Webb-app:ar för pekskärmsskyltar

Victoria & Albert Museum, huvudingång. Foto: M Chohan

I december 2012 öppnade den nya möbel-utställningssalen på Victoria & Albert museum (1) i London. Den permanenta utställningen visar ett urval av museets berömda samlingar av möbler från idag och tillbaka till medeltiden.

Den nybyggda utställningen, med en tänkt tidsaxel i rummets mitt och temafördjupningar längs sidorna, är ett steg i museets förnyelseplan: att skapa ett museum med ett tilltal för 2000-talet och samtidigt ett försök att återskapa museibyggnadens ursprungskänsla (2).
Utställningen är formgiven av arkitektbyrån NORD Architecture (3) i Glasgow.

För första gången på V&A är föremålsskyltarna i möbelutställningen helt digitala, i form av iPad-plattor (4) monterade i kvadratiska höljen framför de olika montrarna. Med en egenutvecklad app för själva innehållspresentationen.

Appen visar texter, bilder och fördjupningsdelar med aknytning till möbler, formgivare eller tema som möbeltillverkning och liknande (5).

In the Furniture Gallery, Victoria and Albert Museum

In the Furniture Gallery, Victoria and Albert Museum

Systemoberoende pekskärms-kod
Museet publicerade nyligen källkoden till pekskärmsskyltarna. Fritt för andra att använda, laborera med eller till och med utveckla vidare:

“Our Digital Labels software is a Django app, which delivers the following features:
- optimisation for 1024×768 touchscreens
- hammer.js implementation for swipe
- robust interface intended for heavy public use
- designed for iPad with Home Screen installation
- automatic thumbnailing and resizing of large images
- static HTML build scripts for deployment—no need for a web server or Django installation in-gallery.
- half-decent documentation and installation instructions
- versioning of labels
- fancy administration interface” (6)

I princip är “Digital Labels” en webb-app (7) som även kan användas med ordinarie datorer och pekskärmar.

Grunden för applikationen är programmeringsplattformen “Python” (8). Vilken inte är begränsad till iPad:ens iOS (9) utan även kan köras på de flesta operativsystem.

Den är sedan utvecklad med öppna källkodsbiblioteket “Django”  (10)  (som i sin tur är byggd “Python”), som används för att skapa sofistikerade webbapplikationer. Sociala webbtjänster som Pintrest (11) och Instagram (12) är två exempel på webbapplikationer som har utvecklats med hjälp av Django-verktyget.

Andra nyare utvecklarmiljöer för webben är t ex “Ruby on Rails” (13), i sin tur baserat på plattformen “Ruby” (14), som bl a används inom spelprogrammering.

Utvecklingsgruppen på V&A har publicerat sin Django-applikation för nedladdning via den öppna källkodsportalen Github (15). Där finns även grundläggande dokumentation och handledningsmaterial, liksom löpande uppdateringar.

Victoria & Albert Museum "Digital Labels". Utgångsläget för den installerade appen på iPad. Illustration: Digital Media Team, Victoria & Albert Museum

Exempel på innehållet i digitala föremålsskylten i "Furniture gallery". Illustration: Digital Media Team, Victoria & Albert Museum

Fördelar med text på skärm?
Nu kan någon hävda: vad är vitsen med att ha alla föremålstexter på en massa skärmar?

Skärmar kräver ström, kostar i eldrift, kan skrymma platsen i montern, de kan gå sönder…och så vidare.

En fysisk skylt fungerar “alltid” och behöver inte startas om. Varför detta “meck” med programmering och en mängd surfplattor?

Fördelarna med surfplattor som textbärare är t ex att hög tillgänglighet är inbyggd i själva operativ- systemet. Texter på skärm kan förstoras i en handvändning (liksom bilder). Det finns möjlighet till uppläsning av text till tal.

Innehåll kan också läggas till i presentationen, utan att textskylten behöver förstoras..olika språk kan rymmas inom samma skyltyta.. Med ett publiceringsverktyg med mallar kan fler personer, internet eller externt, involveras i textproduktion, med enhetlig layout och utseende.

Surfplattornas kompakta teknologi och storlek bidrar dessutom till att de är smidiga att placera i utställningar, som digitala skyltar, med läsvänligare satsytor jämfört med större datorskärmar.

 

Etnografiska museet: 'Magasinet - en etnografisk skattkammare'. Foto: Etnografiska museet

Låter surfplattan följa med besökare
Om V&A valt att installera en mängd surfplattor som fasta digitala skyltar, så gör Etnografiska museet (16) i Stockholm lite tvärtom..

I slutet av oktober öppnade “Magasinet – en etnografisk skattkammare” (17), en mini-version av Etnografiskas föremålssamling med drygt 6000 utvalda föremål från hela världen.

Där kan besökare låna iPad-plattor och via en planskiss över magasinet välja önskad föremålsinformation vid montrarna, som alltså saknar föremålstexter.

En bärbar multimediaguide (eller “interaktiv katalog”) som även innehåller filmklipp där intendenter berättar om föremål och olika ämnen. Utöver plankartan kan användaren välja olika föreslagna spår i utställningen, t ex “Hår, bast och plast” eller “Familjespår”.

“- Det spelar ingen roll om du är barn eller vuxen. Vi har utgått från lusten att upptäcka och har nog aldrig gjort en utställning med så få texter samtidigt som det finns mer information än någonsin att hämta för den som vill veta mer” (18)

“Magasinet”-guiden (19) är också en webb-app som i dagsläget främst är anpassad för surfplattor. Men applikationen kan även användas via nätansluten dator med webbläsare som Firefox (20) eller Google Chrome (21).

Skärmbild ur web-appen "Magasinet": familjespår utritat på plankartan. Illustration: Etnografiska/Världskulturmuseerna

Skärmbild ur web-appen "Magasinet": bild på monter C. Illustration: Etnografiska/Världskulturmuseerna

Web-appen "Magasinet", text och bilder om ett föremål. Illustration: Etnografiska/Världskulturmuseerna

Bildmaterial inkluderar även scannade kopior av katalogtexter i original. Illustration: Etnografiska/Världskulturmuseerna

Sökmotor för digitala kulturarv
App-innehållet är i sin tur en bearbetning av ett annan öppen musei-applikation, initiativet “K-samsök” (22) som hämtar innehåll ur flera svenska föremåls- och arkivdatabaser.

“K-samsök” startades och leds av Riksantikvarieämbetet (23), i samarbete med olika museer och kulturarvsorganisationer i Sverige. Målsättningen är att göra innehållet i konst- och kulturarvsdatabaser tillgängliga för många fler. En sorts sökmotor för källor som finns utspridda i olika format och databastyper.

Koder för att skapa egna applikationer med “K-samsök” är öppen för alla intresserade. Etnografiska museet byggde sin web-app baserad på “K-samsök”. Ett annat exempel är “Avtryck” (24), en kartbaserad kulturmiljöguide för smarta Android-telefoner, utvecklad av en grupp entreprenörer i Sundsvall. Även de har valt att publicera sin källkod på Github (25), med tanken att skapa ett enkelt redaktörsverktyg för vanliga webbläsare.

“Magasinet”-guiden är under uppbyggnad, t ex saknas vissa bilder och filmklipp i olika delar. Målet är att dels att anpassa guiden till smarta telefoner, dels utveckla interaktiviteten, för att samla in användarkommentarer och tillägg från besökare. Men också att skapa en applikation som på sikt kan användas på andra museer.

“Digital Labels” bygger på att innehåll kopieras till en “mikrosajt” på varje surfplatta, antingen från en museidatabas eller manuellt t ex i form av artiklar eller multimedia.

Appen “Magasinet” behöver kontinuerlig kontakt med Internet (t ex trådlöst med en iPad) för att kunna hämta in föremålstexter och bilder ur museets databas.

Schematisk bild av databassökningar via "K-samsök". Illustration: K-samsök

 

Insatser för fri källkod
Det är en spännande trend att flera museer delar med sig av egenutvecklade koder och applikationer, i form av fri källkod.

Detta innebär inte bara möjligheter till resursbesparingar. Den öppna källkodsutvecklingen bidrar till en öppnare hållning från museer, gentemot omvärldens intresse för vad museer och arkiv ruvar på. Mindre av “myndighet” och mer av “gemensam resurs”.

Museer kan inte kunna allt, inte ens inom digital programmering och publicering…genom att dela med sig av nycklar till digitala samlingar, skapas en sorts nya förutsättningar för samarbeten med externa intressenter på goda villkor. Applikationer som sedan alla kan ha glädje och nytta av.

Men samtidigt som öppen källkod innebär fri kod, jämfört med kommersiella publiceringssystem, så kräver det andra typer av resurser: tillgång till relevant kompetens.

“Digital Labels” kan t ex inte utan vidare kopieras av ett annat museum, utan att kodavsnitten först anpassas av personer med kodkompetens och “hacker-intresse”.

Öppna källkodslösningar är ofta under ständig utveckling och beroende av aktiv input. Vilket ju inte är detsamma som “support” i kommersiell produkt-mening. Precis som med kommersiella mjukvaror händer det också att öppna källkodslösningar somnar in och nya lösningar utvecklas inom “källkods-sfären”.

Vad som krävs vid arbete med eget kodande är framförallt tillgång till tid vilket inte alltid kan förenas med t ex tidplaner för utställningsproduktion. Det man inte betalar i användarlicenser får man istället lägga på ett högt intresse-konto..

Tablett PC, foto: Bin im Garten, WikiMedia Commons

Summa sumarum: hur förhöjs upplevelser?
Museer är naturligtvis inte hänvisade till öppna källkodslösningar, utan kan välja kommersiella system också. Jag känner på mig att vi under 2013 kommer att se ytterligare exempel på både delade applikationer och “digital signage”-tänkande…

Ett litet dilemma med att basera applikationer på befintliga databaser är att innehållet inte är roligare än det underlag som har digitaliserats. Även museidatabaser är ständigt ofärdiga och texter kan ofta vara mycket kortfattade. Så lite som ett katalognummer och en benämning. Vilket “Magasinet”-guiden också beskriver tydligt, det är en del av själva tanken att visualisera museers dilemma.

Det handlar förstås om hela paketeringen. Och hur vi som producerar förmedlingsmedia kan hjälpa besökare att uppleva det mest relevanta, på rätt sätt – på olika sätt.

Trots att jag älskar touch-aktivering och surfplattor är konceptet för nya möbelutställningen är en förvånande återgång till en mer traditionell “läs”-utställning. Och det står rätt många skärmar bredvid varandra…med text, och mera text.. Hur skulle t ex Etnografiskas koncept ha fungerat på V&A?

Alltsedan 90-talets “British Galleries”, har V&A varit pionjärer på det interaktiva, multisensoriska förmedlingsområdet i föremålsutställningar. Med smart inpassade miniatyrdisplayer och pekskärmar som visar filmer, fakta, spel vid föremålsmontrar. Kombinerat med hands-on, lådor, foldrar och modeller.

Även om båda projekt har lite traditionellt museala grafiska gränssnitt, tror jag att de har lagt en bra grund att bygga vidare på. Och hoppas det kan ge utrymme för variationer i hur innehåll presenteras. Kanske inslag av ljud, små spel, fråge-quiz, laborationer, olika tolkningar och röster och så vidare…keep coding, keep sharing!

Digital Labels

Furniture Gallery
Furniture Gallery@Flickr

Magasinet – webb-app

K-samsök

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild07: Webb & sociala medier Comments Off

Formsäkert och robust platt-stativ

Ytterligare ett exempel på en butikslösning som skulle kunna tillämpas i en utställning eller vid ett besöksmål..

På några av Mio:s möbelvaruhus (1) står nu digitala produktguider utplacerade bland möblerna, i form av fristående iPad-plattor monterade på torn-/piedestalmoduler. Ovanför kioskstationerna hänger baldakin-liknande skyltar som signalerar kioskernas position på våningsplanet.

iPad som informationskiosk i möbelvaruhus. Foto: Paul Henningsson, musedia

iPad-kiosk med stativet "Bouncepad" monterad på fristående piedestal. Foto: Paul Henningsson, musedia

Ramhållaren "Bouncepad" som kapslar in iPad-plattan. Foto: Paul Henningsson, musedia

Bakstycke på "Bouncepad" med låsskyddet för ramhållaren. Foto: Paul Henningsson, musedia

Själva iPad-stativet på kioskerna heter “Bouncepad” (2), en attraktiv lösning som kombinerar både form och funktion: ett smidigt stöldskydd samt plats för nätförsörjning till plattorna dold inuti stativröret.

Genom “svanhals”-formen på stativet blir vinkeln på plattan bekvämare att använda, jämfört med om den skulle ligga plant på ett bord eller fästas vertikalt mot en vägg. Ramhållaren täcker dessutom över surfplattans knappkontroller vilket är ytterligare en fördel för kiosk-tillämpningen.

Utöver den smarta bordslösningen, finns stativet finns även som olika typer golv- och väggfästen samt modeller som passar flera surfplattefabrikat (3).

På proudktens webbplats visas endast stativ i svart eller vitt utförande. En annan valmöjlighet är att beställa egen logotype på plattans ramhållare. Ytterligare en variant har uttag på ramen för anslutning av externa hörlurar (4). Företaget “Bouncepad” är baserat i London, Storbritannien. Den svenska återförsäljaren heter Yooba (5).

“Bouncepad” är en av de mer formsäkra iPad-stativen på marknaden. Andra kanske upplever stativet lite för klumpigt och föredrar mer slimmade varianter.

Själva innehållet kan sedan visas i form av en app eller via en anpassad webbplats, samt låsas i kioskläge för publik användning.

Bouncepad
“Bouncepad”- Engaging tablet solutions

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild Comments Off

Utvecklingsrum för digital inspiration

Utvecklingsrummet parkerat vid vetenskapscentrat Universeum i Göteborg. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utvecklingsrummets kombinerade mötes- och laborationsplats. Foto: Paul Henningsson, musedia

Välvd projektionsyta som även bildar vägg i rummet. Foto: Paul Henningsson, musedia

Exponeringsskåp med audioguide-lösningarna "Okayo guide" samt "AudioIndex". Foto: Paul Henningsson, musedia

Del av rackinstallationerna längs utvecklingsrummets långsida. Foto: Paul Henningsson, musedia

Riksutställningars utvecklingsrum (1) är nu på turné genom Sverige. Med start i Karlstad under oktober öppnade det mobila utställningsrummet i Göteborg den 6 november, på själva Gustaf Adolfsdagen..

På bilderna ovan ses en del av truckens innandöme. Nu ombyggd från en rullande utställningshall (2) till ett kombinerat mötes-/laborationsrum, där olika audiovisuella lösningar har installerats: geststyrning, riktat ljud, audioguider, belysningssystem, smarta bildskärmar och multitouch-skärmar.

På varje ort hålls två dagars teknikworkshop samt en dag med föreläsningar. Uppehållet i Göteborg arrangeras samarbete med regionala Västarvet (3).

Förutom att vara fylld med några av de senaste digitala lösningarna, är rummet också intressant som en yta för förmedling av teknik.

De flesta installationerna fungerar som prova-på-stationer monterade på rackställningar längs ena långsidan.

Den välvda panorama-duken skapar en långvägg och kan dubblera som demonstrationsduk eller visa projektioner under föreläsningar.

Förutom visst scenografiskt ljus är lokalen i sig huvudsakligen mörklagd, vilket bidrar till en lite hemlig futuristisk bar-känsla..

Detta är ett koncept under utveckling. Arbetsnamnet var “Showroom” men avsikten har inte varit att marknadsföra individuella produkter i första hand. Via diskreta QR-koder vid montrarna kan därför intresserade deltagare få mer information om de utställda produkterna. Eller genom att fråga någon av RU:s personal på plats.

Vilka tekniker i rummet har hittills väckt mest musei- och utställningsmänniskors intresse?

-Ljus-lösningar frågar många efter, och skärmar. Och multitouch-teknik, berättar Oscar Engberg, rummets teknikansvarige.
- Vi kom hit igår och höll på till klockan 20…det är lite arbeten som behöver göras innan!

Den 20-22 november finns utvecklingsrummet i Malmö, därefter i Visby. Anmälan för att delta görs via Riksutställningars webbplats (4).

Utvecklingsrummet

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat02: Utställningar & form03: Installationer & montrar Comments Off

Virtuell färgsättning av kulturhistorisk relief

Tisdags- och torsdagskvällar under oktober månad kan besökare till Medelhavsmuseet (1) i Stockholm uppleva en ny sida av ett av föremålen i utställningen.

Vid en stenrelief, ursprungligen en del av den assyriske kejsaren Assurnasirpal II:s palats, finns en temporär installation: via en iPad-platta ansluten till en projektor, kan besökare färgsätta reliefen med olika kulörer som alltså projiceras mot stenmotivet.

Färgerna väljs via en specialproducerad app för installationen. Appen innehåller även bakgrundsinformation om reliefen samt kortare historik i text och bild. Den slutligt färglagda bilden kan även skickas vidare till Facebook eller till bekanta med e-post.

Installationen 'Norrsken' vid stenrelief på Medelhavsmuseet. Foto: Paul Henningsson, musedia

Reliefen i utställningen är en kopia av originalet som dateras till 800-talet före västerländsk tideräkning. Den har tidigare visats i original på Medelhavsmuseet, men finns i Nationalmuseums samlingar.

Installationen, som kallas “Norrsken” (2), demonstreras under visningskvällarna av museets pedagog. Vilket även ger de som testar installationen möjlighet att samtala kring reliefen eller kring andra föremål på museet.

“Med lång erfarenhet av kulturverksamhet och en bred kompetens inom humaniora hjälper vi företag att arbeta med kultur och inspirera unga att engagera sig för entreprenörskap inom kulturområdet. Vi vill vända upp och ner på traditionella föreställningar om kultur och lyfta fram kulturens betydelse för oss alla. Vi föreläser, sätter samman kurser, konsulterar och inspirerar.” (3)

Bakom projektet står Humanioraverket (4), en nystartad produktionsgrupp som vill förnya kulturförmedling och kulturupplevelser bland annat med hjälp av ny teknik. Utöver installationen hålls även ett antal event på museet arrangerade av gruppen. “Norrsken” har fått stöd från Kulturbryggan (5) samt DigitalInn (6) i Stockholm.

Skärmbild från iPad-appen för den virtuella färgsättningen av reliefen. Foto: Paul Henningsson, musedia

Projektion mot stenreliefen. Foto: Norrsken/Världskulturmuseerna: Medelhavet

iPad-enhet på stativ, installationen "Norrsken" på Medelhavsmuseet. Foto: Paul Henningsson, musedia

iPadstativets bakstycke. I övre vänstra hörnet syns del av installationens projektor. Foto: Paul Henningsson, musedia

“Norrsken” är en kreativ idé som förenar två saker: att kunna manipulera ett föremål med hjälp av IKT utan att vidröra eller riskera att förstöra föremålet
(eftersom reliefen är en avgjuten kopia finns kanske inte samma känslighet för ljus från projektor som om det hade gällt ett originalföremål).

Men också att ge besökare möjlighet att få en upplevelse av hur något kan ha sett ut, genom att prova själv – hur många funderar på att reliefen en gång i tiden har haft en färgsättning?

Det är också positivt att museet öppnar sig för friare produktionsgrupper och kanske inte inväntar större utställningssatsningar för att börja experimentera med IKT-inslag. Intressant också att Kulturbryggan ger stöd till denna typ av digitala projekt.

Jag funderar samtidigt lite på att museet har valt att ta betalt för att ge besökare tillgång till en pekskärmspresentation… Arrangemanget markandsförs med biljettpriset 80 kronor.
Pekskärmar med information, laborationer och multimedia kring föremål har ju förekommit tidigare i museisammanhang…även om detta råkar vara en tillämpning med senaste plattformen iPad.

De interaktiva visningarna är ett tillfälligt arrangemang. Blir installationen mer permanent hoppas jag på ett bättre stativ för iPad-enheten. Kanske också något att sitta på? Pekskärmen vickar lite när man målar runt på reliefmotivet..

Det hade också varit intressant att i applikationen se tidigare försök att återskapa reliefens färgsättning. Hur går denna process till? Och kanske även göra jämförelser med andra kulturers och perioders stenmotiv?

Norrsken
Medelhavsmuseet: Interaktiva visningar

Se även:
Thinking about museums #IPAD

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild Comments Off

Besökare i digitalt samspel med konstnärer

Skärmbild av  "The Exquisite Tree". © Google Data Arts, Tate Modern 2012

Säg “crowdsourcing” (1) och det första jag tänker på är nog webbplatser som WikiPedia (2) och Tripadvisor (3) med flera. Platser där många användare bidrar till att skapa ett innehållsrikt, men också engagerat webbinnehåll.

Hela utvecklingen med sociala medier baseras på denna utveckling, naturligtvis, med fokus på utbyte av tankar, erfarenheter och “tjôt”. Det samlade innehållet i sociala medier som lagras över tid, aggregeras, kommer sedan enligt vissa nätforskare att bli en form av digitalt “livsarkiv”, en “lifestream” som i framtiden kommer att kunna följas bakåt (4). En metafor som även Facebook (5) tycks ha inspirerats av, där användarinlägg numera sorteras efter en kronologisk tidslinje.

“Tidslinjer”, antalet kommentarer och antalet bloggartiklar är ett sätt som individuella användare numera blir synliga på webben.

Tanken bakom användargenererat innehåll över nätet kan även visualiseras på andra sätt:  konstmuseet Tate Modern (6) i London provar sedan i somras webben som ett kollaborativt verktyg för konst och design.

Installationen av "The Exquisite Tree" på plan 3 av tate Modern. Foto: Google Data Arts Team

Användare vid skärmpulpet, installationen "The Exquisite Tree". Foto: Leonora Oppenheim, Elio Studio  http://www.eliostudio.com/

Konst och design som socialt medium?
I samarbete med Google (7) öppnades i juli “This Exquisite Forest” (8) som består av ett antal animerade digitala verk skapade av inbjudna konstnärer. Både besökare på museet och besökare till projektets webbplats kan sedan laborera vidare på verken och bidra med egna animationer.

Vid installationen på museet kan besökarna rita med digitala ritpennor istället för med muspekare. Det går också att skapa egna ljudspår till animationerna. Konceptet är baserat på en “berättarträd”-metafor, med frön och träd och grenar som växer till en hel virtuell “skog”.

Användare behöver ha ett Google-konto för att kunna spara och publicera egna bidrag. Alla bidrag modereras, eller cureras, av de inbjudna konstnärerna. Applikationen är dessutom utvecklad i första hand för webbläsaren Chrome (9), även den utvecklad av Google.

Tekniken bakom applikationen är bland annat baserat på nya webbstandarden HTML 5 (10), vilket har flera avancerade möjligheter för att hantera t ex animation och ljud över webbsidor. Samt Google:s sk “moln”-teknik, dvs fleranvändarprogram som öppnas via webben och även sparar allt nytt innehåll på en webbserver, för att kunna användas oavsett var brukarna sitter.

Den nya webbstandarden HTML 5 har utvecklats just för att minska behovet av olika hjälpprogram i webbläsare, som t ex Adobe Flash. Den nya webbstandarden är också en anpassning mot att fler använder smarta telefoner och surfplattor för sina webb-aktiviteter.

Publikt gränssnitt som kräver lite extra
Interaktionsmässigt är “This Exquisite Forest” förstås en rätt styrd miljö, eftersom applikationen är given och användare förväntas använda de verktyg och det “berättarkoncept” som erbjuds.

Just därför är det bra att “uppgiften” är avgränsad. Man kan så att säga relatera sin egna bidrag till andras, på ett sätt som hade varit svårare vid helt lössläppt skapande (?) (!).

Animationsverktyget har en bra hjälpfunktion (på engelska). Fast gränssnittet är kanske lite för pilligt för en publik miljö, ståendes, och lättare att utforska och skapa med hemma….(alla pulpeter var förresten upptagna länge denna helg, då jag även passade på att kolla museets iPod-guide i Munch-utställningen).
Å andra sidan är programmet enklare att använda med ritplatta, vilket inte alla har hemma…Det är dessutom en fördel också att vara lite van vid digitala ritprogram. Programvaran kräver lite mer av användarna, både kreativt och motoriskt…interaktionen uppmuntrar dessutom “singelanvändare”, snarare än flera samtidigt, vilket också kan diskuteras i en redan social utställningssituation.

Analog förebild
Kollaborativt skapande kan förstås göras på olika sätt, inte minst analogt med papper och penna (vilket förresten var upphovsmakarnas inspiration till konceptet på Tate). Det finns också enklare exempel på kollaborativt skapande på nätet. T ex delning av fotografiska bilder eller sagor som författas via e-postbidrag från läsare och liknande.

Men det är spännande att se en interaktiv, visuellt sofistikerad och fungerande webb-hybrid-utställning med spetsteknik, i samarbete med ett museum…Skapad med morgondagens webbteknologi, redan idag…(fast jag har i skrivande stund ej testat om och hur applikationen fungerar i en Android-telefon..Du som läsare får gärna tipsa!).

“The Exquisite Forest”
Chrome Experiments: “This Exquisite Forest”
Tate Modern

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar07: Webb & sociala medier09: Alternativa gränssnitt Comments Off

Från interaktivitet till aktivism? Digital konst vid Art Center Nabi, Seoul

Art Center Nabi, Seoul. Café utanför konsthallen och mediateket, projektion av videokonstverk 'Study for The Avenue, Middelharnis' av Yong-ho Kim. Fotot: Paul Henningsson, musedia

Mot en stor projektionsduk visas ett videokonstverk med en stillbild av en klassisk, romantisk landskapsmålning.

En hand med ett förstoringsglas söker av målningens yta. I förstoringsglaset animeras sakta nya “lager” fram i målningens motiv..en motorväg med bilar utanför den lilla byn, rykande industriskorstenar bakom poppelallén, flygplan som landar…

Runtom sitter grupper av människor och pratar, arbetar vid datorskärmar, fikar eller sveper runt på mobiltelefon-skärmar. Ett hippt citycafé, som istället för musikvideor på TV-skärmar visar konstvideo. Hela rummet andas en tillbakalutad nyfikenhet.

I en av de högsta skyskraporna i sydkoreanska huvudstaden Seouls centrum ligger “Art Center Nabi” (1), en privat konsthall samt forsknings- och utvecklingscentrum för digital och interaktiv konst.
Här pågår sedan år 2000 en intensiv utställnings-, program-, experiment- och forskningsverksamhet kring möten mellan människa, konst, media och teknik.

Flyttbara mediainstallationer i anslutning till mediateket, Art Center Nabi. Besökare kan undersöka olika mediaverk genom trådlösa lurar och Bluetooth-aktiverade kontroller. Foto: Paul Henningsson, musedia

Digital dokumentation från Zentrum für Kunst und Medientechnologie, Tyskland. Några av de många äldre digitala verk som finns på CD, CD-rom och DVD i Nabi:s mediatek. Foto: Paul Henningsson, musedia

När MuseiTeknik besöker ACN tidigare under våren, har de precis invigt sitt nya mediatek, med café. Ett bibliotek och arkiv över samtida digital konst, vilket blir ytterligare en resurs för de konstnärer, programmerare, tekniker, forskare och studenter som på olika sätt forskar och samarbetar genom centret. ACN samverkar också med internationella institutioner och enskilda konstnärer, för gemensamma utställningar, konferenser eller enskilda konstprojekt.

Via en arkivassistent på mediateket blir er bloggred. introducerad för en av ACN:s projektledare, Soo-jung Lee, som berättar mer om centret:

- Art Center Nabi är ett privat konstmuseum, som stöds av koreanska företaget SK Groups. Annan finansiering hämtas genom beställningsverk, digitala installationer, för offentliga och privata byggnader, t ex hotell.

Målsättningen med vårt center är att “förmänskliga” IKT, att sträva efter att integrera IKT som en central del av mänsklig kultur och samtidigt skapa nya kreativa uttrycksformer med hjälp av tekniken….Att vara en oberoende “kritiker” av digital konst, att verka som en “kreativ aktör” för att vidga intresset för nya former av konstnärligt skapande och upplevelse, samt genom att skapa en “community” kring vad dessa idéer kan bestå i och vilka uttryck de kan få..


Interaktiv installation "Creating My Style", Hyojung Seo. Foto: Art Center Nabi@flickr.com

När centret startades var den koreanska scenen för interaktiv/reaktiv digital konst mycket begränsad. Vilket även var en anledning till att skapa ett nytt forum för digital konst. Och dessutom inspirerat av utvecklingen vid andra internationella centra som ZKM (2) och ArsElectronica (3) i Europa och NTTICC (4) i Japan med flera.

Flera av de etablerade sydkoreanska media/webb/installationskonstnärerna startade sin bana i projekt på “Art Center Nabi”, berättar Soo-jung. Idag undervisar många konstnärer på universitet inom områden som interaktionsdesign, ljud/musik samt interaktiv programmering. Ett sorts erkännande av centrets betydelse så här långt, menar Soo-jung.

Trots en ganska ung digital konstscen, jämfört med USA och Europa, var en av pionjärerna inom video/elektronisk/digital samtidskonst för övrigt den sydkoreanska konstnären Nam-jun Paik (5).

Sydkorea, tillsammans med Japan, har vid sidan av Sverige och Finland under många år dessutom räknats till de länder i världen med mest utbyggd IKT-infrastruktur och med högst andel användare av Internet och bredband bland befolkningen (6).
I Sydkorea har närmare 90% anslutning via fiberoptiskt bredband och nya trådlösa bredbandsnätverk är under utveckling. Inom SK Group (7) finns Koreas motsvarighet till Telia (8), SK Telecom (9).

IKT är en värld i snabb förändring och hur har detta påverkat området digital/interaktiv konst och kommunikation? Har Soo-jung Lee kunnat uppfatta någon utveckling eller t om förändringar inom området, under de drygt 10 år som ACN har varit verksamt?

- Vi har försökt introducera området här, att spegla trender inom området, vilket också har bidragit till att skapa en scen även här i Korea. Och centrets syfte, som vår VD och grundare formulerade i sin vision, utgår vi fortfarande ifrån. Att vara en plats där konstnärlig förmåga kombineras med teknikens möjligheter..ett utbyte mellan naturvetenskap, teknologi, kultur och konst.
Samtidigt, ser vi till konstnärernas arbete, så har deras intresse mer förskjutits från “interaktiv teknik” till “interaktivitetens betydelse”…vad betyder interaktivitet?

Del av interaktiva installationen "Arrays_C", bildprojektion där innehållet påverkades av användare som interagerade med installationens app för Android-telefoner. Foto: Nabi Art Center

Användare med mobil-app för installationen "Arrays_C". Foto: Nabi Art Center

Soo-jung menar att hon ofta upplever delvis negativa uppfattningar om digital/interaktiv konst. Uppfattningar som: ‘Det är svårt att se vad som är originellt. Alla digitala konstverk liknar varandra’ eller ‘Det är bara intressant första gången, när man tittar en andra gång är det tråkigt’. Eller åsikten: ‘Jag vill uppleva/känna något mer än att bara trycka och klicka’.

-Både konstnärer och publiken har tröttnat på simpel interaktivitet genom kroppsrörelser i t ex installationer. Istället vill konstnärerna mer utforska och fördjupa interaktionen och kommunikationen mellan konstverk och betraktare..vilket har varit centralt i alla tider, genom konstens historia…Jag tror det är upp till konstnärerna själva att hitta och omdefiniera olika betydelser och värderingar av dessa begrepp, precis som konstnärer alltid har gjort..

Soo-jung berättar att hon är involverad i många projekt fn och årets program är, liksom tidigare år, imponerande aktivt. I höst arrangeras t ex en “telematisk performance” mellan Sydkorea och Australien. Innan dess invigs en utställning och konferens på tema “Social change and current digital Technology” som ska behandla den sk kreativa industrisektorn.

Dessutom hålls kurser och öppna workshops för allmänheten, även riktade till familjer, t ex “Sound King” kring ljud och ljudkonst, ledda av konstnärerna Byung-jun Kwon (10) och Han-kil Ryu (11).

"Alt_Sound". Experimentell ljud/musik/performance på Nabi Center. foto: Art Center Nabi

Rumsinstallation på Nabi Center: "Cube_Middle" av Kim Young-jai. Foto: Nabi Art Center

Skärminstallation vid kontorsskrapans hissar, Art Center Nabi. Foto: Paul Henningsson, musedia

Själva Nabi-centret är inte väldigt stort, till ytan. Flera arrangemang utnyttjar också kontorsskrapans stora foajé, eller utsidan, för installationsexperiment eller performance-verk som ofta växlar varje månad. Ibland samlas större grupper utanför entrén för att ta del av presentationer eller olika multimediakonstverk.

På väg upp i hissen undrade jag hur ACN upplevs som inslag i finansskrapan (som rymmer finansiären SK Groups investeringsbolag)?

Det är annorlunda men också lite surrealistiskt att se kostymmänniskor och kantin-personal framför videoverken vid hissarna. De digitala installationerna i entréhallarna, som kallas “Media Facade”, är inte ‘dekorativa’, jämfört med mer traditionella konstnärliga utsmyckningar. Många installationer kräver lite mer än en snabb flukt. Hur berikar centret miljön för alla som arbetar i eller har kontorsärenden till komplexet?

Flera konstnärer tar aktiv ställning i samtidsfrågor, som ett storföretag som SK Group kanske varken kan eller vill associera sig med. Yngre sydkoreanska konstnärer har börjat utnyttja sociala medier för att sprida sina budskap, t ex podcasting, som är populärt här.

I konst- och museivärlden i Sverige har sociala medier fått en tonvikt mot marknadsföring och information. Också Nabi finns representerat i en mängd sociala kanaler, även koreanska motsvarigheter. Kommer sociala medier utvecklas till en miljö också för samtida digitala konstnärer?

- Jag vet inte, det är mycket svårt att säga…helt klart är sociala medier väldigt hett i den koreanska konstvärlden just nu…vad som håller på att växa fram är en ny form av social aktivsm inom konsten. Konst, arkitekturprojektet “Listen to the City” utnyttjar t ex Facebook och Twitter för att kommunicera gruppens aktiviteter, som görs i motstånd mot regeringens stora flodprojekt “Four rivers”. Tai-youn Kim är en ung konstnär/programmerare och han utvecklade en app-installation mot projektet förra året..många mediakonstnärer sprider appar och podcasts via iTunes. Sedan finns det andra mer konstnärliga tillämpningar av nya medier, t ex en utmärkelse för bästa konstnärliga appen..
Fast, tyvärr tror jag inte riktigt på “arts for art’s sake”, med tanke på det nuvarande sociala och samhälleliga läget i Korea..

Tack till Nabi och Soo-jung Lee för intervjun!
(Intervjun översatt från engelska.)

Art Center Nabi

Art Center Nabi@Vimeo
Art Center Nabi@Flickr.com

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar09: Alternativa gränssnitt10: Research16: Interaktionsdesign Comments Off

“Screenmedia Expo 2012″ – digital skärm- och skyltningskonferens

16-17 maj pågår “Screenmedia Expo 2012″ (1) i London, det årliga branschmötet för den Europeiska bildskärms- och digitala skyltningsbranschen.

Årets tema är interaktion med publik, kunder och gäster, samt nya lösningar för interaktion mellan digitala skyltsystem och mobilplattformar:

“..exploring how Digital Place-Based Media influence audiences who are actively looking to engage in order to research, transact and play” (2)

Betoningen är digitala kommunikationslösningar inom försäljning,
handel och marknadsföring. Men berör även informationsdisplayer och visualisering inom t ex turism, bibliotek, museer, event och liknande publika sammanhang.

Mässprogrammet är indelat i fyra underområden: “Connected Screenmedia”, “Connected Content”, “Interactive Connection” och “Smart Connections”.

Just “Interactive Connection” har ett par intressanta programpunkter, bland annat “Natural User Interface (NUI): The Future of Interactive Digital Screens” och “Interactivisation of daily objects” (3). Utöver mässprogrammet finns även en internationell produktutställning på plats.

“Screenmedia Expo” arrangeras av expoföretaget Screen Events Ltd (4), som också arrangerar konferensen “Social Media Influence” (5).
Läs mer på expodagarnas webbplats (6).

Även webbtidskriften “Digitalsignage.com” (7) har en artikel om London-mässan (8). För den som är intresserad av att följa utvecklingen inom planering, design, användarorientering, samt teknik- och ekonomifrågor i den digitala skyltnings- och visualiseringsbranschen, rekommenderas prenumeration på tidningens nyhetsbrev.

Den som registerar sitt gratiskonto får även tillgång till andra artiklar och forskningsrapporter inom området. I vår har
t ex rubrikerna varit “Digital Signage, Mobile and Self-Service”, “HD Signage Using Low Power & Fanless Solutions”, “Five Ways to Make Social Media Work for Digital Signage” och “3 keys to a successful digital signage and kiosk rollout”..
Det kommer minst två utskick i veckan, så nyhetsbreven är för riktigt intresserade läsare..

Screenmedia Expo 2012

Digitalsignage.com

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild08: VR & Augmented Reality11: Konferenser Comments Off

Kiosk-appar för surfplattor

Kioskinstallation med iPad, i utställningen "Elements & origins", New Mexico Museum of Natural History & Science. Foto: nClosures

Även om inte bärbara datorer med stor pekskärm och Internet-anslutning är någon ny uppfinning (1), så är det först nu som surfplattor har blivit dynamiska multiverktyg för mobil användning.

Fast trots det huvudsakligen bärbara användningsområdet, har surfplattor även fått en speciell tillämpning inom utställningsvärlden – som hårdvaruplattform för interaktiva pekskärmskiosker.

Tack vare surfplattornas konstruktion, finns nu dator och pekskärm samt ett anpassat, driftsäkert operativsystem samlat i en kompakt enhet. Vilket förenklar och dessutom sparar plats vid kioskinstallationer.

Visserligen är surfplattors skärmar mindre än standardskärmar, vilket påverkar hur presentationers gränssnitt behöver utformas, för tillgänglighet och användarvänlighet. Men det öppnar också för kreativa placeringar i t ex montrar. Eller i delar där större skärmar skulle dominera eller kanske inte ens få plats.

Vad behövs för kioskinstallationen?
Vad som behövs i övrigt för surfplattor i publika kioskinstallationer är:

1. kontinuerlig nätdrift (generellt via nätladdningen i USB-porten)
2. ett hölje som täcker över fysiska knappkontroller och hindrar oönskad manipulation av surfplattan
3. spärrning av skärminnehåll så att tillämpningen/presentationen på skärmen förblir aktiv och att oönskad manipulation av plattans programvara förhindras
4. vid behov, tillgång till trådlöst Internet, om skärminnehållet hämtas från en webbplats eller behöver kontakt med webben (se vidare om innehåll nedan)

Höljen för kioskinstallationer av surfplattor har börjat dyka upp på marknaden, särskilt för iPad-plattor. Både vägg-/panelfästen finns liksom golvstativ där nätkabeln dessutom kan döljas. Några exempel är t ex Lilitab (2),  nClosures (3) eller Arktis-stativ (4) som i Sverige säljs via Conrad (5).

Ett alternativ till dessa produkt-tillbehör kan vara att skräddarsy egna höljen eller kabinett. Viktigt att tänka på i detta fall är att ha luftspringor för att hindra överhettning av plattor som kapslas in. Använd även material som inte lätt absorberar värme. Höljets material får heller inte störa den trådlösa kommunikationen, om Wi-fi eller Bluetooth ska användas.  Sedan behöver driftspersoner enkelt kunna öppna höljet för att komma åt kontroll- och programknappar vid service etc.

Men viktigast av allt är att stöldsäkra enheten eftersom surfplattor är attraktiva prylar…i detta fall är fabrikstillverkade höljen bättre, eftersom låsanordningar finns som tillbehör.

Hur visas själva innehållet i pekskärmen?
När det gäller själva innehållet beror detta på vilka kompetenser och resurser som ett utställningsprojekt har tillgång till. Här finns också olika möjliga alternativ.

En möjlighet är förstås att producera presentationen som en app som laddas in på surfplattan och som kan köras fristående, t om utan behov av tillgång till trådlöst nätverk för innehållsvisningen.

Eller så produceras innehållet som en webb-app, dvs en webbsida där innehåll och mediaformat anpassas för surfplatta och hämtas via Internet. Detta kräver även stabilt trådlöst nätverk för kontinuerlig visning.

Ytterligare ett alternativ kan vara att använda en app från tredje part, t ex en bildspelsapplikation eller liknande (förutsatt att rättigheten finns att använda den publikt), t ex “Presenter Player” (6).

Ännu en variant är att använda tredjepartsprogram för att modifiera en skärmplatta att visa webbsidor som lagrats lokalt i plattan, dvs ej hämtas via Internet-anslutning (modifiering kan dock påverka garantin och bryta mot plattillverkarens upphovsskydd).

Spärra skärmen till “kioskvisningsläge”
Det sista tipset är själva visningsläget i utställningen. Hur låsa skärmplattan så att bara det avsedda innehållet visas?

Spärr- eller låsprogram för kioskvisning har varit vanligt i publika Internetterminaler, med program som t ex Bulletproof (7) m fl.

Låsprogram för surfplattor, laddas ner i form av appar, via Apples App Store (8) eller “Google Play” (fd “Android Market”) (9).

Det finns i dagsläget flest kiosk-appar för iOS dvs iPad.  Annars påminner de flesta kiosk-apparnas funktionalitet om varandra. De ger t ex möjlighet att inaktivera olika menyer i surfplattorna, eller att begränsa vilka webbplatser och multimediafiler som användaren får använda osv.

De kostnadsfria varianterna innehåller grundläggande låsningsfunktioner. Fullständiga versioner ger mer anpassningsmöjligheter.

"LocPad", kiosk-appens logotypeLocPad
En av de dyrare kioskapparna för iPad, “LocPad” (10), kostar 75 kr och ger möjlighet att visa innehåll i fullskärmsläge samt skapa listor över vilka webbsidor som användaren får besöka. Programmet kan även användas i ett annat sammanhang, t ex av föräldrar som vill undvika att deras barn surfar fritt på nätet. Den kan även inaktivera iPad-webbläsaren Safari (11) helt och hållet.

"eCrisper", kiosk-appens logotypeCrisper
Appen “eCrisper” (12) kostar också 75 kr och ger utöver låsfunktioner även möjlighet att lägga till egen meny med egen logotype på skärmfönstret samt att låta användare välja språk i kiosk-appen, vilket kan vara en fördel vid besöksmål med många internationella besökare.

"Mediakiosk", appens logotypMediakiosk
Medan de flesta appar fokuserar på webbinnehåll och webbvisning har Mediakiosk (13) funktioner för att presentera podcast-innehåll eller video för kioskvisningar. Appen kostar 15 kr och är utvecklad av FoU-gruppen “Interactive Spaces” (14) vid Århus universitet (15).

Användare vid pekskärmskiosk med surfplatta. Foto: Interactive Spaces

"Kioskbrowser HC", kiosk-appens logotypKiosk Browser HC
Surfplatteinnehavare med Android-plattformen kan ladda hem appen “Kiosk Browser HC” (16), som utöver de vanliga låsningsfunktionerna även tillåter visning av skärminnehåll/program i Flash-format, vilket ju har varit standard en längre tid för interaktiva pekskärmsproduktioner.

"Kiosk Pro", kiosk-appens logotypKiosk Pro
En av de mest populära kioskapparna för iPad heter “Kiosk Pro” (17). Appen finns som gratisversion, en standardversion samt en avancerad version, “Kiosk Pro Plus”.

Gratisversionen “Kiosk Pro Lite” (18) kan vara en början för den som vill prova ett kiosk-program för iPad, med föera trevliga funktioner. Den kan förresten även installeras på iPod- eller iPhone-enheter, för mycket små pekskärmskiosker..!

“Kiosk Pro Lite” är främst tänkt för att visa webbplatser. Men den har även stöd för att visa Word- (.docx), PowerPoint- (.pptx) samt PDF-dokument. Dessutom finns funktionen “Digital Sign Mode”, som kan användas för att skapa icke-interaktiva digitala skyltar eller självgående bildspel. Gratisversionen har däremot inte stöd för att visa lokala filer som finns lagrade i surfplattan. Allt innehåll måste alltså hämtas via Internet och kräver då tillgång till trådlöst nätverk i lokalen där kiosken ska användas.

Komma igång med Kiosk Pro
Efter hämtning och installation från iTunes App Store, startar applikationen på en demo-sida, som ger allmän översikt om appens funktioner. Om iPad-plattan saknar Internetanslutning, visar appen en bild att webbanslutning saknas.

Den förinställda startsidan som visas i "Kiosk Pro Lite".

Meddelanderutan "Internetanslutning saknas" i appen "Kiosk Pro Lite"
Konfigurationerna av appen ligger under iPad-plattans inställningsmeny, under rubriken “Program” (“Apps” om engelska är förvalt språk), som visar enhetens installerade appar.

Vi tänker oss att pekskärmskiosken har en startsida där användaren kan välja mellan tre olika innehållsknappar. Denna startsida anges då som “Home Page”, t ex “http://www.museet.se/utstallningsappar/01.html”. (“Kiosk Pro Lite” är förinställd till sidan “http://www.kioskproapp.com/demos.html”, vilket alltså ersätts med en egen startsida).
Appen kan då ställas in att automatiskt återställas till startsidan, efter en viss tids inaktivitet från besökare, vilket ställs in med sekunder under “Idle Time Limit”.

Allmänt sett är det bra att vara lite generös med återställningstid, dvs inte ha för bråttom att växla åter till startsidan. Dels eftersom vi inte kan förutse hur länge en person vill läsa en text eller titta på en bild, dels eftersom beteenden vid museimontrar ofta innebär växlingar mellan skärmläsning, monter/miljö och sedan åter till skärm. Då är det bra att kunna se sidan som användaren just har valt.

Appen ger också möjlighet att begränsa surfning till ett antal givna domäner, vilket är bra om en sida t ex länkar till annan webbplats inom organisationen eller till en samarbetspartners webbplats. Det går också att tidsbegränsa själva användningstiden av kiosken, “Browse Limit”, med möjlighet att visa ett “Tack & välkommen åter”-meddelande innan appen återgår till startsidan. Denna funktion kan användas i miljöer med stort besökartryck, eller om man t ex har ett spelinslag som del av kioskpresentationen.

Inställningsmeny för "Kiosk Pro Lite"

En kom-igång-sida finns på Kiosk Pro:s webbplats (19). Fullständig manual kan laddas ner som PDF (20) eller DOCX-format (21)

Ytterligare gratis-appar, med enklare funktioner är t ex AVD Browser Free (22), som dock finansieras med reklamannonser i sidfoten.

Vilka är dina erfarenheter av kiosk-appar..? Vilket är din favorit-applikation..?


Kiosk Pro Lite

LocPad
eCrisper
Mediakiosk
AVD Browser Free
Kiosk Browser HC

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild Comments Off