Tack Riksutställningar, ses igen..

Den sista maj i år läggs Riksutställningar (1) ner, som en följd av den nya kulturarvspropositionen (2), som regeringen presenterade i februari i år.

Delar av RU:s verksamhet kommer att föras över till Riksantikvarieämbetet (3), som ihop med Kulturrådet (4) blir en ny central myndighet för musei- och kulturarvsutveckling (5).

Det här är en modell som inte funnits tidigare i Sverige, dock  i en del grannländer, och därför historisk för svenska museisektorn. Lika historiskt, men kanske lite mer vemodigt, är beslutet att Riksutställningar läggs ner efter över 50 år.

MuseiTeknik hörde av sig till Tore Danielsson, projektledare på Riksutställningar, för fem korta frågor om vad som händer…

Porträttbild av Tore Danielsson, projektledare Riksutställningar. Foto: Riksutställningar

Vad kommer att hända  med namnet “Riksutställningar”, kommer det att användas i någon form?

- Det händer inget speciellt vad jag vet. Jag antar att myndighetsnamn är skyddade under den tid de existerar men vet inte hur och när det släpps till allmän registrering igen 

Vad händer med allt  material som har publicerats på RU:s webbplats?
 - Det finns ett förslag att innehållet ska finnas tillgängligt under ett år på Riksantikvarieämbetets webbplats. Så man blir hänvisad dit om man söker på adressen www.riksutstallningar.se

Vilket är ditt bästa minne, Tore, från arbetet på Riksutställningar?
- Har många bra minnen. Vi har ibland arbetat praktiskt med barn och ungdomar och vi gjorde till exempel direktsänd webb-TV från Eskilstunas konsthall – i den processen hade alla (barn och vuxna) funktioner som verkligen behövdes för att detta skulle fungera. Vi uppnådde ett koncentrerat “flow” där alla var viktiga och behövdes, vilket var ett fint minne och deltagarnas ålder förlorade helt sin betydelse. Man har en “kaptenstol” under tv-sändningar och barnen fixade det lika bra som de vuxna. Kul! 

Finns det något som du tycker att Riksutställningar borde ha utvecklat mera?
- Ett nationellt digitalt utställningsarkiv. Ett nationellt licenshanteringssystem för upphovsrättsligt material. Större internationella samarbeten. Typ EU-projekt och att använda de nätverk och kontakter utanför EU, som fanns hos vissa personer på RU..

På vilket sätt kommer RU:s arbete att fortsätta för museisektorn, under nya museimyndigheten Riksantikvarieämbetet?
- Jag tror inte så mycket av RU:s arbete kommer att fortsätta. RAÄ kommer att lösa uppgifterna på ett annat sätt. RU har ju inte haft någon riktigt fungerande ledning de tre senaste åren så vi har inte haft den påverkan som man kanske kan önska av en nationell myndighet. Men jag vet inte exakt vad som händer framöver, det här är frågor som går att utveckla.

Tack Tore för intervjun!
Och tack, Riksutställningar, vi ses igen

Filmkollage om Riksutställningars historia.
Idé och klippning: Lina Wennersten

Riksutställningar

Riksantikvarieämbetet

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat02: Utställningar & form Comments Off

Kreativa rumsprojektioner

Har ni en gammal projektor stående, som inte används till något? Utöver att det kan vara bra att ha projektorer i reserv, så kan även en enklare gammal projektor användas kreativt.Som att skapa förhöjd digital visualisering, genom att t ex projicera bildytor på rekvisitaföremål i en utställning.

Metoden kallas projektormapping, “projection mapping” (1), och bygger på möjligheten att styra digitala projektorers bildfält, så att bild visas inom en önskad avgränsning, som är anpassad efter ytan eller volymformen hos ett tredminsionellt fysiskt föremål.

Tekniken används ofta inom butiksskyltning och vid produktlanseringar, för att skapa händelse och rörelse för stillastående objekt, dvs en form av digital scenografi. Det här kan på ett enkelt och effektivt sätt ge analoga objekt i rummet en sorts “förhöjd verklighet”, och göra dem till en del av ett upplevelsebaserat berättande.

Exempel på projection mapping i utställning. Foto: Paul Henningsson, musedia

Med en särskild programvara för “Projection Mapping”, kan projektorer styras för att visa filmklipp, animationer eller stillbilder. Mer sofistikerade “Mapping”-tillämpningar kan synkroniseras med interaktiva presentationer, ljudsättning och så vidare. Även fasadprojektioner som utnyttjar högdefinitionsprojektorer kan använda sig av tekniken.

Vad som krävs för att komma igång är alltså endast en dator, projektor och projektorkabel och programvara! Plus några valda klipp och ett eller flera föremål som ska få projektioner…

Förberedelser
Det är bra att välja föremål med ljusa ytor, och att placera dem så att de alla finns inom projektorns riktfält. Det går förstås att experimentera med olika typer av strukturer och färger hos material, som kan bli en del av projektionen, men allmänt sett så ger ljusa, plana ytor den bästa bildåtergivningen.

Det går också att kombinera fler projektorer för mer komplexa visualiseringar. Men spännande effekter kan uppnås redan med endast en projektor, eftersom det går att kombinera flera bildfält inom samma projektion. T ex filmklipp och stillbild, eller film och bildspel med mera.

Det är viktigt att projektorn placeras på en plats, där inte passerande människors skuggor råkar skymma projektionen…samt att inte ha fullt dagsljus i rummet (särskilt inte för äldre, kanske mindre ljusstarka projektorer)!

Andra saker som är värda att tänka på vid “Projection Mapping” är att redan tänka in föremålets form, vid val och bearbetning av digitala klipp och bilder.

Som exempel: en kvadratisk bild som projiceras mot en cirkulär form kanske innebär att delar av bilden inte syns när hela cirkelytan projiceras och projektionen istället hamnar utanför föremålets avgränsning, vilket då förlorar en del av den visuella poängen.. I övrigt är det dock i själva programvaran, som den slutliga visuella formen och placeringen av klippen bestäms.

Projektorer med kort kastavstånd kan ge både bra bild och placeras nära projektionsyta för att undvika skuggning. Här en standardprojektor som placerats för att uppnå liknande effekt. Foto: Paul Henningsson, musedia
Fri programvara: VPT 7
Vilka program finns och hur fungerar de? Det finns flera programvaror, från högkostnadsvarianter, till mycket enkla gratisprogram.

Ett kostnadsfritt alternativ, som det både är enkelt att börja experimentera med och som även rymmer mer avancerade funktioner heter VPT 7, “Video Project Tool” (2).
Programmet finns för både Mac och PC och är skapat av den norske konstnären HC Gilje (3), som är verksam med videokonst, rumsinstallationer och performance.

På programvarans hemsida finns en matig manual i PDF-format. Själva programfilen behöver inte installeras utan kan köras direkt som en självständig applikation. Version 7 är stabilare än den tidigare version 6, men om 7 inte skulle fungera kan den tidigare versionen användas istället.

Det finns en brasklapp: VPT7 utnyttjar enbart “mov”-formatet, som är videoformat ursprungligen utvecklat för Apple/Mac. Andra vanliga videoformat som “avi”, “wmv” eller “mp4″ stöds inte utan måste först konverteras till “mov” innan det importeras till VPT 7. Det finns flera kostnadsfria konverteringsprogram av “mov” för PC, t ex Handbrake (4).

Grafiskt gränssnitt för programvaran VPT 7Se större bild

När programmet VPT 7 startar, ska tre fönsterpanåer synas på skärmen. Ett huvudfönster, som innehåller menyer och klipphantering, samt två mindre fönster, det ena ett förhandsgranskningsläge och det andra visar projektorbild i realtid.
Om en projektor redan har anslutits till datorn, så visas realtidsfönstret genom projektorn.

Principen för programvaran är att definiera olika bildskikt samt en körlista för hela projektionen.
Programmet arbetar med att länka in olika klipp, animationer och bilder, ur ett klippbibliotek, som ligger under programmets rotmapp.

När programmet startar för första gången, syns två klipp som demo i vyerna.
I exemplet är tanken att projektorbilden ska visas snett framför en kvadratisk låda, där klippen projiceras mot två kvadratsidor.

Överst i körlistan till höger visas det ena klippet “Petanque.mov”, som “Lager 1″ och det andra, “Prisme.mov”, som “Lager 2″. Genom att välja i menylistan vid filnamnet, kan andra klipp eller stillbilder länkas in eller samma klipp upprepas fler gånger. Ett bildlager kan även pausas/stängas av tillfälligt, genom att klicka knappen “On”/”Off” i arbetsvyn till höger.

I förhandsgranskningsfönstret skalas och töjs inlänkade bilder och klipp

Förhandsgranskningsfönstret har en smidig funktion: genom att dra i bildfältens hörn så kan bildformatet töjas/förändras, vilket påverkar klippets slutliga form i projektionen. Tanken är att med hjälp av perspektivförskjutning kunna anpassa projektionen till föremålet i rummet som får projektion, i detta exempel, “lådan”.
Vid behov kan föremålet behöva justeras, höjas, sänkas eller vridas, beroende på projektorns placering.

I vänstra arbetsfönstrets övre del kan ytterligare projektionslager läggas till eller tas bort, genom att klicka plus- eller minustecken. På så vis kan fler lager, t ex lådans ovansida, ges en egen projektion. Klippen kan skalas ner, för att få plats med fler volymer eller ytor i projektorns bildfält.

Nya projektionsytor skapas i form av skikt eller lager i programvaran VPT7, genom att trycka plus-knappen

Ovanstående beskrivning ger bara den mest grundläggande introduktionen till programmet VPT7. Det bästa är att själv testa med en projektor! På Youtube och Vimeo finns flera kom-igångfilmer av användare som har testat VPT7 (se länkar under artikeln).

Le Petit Chef from Skullmapping on Vimeo.

 

VPT 7 – Conversations with spaces

VPT7 Tutorial Part 1

Beginners guide to Projection Mapping

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form04: Skärm & rörlig bild08: VR & Augmented Reality09: Alternativa gränssnitt Comments Off

Taktil form- och ljudlek

Taktila möbelskulpturen "Soundscape". Foto: Paul Henningsson, musedia

Detalj av "Soundscape" med trycksensor. Foto: Paul Henningsson, musedia

Brukar du gå på möbelmässan i Stockholm? Då kanske du såg, kände och hörde den lekfulla ljudmöbeln “Soundscape” (1), som en grupp studenter utfört under programmet “Child Culture Design” (2) vid HDK, Högskolan för design och konsthantverk (3).
Den har även ställts ut på andra platser, t ex nyligen på Göteborgs stadsbibliotek (4), där dessa bilder togs.

Färger, former, blandning av materialstrukturer samt små överraskningar i form av ljudhändelse-knappar i möbeln, skapar ett vänligt taktilt tilltal. Möbeln kan vara hav och berg, en farkost, eller huvudet på en papegoja, eller en..allt efter fantasin.

Och en intressant analog “gränssnittsidé”, eftersom den fungerar att leka med både för flera personer samtidigt, eller vid lek på egen hand.

Se även:
Organism

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form Comments Off

Utställningsrum i några ungas ögon

“To make the museum more interesting, we think there should be more audio, because it’s nicer to listen than to read. It would make me more comfortable to talk.” (1)

Bättre orienteringsskyltar, större text och mer ljus på textskyltar, chillout-ytor med bekväma sittplatser, personal klädd i tidstypiska kläder, videoklipp som visar hur äldre föremål funkade, smart anpassning av inomhustemperaturen beroende på vädret ute…och inte minst ytor där innehållet växlar ofta, för att locka till återbesök..

Många konkreta och genomförbara idéer från en grupp ungdomar i Wales. Som annars sällan går på museer…
(Förslagen är för övrigt inte begränsade till att enbart gälla unga besökare!)


‘Young people give their views’ from mediaeducationwales.

“Young people give their views”

Kids in Museums

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form14: Museipedagogik Comments Off

Turistattraktion tappar Taube?

Tidigare i våras presenterade SVT:s lokalnyheter Väst (1) att den omtalade utställningen “Evert Taubes Värld” (2) på nöjesfältet Liseberg (3) i Göteborg, har stängts tillsvidare.

Vid nöjesparkens premiär i april möttes besökare av en enkel skylt vid museientrén: “Här bygger vi om inför sommaren 2017″ (4). Enligt uppgift är utställningen till största delar redan nedmonterad.

“Taubes värld” öppnade 2008, efter år av förberedelser, i samarbete med bland andra Göteborgs universitet, Familjen Taubes dödsbo och Taubesällskapet. Utställningen bestod av en fri kronologisk berättelse genom skicklig kombination av originalföremål, suggestiva audiovisuella projiceringar, interaktiva stationer med mera, som formats till en mycket väl gestaltad tredimensionell helhet. MuseiTeknik recenserade utställningen efter invigningen.

Den officiella anledningen till stängningen sägs vara för få besökare. Målet var att locka 250 000 besökare per år. De senaste åren har omkring 30 000 besökare per år kommit till muséet (5). I sin blogg kommenterar Lisebergs VD stängningen:

“Evert Taubes Värld är en museiupplevelse av allra högsta kvalitet. Den tillför ett kulturellt kapital till Liseberg, som vi annars kan sakna. Och vi borde faktiskt ha råd att försörja en upplevelse som denna. Men samtidigt har Evert Taubes Värld inte fört en helt problemfri tillvaro på Liseberg. ../..Om jag ska analysera orsakerna så tror jag att ett av svaren finns i den utmaning som alla museala upplevelser har – förnyelsen. En utställning måste förnyas löpande, annars känns den lite … dammig – i brist på bättre ord. En utställning som bygger på teknologi, likt Everts Taubes Värld, känns också daterad snabbare än andra.” (6)

Håkan ersätter Evert?
Denna vecka skriver ett par dagstidningar att Liseberg kommer att öppna en “interaktiv utställning” 2017, om musikern och artisten Håkan Hellström (7). Den kommer att skapas i miljön där byggnaden för “Taubes Värld” ligger.

Tidningen Göteborgs-Posten rapporterar att bolaget runt Hellström nyligen besökte utställningen “Exhibitionism” (8) om rockgruppen Rolling Stones (9) i London för att hämta idéer (10), samt att de även inspirerats av ABBA-museet (11) i Stockholm och den internationella turnerande utställningen om artisten David Bowie (12).

Varken Lisebergs ledning eller Hellströms skivbolag vill kommentera detta till pressen, eller uppgiften att Hellström-satsningen kommer att ersätta “Taubes värld”..

Abba the Museum. Rekonstruktion av Skeppsholmsstudion med piano. Foto: Paul Henningsson, musedia

The Beatles Story, rekonstruktion av rum med John Lennons flygel. Foto av Lisa (<a href="http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0">CC BY-SA 2.0</a>) via Wikimedia Commons.

Ett kommersiellt exempel
Även om Liseberg är en rätt känd turistdestination så är stängningen av “Taubes värld” kanske inte en riksnyhet, i första taget. Nyheten är förstås stor för alla som tycker om Evert Taube – och Håkan Hellström också, förstås….

Man kan också säga, att eftersom Liseberg är en kommersiell nöjesanläggning, så har de rätt att fatta beslut om parkens drift och utveckling, utan några krav på att t ex permanent vårda och bevara museiföremål i en utställningslokal.

I Sverige har vi i jämförelse med andra länder inte många museer som helt drivs på kommersiell bas. Men denna händelse illustrerar på olika sätt de ibland motsägelsefulla processerna bakom hur “museer” skapas och vilka förväntningar som kan finnas omkring produktion av utställningar. Och hur något så “oskyldigt” som en musikutställning plötsligt kan bli “politik”..för att inte säga krass ekonomi.

T-shirt med Håkan Hellström-motiv 'Ullevi Rock'. Via http://shop.hakanhellstrom.se/

Teknikens del i attraktionen
Det är förstås väldigt tråkigt om det ena ska behöva utesluta det andra. Varför inte behålla en (något omarbetad) Taube-utställning samtidigt som en ny attraktion kring Håkan Hellström skapas?

Evert Taube är starkt förknippad med både Göteborg och Liseberg. Själva nöjesparkens miljö fördjupades av den historiska berättelsen, med ett tilltal som lyckades med det svåra att vara populär utan att vara glättig  – en attraktion som dessutom inte var beroende av ett visst väder..

På samma gång finns det säkert alla möjligheter att även skapa en ny utställning med lockande musik-tema, t ex baserat på Håkan Hellströms “värld”,  också det med en stark ankytning till staden Göteborg..

Även om det kan vara en stor skillnad i att skildra och berätta om en bortgången (kulturhistorisk) artist med hjälp av en utställning. Jämfört med att på både relevant och attraktivt sätt förhålla sig till en högst levande och för tillfället jättestor “idol”…

I förra veckan var jag för övrigt på “The Beatles Story” (13)  i Liverpool (som i sin tur säkert varit en inspiration för ABBA-museets olika moment..). Där var det väntetid vid entrén och fullt av gruppresenärer på besök, trots att besöksmålet invigdes redan 1990..

Det är intressant att Lisebergs VD i sin blogg kommenterar just tekniktyngden i Taube-utställningen, som en svag punkt (14).
I idéerna för den nya Håkan Hellström-utställningen talas om en helt ny typ av “interaktiv” design, med bland annat inslag av ny filmteknik som ska få besökare att känna att de är på plats i en miljö. Utställningen ska baseras på musik, liveupptagningar och originalföremål, men inte bli en “traditionell utställning” (10).

Här finns chansen att så att säga lära av misstagen från “Taubes värld”. Fast samtidigt antyder det nya projektet mer spetsteknik, mer beroende av nya tekniklösningar för berättarkonceptet, en attraktion där “tekniken” också utgör en del av “attraktionen”… Större insats kommer att ställa större krav på underhåll, uppdatering och förnyelse…som ju inte var möjligt för Taube-utställningens del?

Håkan Hellström har fått en unik plats inom svensk populärmusik och är mycket “het” – för tillfället. Kommer detta att förändras inom en nära framtid och hur ser målgruppen ut i relation till nöjesparkens publika profil? Och hur ställs eventuella idol-trender i relation till en troligen mycket stor ekonomisk investering? Enligt uppgift var “Taubes värld” en av de största investeringarna på Liseberg i modern tid, en satsning som nu alltså hastigt stängts ner.

Den kanske tråkigaste delen i det hela, utöver stängningen och en osäker framtid för materialet, är att nöjesparken aldrig meddelade sina stängningsplaner till de som var med att utveckla muséet, bland andra till Taubesällskapet..

Museer kan vara prestigefyllda och kan bli monument över sin(a) grundare – där har själva “museivarumärket” fortfarande ett starkt värde…
I verkligheten är samverkan med många parter viktigt för att realisera nya museianläggningar och besöksattraktioner. Både ekonomiskt, innehållsmässigt och inte minst “goodwill”-mässigt….med hopp om nya spännande utställningshybrider på Liseberg, som kan samsas med existerande!

Diorama med Evert Taube-docka i skala 1:1, "Evert Taubes värld", Liseberg. Foto: Paul Henningsson, musedia

Liseberg öppnar jätteutställning med Håkan Hellström

Taubemuseet på Liseberg i fara

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat02: Utställningar & form Comments Off

Caravaggio – immersiv, sensorisk konstutställning

På konst- och kulturcentret Palazzo delle Esposizioni (1) i centrala Rom, visas för närvarande en utställning av 1500-talskonstnären Caravaggios bildvärld, “Caravaggio Experience” (2).

Utställningen är en videoinstallation med storskaliga projiceringar av motiv och detaljer på rummets väggar, tillsammans med specialkomponerad musik samt doftinstallationer.

Målet är att skapa en mer omslutande, immersiv upplevelse för besökarna, jämfört med att visa originalmålningar, vilket ska skapa en närmare kontakt med bildverken:

“Usually, when you visit an exhibition, you see the paintings or the sculptures together with the information provided by the gallery, and that’s it. Instead, here, the aim is to stimulate visitors, the images are like apparitions, they’re like characters entering our space from a far away world.” (3)

“Caravaggio Experience” visas till och med söndagen den 3 juli.

Källa: Euronews (4)

“Caravaggio Experience

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild Comments Off

Underhållande och utvecklande utställningsdesign

“Någon utställningsarkitekt kallar jag mig inte..gillar inte det ordet. Jag är mer av..en upplevelse-designer, vad det nu betyder…”

Brittiska Land Design Studios (1) ligger bakom flera av 2000-talets tongivande musei- och utställningsprojekt i Storbritannien och Europa. Några uppmärksammade projekt har t ex varit marinmuseet i Cornwall (2) liksom utställningen om romartidens Herculaneum och Pompeii (3) vid British museum (4), London.

Peter Higgins, Creative Director Land Design Studio.  Foto: Paul Henningsson, musedia

Peter Higgins, Creative Director vid Land Design, höll den 8 september en öppen föreläsning på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk vid Göteborgs universitet (5) på tema “Museer i framtiden – kommer de att bli lika utdöda som dinosaurierna i deras montrar?” (fritt översatt från engelska). Han var inbjuden av HDK och Riksutställningar (6) som tillsammans anordnar kursen “Kritiska utställningsstudier” (7).

Higgins började ursprungligen som arkitekt. 10 år på BBC och inom Londons teatervärld öppnade hans intresse för rumsligt berättande, att berätta med hjälp av ljus, föremål, material, rumslighet och rörelse.. Land Design startade redan på 90-talet och har sedan dess arbetat för offentliga museer, liksom för kommersiella besöksattraktioner.

Under knappt två timmar gav Peter en personlig, yrkesmässig och uppriktig betraktelse över museer i allmänhet och utställningsdesign i synnerhet. Ett område som han menar fortfarande söker sina former. Inte minst för att det saknas utbildningar inom ett område där det är viktigt att samarbeta, på tvärs, över olika kunskapsfält.

Experience Music Project. Foto: Peter Collins (CC BY-SA 2.0)

Varning för “Starchitecture”
På något sett tycktes Peter mena att utställningsmediet är missförstått. Ända sedan de första publika museiinsitutionernas födelse på 1800-talet, har utställningar lidit av rumsliga lösningar där både föremål och besökare underordnats mer eller mindre låsta formspråk. Utan att lyckas väva ihop form och berättande. (Även om det kanske har varit avsikten – att t ex berätta “vetenskapligt” med föremål sorterade på rad..)

De senaste decennierna har “ikonprojekt” som Guggenheim Bilbao (8) och EMP Seattle (9) fått mycket uppmärksamhet – för sina yttre former.

Peter gav en känga åt sk “Starchitects”, personer med hög profil som tyvärr ofta skapar spektakulär fasadarkitektur, där museer utgör prestigefyllda symboler. Men som är arkitekter utan egentligt intresse eller förståelse för vad utställningar innebär och därför inte lyckas med interiörerna. Där museiföremål sedan ställs in som efterhandslösning, på måfå, ihopklumpade, trängda.

Det är enligt Peter en förutsättning att utställningsarkitekter/formgivare har ett ordentligt underlag att utgå ifrån.

Land:s projekt startar ofta med utgångpunkt i just föremål. Föremål måste få plats praktiskt i utställningen, i montrar. Men de måste också få lov att “andas”. Hela utställningsrummet måste inkluderas i gestaltningen. Och besökarna ska inte kollras bort, vare sig genom överestetiska lösningar eller snubbelfarliga inslag.

“All denna projektstyrning…jag hatar project management!
Dessa möten som dödar all kreativ spontanitet..”

Peter återkom flera gånger till något som han efterlyser mer av i branschen: “The Auteur” (ett uttryck lånat från filmvärlden) – “mästergestaltar-personen” som inte behöver vare sig riskfaktorer, milstolpar eller projektutvärderingar för att arbeta. Den unika begåvningen som bara vet vad som ska göras och hur det ska göras. Och som genomför det, vilket slår alla med häpnad.

Jag förstår och håller till viss del med om vad Peter menar. Ibland skulle det vara underbart att kunna skapa helt efter eget sinne, fritt från begränsningar som budget, tid och traggliga möten..Fast myten om det ensamma skapargeniet känns för mig inte så originellt som lösning för bättre utställningar.. och egentligen inte heller relevant.
Hur ska förresten en universitetskurs kunna erbjuda “genialitet” som kursmål?

Utifrån och in
En “utställningsauteur” kanske istället behöver vara skicklig sammanlänkare av olika(s) intressen, snarare än att vara ett solitärt skapargeni. Denne “kommunikationspedagog” kan vara en interpretation-specialist, en aktionsbaserad konstnär, en kaospilot, två lokala eldsjälar…m fl.

Museer är sociala och kulturella produkter och formas av att grupper använder det på olika sätt. Inte ens genier är frikopplade från sociala och kulturella sammanhang. Och utställningsmediet är inte skiljt från sin samtid, vilket illustreras av att nya kunskaper och impulser hämtas till utställninsgmediet från andra områden: från subkulturers uttryck, från nischgrupper som t ex “nördar”, men också från den kommersiella mediamarknaden. Inte minst hela den digitala ekologin, som både löser upp tillvaron och skapar nya kontaktnät i den.

Utställningar är politik. Men de är inte alltid är en plats där olika åsikter eller bidrag får vare sig öppet erkännande eller blir respekterade.

På slutet illustrerade Peter några av byråns genomförda projekt med lite bitter eftersmak… framgångsrika utställningslösningar som utvecklades under motstånd från museikunden. Men där kunden efter öppningen sedan tar åt sig äran för att själva ha skapat lösningen..
Hur kan man hävda copyright på sina idéer? Det kanske kan bli en fråga att diskutera vid ett framtida möte?

Tack till HDK och Riksutställningar som
bjöd in och arrangerade den öppna föreläsningen!


Land Design Studio

Kritiska utställningsstudier

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form10: Research Comments Off

Ännu ett vykort från Danmark…

Hörlurar med ljudberättelser i utställningen 'Edderkoppekvindens spind', Nationalmuseum, Köpenhamn. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utställningshörlurar med rubriketiketter för olika berättelser, var både en smart och enkel lösning för besökarna…plus en bänk att sitta vid, förstås. Hittade det i Nationalmuseums (1) utställning i Köpenhamn om “Edderkoppekvindens spind – Tæpper fra navajo-indianerne” (2).

Dessa berättelser återkom även som utställningstext på annan plats i utställningen.Vilket både blir en återkoppling och tillgängligt för de som eventuellt inte lyssnar i lurarna…Det er godt!

Del av utställningen 'Edderkoppekvindens spind', Nationalmuseum, Köpenhamn. Foto: Paul Henningsson, musedia

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form05: Ljud- & audioguider Comments Off