Museers digitala förmedlingsarbete kartlagt

Strax före museernas vårmöte i Malmö (1) publicerade Riksantikvarieämbetet (2) en kartläggning av digital förmedling vid svenska museer (3). Undersökningen presenterades också vid årets upplaga av konferensen Digikult (4).

Syftet med kartläggningen var att få en bild av vilka behov och förväntningar som landets museer har kring digitala tillämpningar inom förmedling. Detta för att som ny myndighet med ansvar för museiutveckling, kunna stötta museer med kunskap-, teknik- och metodutveckling. Enkäten var dessutom en fortsättning på ämbetets arbete med museidialoger landet runt (5).

Kartläggningen genomfördes hösten 2017, i form av en webbenkät som sedan följdes upp med ett urval av intervjuer bland olika typer av museiorganisationer.

Enkäten skickades ut till 1597 e-postadressater och resulterade i 526 svar. 15 intervjuer genomfördes som komplettering av webbenkäten.

I enkäten ställdes 18 frågor, varav 6 av dem handlade om demografiska och geografiska uppgifter.

Med vissa variationer bland svaren från de större statliga museerna, var resultatet att museer i Sverige i första hand efterlyser stöd inom digitisering, erfarenhetsutbyte och samarbete, samt digitala tekniklösningar.

Större museer arbetar bredare med digitala insatser, jämfört med mindre och ser även fysiska och digitala besök som lika viktiga. Mindre museers arbete med digital kommunikation handlar främst om att försöka generera fysiska besökare till sina anläggningar.

Användning av webbplatser och sociala medier är utbrett vid alla typer av museer. Avancerade digitala utställningslösningar såsom VR, AR och RFID-teknik förekommer främst vid större museer (länsmuseer, statliga museer).

Organisation och budget påverkar..
Bakom den lite långa titeln “Museers digitala förmedling. Nulägesanalys med fokus på hur museer i Sverige använder digitala metoder, produkter och innehåll i utåtriktad verksamhet” finns förstås mycket spännande läsning, för oss som intresserar oss för digital förmedling…

Även om tekniska tillämpningar utvecklas kontinuerligt, ansluter resultatet i denna undersökning till liknande undersökningar som har gjorts tidigare, både i Sverige (6) och i Norden (7).

Jag upplever också att enkäten i sin helhet speglar och bekräftar en till stora delar förväntad relation mellan mindre, lokala museer, respektive de större statliga och främst huvudstadsbaserade museerna, i viss mån även länsmuseerna.

En större organisation, med fler anställda och med en långsiktigt säkrad finansiering, har fler möjligheter att arbeta fokuserat med bärande delar i verksamheten, i detta fall digitala frågor. Den digitala utvecklingen av gratistjänster, öppna källkodslösningar och alltmer prisvärd hårdvara öppnar samtidigt för många möjligheter att börja experimentera och lära sig, förutsatt att intresse och vilja finns att göra det..

Här handlar det om något som enkäten också frågade efter – att integrera digitala verktyg och metoder, på ett relevant sätt i flera verksamhetsdelar. Och inte minst i målformuleringar.

Del av utställningen 'Megamind', Tekniska museet i Stockholm. Foto: Paul Henningsson, musedia

Detaljerade svarsalternativ och fackuttryck
Jag tycker det var intressant att en stor del av de svarande tillhörde gruppen ideella museer, arbetslivsmuseer och hembygdsmuseer. Kanske är det i den museisektorn som “nya” RAÄ ska lägga sitt digitala huvudarbete?

Det var dessutom intressant att strax under 40% av respondenterna var verksamhetschefer. Tyvärr visar inte sammanställningen vilka övriga tjänster/titlar som fanns representerade bland svaren, trots att frågan fanns med i enkäten. Det hade varit intressant att se spridningen inom museerna, hur stor del som kanske till exempel var pedagoger, tekniker osv. (Även om flera roller/uppgifter ofta kan finnas hos en och samma person, vid mindre museer.)

Spontant upplevde jag att enkätfrågorna innehöll rätt många och detaljerade svarsvariationer att ta ställning till. Dels innehöll de mycket specifika frågor om vissa digitala plattformar, dels kanske något mindre inkluderande fackuttryck, sett till de sinsemellan rätt olika musieverksamheterna i undersökningen.

Arbetsmuseer brukar till exempel kanske inte tala i termer om att “curera och bearbeta” utställningar? Och “Positionering” som teknik, är ju egentligen beroende av ytterligare teknik för att vara meningsfull i en “förmedlande” kommunikation. Det kanske även är besökare som interagerar med tekniska tillämpningar, inte tvärtom, vilket ställdes som en fråga!

Pratar vi om “digital museiförmedling” är tekniken förstås verktyget. Men lika viktigt är hur själva syftet med förmedlingen förstås/formuleras, i en verksamhet eller organisation. Digital förmedling står ju heller inte för sig själv, utan bör relateras till förmedling/kommunikation i stort. Detta kanske inte var enkätens syfte i första hand, men kunde gärna få bli en uppföljande undersökning!

Tur med stadsbuss från 1960-talet under industriarvsdag. Foto: Paul Henningsson, musedia

Avslutningsvis, positivt nog ställde enkäten också frågor om utvärdering, även om det inte riktigt står klart vad enkätförfattarna menat med “uppföljning”, samt den lite motsägelsefulla frasen “kvalitativ mätning” (8)…

På frågan om hur museet eventuellt följer upp dess utåtriktade verksamhet fungerar, svarade hela 14% att: “Vi följer upp, men resultaten påverkar inte i någon stor utsträckning arbetet med museets framtida insatser”, vilket ju får anses väldigt rakt uttryckt!!

Läsning av rapporten rekommenderas. Den kan laddas ner från RAÄ:s webbplats (9). Där finns även en svarsunderlaget i anonymiserad form, samlad i ett kalkylblad (10), för den som vill ta del av enkätresultatet lite närmare.

Ny rapport om museernas digitala förmedling

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 10: Research Kommentera artikeln!

Inga kommentarer på inlägget
Skriv en kommentar



Skriv en kommentar
E-post-adress är obligatorisk men publiceras inte i kommentarsfältet.

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)