vitt utförande. En annan valmöjlighet är att beställa egen logotype på plattans ramhållare. Ytterligare en variant har uttag på ramen för anslutning av externa hörlurar (4). Företaget “Bouncepad” är baserat i London, Storbritannien. Den svenska återförsäljaren heter Yooba (5).

“Bouncepad” är en av de mer formsäkra iPad-stativen på marknaden. Andra kanske upplever stativet lite för klumpigt och föredrar mer slimmade varianter.

Själva innehållet kan sedan visas i form av en app eller via en anpassad webbplats, samt låsas i kioskläge för publik användning.

Bouncepad
“Bouncepad”- Engaging tablet solutions

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild Comments Off

Utvecklingsrum för digital inspiration

Utvecklingsrummet parkerat vid vetenskapscentrat Universeum i Göteborg. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utvecklingsrummets kombinerade mötes- och laborationsplats. Foto: Paul Henningsson, musedia

Välvd projektionsyta som även bildar vägg i rummet. Foto: Paul Henningsson, musedia

Exponeringsskåp med audioguide-lösningarna "Okayo guide" samt "AudioIndex". Foto: Paul Henningsson, musedia

Del av rackinstallationerna längs utvecklingsrummets långsida. Foto: Paul Henningsson, musedia

Riksutställningars utvecklingsrum (1) är nu på turné genom Sverige. Med start i Karlstad under oktober öppnade det mobila utställningsrummet i Göteborg den 6 november, på själva Gustaf Adolfsdagen..

På bilderna ovan ses en del av truckens innandöme. Nu ombyggd från en rullande utställningshall (2) till ett kombinerat mötes-/laborationsrum, där olika audiovisuella lösningar har installerats: geststyrning, riktat ljud, audioguider, belysningssystem, smarta bildskärmar och multitouch-skärmar.

På varje ort hålls två dagars teknikworkshop samt en dag med föreläsningar. Uppehållet i Göteborg arrangeras samarbete med regionala Västarvet (3).

Förutom att vara fylld med några av de senaste digitala lösningarna, är rummet också intressant som en yta för förmedling av teknik.

De flesta installationerna fungerar som prova-på-stationer monterade på rackställningar längs ena långsidan.

Den välvda panorama-duken skapar en långvägg och kan dubblera som demonstrationsduk eller visa projektioner under föreläsningar.

Förutom visst scenografiskt ljus är lokalen i sig huvudsakligen mörklagd, vilket bidrar till en lite hemlig futuristisk bar-känsla..

Detta är ett koncept under utveckling. Arbetsnamnet var “Showroom” men avsikten har inte varit att marknadsföra individuella produkter i första hand. Via diskreta QR-koder vid montrarna kan därför intresserade deltagare få mer information om de utställda produkterna. Eller genom att fråga någon av RU:s personal på plats.

Vilka tekniker i rummet har hittills väckt mest musei- och utställningsmänniskors intresse?

-Ljus-lösningar frågar många efter, och skärmar. Och multitouch-teknik, berättar Oscar Engberg, rummets teknikansvarige.
- Vi kom hit igår och höll på till klockan 20…det är lite arbeten som behöver göras innan!

Den 20-22 november finns utvecklingsrummet i Malmö, därefter i Visby. Anmälan för att delta görs via Riksutställningars webbplats (4).

Utvecklingsrummet

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat02: Utställningar & form03: Installationer & montrar Comments Off

Virtuell färgsättning av kulturhistorisk relief

Tisdags- och torsdagskvällar under oktober månad kan besökare till Medelhavsmuseet (1) i Stockholm uppleva en ny sida av ett av föremålen i utställningen.

Vid en stenrelief, ursprungligen en del av den assyriske kejsaren Assurnasirpal II:s palats, finns en temporär installation: via en iPad-platta ansluten till en projektor, kan besökare färgsätta reliefen med olika kulörer som alltså projiceras mot stenmotivet.

Färgerna väljs via en specialproducerad app för installationen. Appen innehåller även bakgrundsinformation om reliefen samt kortare historik i text och bild. Den slutligt färglagda bilden kan även skickas vidare till Facebook eller till bekanta med e-post.

Installationen 'Norrsken' vid stenrelief på Medelhavsmuseet. Foto: Paul Henningsson, musedia

Reliefen i utställningen är en kopia av originalet som dateras till 800-talet före västerländsk tideräkning. Den har tidigare visats i original på Medelhavsmuseet, men finns i Nationalmuseums samlingar.

Installationen, som kallas “Norrsken” (2), demonstreras under visningskvällarna av museets pedagog. Vilket även ger de som testar installationen möjlighet att samtala kring reliefen eller kring andra föremål på museet.

“Med lång erfarenhet av kulturverksamhet och en bred kompetens inom humaniora hjälper vi företag att arbeta med kultur och inspirera unga att engagera sig för entreprenörskap inom kulturområdet. Vi vill vända upp och ner på traditionella föreställningar om kultur och lyfta fram kulturens betydelse för oss alla. Vi föreläser, sätter samman kurser, konsulterar och inspirerar.” (3)

Bakom projektet står Humanioraverket (4), en nystartad produktionsgrupp som vill förnya kulturförmedling och kulturupplevelser bland annat med hjälp av ny teknik. Utöver installationen hålls även ett antal event på museet arrangerade av gruppen. “Norrsken” har fått stöd från Kulturbryggan (5) samt DigitalInn (6) i Stockholm.

Skärmbild från iPad-appen för den virtuella färgsättningen av reliefen. Foto: Paul Henningsson, musedia

Projektion mot stenreliefen. Foto: Norrsken/Världskulturmuseerna: Medelhavet

iPad-enhet på stativ, installationen "Norrsken" på Medelhavsmuseet. Foto: Paul Henningsson, musedia

iPadstativets bakstycke. I övre vänstra hörnet syns del av installationens projektor. Foto: Paul Henningsson, musedia

“Norrsken” är en kreativ idé som förenar två saker: att kunna manipulera ett föremål med hjälp av IKT utan att vidröra eller riskera att förstöra föremålet
(eftersom reliefen är en avgjuten kopia finns kanske inte samma känslighet för ljus från projektor som om det hade gällt ett originalföremål).

Men också att ge besökare möjlighet att få en upplevelse av hur något kan ha sett ut, genom att prova själv – hur många funderar på att reliefen en gång i tiden har haft en färgsättning?

Det är också positivt att museet öppnar sig för friare produktionsgrupper och kanske inte inväntar större utställningssatsningar för att börja experimentera med IKT-inslag. Intressant också att Kulturbryggan ger stöd till denna typ av digitala projekt.

Jag funderar samtidigt lite på att museet har valt att ta betalt för att ge besökare tillgång till en pekskärmspresentation… Arrangemanget markandsförs med biljettpriset 80 kronor.
Pekskärmar med information, laborationer och multimedia kring föremål har ju förekommit tidigare i museisammanhang…även om detta råkar vara en tillämpning med senaste plattformen iPad.

De interaktiva visningarna är ett tillfälligt arrangemang. Blir installationen mer permanent hoppas jag på ett bättre stativ för iPad-enheten. Kanske också något att sitta på? Pekskärmen vickar lite när man målar runt på reliefmotivet..

Det hade också varit intressant att i applikationen se tidigare försök att återskapa reliefens färgsättning. Hur går denna process till? Och kanske även göra jämförelser med andra kulturers och perioders stenmotiv?

Norrsken
Medelhavsmuseet: Interaktiva visningar

Se även:
Thinking about museums #IPAD

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild Comments Off

Besökare i digitalt samspel med konstnärer

Skärmbild av  "The Exquisite Tree". © Google Data Arts, Tate Modern 2012

Säg “crowdsourcing” (1) och det första jag tänker på är nog webbplatser som WikiPedia (2) och Tripadvisor (3) med flera. Platser där många användare bidrar till att skapa ett innehållsrikt, men också engagerat webbinnehåll.

Hela utvecklingen med sociala medier baseras på denna utveckling, naturligtvis, med fokus på utbyte av tankar, erfarenheter och “tjôt”. Det samlade innehållet i sociala medier som lagras över tid, aggregeras, kommer sedan enligt vissa nätforskare att bli en form av digitalt “livsarkiv”, en “lifestream” som i framtiden kommer att kunna följas bakåt (4). En metafor som även Facebook (5) tycks ha inspirerats av, där användarinlägg numera sorteras efter en kronologisk tidslinje.

“Tidslinjer”, antalet kommentarer och antalet bloggartiklar är ett sätt som individuella användare numera blir synliga på webben.

Tanken bakom användargenererat innehåll över nätet kan även visualiseras på andra sätt:  konstmuseet Tate Modern (6) i London provar sedan i somras webben som ett kollaborativt verktyg för konst och design.

Installationen av "The Exquisite Tree" på plan 3 av tate Modern. Foto: Google Data Arts Team

Användare vid skärmpulpet, installationen "The Exquisite Tree". Foto: Leonora Oppenheim, Elio Studio  http://www.eliostudio.com/

Konst och design som socialt medium?
I samarbete med Google (7) öppnades i juli “This Exquisite Forest” (8) som består av ett antal animerade digitala verk skapade av inbjudna konstnärer. Både besökare på museet och besökare till projektets webbplats kan sedan laborera vidare på verken och bidra med egna animationer.

Vid installationen på museet kan besökarna rita med digitala ritpennor istället för med muspekare. Det går också att skapa egna ljudspår till animationerna. Konceptet är baserat på en “berättarträd”-metafor, med frön och träd och grenar som växer till en hel virtuell “skog”.

Användare behöver ha ett Google-konto för att kunna spara och publicera egna bidrag. Alla bidrag modereras, eller cureras, av de inbjudna konstnärerna. Applikationen är dessutom utvecklad i första hand för webbläsaren Chrome (9), även den utvecklad av Google.

Tekniken bakom applikationen är bland annat baserat på nya webbstandarden HTML 5 (10), vilket har flera avancerade möjligheter för att hantera t ex animation och ljud över webbsidor. Samt Google:s sk “moln”-teknik, dvs fleranvändarprogram som öppnas via webben och även sparar allt nytt innehåll på en webbserver, för att kunna användas oavsett var brukarna sitter.

Den nya webbstandarden HTML 5 har utvecklats just för att minska behovet av olika hjälpprogram i webbläsare, som t ex Adobe Flash. Den nya webbstandarden är också en anpassning mot att fler använder smarta telefoner och surfplattor för sina webb-aktiviteter.

Publikt gränssnitt som kräver lite extra
Interaktionsmässigt är “This Exquisite Forest” förstås en rätt styrd miljö, eftersom applikationen är given och användare förväntas använda de verktyg och det “berättarkoncept” som erbjuds.

Just därför är det bra att “uppgiften” är avgränsad. Man kan så att säga relatera sin egna bidrag till andras, på ett sätt som hade varit svårare vid helt lössläppt skapande (?) (!).

Animationsverktyget har en bra hjälpfunktion (på engelska). Fast gränssnittet är kanske lite för pilligt för en publik miljö, ståendes, och lättare att utforska och skapa med hemma….(alla pulpeter var förresten upptagna länge denna helg, då jag även passade på att kolla museets iPod-guide i Munch-utställningen).
Å andra sidan är programmet enklare att använda med ritplatta, vilket inte alla har hemma…Det är dessutom en fördel också att vara lite van vid digitala ritprogram. Programvaran kräver lite mer av användarna, både kreativt och motoriskt…interaktionen uppmuntrar dessutom “singelanvändare”, snarare än flera samtidigt, vilket också kan diskuteras i en redan social utställningssituation.

Analog förebild
Kollaborativt skapande kan förstås göras på olika sätt, inte minst analogt med papper och penna (vilket förresten var upphovsmakarnas inspiration till konceptet på Tate). Det finns också enklare exempel på kollaborativt skapande på nätet. T ex delning av fotografiska bilder eller sagor som författas via e-postbidrag från läsare och liknande.

Men det är spännande att se en interaktiv, visuellt sofistikerad och fungerande webb-hybrid-utställning med spetsteknik, i samarbete med ett museum…Skapad med morgondagens webbteknologi, redan idag…(fast jag har i skrivande stund ej testat om och hur applikationen fungerar i en Android-telefon..Du som läsare får gärna tipsa!).

“The Exquisite Forest”
Chrome Experiments: “This Exquisite Forest”
Tate Modern

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar07: Webb & sociala medier09: Alternativa gränssnitt Comments Off