Projekt i bild: “Titanic. The Exhibition”

Fullskalig 3D-illustration av salongstrappan på rms Titanic. Foto: Paul Henningsson, musedia

“Titanic. The Exhibition” (1) är en internationell vandringsutställning som skildrar det mytomspunna passagerarfartyget, som katastrofalt sjönk på sin första tur över Atlanten i april 1912, efter en kollision med ett isberg (2).

Under vintern har den visats i en tillfällig lokal i Göteborgs centrum, efter att tidigare ha visats i bland annat Skellefteå och Malmö, där över 70, 000 personer besökte den. Senare i vår fortsätter den till Uppsala och är snart inne på sitt tjugonde år (!) som turnerande utställning..

De senaste åren har jag, märkligt nog, råkat besöka ett par olika utställningar om fartygets öde. Senast var det ett besök på Titanic-centret i Belfast, vilket har recenserats på en annan plats här i MuseiTeknik.

Händelsen och berättelsen fortsätter att engagera, vilket även denna utställning är ett tydligt exempel på. Bakom produktionen står det spanska företaget “Musealia” (3), med “Nordic Exhibitions & Events” (4) som samarbetspart för turnén runt Sverige.

“Nordic Exhibitions” har marknasfört utställningen aktivt med TV-reklam och online, bland annat på Youtube (5). När jag besökte utställningen en vanlig måndag (en dag då för övrigt många offentliga museer ju håller stängt) kom hela tiden en jämn ström av personer, i blandade åldrar, till utställningen.

Del av utställningsrummet på 'Titanic. The Exhibition'. Foto: Paul Henningsson, musedia

Befriat från väggtexter
Utställningen inleds med att besökare fotograferas på en landgångs-liknande entré, där fotot sedan sätts i ett tidstypiskt passagerarkort, att hämtas som minne i butiken efteråt (ett grepp som känns igen från Belfast-centret).

Den mycket öppna och serviceinriktade frontpersonalen tar sig tid och samtalar med alla besökarna, vid in- och utgångar, vilket ger ett avspänt intryck, inför “avresan”.

När en av dem hängde på mig lurarna till utställningens audioguide, hajade jag till när hon berättade att hela guiden (“hela visningen”) är en timme och tjugo minuter lång (!).

Det lät väldigt långt. Hur kommer detta att upplevas? Kommer jag inte att kunna stanna upp var jag vill, välja att titta?

Att gå runt själv och titta på alla de bilder, föremål och miljöer som finns här är förstås möjligt. Men audioguiden, som ges på 11 europeiska språk
och ingår i entréavgiften, lämnas ut till alla besökare. Vilka sedan går runt på egen hand, utan någon levande guidepersonal i övrigt, inne i själva utställningen.

För den här utställningen är så långt från en “bok på väggen”-utställning som man kan komma. Förutom korta monter-etiketter vid utställda föremål, är utställningen helt befriad från textskyltar.
Hela historien berättas genom audioguidens berättarröst: från grundandet av affärskonsortiet bakom fartyget, till det bedövade sökandet av överlevande efter katastrofen och efterspelet.

Som en levande dokumentärfilm
Linjära guidade turer vid populära turistattraktioner kan ibland upplevas som mekaniskt framförda. I sämsta fall flåsiga och därför tröttande.

Men här fungerar det – och det fungerar förvånansvärt bra. Framförallt för att utställningsproducenterna enligt min mening har arbetat med två saker:
1) ett tydligt, för att inte säga självklart dramatiskt berättelseunderlag.
2) en rak “självspelande” teknik, vanliga mediespelare, som ger full uppmärksamhet åt berättarinnehållet och därför skapar en klart immersiv upplevelse vid rundvandringen.

Själva produktionen, berättarframförandet, är förstås en del av dramatiseringen. Speakerrösten, som tillhör historikern, “Titanic”-experten Claes-Göran Wetterholm (6) samt den svenska utställningens huvudcurator, har drag av ett klassiskt sakligt Hans Villius-format (7).

Men som dessutom, och jag vet inte om det varit medvetet, har kombinerats med en lätt angelägen, ibland till och med lite darrande röst. Det hörs att berättarpersonen är en del av sitt “ämne”.

Olika musikspår löper bakom hela röstberättelsen och spelar på känslostämningar: rytmiskt, vemodigt, nedstämt, melodiskt, ibland även keltiskt (väldigt påminnande om signaturen till TV-deckarserien “Shetland”(8).

Musiken är den bärande delen och är kanske själva anledningen till att det inte känns som en vanlig audioguide: jag promenerar mig igenom en historisk dokumentärfilm, vilket jag nog inte har upplevt tidigare på detta sätt.

Mediespelare för audioguide, av typen 'Energy Sistem Slim MP4'. Foto: Paul Henningsson, musedia

Fullskalekonstruktion i utställningen av en del av hyttkorridorer för första klass-hytter, rms Titanic. Foto: Paul Henningsson, musedia

Fullskalig rekonstruktion av del av lyxhytter på rms Titanic. Foto: Musealia

Växlingar mellan ljudberättande och rummet
Hela utställningsytan består av rum med stora fotografier, montrar med autentiska föremål från “Titanic” men också från rederiets systerfartyg, personliga tillhörigheter och dokument, modeller, kopior och rekonstruerade miljöer. Hela miljön har svarta fondväggar och sparsam belysning.

Guide-berättelsen kombinerar historiska fakta med valda person-öden. Flera svenska passagerare fanns ombord, på väg till ett väntat nytt liv i Amerika. En dagbok från en av de omkomna svenska männen, är den enda kända bevarade passagerardagboken från det förlista fartyget.

De stora fotografierna är numrerade och kommenteras i nummerordning av guiderösten.
För att tydliggöra fokus på kommenterade föremål och dokument har montrarna fått bokstäver i alfabetisk ordning.

Fotografier med siffror och montrar med bokstäver kommenteras av audioguiden. Foto: Paul Henningsson, musedia

Föremålsmonter med bokstavsmarkering. Foto: Paul Henningsson, musedia

Upplägget gör att besökarens fokus styrs aktivt, men det hela görs ledigt, utan att det stör. Kanske är formatet extra bra för ensambesökare. Täckande hörlurar kan ibland isolera besökare i sällskap från varandra.

Ljudguiden erbjuds sympatiskt nog även som teckentolkade filmer på Youtube, via enkelt uppsatta QR-koder vid varje kommenterad punkt i rummen.

Rösten växlar dessutom med ett par valda arkivinspelningar med intervjuer av överlevande personer.

Modell av säkerhetslucka inuti fartyget. Foto: Paul Henningsson, musedia

Del av utställningsrum. På flera platser finns bänkar att sitta på. Foto: Paul Henningsson, musedia

Berättarkommentarer teckentolkas för mobiler med hjälp av QR-kodslänkade klipp på Youtube.

I avdelningen som berättar om kollisionsögonblicket finns en konstgjord isvägg, där berättaren uppmanar oss besökare att känna på isen och föreställa oss kylan i det minusgradiga vattnet.

I utställningens sista rum lämnas hörlurarna tillbaka. Här finns namntavlor över samtliga omkomna besökare ombord.

Konstgjord isvägg i del av utställningen. Foto: Paul Henningsson, musedia

Audioguiden är en sorts bildberättelse, som görs till fotoförstoringar runtom utställningen. Foto: Paul Henningsson, musedia

Kusligt och känsligt
På två ställen i ljudberättelsen kommer den historiska händelsen kusligt nära i utställningsdunklet.

Dels ljudet från en av de bärgade mistlurarna som hittades på 1990-talet och som fortfarande fungerar, efter 80 år på havsbotten.

Dels berättelsen om det nygifta paret och bröllopsringen som gled av handen vid räddningsförsöket, och som senare hittades i parets livbåt ute till havs.

Speakern tystnar en stund, musiken lägger ett mjukt täcke…låter besökaren absorbera.

Att se de privata små föremålen här i montrarna känns lite märkligt.

Jag kommer att tänka på att tragedier pågår just nu, för många som försöker fly i överlastade gummibåtar till Europa över Medelhavet.
En del människor har inte ens ägodelar, som anhöriga kan få ha kvar som enda minne, eller ens anhöriga i livet.

Personliga föremål från “Titanic”-katastrofen är samlarobjekt med höga antikvitetsvärden. De personliga tragedierna och minnena har med tiden blivit handelsvaror…diskussioner om äganderätter till bärgade föremål pågår fortfarande (10 ). Vem kan äga ett gemensamt kulturarv?

Foto av paret Lindell som omkom vid räddningsbåtarna. Foto: Paul Henningsson, musedia

Detaljbilder av föremål och dokument i montrar. Foto: Musealia

Utrymme för kompletteringar?
De sista funderingarna är mina egna. Utställningen kommenterar inte samtida situationer, samlarproblematik eller några andra historiska skeppsbrott. Det är så att säga inte syftet utan har avgränsats till att vara en dokumentär historik.

Både Titanic-centret i Belfast och denna utställning har valt en kronologisk historisk vandring genom tid, som inramning. Men denna utställning har en mer personlig ton.

De utställda föremålen är direkt invävda i den löpande kommentaren. Man kommer närmare föremålen här, jämfört med den mycket större Belfast-anläggningen.

Många besökare till “Titanic” stannar länge och blir berörda.
- Särskilt manliga besökare är oftare tagna efter utställningen, vad det nu kan komma sig?, berättar Tintin, en av värdarna.
- Många frågar också vad som hände med de andra fartygen, Olympic och Britannic?

Bevarade telegram från fartyg som deltog vid räddningsarbeten. Foto: Paul Henningsson, musedia

En rumslig, absorberande berättelse. Besökare som lyssnar på en bänk i utställningen. Foto: Paul Henningsson, musedia

Flera utställda föremål, t ex möbler, kommer från Titanics samtida systerfartyg. Möjligen kunde utställningen även inkluderat någon bakgrund om dessa fartyg och deras fortsättning.

Jag saknade även en översiktlig grafisk bild av fartyget, med läge för hytt- och rumsbeteckningar, eftersom speakern refererade till dessa.

Det förekommer även flera handskrivna dokument, brev, vykort som behandlas av guiderösten men de är lite svårlästa i mörkret. Hade varit positivt att se fler avskrifter eller förstoringar av dessa.

Den 25 maj invigs utställningen vid Fyrishov Arena, Uppsala (11)
Stort tack till Mattias Zingmark och frontpersonalen för det givande besöket!

 

Utstallningsentrén på Södra Hamngatan, Göteborg. Foto: Paul Henningsson, musedia


Fakta:

“Titanic. The Exhibition”
https://www.titanicgoteborg.se/

Utställningsyta: ca 1,800 m2

Utställningsproduktion: Maite Aguirre, Musealia

Svensk utställningsvärd: Nordic Exhibitions & Events

Invigd: Februari, 2000

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild Kommentera artikeln!

Inga kommentarer på inlägget
Skriv en kommentar



Skriv en kommentar
E-post-adress är obligatorisk men publiceras inte i kommentarsfältet.

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)