Stor studie av virtuella visningar och program

Omslag, rapporten 'The Impact of Virtual Programs on Revenue Generation for Cultural Organizations', Cuseum 2021

Kommunikationsbyrån Cuseum (1) publicerade nyligen resultatet av en utvärdering bland 500 nordamerikanska museer och besöksmål, om effekten av virtuella visningar och program under pandemin. Det vill säga guidade visningar, föredrag, lektioner, filmer, samtal, uppträdanden och så vidare, via Internet.

Rapporten har flera intressanta avsnitt, även om den har fokus på möjligheter att skapa (nya) intäkter, det vill säga att kunna ta betalt för nätbaserat publikt innehåll, samt är baserad på mer kommersiella förhållanden i USA jämfört med nordiska museer och besöksmål. Primärkällan är heller inte besökare själva, utan en undersökning av personalens erfarenheter.

Historiska museer och sevärdheter var den största gruppen svarande, följt av konstmuseer, därefter vetenskapscentra, botaniska trädgårdar, akvarier med flera, samtliga i huvudsak små till medelstora organisationer.

Frågorna var indelade efter nätbaserade visningar, pedagogik och event:
-Virtual Tours
-Virtual Summer Camps
-Virtual K-12 Programs
-Virtual Art Classes
-Virtual Classes & Events
-Virtual Galas
-Virtual Animal Cameos

92% av de svarande erbjöd virtuella visningar och program. De flesta, 57%, hade fasta biljettpriser på nätbaserade arrangemang, men även frivilliga avgifter förekom.

Konstmuseer och besöksmål med levande djur erbjöd virtuella visningar flest av alla.
Endast 10% av barnmuseer och interaktiva museer erbjöd nätbaserade visningar av utställningar, föremål, miljöer och liknande.

En stor erfarenhet bland de svarade var att den virtuella/publika besökarantalet växte under pandemin. Detta kan ses som en utveckling av nya målgrupper, men det framkommer inte så tydligt om och hur de virtuella besökargrupperna skiljde sig från fysiska besökargrupper.
Precis som var fallet i den digitala museibarndomen, med CD-rom och webbplats-baserade utställningar, har de virtuella inslagen under pandemin sammantaget lett till ett ökat intresse från de digitala användarna att komma på fysiska besök.

Det andra intressanta resultatet av studien är att virtuella visningar enligt rapportförfattarna kräver mycket mindre personal och förberedelsetid, än motsvarande fysiska visningar och arrangemang.
Trots att huvuddelen i undersökningen var små och medelstora organisationer.

Detta kan säkert diskuteras och har kanske inte varit den helt samstämmiga upplevelsen i Sverige, Norden och Europa, även hos större organisationer. Där pandemin innebar en hastig omställning till virtuella inslag och för många, en uppförsbacke i att få grepp om digitala verktyg liksom förutsättningar för att skapa innehåll (produktion samt digitalisering), vilket ju har krävt både lärotid och insatser. Inte minst har det under pandemin saknats möjligheter och metoder att utvärdera användarnas upplevelser och behov (2)(3). Men rapporten ger också underlag för fortsatta diskussioner om utveckling av nya intäktsmöjligheter för kultur- och besökssektorn i stort.

Ladda ner hela rapporten från Cuseum (4)

“The Impact of Virtual Programs on Revenue Generation for Cultural Organizations”

Se även:
Viruspandemi, besökarströmmar och digital natur- och kulturvägledning
Coronapandemins påverkan på museisektorn
Kulturvanor i Sverige 2020

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 07: Webb & sociala medier08: VR & Augmented Reality10: Research14: Museipedagogik & lärande15: Besökarstudier & publikutveckling17: IKT & lärande Comments Off