Hörsnäckan

Ibland är mina uppdrag (1) lite extra roliga. Har nyligen arbetat fram en prototyp för en hörlur för en utställning, som kanske ska kallas en “hörsnäcka”, bokstavligt talat..

Önskemålet från utställningsmakaren var att spela upp arkivljud och nyare inspelningar i en lyssningsstation, vid en sittgrupp.

Arbete med prototyp för hörlur monterad i havssnäcka. Foto: Paul Henningsson, musedia

Det enklaste hade förstås varit att använda en ordinarie bygellur, även kallad sluten hörlur (2). Till och med en singellur med hörselkåpa (3), som jag tycker är både lite fräck och även ergonomisk/användarvänlig för strölyssning i en utställning. Men här var syftet att bygga på en mer organisk och taktil känsla, som dessutom relaterar till själva utställningsämnet.

Som en första demonstrationsmodell för utställningsgruppen, använde jag två dekorationssnäckor från en nautisk presentaffär..med vanliga “in-ear”-lurar som kopplades till en enkel MP3-spelare, med ljudet på loop. (Den äldre modell av Philips MP3-spelare “Raga” (4), som tyvärr inte längre säljs, hade väldigt lång batteritid, över 12 timmar. Vilket kan jämföras med hur ofta jag måste ladda mobilen…)

Enkel demo av koncept för snäckmonterad hörlur, med ljudspelare. Foto: Paul Henningsson, musedia

Eftersom det är frågan om mono-lyssning, alltså uppspelning i endast ett hörlurselement, så separerade jag ljudspåret i vänster respektive höger kanal. På det viset får man två ljud med bara ett spår… I den slutliga installationen kommer ljud att spelas från mediespelare, och möjligen även aktiveras genom knappval. Dessutom kan en av snäckorna fungera som den är, för att lyssna till havets sus..

Snäckan som kommer att användas i installationen är av typen turbinsnäcka, i familjen Turbinidae (5), som är vanlig i vattnen utanför Sydkorea, Japan, Filippinerna och Taiwan. En populär östasiatisk seafood-rätt och delikatess, i gryta eller på grillen..

Sazae on Grill

Turbinsnäckan är nästan som gjord för en hörselkåpa – skalet är mycket hårt och piggarna förstärker det klart tuffa utseendet hos denna snäcka (och gör den dessutom spännande att hålla i).

Det finns förstås en risk att ett organiskt material kan gå sönder i en utställningsmiljö.
Först diskuterade vi om det skulle vara bättre att göra en kopia i form av en avgjutning, vilket inte hade varit omöjligt.
En 3D-utskrift hade också kunnat göras, vilket även öppnar för möjlighet att modifiera ytan och färgsättningen, kanske montera in små LED-lampor etc. Men denna snäcka är såpass grov och stationens sittmiljö kommer att ha mjuka kuddar / mjukt golv, liksom begränsade ljudkabellängder, vilket minskar risken för kross om någon råkar tappa den. Dessutom var priset för snäckorna långt under kostnaden för material och avgjutning till en kopia…

En annan hållbarhetsfråga gäller just själva ljudkabeln. Många gånger hängs bygelhörlurar upp som de är i utställningar, med ordinarie ljudkabel exponerad. Det kan fungera OK och eventuella trasiga kan ersättas av nya lurar.

Det är dock bättre att hitta en mer robust lösning, av typen som finns i traditionella telefonkiosker (och även utställningar). Ett skyddande slanghölje av metall skyddar mot kabelbrott och avlastar även själva ljudkabeln, om någon drar i själva luren/snäckan. I prototypen användes en flexibel vävd metallslang för att leda in ljudkabeln till hörlurselementet i snäckan, en typ av slangskydd för våtrum som säljs av VVS-/byggbutiker, som t ex Ahlsell (6) eller Bauhaus (7). Hörlurselementet monterade jag loss från ett kasserat par bygelhörlurar och skruvade fast i snäckskalsöppningens bas.

Prototyp av mono-hörlur i turbinsnäcka. Foto & utformning: Paul Henningsson, musedia

Jag gillar den här kombinationen av ljudelektronik och naturmaterial, det blir lite associationer till Kapten Nemo (8), en lågmäld variant av “steampunk”-stilen.. Prototypen kommer nu att konstrueras i sin slutliga form, av utställningens tekniker.

Det har även varit roligt att bidra med andra koncept, bl a en kikvägg med äldre cykloper, som visar olika “trailers”, filmklipp i utställningens entré.

Utställningen som heter “Haenyeo – Havets kvinnor” (9) handlar om fridykande fiskarkvinnor på ön Jeju i Sydkorea och visas på Sjöfartsmuseet Akvariet (10) i Göteborg, mellan den 3:e mars-16 september 2018.

“Havets kvinnor”

Se även:
Conch Shell Headphones

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar05: Ljud- & audioguider Kommentera artikeln!

Utställningar för alla

Detaljbild: fingrar som känner på förhöjd reliefbild i en utställning. Foto: Tactile Studio

Hur känns föremålet? Hur lät det när det användes en gång i tiden? Hur doftade kryddorna i urnorna?

Fransk-tyska museiformgivningsbyrån “Tactile Studio” (1) förenar multisensorisk interaktion för utställningar, via taktila föremål, skulpturer som kan vidröras och grafisk tredimensionell grafik. Målet är att öka miljöernas tillgänglighet för alla, enligt principen om universell design (2).

“A manifestation of a more accessible Louvre is the new museum interpretation center located in the Pavillon de l’Horloge (the Clock Pavilion). Opened in July 2016, it gives visitors keys for understanding the Louvre, which was once a royal palace before becoming a universal museum. 13 touch stations, developed by Tactile Studio, offer detailed explanations to the various building stages and modifications of the Louvre over time” (3)

Person som använder interaktiv arkitekturmodell i utställning, Champs sur Marine. Foto: Tactile Studio

Tillverkning av taktil skulptur. Foto: Tactile Studio

Företaget förenar på ett kreativt sätt traditionellt fysiskt hantverk med digitala verktyg, enligt en egen arbetsmetod.

För förhöjda bilder och punktskrift på grafiska skyltar har Tactile Studio utvecklat en variant av relieftryck, som även medger hög återginvning av struktur och mönster i naturmaterial. Dessutom tillverkas tredimensionella orienteringsskyltar och kartbilder.

För taktila modeller och skulpturinstallationer används optisk 3D-scanning.

Med bland annat laser kan tredimensionella museiföremål läsas av, utan att dess ytor behöver vidröras. Samtidigt som en kopia skapas, som är mycket nära originalets form. Den virtuella modellen skrivs sedan ut med 3D-skrivare.

I produktionen av skyltar och modeller utnyttjas materialet Corian ® (4), ett inregistrerat produktmärke samt ett gjutbart kompositmaterial som främst används för tillverkning av inredningsprodukter. T ex bordsskivor, bänkar och detaljer, inom bland annat storkök, sjukhus och offentliga miljöer.

Corian ® är en förening av akrylplast och mineraler. Det är mycket formbart och kan färgsättas genom tillsättning av pigment, och fräsas och profileras vid behov.

I härdat skick är materialet mycket hårt och sprick-tåligt och dessutom fukt- smuts- och bakterieavvisande, vilket inte minst är en stor fördel som material för taktila föremål i publika utställningar, liksom i utomhusmiljöer.

Förhöjd taktil skylt med doftstation, Musée International de la Parfumerie. Foto: Tactile Studio

Del av utställning med taktil modell och grafisk skylt, Louvre Abu Dhabi. Foto: Tactile Studio

Möjligheten att integrera touchsensorer för ljuduppspelning i grafiska skyltar, gör det möjligt att berätta för personer som inte har punktskriftsförståelse. Taktila modeller kan också med fördel kombineras med audioguider, t ex med syntolkat innehåll eller som en förhöjd upplevelse för fler sinnen, för alla.

Tactile Studio har bidragit med taktila utställningsmodeller för det prestigefyllda, nyöppnade Louvre-muséet i Abu Dhabi (5). Företaget presenterade även nyligen sina produkter och tjänster på musieteknikmässan Exponatec (6) i Köln, Tyskland.

Tactile Studio

Tactile Studio – Portfolio (PDF)

“Kultur mit allen Sinnen”

DuPont Corian ®

“Corian och miljön” (PDF)

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar12: Interpretation14: Museipedagogik Comments Off

Workshop om VR-tillämpningar

Skiss av projektionscylinder för Museernas vårmöte 2017. Illustration: Riksutställningar/Riksantikvarieämbetet

Har du lite erfarenhet av digital visualisering och är intresserad av VR-teknik? Har du funderat på VR-inslag i ett kommande utställningsprojekt? Vill du prova praktiskt att producera och programmera innehåll för VR-tillämpningar?

Mellan 14-16 mars arrangerar Riksutställningar (1) och Riksantikvarieämbetet (2) en workshop i Visby, för att utforska olika tillämpningar av 360° film och VR, Virtual Reality (3). Syftet är att konstruera en demonstrationsmonter för VR-teknik, som kommer att presenteras vid Museernas vårmöte (4) i april, som i sin tur i år har tema “Digitala möjligheter”.

Workshop-arbetet är indelat i fyra grupper: film/foto, programmering/VR, teknik/projektion samt konstruktion av en cylinderinstallation för filmprojektion.

Den praktiska kursen vänder sig till formgivare, utställningsproducenter, utställningstekniker, pedagoger mm. Kostnaden är 500 kronor och anmälan görs senast 14 februari, via Riksutställningars webbplats (5). Antalet deltagare är begränsat till 20 personer, som bestäms genom ett urval bland alla inkomna anmälningar.

Workshop om tillämpningar för Virtual Reality och 360-film 

“Museet utan gränser – digitala möjligheter” – Museernas vårmöte 2017

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild08: VR & Augmented Reality Comments Off

Lite lurigt

Utställingsrum med väggmonterade iPad-stationer. Foto: Paul Henningsson, musedia

iPadfäste med ansluten bygelhörlur och laddningskabel. Foto: Paul Henningsson, musedia

Del av iPad-fäste med hörlurskontakt. Foto: Paul Henningsson, musedia

En bild från en av sommarens roliga konstutställningar..

Mycket folk och bra enkel lösning i utställningsrummen med iPad-stationer.

Ingen text, endast bild- och animationsinnehåll, vilket var väldigt effektivt ihop med tavlorna.

Men, iPad-stationernas hörlurskontakter var inte inkapslade i väggfästets hölje.

De fina AKG-lurarna (1) kunde enkelt dras ur och plockas med…(även laddningskabeln kunde dras ut och fiddlas med, för den som önskade). Inte ens något buntband runt hörlurskabeln och fästet, vilket kunde varit en enkel stöldskyddande variant…

Ett par hundra kronor för ett hörlurspar är ingen enorm kostnad, men ändå.. Kanske mindre åverkan på övrig utrustning, genom offringsbara hörlurar? Fast, är inte säker på om detta var den bästa lösningen, trots allt..

 

 

 

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild Comments Off

Caravaggio – immersiv, sensorisk konstutställning

På konst- och kulturcentret Palazzo delle Esposizioni (1) i centrala Rom, visas för närvarande en utställning av 1500-talskonstnären Caravaggios bildvärld, “Caravaggio Experience” (2).

Utställningen är en videoinstallation med storskaliga projiceringar av motiv och detaljer på rummets väggar, tillsammans med specialkomponerad musik samt doftinstallationer.

Målet är att skapa en mer omslutande, immersiv upplevelse för besökarna, jämfört med att visa originalmålningar, vilket ska skapa en närmare kontakt med bildverken:

“Usually, when you visit an exhibition, you see the paintings or the sculptures together with the information provided by the gallery, and that’s it. Instead, here, the aim is to stimulate visitors, the images are like apparitions, they’re like characters entering our space from a far away world.” (3)

“Caravaggio Experience” visas till och med söndagen den 3 juli.

Källa: Euronews (4)

“Caravaggio Experience

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild Comments Off

Interaktiva fysiska föremål med ny sensorteknik

Hand som vidrör taktil sälmodell. Stillbild ur videoklipp © CAT Media

På danska vetenskapscentret Fjord og Bælt (1), nära Odense, kan besökare ta reda på mer om sälar genom vidröra en taktil modell av en säl i utställningen. Beroende på var de vidrör sälmodellen, hörs ljud samt visas text och bild på en skärm bakom modellen.

Tekniken är utvecklad av förmedlingsföretaget CAT Media (2) och består av en kontaktsensor som modifierats med hjälp av kabelslingor och foliefilm. Mario Brauer, animationsdesigner vid CAT Media förklarar lite närmare:

- Sensorn är mycket känslig för beröring. Den reagerar på våra kroppars statiska elektricitet men har i sig en väldigt lite kontaktyta. Vad vi har gjort, för att utveckla tekniken, är att kombinera den med wire samt foliefilm. Detta gör att man kan justera storleken på punkten eller ytan som handen ska vidröra. Sensorn kan t ex känna av antingen direkt beröring med ett finger eller när en hand befinner sig inom en radie om 10 cm, berättar Mario för MuseiTeknik.

Tekniken kombineras sedan med mediaspelare och liknande, för att på digital väg förhöja den fysiska beröringen genom att t ex kunna påverka ljus, ljud eller att starta visualiseringar på skärm eller via projektor.

Hur skiljer sig tekniken från geststyrning med hjälp av t ex Microsoft Kinect (3) eller transparent touch-film (4) som kan fästas t ex på butiksfönster, framför digitala skyltar?

- Den största skillnaden jämfört med geststyrning är att den interaktiva ytan kan byggas in direkt i ett föremål, fortsätter Mario. Tekniken skapar ett litet elektrostatiskt fält runt föremålet och känner av när fältet bryts av en mänsklig hand. Vi kan som sagt anpassa “hotspot”-fältens storlek och form, med hjälp av wire-slingor och foliefilm. Och tekniken fungerar genom olika ytskiktsmaterial, som t ex glas eller trä.

Hand som vidrör föremål med högkänslig sensor. Stillbild ur videoklipp © CAT Media

CAT Media är ensamma om denna applikation och tror mycket på möjligheterna att på detta sätt kombinera fysisk och digitala interaktion. Inte minst inom förmedlingssammanhang, eftersom interaktiva inslag kan placeras i befintliga utställningsmiljöer, utan att bli ett störande synligt inslag. Sälmodellen vid Fjord og Bælt-centret är den första skarpa tillämpningen och fler står nu på tur. Företaget har även producerat ett interaktivt produktbord för Arla (5).

Vilken teknik används i installationen och hur programmeras interaktiviteten?

- Ja, det kanske är enklast att beskriva sälinstallationen, för att förklara möjligheterna med tekniken, säger Mario.
- Fjord og Bælt bad oss skapa en sälmodell med inbyggd interaktivitet. Inuti modellen placerade vi åtta olika sensorpunkter. Vid sälens öga sitter t ex en sensor med en liten wire-slinga. Under sälens rygg finns en metallfolie, som är en större beröringsyta. Sensorerna är i sin tur kopplade via GPIO-kontakt till Brightsign-mediaspelare (6) samt en HD-bildskärm. Händelserna vid de olika sensorpunkterna programmeras via Brightsigns styrprogram (7), för Windows PC. På skärmen visas sedan en välkomnande slinga som bjuder besökare att vidröra och undersöka modellen.

CAT Media: Seal with built in Touch Technology

Kombinationen av fysisk hands-on med digitala “händelseskikt” rymmer många spännande möjligheter…Med en så här robust lösning finns en färdig produkt för att integrera digital teknik i både föremål och vardagsmiljöer, som t ex i möbler, rekvisitaföremål och liknande, vilket kan skapa nya typer av fysisk interaktion.
Som både känns naturligt, att hålla och känna med handen, men som också kan ge förhöjd feedback med föremålet.

Det är förstås bra om det finns möjlighet att ge ljudfeedback vid beröring av föremål etc, för användare som inte läser eller har synvariation. Tekniken kan också fungera för taktila kopior av skulpturer och andra konstverk, att t ex utforska en form samtidigt som olika ljud hörs, eller skiftar färgen på belysning osv, en form av “dramatiserad hands-on”…

“Touch the seal”

CAT Media 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar09: Alternativa gränssnitt12: Interpretation14: Museipedagogik Comments Off

Hur använder museibesökare digitala utställningsinslag?

Besökare vid föremålsmonter med integrerad pekskärmsstation. Foto: Paul Henningsson, musedia

Kommunikation och interaktion mellan individer i grupp, rumslig utformning och miljö, attityder, förväntingar och färdigheter…

Hur besökare använder digitala inslag i utställningssammanhang påverkas av sociala och rumsliga faktorer.

Och hur saker fungerar tekniskt och vad vi därför antar att även besökare ska uppfatta, hantera eller lockas av, stämmer inte alltid överens….detta menar en grupp forskare vid University College London (1) och Institute of Education (2) i London, som under ett drygt år observerat och videodokumenterat grupper av besökare vid Natural History Museum (3) samt Victoria & Albert Museum (4).

Det officiella namnet på projektet är “Cross-disciplinary frameworks for studying visitor experiences with digitally mediated museum exhibits” (5).

Förhandsresultatet av undersökningen presenteras nu på V&A:s blogg om digital förmedling (6).

I ett mail om bloggnyheten skickat till e-postlistan MCN-L (7), sammanfattar bloggredaktören Andrew Lewis några lärdomar av studien:

“It has interesting take-aways for people working in museum digital media, interactive and learning roles about

* how group dynamics between group members of families and between strangers affect usage
* how physical interactions play an important role (e.g. through non-verbal communication affect, the urge to touch and interact physically with people and objects, etc
* how visitors’ extensive experience of their everyday digital devices influences their ability to use things we provide
* How space, atmosphere and mood affect expectations
* ergonomics and how physical comfort and natural expectations affect the design of interactives at a human scale (e.g. positioning of screens)
* factors associated with motivations and flow”

Familjebesökare undersöker AR-bokinstallation, Museet för Søfart. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utan att ha tagit del av hela undersökningen, som kommer att presenteras senare i år, upplever jag ändå att forskningsgruppens slutsatser stämmer överens med klassiska lärdomar från besökarstudier. Liksom vad tidigare interaktionsforskningsgrupper har utforskat om hur besökare upplever och brukar digitala inslag, samt faktorer som påverkar interaktioner med både innehåll och teknik.

Det vill säga, att bilden av hur besökare brukar olika mediatekniker och artefakter är en komplex helhet. Där vi ofta väljer att fokusera på upplevelser av tekniska detaljer som t ex en föremålstext, en interaktiv skärmpresentation eller mobilguide osv.

Besökares beteenden är ett fascinerande område. I detta fall hade personer som deltog i undersökningen dessutom bärbara smarta videokameror på sig, av typen “Autographer” (8), vilket ger en extra nivå på dokumentationen (“trackingen”) av deras besök.

Autographer - The World's First Wearable Camera

Intressant nog kan projektet delvis ses som en fortsättning av ett tidigare genomfört projekt vid Umeås samt Stockholms universitet (9) (10). Professor Carey Jewitt i ovanstående studie, medverkade även med inriktningen besökare och digitalt lärande (11) i forskningsarbetet “Museet, utställningen besökaren. Meningsskapande på en ny arena för lärande och kommunikation” (12).

What can we learn from watching groups of visitors using digital museum exhibits?

DigitalMuseums · Exploring visitor experiences with digitally mediated museum exhibits

Se även:
Configuring reception : (Dis-)Regarding the ‘spectator’ in museums and galleries

Visitor experiences in museums, galleries, libraries, zoos and botanic gardens.

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar10: Research15: Besökarstudier & publikutveckling Comments Off

Bokrecension: “Guidebok för utställningsteknik”

“Utställningsteknik utsätts ofta för stort slitage. Använd vandalsäkra tryckknappar och tangentbord för att minimera underhållet av utställningen. Teknik som har kablar och som besökaren kommer åt, kan förses med plastad stålvajer eller kabelflätor i kombination med krympslang, gärna med invändigt lim. Detta ökar draghållfastheten och minskar stöldrisken.” (Guidebok för utställningsteknik, s 41)

De flesta med intresse för utställningsmediet har nog genom åren sett Riksutställningars (1) praktiska häften eller laddat ner webbhandledningar. Eller t om använt deras vikbara skärmar för enkla utställningsproduktioner.

Den praktiska rådgivningen hängde ihop med hur RU tidigare producerade och distribuerade vandringutställningar runtom i Sverige. Vilket ofta inkluderade platser där utställningshallar eller museer saknades, liksom målsättningar att bredda utställningsmediet till fler aktörer.

Idag har Riksutställningar ett aktivt uppdrag att förmedla kunskap, t ex via publikationer med råd och riktlinjer kring utställningsarbete, sk guideböcker (2).

Två väldigt användbara guideböcker som har publicerats de senaste åren är t ex “Guidebok kommunikation och marknadsföring för utställningar” (3) och den pedagogiska guideboken om förmedling och rörlig bild (4).

Omslag för skriften "Guidebok för utställningsteknik", Riksutställningar (2013)

I slutet av förra året, dvs 2013, kom “Guidebok för utställningsteknik” (5), den senaste skriften i serien.

Boken är indelad i olika huvudkapitel, i text och bild: design och teknik, materialval, medieteknik, ytbehandling, ljus med mera. Skriften är tänkt att ge tips- och rådgivning till de som redan arbetar med praktisk utställningsproduktion och som söker tips och uppslag för olika lösningar.

Flera sakkunniga har medverkat och kapitlen har därför lite olika upplägg, vissa mer resonerande andra mer konkreta. Även vissa överlappningar förekommer, som mellan kapitlen “Medieteknik” och “Teknisk interaktivitet”. Utöver tekniska råd speglas dessutom ett par fallstudier ur RU:s egna produktion av vandrande utställningar, som har lite speciella förutsättningar för att fungera i drift.

Själv har jag stor behållning av kapitlet om ljus och ljusteknik, där jag känner behov av att uppdatera mig. Ett område som blir mer och mer digitalt med tanke på olika möjligheter att styra ljus- och skärmsystem. En spännande utveckling är hybrider mellan ljus- och bildskärmar. Avancerade möjligheter att leda ljus och bild via t ex nya textila material kan få betydelse för utformningar av scenografi och interaktion med rumsmiljöer.

Det är bra att skriften har ett avdramatiserat sätt att presentera riktlinjer, vilka ofta har en mer “fotriktig” stämpel över sig. T ex att tänka tillgänglighet som en naturlig del av produktion och installation. Samt att tänka bort “skolmässig” pedagogik vid utformning av interaktiva utställningsinslag.

“Innan en station tas med i en utställning bör några aspekter testas med positivt resultat…om vinsten av det interaktiva i stationen helt enkelt är för tråkig, överväg att ta bort det interaktiva momentet.”
(Guidebok för utställningsteknik, s 65)

Om man vill kan boken fungera som en introduktion till samtida utställningsteknisk produktion, med inslag av checklistor.

Guiden kommer därför säkert att bli både välkommen och obligatorisk läsning på olika utbildningar inom museiyrken, curating, kultur- medieproduktion och gestaltning. Men uppslagen kan också användas i andra sammanhang utanför de vanliga konst- och museiproduktionerna.

Det enda jag saknar i skriften är en lite mer konkret koppling mellan teknik och utställningskommunikation/pedagogik. Det hänger intimt ihop med både design och val av målgrupp – hur upplevelsen ska byggas med stöd av teknik. Det skulle också ha varit trevligt med en enklare mall för att lägga upp användartestning, t ex för observation av vad testanvändare gör vid installationsprototyper.

“Guidebok för utställningsteknik” finns när detta skrivs endast i tryckt upplaga och kan beställas från Riksutställningar, t ex via ett formulär på webbplatsen (6 ) eller via e-post: info@riksutstallningar.se.

“Guidebok för utställningsteknik”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat02: Utställningar & form03: Installationer & montrar Comments Off