Hur mår tillgänglighetsarbetet?

Jag läste nyligen en artikel från en webb-marknadsföringsspecialist som menade att webbesökarna “ska vara på din egen hemsida – inte på de platser du sprider till” (1)

Det kan säkert vara en riktig tanke, på många sätt (därför gör nog denna blogg helt fel, då 90% av länkarna pekar bort från MuseiTeknik!). Trots att hyperlänkar, att skapa länkar mellan digitalt innehåll, är själva grundtanken för Internet… Utan länkar inget nätverk. Snarare något som påminner om text-TV (2)…?

Den senaste tiden har det varit mycket tal om textbärare i utställningar, det vill säga att utnyttja digitala skärmar som textskyltar. Ungefär som de iPad-baserade skyltarna i senaste basutställningen om möbler på V & A (3) i London.

Min kommentar då handlade om att det finns flera fördelar att använda digitala textskyltar: det finns möjlighet för besökare att ställa in kontrastverkan, invertera text och bakgrundsfärg, att förstora och att uppdatera innehållet med mera.

Men också nackdelar; skyltar kräver ström för att kunna läsas/aktiveras, de kan sluta att fungera vilket drabbar innehållspresentationen. Vidare, ett stort antal skärmenheter alstrar värme (och ström) vilket påverkar inomhusklimatet, de kan vara stöldbegärliga och en del besökare kanske inte ens kan förstå hur de ska använda dem, vilket får exkluderande effekt och så vidare.

Kombinerad digital och analog utställningsskylt. Foto: Paul Henningsson, musedia

Bara under de senaste veckorna, har jag hört talas om tre nya utställningsprojekt, i tre större svenska städer. Hos dessa finns planer att skapa nya basutställningar som helt frångår tryckta textskyltar i utställningarna.

Fast istället för att t ex installera digitala skyltar i miljön som på V&A, ska all innehållstext endast finnas åtkomlig via smarta mobiltelefonskärmar. Besökarna som vill veta något om vad de ser, ska via en app eller motsvarande, aktivera textinnehåll på sin telefon vid respektive monter/punkt där de befinner sig.

Inget konstigt med det, egentligen. Principen finns redan med t ex audioguider, att aktivera ljud vid valda punkter i en utställning. Textläsning går också att lösa helt analogt, med enkla laminerade blad som besökare kan låna medan de går runt i en utställningssal.

Laminerad utstallningsguide vid Rörstrand museum. Foto: Paul Henningsson, musedia

En lösning för alla?
Mobil IKT erbjuder inte bara plats- och i viss mån individanpassad information i en miljö. Sedan mobilernas kommersiella spridning har tagit fart på allvar, har museer haft hemliga drömmar om att “slippa” hantera teknik för besökarna…BYOD, “Bring Your Own Device” (4) är ett nytt mantr..motto…

Men det jag nu funderar på är: hur mår tillgänglighetsarbetet i utställningar vid offentliga museer och besöksmål? Är det helt bortglömt? Omodernt, till och med?

Hur kan man ens komma på “det smarta” med att *helt* ersätta betydelsebärande information i miljön, genom att överlåta åt besökare själva att hantera och “lösa” hela informationstillgången med egna medhavda mobiltelefoner?
Sedan när är erbjudandet av en enda lösning för alla, det må vara digital eller inte, detsamma som att vara tillgänglig?

Häpnadsväckande.
Det hela måste röra sig om en olycklig sammanblandning mellan att vilja vara både framtidsinriktad men samtidigt lite lat..

Många människor har smarta mobiler och surfplattor. BYOD är på flera sätt ett faktum. Men att så att säga tvinga besökare till att bruka en enda lösning är dumt. Oavsett om det handlar om att endast få läsa upphängda textskyltar på ett språk. Eller att endast få utställningstexter via en mobilapp.

Det andra stora frågetecknet med att helt låta besökare aktivera museiinnehållet med privata telefoner, är att vi egentligen inte kan kräva människor att de endast ska fokusera på det producerade innehållet (utställningstexten) med sin privata teknik. Även om detta är bekvämt, ur utställarens synvinkel.

Woman texting while eating while using laptop

I en så mångsidig och individualiserad apparat som en smart mobil är hela apparaten “hyperlänkad” och en utställningstext-app har stark konkurrens från användarens vanor att kolla Facebook- och Instagramflöden, SMS, samtal, kameran, webb, e-post, spel…som telefonanvändare vill jag gärna och ofta gå till andra “platser”, hela tiden, snarare än begränsa användningen till en enda “hemsida”.

Museer är skyldiga att vara tillgängliga och i praktiken innebär det att producera utställningsinnehåll för flera mediebärare, som talar till besökares olika lärostilar.
Där är IKT och mobiler värdefulla medspelare, i helheten. Men de kan inte vara solister.

Jag hoppas att man tänker ett varv till i de ovannämnda utställningsplanerna och även inkluderar bärande textinnehåll i alternativa format.

Skön upplevelserik sommar!

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form04: Skärm & rörlig bild06: Digitalguider & mobilt Comments Off

Bokrecension: “Engaging the Visitor. Designing Exhibits that Work”

Bokomslag till "Engaging the visitor" Bitgood (2014), MuseumsEtc

Stephen Bitgood (1) är amerikansk professor i psykologi med inriktning mot beteendevetenskap och ett av de etablerade namnen inom kunskapsfältet besökarstudier.

I början av 1990-talet grundade han organisationen “Visitor Studies Association” (2) och har genom en mängd studier och forskning studerat beteende hos besökare vid olika typer av besöksmål.

Bitgood har bland problematiserat orienteringsfrågan i utställningar och vid olika typer av besöksanläggningar. Liksom bidragit till frågan om sensorisk utmattning, “museum fatigue” (3), som kan drabba museibesökare.

Hans forskning har bland annat resulterat i “The Attention-Value Model” (4), en modell för att åskådliggöra upplevelseprocesser i utställningssammanhang. Bitgood är mycket produktiv och skriver regelbundet artiklar och böcker.

Det var därför som jag var extra intresserad av att läsa den senaste boken av denne utställningsprofil. Med en lockande titel, dessutom: “Engaging the Visitor. Designing Exhibits That Work” (5).

“..attention and value are two of the most important concepts that help explain the engagement of museum visitors. To have a meaningful experience, visitors must pay attention to exhibit content in a meaningful way – that is, they must deeply engage in some way. /..an understanding of the psychology of attention and decision-making is necessary in order to design the most effective visitor experience.” (“Engaging the Visitor” s.27)

Boken är utgiven i ett smidigt pocketformat modell större, av MuseumsEtc (7). Det dynamiska förlaget som ger ut böcker i museologins framkant, ofta med praktisk teoretisk vinkel.

Så är det även i detta fall; “Engaging the Visitor” har ett praktiskt, metodiskt tilltal. Med hjälp av boken får vi reda på faktorer som påverkar hur besökare interagerar i utställningar, med utställningsinnehåll och med varandra, under sina utställningsbesök. Bitgood beskriver vad som fungerar och när något fungerar sämre, utifrån sin beskrivningsmodell.

Boken inleds med en komprimerad presentation av “The Attention-Value Model”. Vad som sedan kommer är tre huvudavsnitt: “Interpretive Text”, “Interactive Exhibits” samt slutkapitlet “Immersion”.

Varje avsnitt är upplagt på snarlikt sätt: Bitgood inleder med att referera och summera litteratur och tidigare genomförda besökarstudier vid olika museer, science centers och besöksmål. Därefter följer egna observationer och erfarenheter, avrundat med fallstudier som illustration.

Översikt av "The Value-Attention Model" av Bitgood (2014). Ur boken "Engaging the Visitor"

Grundtanken i modellen baseras på att besökare utför serier av “mikrobedömningar” av det som de uppfattar i en utställning.Processen sker genom ett flöde: “Capture”, “Focus” och “Engage”.

Vad som fångar uppmärksamheten och avgör om besökare sedan fördjupar sig i ett material, styrs enligt Bitgood av att besökare värderar hur mycket de tar till sig i relation till hur mycket tid, möda och insats de behöver lägga på att tillgodogöra sig något vid varje uppfattat moment.

Förenklat uttryckt: ju mer möda som krävs (effort), till exempel att läsa en längre utställningstext/spela kunskapsspel, i förhållande till vad besökaren uppfattar att läsningen/spela spelet kan ge (benefit) vid momentet, avgör om och hur hon interagerar med materialet (cost).

Värderingsprocessen, t om urvalsprocessen, är mycket komplex och påverkas av flera samtidiga faktorer: rumsutformning, belysning, placering, presentationsmaterialets beskaffenhet, distraktion/konkurrens från andra miljöinslag och/eller besökare, besökarens förhandsintresse och kunskap, kognitiv förmåga med flera faktorer.

Interaktionen i utställningen är även en interaktion med den/de som har producerat materialet. När utställningsproducenter inte levererar relevant media för att stödja en viss typ av upplevelse, drabbas också besökares upplevelser negativt.

Bitgood slår t ex ett slag för värdet av större modeller, rekonstruerade miljöer och diorama-design, som han menar närmar sig ett mer naturalistiskt lärande; att befinna sig i en hel rumslig miljö med sensoriska kvaliteer, the visitor immersion experience:

“Reading is..important in the learning process. Reading can also transport you into another time and place. Nevertheless, I believe there are times when reading distorts our perceptions. For example, reading about the early U.S: space vehicles in a  book is not quite the same as sitting in one of those vehicles at the Space & Rocket Center in Huntsville, AL…/a more pervasive understanding of the subject matteris sought – one that includes the feelings of experiencing another time and/or place, curiosity or excitement” (“Engaging the Visitor” s.107)

Det bästa med “Engaging the Visitor..” , enligt min uppfattning, är att den ger en mycket bra översikt över hur besökarperspektivet är grunden för att lyckas med utställningskommunikation som har pedagogiska avsikter.

Boken kan därför också fungera bra som en introduktion till kunskapsfältet besökarstudier, framförallt kring beteende-faktorer. Här finns mycket information som hjälper dig att studera utställningar med mer strukturerade begrepp.

Samtidigt är den täta informationen lite väl kompakt på sina ställen. Tyvärr kan ambitionen att inspirera och vägleda ironiskt nog också till slut bli tröttande för läsaren. Boken är kanske därför inget som man sträckläser. Det hade varit bra med ett summerande kapitel, där alla delarna knyts ihop bättre.

Jag förvånas också av gamla referenser när det gäller studier av digitala förmedlingsinslag i museer. Det finns många exempel, både studier, artiklar och litteratur, att hämta. Inte minst från många av de årliga konferenserna på området och deras webbplatsdokumentation.

Boken kan beställas via nätbokhandel eller direkt från förlaget, som för närvarande omarbetar sin webbplats..

“Engaging the Visitor. Designing Exhibits That Work”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form10: Research12: Interpretation14: Museipedagogik15: Besökarstudier & publikutveckling Comments Off

Hur använder museibesökare digitala utställningsinslag?

Besökare vid föremålsmonter med integrerad pekskärmsstation. Foto: Paul Henningsson, musedia

Kommunikation och interaktion mellan individer i grupp, rumslig utformning och miljö, attityder, förväntingar och färdigheter…

Hur besökare använder digitala inslag i utställningssammanhang påverkas av sociala och rumsliga faktorer.

Och hur saker fungerar tekniskt och vad vi därför antar att även besökare ska uppfatta, hantera eller lockas av, stämmer inte alltid överens….detta menar en grupp forskare vid University College London (1) och Institute of Education (2) i London, som under ett drygt år observerat och videodokumenterat grupper av besökare vid Natural History Museum (3) samt Victoria & Albert Museum (4).

Det officiella namnet på projektet är “Cross-disciplinary frameworks for studying visitor experiences with digitally mediated museum exhibits” (5).

Förhandsresultatet av undersökningen presenteras nu på V&A:s blogg om digital förmedling (6).

I ett mail om bloggnyheten skickat till e-postlistan MCN-L (7), sammanfattar bloggredaktören Andrew Lewis några lärdomar av studien:

“It has interesting take-aways for people working in museum digital media, interactive and learning roles about

* how group dynamics between group members of families and between strangers affect usage
* how physical interactions play an important role (e.g. through non-verbal communication affect, the urge to touch and interact physically with people and objects, etc
* how visitors’ extensive experience of their everyday digital devices influences their ability to use things we provide
* How space, atmosphere and mood affect expectations
* ergonomics and how physical comfort and natural expectations affect the design of interactives at a human scale (e.g. positioning of screens)
* factors associated with motivations and flow”

Familjebesökare undersöker AR-bokinstallation, Museet för Søfart. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utan att ha tagit del av hela undersökningen, som kommer att presenteras senare i år, upplever jag ändå att forskningsgruppens slutsatser stämmer överens med klassiska lärdomar från besökarstudier. Liksom vad tidigare interaktionsforskningsgrupper har utforskat om hur besökare upplever och brukar digitala inslag, samt faktorer som påverkar interaktioner med både innehåll och teknik.

Det vill säga, att bilden av hur besökare brukar olika mediatekniker och artefakter är en komplex helhet. Där vi ofta väljer att fokusera på upplevelser av tekniska detaljer som t ex en föremålstext, en interaktiv skärmpresentation eller mobilguide osv.

Besökares beteenden är ett fascinerande område. I detta fall hade personer som deltog i undersökningen dessutom bärbara smarta videokameror på sig, av typen “Autographer” (8), vilket ger en extra nivå på dokumentationen (“trackingen”) av deras besök.

Autographer - The World's First Wearable Camera

Intressant nog kan projektet delvis ses som en fortsättning av ett tidigare genomfört projekt vid Umeås samt Stockholms universitet (9) (10). Professor Carey Jewitt i ovanstående studie, medverkade även med inriktningen besökare och digitalt lärande (11) i forskningsarbetet “Museet, utställningen besökaren. Meningsskapande på en ny arena för lärande och kommunikation” (12).

What can we learn from watching groups of visitors using digital museum exhibits?

DigitalMuseums · Exploring visitor experiences with digitally mediated museum exhibits

Se även:
Configuring reception : (Dis-)Regarding the ‘spectator’ in museums and galleries

Visitor experiences in museums, galleries, libraries, zoos and botanic gardens.

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar10: Research15: Besökarstudier & publikutveckling Comments Off

“Google Glass” – det ultimata användargränssnittet?

Ransom Canyon Texas Vogue Magazine Photo Shoot-cropped.jpg Ransom Canyon Texas Vogue Magazine Photo Shoot-cropped. Leaflet derivative work: User:Hohum.  Licensed under Public domain via Wikimedia Commons.

Läser just nu ett par bloggar om några erfarenheter av att använda “Google Glass” (1) i utställningsmiljöer. Vad är de, hur fungerar de och hur skulle denna typ av teknik kunna användas i t ex museisammanhang?

“Google Glass” är en experimentell AR-produkt (Augmented Reality) som nyligen har börjat lanseras kommersiellt. I praktiken är det en smartphone-enhet (dvs en minidator) som bärs på huvudet i form av ett par glasögonbågar. Fast utan pekskärm och telefonifunktioner.

I själva bågen finns en tryckkänslig platta som används för att aktivera och styra  enheten, liksom en inbyggd högtalare för att kunna höra uppläsning av texter. Enheten kan även styras med hjälp tal, ögonblinkningar samt aktiveras via GPS-styrning (2) vid rörelser. “Glass” ansluter till trådlösa nätverk för Internet-tillgång.

Istället för en bildskärm kan användaren se text, bild och grafik projicerad på en liten transparent yta framför ena ögat. Den visuella informationen visas alltså som ett “svävande” skikt, mellan bäraren och det fysiska rummet omkring henne.

Adjö guideböcker och surfplattor?
På en del museer i USA och Storbritannien undersöks nu möjligheterna att med hjälp av “Google Glass” skapa nya typer av utställningsskyltar, digitalguider och kataloger samt orienteringsinformation för besökare.

Tekniken testas bland annat vid National Portrait Gallery (3) i London och vid Manchester Art Gallery (4), samt vid The New Museum (5) i New York, där en särskild app för “Google Glass” utvecklas, inför en kommande konst-triennal (6).

“As we play around with Glass, discovering what it can or might do in the near future, we need to think about the broader implications. Will museums’ BYOD (Bring Your Own Device) policies need to accommodate “devices” that include a visitor’s prescription eye-wear, or even their shirt or shoes? Will people wandering about, talking to their “glasses,” prove to be even more distracting to other visitors than obsessive phone-screen-checkers? As the technology become more stealthy, and therefor less intrusive, will it prompt even higher concern about privacy or intellectual control?” (7)


(Syns inget klipp? Ladda om sidan)

“Google Glass” är något av det mest futuristiska på IKT-marknaden just nu…med höga science-fiction poäng för sitt slimmade utförande och egentligen genialiskt enkla koncept.

Istället för att fokusera blicken mot en bildskärm, t ex på en surfplatta, så kan användaren hela tiden behålla visuell kontakt med miljön och personer omkring henne. På så sätt frigörs även händer och armar från att bära apparatenheter. Vilket ju kan upplevas hindrande och tröttande.

Avancerad teknologi dold i något så “alldagligt” som ett par glasögonbågar är nära en våt dröm för interaktionsdesigners.

Potentiellt finns nu en möjlighet till ett gränssnitt som kan stödja användarvänlig och naturalistisk interaktion i t ex en utställningsmiljö. En teknik som så att säga smälter in och bara finns.
Adjö smartphones och surfplattor…och guidebroschyrer och guidelurar…och skärmar och datorstationer…eller?

Som med all spetsteknik är det roligt att spekulera och direkt föreställa sig många möjligheter. Fast samtidigt; ännu en gång uppfattas ny teknik, i detta fall “Glass”, som något som ska ersätta befintlig och egentligen inte särskilt “gammal” teknik.

Den audiovisuella historien inom utställningsförmedling visar snarare att olika tekniker i praktiken samverkar och överlappar…inte minst av ekonomiska skäl. Ett sorts “mixed media”-läge, vilket även är bra för oss besökare!

För produkter som “Glass” kan också gå spårlöst förbi, och stanna vid att vara en gimmick. Eller delar av tekniken kan komma att utvecklas vidare mot något annat.

Eller helt enkelt förbli överkurs för de flesta människor och istället nischas till ett visst yrkesområde, där vissa behov upptäcks. Google har t ex valt att marknadsföra sin uppfinning med klassisk IT-paketering av “spetsbrukare”, sk “Explorers” (8).

Familjebesökare provar äldre dykarhjälm av mässing. Foto: Paul Henningsson, musedia

Vad ser vi genom “glaset”?
Det är intressant hur bloggaren Barry Joseph, vid American Museum of Natural History (9) mötte negativ respons från andra besökare, när han under en dag gick runt i tre museer bärandes “Google Glass” (10).

Rädslan för att bli dokumenterad, filmad, skuggad i smyg av en “Glass”-bärare i en publik miljö, är förstås en otrevlig känsla, vilket även kan drabba den som använder enheten (11). Joseph upptäcker också hur sensorn inte kan skilja på olika typer av ögonblinkningar och knäpper en gäng oväntade bilder..

Men både han och den andra bloggaren, Elizabeth Merritt (12), tycktes inte nå fram helt till nya oväntade virtuella höjder, med hjälp av glasögonen..

Det får mig att fundera på om det är designen av tekniken som egentligen upprepar det som vi människor redan har gjort, fast med lite andra verktyg.

Eller om det i detta fall är “museendet” (13), vilket ju är kulturellt och socialt rotat, som gör att vi ofta tillämpar ny teknik med konventionella “museiglasögon”…t ex för att läsa utställningsskylt, “få information” om föremålet som står framför osv.

För jag saknar lite mer frigörande pedagogiska interaktiva idéer i hur Google:s glasögon testas i utställningssammanhangen.

Det slår mig dessutom hur “Glass” egentligen fortsätter en tendens som blivit tydligare med smarta mobiler och burna surfplattor: individer som interagerar var för sig vid en datorbaserad skärm. Det borde gå att producera tillämpningar som stimulerar utbyte mellan fler personer, ett sällskap, i en utställningsmiljö. Sharing, Meaning and Learning…

Och även om tekniken dubblerar med både bild och ljud, så är datorglasögonens funktioner sammanlänkade vilket kräver användare som har full motorik, fingerkänsel, syn, tal och hörsel. Liksom har möjligheterna och resurserna att skaffa sig produkten.

Återigen, inte särskilt tillgängligt för många… Och kanske för ömtålig i nuvarande form, för att råka tappas på ett marmorgolv…

Men tekniken kan som sagt komma att utvecklas vidare. För som Merritt skriver, så är det svårt att vifta bort utvecklingen av mer geststyrda IKT-produkter..

Looking Through the (Google) Glass

Google Glass and Museum-based Learning: A Day in D.C.

Google Glass

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form08: VR & Augmented Reality09: Alternativa gränssnitt Comments Off

Fjärrstyrt besök i utställningar

Double Robotics Telepresence Robot. Foto: DOuble Robotics / Robotshop.com

Göteborgs stadsmuseum (1) provar för närvarande en mobil robot för att öppna för besök i utställningar, för personer som inte har möjlighet att komma på egen hand till museet.

Försök har bland annat gjorts med en grupp kvinnor som via en träffpunkt för äldre samt en surfplatta, tog del av en fotoutställning tillsammans med museets personal (2).

Testet är en del av ett EU-projekt (3) inom Göteborgs kommun och har initierats av Senior Göteborg (4), stadens utvecklingscenter för äldrefrågor.

Riksutställningar (5) skriver om det spännande projektet (6) och har även utvärderat tekniken som baseras på produkten “Double Robotics” (7).

Det är i korthet en iPad (8)-försedd motoriserad robotvagn, som ger möjlighet för en person att fjärrstyra roboten och via den inbyggda iPad-kameran betrakta miljön som roboten rör sig i, samtidigt som hon själv syns och hörs via surfplattan. Styrningen, t ex kamera-zoomning och rörelseriktningar görs via en app för dator, iPhone eller iPad.

Processen med närvaro i realtid genom teknik beskrivs ibland som sk telepresence, telenärvaro eller telerobotik (9).

TV-komediserien “Big Bang Theory” (10) har bidragit till att popularisera robot-tekniken (11). Videokonferenser, liksom bildtelefoni via Skype (12), är en annan kanske mindre spektakulär variant av telenärvaro.

Tourbot - interactive musuem telepresence through robotic avatars

Det finns flera projekt och experiment med “guiderobotar” som tidigare gjorts i musei- och utställningsmiljöer.  Från i princip icke-interaktiva robotar med förprogrammerade slingor genom en miljö.

Till avancerade experiment med artificiell intelligens (13), som via programvara både “samtalar” och lär sig av hur besökare beter sig och vilka frågor som de ställer (14).

Det finns flera frågor att ställa kring mobila robotar i förmedlingssammanhang, både tekniskt men inte minst upplevelsemässigt. Blir roboten en “effekt” i sig, som dels tar bort fokus från förmedlingsinnehållet, dels riskerar bli en lustifikation? Hur skapas trovärdighet inför en “mekanisk karaktär”? Hur önskvärda är rörliga “robotar” i dessa publika miljöer?

Det intressanta med Double Robotics-projektet i Göteborg är att det finns en levande guide som deltar under besöket, som samtalar med och visar för personen som är på “fjärrbesök”.

En “guiderobot” handlar då inte så mycket om att ersätta människor med “smarta” maskiner, utan att snarare låta tekniken underlätta mänskliga möten, där interaktiviteten förstås redan finns..  Smart!

Vi har testat roboten som går på utställning åt andra
Double Robotics
eSenior

Se även:
Museum guide robot
Tourbot
Giraff Plus

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form04: Skärm & rörlig bild06: Digitalguider & mobilt09: Alternativa gränssnitt14: Museipedagogik Comments Off

Bronsålder i kikARen

Hur kommuniceras kulturarv till turister och besökare, vilka i första hand passerar en miljö på väg till någonting annat?

Detta har varit en av de bakomliggande frågorna för Vitlycke museum (1), som för närvarande planerar för ett nytt besökscenter i världsarvsmiljön i Tanum (2). Centret kommer att finnas i anslutning till en rastplats, vid en ny sträckning av motorvägen E6 inom världsarvsområdet (3).

I kommunen Tanum finns ett område med över 1000 kända hällristningar från bronsåldern. 1994 klassades miljön som världsarv av UNESCO (4), som ett exempel på ett enastående konstuttryck från bronsåldern och ett kulturlandskap med lång kontinuitet av mänskligt liv på platsen (5).

Tanumsslätten, flygfoto mot nordväst. Foto: Jan Norrman, RAÄ (kringla.nu)
Husrekonstruktion från bronsålder vid Vitlycke museum. Foto: Paul Henningsson, musedia
Hällristning vid Aspeberget, Tanum. Foto: Fred J

Vid Vitlycke museum finns utställningar om bronsåldern och hällristningarna, vilka bl a ligger i närheten av museet.

Rekonstruktioner av bronsåldersbyggnader vid museet, dramatiserande visningar liksom aktiviteter med hands-on har varit uppskattade delar av upplevelsen på plats. I början av 00-talet installerade dessuom museet en GPS-baserad digitalguide, med handdator som plattform, till några av utomhusmiljöerna.

AR-applikation i kikaren
Sedan drygt ett år har Vitlycke museum arbetat i en projektgrupp för det nya besökcentret, tillsammans med Tanums kommun (6), Västarvet (7) samt Länsstyrelsen i Västra Götalands län (8).
Platsen är Skräddö, drygt 2 kilometer öster om museet.

- Det handlar om ett nytt informationscenter, där det ska finnas utställningar och där vi arbetar med storytelling. Bland annat kommer det att bli en brygga med vyer utomhus. Och från den ska man kunna titta i en kikare, eller en tidsmaskin, hur miljön och livet har varit, berättar Hans Lundenmark, pedagog vid Vitlycke museum, för MuseiTeknik.

“Kikaren” är en tänkt digital installation där besökare med hjälp av Augmented Reality ska kunna få uppleva hur människor i landskapet levde vid bronsåldern, t ex via olika rollkaraktärer. Hårdvaran och applikationen utvecklas av en grupp inom Interactive institute (9) i Göteborg, en samarbetspart till projektet. Samarbetet har börjat inom ramen för “Collaboratory” (10) på Lindholmen i Göteborg, en ny kreativ mötesplats mellan film, spel, lärande och visualisering.

- Tanken är att förstärka upplevelsen på plats. Vilket innehåll det ska vara diskuteras just nu, det är en process som har påbörjats, fortsätter Hans.

Centret kommer att invigas i juni 2015, nyligen genomfördes upphandling med ett antal valda formgivare. Vägsträckningen, rastplatsen och det nya centret ska ej dominera utan anpassas till naturmiljön, genom placering, form, skala och materialval, enligt Trafikverkets gestaltningsprogram för området (11).

Motorvägsplanerna har varit omdiskuterade under flera år, där kritik mot miljöpåverkan har hörts från olika organisationer och myndigheter bl a Riksantikvarieämbetet (12). Inom Tanums kommun har samtidigt önskemålen varit att få en mer direkt anslutning mellan orten och motorvägen.

“När man kliver ut ur bilen är man mitt i naturen. Genom att förbinda funktionerna och de attraktiva platserna med varandra presenteras såväl det närliggande som det avlägsna landskapet för besökaren i ett pedagogiskt sammanhang. Genom att tillgängliggöra utblickar och närliggande kulturlandskap kan berättelsen om Världsarv Tanum berättas på ett nytt sätt.” (13)

Trafikverket, gestaltningsprogram: Vy från gångbron mot utsiktsplats. Bild ur VR-modell. Illustration: Trafikverket.

Trafikverket, gestaltningsprogram: Vy från utsikt mot byggnaden. Bild ur VR-modell. Illustration: Trafikverket

Del av plan över trafikplatsen vid rastplatsen. (Besökscentrum med brygga till vänster i bild) Illustration: Trafikverket

Upplevelse genom målgruppstänkande
E6 i Bohuslän har mycket trafik, inte minst genom lastbilstrafik mellan kontinenten och norra Skandinavien. Sommartid reser strömmar av svenska, nordiska och nordeuropeiska turister till och från västkusten i bil. Men även till och från Norge, dit många turister från Tyskland och Nederländerna söker sig.

Projektgruppen har arbetat med intressant målgruppstänkande i projektet, där själva upplevelsen också formuleras. Motorvägstrafikanterna är en huvudmålgrupp för berättelser om bronsåldern och världsarvet, berättar Aleka Karayeorgopoulos, chef vid Vitlycke museum:

- Vi har “slumrarna”, som vi kallar dem, personer som bara stannar som kanske inte vet vad som finns där, de som annars hade bara blåst förbi, säger Aleka. - Vi vill väcka intresset hos de som kanske stannar till för en bensträckare, för att gå på toa och så vidare…att få dem att uppleva och förstå, genom att befinna sig i ett världsarv.

De två andra huvudmålgrupperna kallas “Aktivitetsjägare” respektive “Kunskapsjägare”. Den första gruppen kan t ex innehålla familjer som söker aktiviteter. I den andra: besökare till Vitlycke museum som vill se och uppleva något mera efter besöket.

- “Kikaren” kanske kan visa animerat innehåll…vi jobbar med storytelling och har byggt en fiktiv berättelse med karaktärer, utifrån arkeologiska fynd, fortsätter Aleka. Men det kommer också att finnas en utställning, och installationer i landskapet.
-Vi har också tänkt på att arbeta efter årstidsbaserat program, med vandringar genom landskapet och mellan museet och centret. Tekniken är en sak men allt handlar om att levandegöra den här platsen, den här tiden…jag har teaterbakgrund och kan tänka mig att vi utvecklar teaterspel här i framtiden
, avslutar Aleka.

Kreativa utmaningar 
Det här är ett spännande, samtida interpretation-projekt med många vinklar. Olika krav ska vägas samman, för att skydda en miljö utan att vara visuellt dominerande. Samtidigt ska platsen bli inbjudande och synlig för människor som befinner sig, i hastig rörelse, i ett motorvägsrum. Processen handlar också om hur olika typer av berättandeinnehåll ska kombineras, inomhus och utomhus, för att skapa en upplevelse för både kortare och längre besök.
Innehållet är spåren i landskapet vid Tanumsslätten, en gång havsvikar rika på hav- och djurliv.

Det är fascinerande att tänka på kopplingen mellan visualiseringen av kulturen i bildhällarna och vår tids visualiseringsvärld, tekniker, symboler och ikoner..
Jag tror att gruppen har hittat ett bra spår genom att arbeta med rörliga bilder, dramatiserat berättande och AR. Det blir spännande att se felr möjligheter med tekniken, än t ex lager av fotografier som man ofta ser i AR-guider för smarta mobiler.

Med en fast kikarinstallation finns bättre möjlighet att t ex ha kabelanslutning till höghastighetsnät, som är stabilare än mobila nätverk för multimediainnehåll. Det viktiga är att applikationen och instrumentet är intuitivt. Och att installationen har material anpassade för utemiljön, klimat och eventuell sol-/dagsljuspåverkan på bildåtergivningen och så vidare.

Bilturister. Foto: Hans Martin

Den stora utmaningen tror jag blir att skapa upplevelser för primärmålgruppen, ‘motorvägstrafikanter’ (som kan ingå i potentiella gruppen “slumrare”)…Dels är det en mycket bred grupp, dels finns en allmän utmaning i att identifiera vilka som normalt ej intresserar sig för eller känner till förhistorien som bronsålder, bland bilburna som passerar området idag. Vilka frågor ställer dessa människor om platsen, tiden, människorna?

Det kanske också handlar om att så småningom inkludera fler tema och miljöer längs leden, för att attrahera och “uppehålla” genomresande? (14) (Naturligtvis utesluts inte andra besökare som kommer via cykel, buss eller tåg…)

Den nya rastplatsen blir ett komplement till Vitlycke museum och breddar tillgängligheten till världsarvsmiljön, som är ett större område. I vår kan det förhoppningsvis bli möjligt att få höra mer om AR-tekniken och “Collaboratory”, för alla som är intresserade – MuseiTeknik återkommer inom kort!

Vitlycke museum
Trafikverket: Gestaltningsprogram. Väg E6 Pålen–Tanumshede
Interactive institute: Bronze Age Binoculars
Collaboratory

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form08: VR & Augmented Reality12: Interpretation Comments Off

Bokrecension: “Guidebok för utställningsteknik”

“Utställningsteknik utsätts ofta för stort slitage. Använd vandalsäkra tryckknappar och tangentbord för att minimera underhållet av utställningen. Teknik som har kablar och som besökaren kommer åt, kan förses med plastad stålvajer eller kabelflätor i kombination med krympslang, gärna med invändigt lim. Detta ökar draghållfastheten och minskar stöldrisken.” (Guidebok för utställningsteknik, s 41)

De flesta med intresse för utställningsmediet har nog genom åren sett Riksutställningars (1) praktiska häften eller laddat ner webbhandledningar. Eller t om använt deras vikbara skärmar för enkla utställningsproduktioner.

Den praktiska rådgivningen hängde ihop med hur RU tidigare producerade och distribuerade vandringutställningar runtom i Sverige. Vilket ofta inkluderade platser där utställningshallar eller museer saknades, liksom målsättningar att bredda utställningsmediet till fler aktörer.

Idag har Riksutställningar ett aktivt uppdrag att förmedla kunskap, t ex via publikationer med råd och riktlinjer kring utställningsarbete, sk guideböcker (2).

Två väldigt användbara guideböcker som har publicerats de senaste åren är t ex “Guidebok kommunikation och marknadsföring för utställningar” (3) och den pedagogiska guideboken om förmedling och rörlig bild (4).

Omslag för skriften "Guidebok för utställningsteknik", Riksutställningar (2013)

I slutet av förra året, dvs 2013, kom “Guidebok för utställningsteknik” (5), den senaste skriften i serien.

Boken är indelad i olika huvudkapitel, i text och bild: design och teknik, materialval, medieteknik, ytbehandling, ljus med mera. Skriften är tänkt att ge tips- och rådgivning till de som redan arbetar med praktisk utställningsproduktion och som söker tips och uppslag för olika lösningar.

Flera sakkunniga har medverkat och kapitlen har därför lite olika upplägg, vissa mer resonerande andra mer konkreta. Även vissa överlappningar förekommer, som mellan kapitlen “Medieteknik” och “Teknisk interaktivitet”. Utöver tekniska råd speglas dessutom ett par fallstudier ur RU:s egna produktion av vandrande utställningar, som har lite speciella förutsättningar för att fungera i drift.

Själv har jag stor behållning av kapitlet om ljus och ljusteknik, där jag känner behov av att uppdatera mig. Ett område som blir mer och mer digitalt med tanke på olika möjligheter att styra ljus- och skärmsystem. En spännande utveckling är hybrider mellan ljus- och bildskärmar. Avancerade möjligheter att leda ljus och bild via t ex nya textila material kan få betydelse för utformningar av scenografi och interaktion med rumsmiljöer.

Det är bra att skriften har ett avdramatiserat sätt att presentera riktlinjer, vilka ofta har en mer “fotriktig” stämpel över sig. T ex att tänka tillgänglighet som en naturlig del av produktion och installation. Samt att tänka bort “skolmässig” pedagogik vid utformning av interaktiva utställningsinslag.

“Innan en station tas med i en utställning bör några aspekter testas med positivt resultat…om vinsten av det interaktiva i stationen helt enkelt är för tråkig, överväg att ta bort det interaktiva momentet.”
(Guidebok för utställningsteknik, s 65)

Om man vill kan boken fungera som en introduktion till samtida utställningsteknisk produktion, med inslag av checklistor.

Guiden kommer därför säkert att bli både välkommen och obligatorisk läsning på olika utbildningar inom museiyrken, curating, kultur- medieproduktion och gestaltning. Men uppslagen kan också användas i andra sammanhang utanför de vanliga konst- och museiproduktionerna.

Det enda jag saknar i skriften är en lite mer konkret koppling mellan teknik och utställningskommunikation/pedagogik. Det hänger intimt ihop med både design och val av målgrupp – hur upplevelsen ska byggas med stöd av teknik. Det skulle också ha varit trevligt med en enklare mall för att lägga upp användartestning, t ex för observation av vad testanvändare gör vid installationsprototyper.

“Guidebok för utställningsteknik” finns när detta skrivs endast i tryckt upplaga och kan beställas från Riksutställningar, t ex via ett formulär på webbplatsen (6 ) eller via e-post: info@riksutstallningar.se.

“Guidebok för utställningsteknik”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat02: Utställningar & form03: Installationer & montrar Comments Off

“Historiens skuggor” – interpretation med animation

Flyer: 'Historiens skuggor'. Öppet hus, 14 maj på Visual Arena Lindolmen, Göteborg.
Den 14 maj arrangerar Västarvet (1), i samarbete med Studio Jox (2), öppet hus på Visual Arena Lindholmen (3) i Göteborg.
Mellan kl 13-16 presenteras nya animerade filmer kring västsvensk historia under 2000 år, som har visualiserats för olika plattformar.
För mer information, se projektwebbplatsen “Historiens skuggor” (4), eller ring Per Lekholm, Västarvet: 0705-37 48 63, alternativt Jonas Myrstrand, Studio Jox: 0705-89 13 39
Fri entré, välkomna att prata om innehåll, nya digitala plattformar och nya målgrupper!
FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild08: VR & Augmented Reality12: Interpretation Comments Off