“Visitor”, “experience”, “digital”, “museum”…

Ledig professionell stämning. Inpirerande, intensivt och framförallt många möten med gamla bekanta och nya vänner i “branschen”…

Arrangörerna av NODEM (1), Interaktiva institutet (2) tillsammans med Riksutställningar (3) med flera, måste ha varit nöjda med årets konferens. Över 200 internationella deltagare samlades i början av december i ett soligt Stockholm, för att delta i tioårsjubilerande “Nordic Digital Excellence in Museums” (4).

Det var som sagt ett rätt välfyllt program och det går inte att sammanfatta hela konferensen…Detta berodde delvis på att huvuddelen, dag två, utformades som presentationer med parallella tema.

Över 60 (!) parallella kortpresentationer pågick och det var naturligtvis inte meningen att ta del av allt. Utan vi fick försöka välja mellan alla intressanta bitar. (Enligt uppgift var responsen på konferensinbjudan mycket stor med många bra bidrag. Programgruppen ville därför inte sålla bort, utan slå på stort med tanke på jubiléet..)

Som inbjuden moderator, för tema “Rethinking Design of Exhibitions and Museum” (5), var även mina möjligheter begränsade att lyssna runt under dag två. En del kunde dock fångas upp med lite korridorsnack i pauserna..

Nodem 2013 Expo på Medelhavsmuseet i Stockholm. Foto: Paul Henningsson, musedia

Gränssnitt som produkt och symbol
Några intryck vill jag ändå försöka ge från konferensen. För jag tror att det även kan passa som en blick på året som just har gått..

Jag var med och startade NODEM 2002-2003. Vi hoppades då på ett intresse från nordiska grannländer och kolleger…det är fantastiskt hur NODEM har utvecklats vidare till en internationell konferens, där både garvade museipionjärer och nya stjärnor möts. Det nordiska inslaget finns samtidigt kvar.

Något som var tydligt och som säkert var naturligt, med tanke på konferensens tema “Beyond Control – The Collaborative Museum and its Challenges”, var hur begrepp som “visitor experience” och “experience design” upprepades i många projekt.

Det är ingen tvekan om att besökaren/brukaren,”the visitor”, på olika sätt står i fokus, i samtida digitala musei-, konst-, vetenskaps- och kulturarvsprojekt. Detta fokus var t ex inte lika uttalat eller självklart för 8-10 år sedan. Snarare var det ofta “tekniker” i sig som var i centrum. (Vilket t ex återspeglades i prisutmärkelserna efter teknikkategorier som vi hade då..)

'Patch the poem'. Interaktiv installation med geststyrning baserad på Kinect, utvecklad av tech-Lab, Moholo-Nagy University

Något annat som återkom under många konferenspresentationer, var “gränssnitt”.
Från traditionella grafiska användargränssnitt i digitala produktioner och installationer. Liksom olika innovativa och poetiska och t om provocerande användargränssnitt. Till rumsliga och arkitektoniska gränssnitt liksom till museer och kulturarv som gränssnitt för kunskaps- och upplevelseinteraktioner i vidare bemärkelse.

En vinkel som blivit mer aktuell, med tanke på samhällsutvecklingen: förändringar i sociala demografier och polariseringar, och allt snävare ekonomiska villkor för offentliga kulturorganisationer. Att åter fylla museer och kulturarvsmiljöer med värden, för nya användar- och intressegrupper. Var lägger vi vikten vid då? Frågorna är många och vilken roll som digital kommunikation kan spela är inte självklar. Inte minst kulturellt/kulturpedagogiskt.

Det gick i alla fall ett sus genom det ganska trånga mötesrummet, när Zsofia Ruttkay, chef för TechLab, Moholy-Nagy University of Art and Design (6) i Ungern, gav en känsloladdad demonstration av en utställning kring Sándor Weöres (7) poesi.

På något sätt påmindes vi om varför vi alla samlats här: möjligheten att med digital teknik skapa något som
går utöver, bokstavligen lyfter från, den konventionella presentationsformen. På ett självklart sätt utgick produktionen från allas vår medfödda nyfikenhet, med olika sinnen, men gav samtidigt inte entydiga “svar”. Magiskt.

Att väga tekniken på våg
Det var också rätt “gôtt” att bli påmind om vikten av balans och realism i förmedlingsprojekt.

Professor Herminia Din, från University of Alaska (8) i USA, visade bilder från ett imponerande digitalt laddat naturum i Finland. Som dock skapade en sorts “Digital Black Box” avskuren från platsen, naturen och miljön intill, vilket centret har som målsättning att levandegöra. Vad är vitsen med det? undrade Dim, som gick vidare och menade att besökare har inte obegränsad tid att utforska saker. Många utställningsprojekt laddas med för mycket och för krävande IKT, ansåg hon.

Allegra Burnette, Creative Director vid MOMA (9) i New York beskrev museets strategier för utveckling av audioguider.

Det ligger nära till hands att anta att smarta mobiler i var persons ficka/väska är givna som apparater för bärbara museiguider. Men MOMA har valt att fortsätta låna ut utrustning till sina besökare, eftersom intervjuer på museet visade att 74% av besökarna inte vill eller inte är intresserade av att utnyttja medhavda mobiler och smartphones för museibesök. De upplevde att guidelurar var enklare.

Efter att ha experimenterat med olika high-technamn på sina digitala guider, kallar MOMA sina mobila guide-produkter för “Audio +” (10). Eftersom många besökare känner igen och efterfrågar audioguider och inte bryr sig om vilken teknisk plattform som erbjuds. Utlånen är förresten kostnadsfria..

Öppen källkod…villkorad social webb?
Talar vi besökare, att involvera dem och att medskapa med brukare så är det självklart så att sociala medier öppnar nya möjligheter och kommunikationskanaler.

Det var befriande att höra hur British Library (11) börjat sprida en ström av digitaliserade arkivdokument i salig blandning, en gång i timmen, via en bildblogg på Tumblr (12).

Biblioteks- och curator-rollen som “experten” som väljer ut och avgränsar, vill de börja att avdramatisera. De digitaliserade kopiorna har ett eget värde, utöver att vara avbilder av originalen menade Nora McGregor. Materialet måste få användas, omtolkas av andra för att bli intressant.

Biblioteket har dessutom arbetat i två år med tillåtande explorativa workshops med hela bibliotekspersonalen. Där inget har varit för digitalt trivialt att tas upp och testas…

“Your Paintings” (13) är ett annat brittiskt projekt med ambitiös applikation av sociala medier för “crowdsourcing”. Med verktyget “tagger” (14) bygger stiftelsen bakom projektet upp en hel webbdatabas, med hjälp av allmänhetens nyckelord till vad de identifierar i avfotograferade konstverk i offentliga miljöer.. Samarbetspart och sponsor är BBC…

Del av webb 2.0-databasen "Tagger", från projektet "Your Paintings".

Annars hördes det förstås många referenser till att “gilla” vissa sidor eller museer på Facebook-sidor. Eller att projekt presenterades med att de fått visst antal “tweets” (Twitter-inlägg) eller “Views” på Youtube.

Det är lite intressant att vi talar om “Social medier”, där “social” kan stå för kommunikation mellan personer, t om ett nära utbyte med någon/några människor. Men som ändå får formen av traditionellt massmedia-anslag byggt på “tittarsiffror”: att ha “300 likes”, “4.670 followers”, “3, 67 million views”…

Hur går vi från att sträva efter trafikmängd, till att skapa djupare och kanske t om mer snävare utbyte med digitala brukare med hjälp av t ex nya sociala mediakanaler? Och kan effektiva “virala” och “crowdsourcing”-metoder på nätet tillämpas bland icke-nätaktiva grupper i en fysisk verklighet?

Jag tycker också att det är intressant att kultursektorn å ena sidan gärna orienterar sig mot öppna källkodslösningar.
T ex för publicerings- och databasverktyg, pekskärmsproduktioner och app-utveckling.
Samtidigt som de populära och eftersökta sociala mediaplattformarna är allt annat än öppna. Med tanke på innehåll, copyright, restriktioner samt login-krav.

Nästa gång arrangeras NODEM i Polen, missa det inte om du har chansen!

MuseiTeknik önskar alla läsare god fortsättning och ett gott nytt år!

NODEM 2013
NODEM Abstracts 2013

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 10: Research11: Konferenser13: Museivetenskap Comments Off