Att förena upplevelser av fysiska och digitala verkligheter

Häromveckan blev jag inbjuden till att medverka i en diskussionspanel på konferensen “Truly Digital” (1) som hölls i Stockholm. Temat för dagen var hur professionell nordisk kultur och konst formas av IKT-utvecklingen. Vilka är möjligheterna för att skapa och uppleva kultur inom de digitala mediakanalerna?

Konferensen spände över ett brett fält, främst samtida konst och kulturproduktion, men behandlade även museer och kulturvårdande verksamheter. Ett 70-tal personer – bl a kulturproducenter, förläggare, administratörer och konstnärer – deltog i konferensdagen på anrika kultur- och nöjespalatset Hotel Rival (2) på Söder.

Även om programmet både var fullmatat och hade ett brett fokus, lyckades konferensen spegla en sorts “baslinje” över digitala satsningar inom kulturområdet. Från upphovsrättsliga frågor till kreativ digital gestaltning, samt nya samarbetsformer vid finansiering av kulturprojekt.

Jag upplevde framförallt att en breddning av begreppet “digitalisering” blir mer aktuellt. Ett begrepp som inom kultursektorn ofta har varit synonymt med elektronisk lagring och spridning av olika sorters kulturgods (“content”). Men som i en social mediavärld ju även innebär en “digitalisering” av vår kommunikation. Liksom av den potentiella kommunikationen och medskapandet med olika brukare och intressegrupper.

Scen ur teaterföreställningen "Lise och Otto", av Kista Teater. Foto: Rebecca Medici

Axplock av presentationer
Två representanter från Kista teater (3) presenterade på ett inspirerande sätt utforskandet av nya gränser för dramatiskt berättande. Med bland annat fjärruppkopplade skådespelare, mobil-teater och interaktiva scenframställningar.

För organisationen Suptopia (4) i Alby är infrastrukturen för skapande kultur det centrala. Där är digitaliserad kommunikation ofta en given komponent hos de aktörer och producenter som arbetar under Suptopia:s paraply. Liksom många gånger en förutsättning för organisationens egna kommunikation med sina internationella samarbetspartners.

Sörmlands landsting (5) har i ett samarbete med konferensens arrangörer Fabel kommunikation (6) utforskat fenomenen “Crowd Funding” (7) (8) som en alternativ modell för finansiering av regionala kulturprojekt.
I den meningen kan “digitalisering” också rymma utforskande av nya relationer med medborgare och samhällsgrupper, medbestämmande, påverkan och insyn i verksamheter via digitala sociala nätverk.

Forskningschef Pelle Snickars, slutligen, från Kungliga biblioteket (9), påminde om ett sorts “digitalt memento mori” vid presentationen av sin nya bok “Myten om Internet” (10). Vilka är villkoren för kulturkommunikation i samtidens digitala media? Har den “gränslösa” tekniken sin egna gräns?

Användarbegreppet inte entydigt
Dokumenterade scenframställningar via nätklipp, inscannade fotografier och handskrivna brev, information om kulturarvsföremål…hur väl lyckas digitaliserings-satsningar inom kulturområdet att nå ut till användarna?

Detta diskuterades under kortare panel på eftermiddagen. Som utöver undertecknad även bestod av inbjudna representanter från Digisam (11), Europeana (12) och Digitaltmuseum.se (13).

Med tanke på de olika nivåerna på digitaliseringsverksamhet är det en fråga om olika nivåer av “användare” av digitaliserat material. Det menade bland andra Rolf Källman, Digisam, som svar på en av panelmoderatorns frågor.

Bilden av en “användare” är ofta någon ur “allmänheten”. Men det kan också vara akademiska forskare. Eller varför inte digitala entreprenörer som utvecklar nya applikationer för turistsektorn? (14)

Skärmbild av webbdatabasen digitaltmuseum.se

Hallwyllska museet, Pressrum: Dräkter från Downton, Herrskap och tjänstefolk i fakta och fiktion

Europeana t ex, som samarbetar med minnesinstitutioner över hela Europa, arbetar med en principiellt tillgängliggörande, baserat på vår mänskliga rättighet att vid behov kunna ta del av kulturarvet. I denna mening kan Europeanas användare ses som ett “kollektiv”, vilket i sin tur förstås innefattar en mängd olika användargrupper.

Hur används material och vad upplever användare? När det gäller webbmaterial kan det vara svårt att urskilja individuella gruppers behov och förväntningar, enbart genom studier av webbstatistik. Vi kan t ex mäta att webbesökare spenderar längre tid på vissa sidor. Men inte säkert veta varför, utan att dessutom intervjua besökarna. Fast hur (trans-)nationella kulturarvsportaler bör resonera, för att göra urval för kvalitativa användarstudier, är inte helt självklart…

För ett museum, däremot, är det ofta lättare att identifiera och nå olika grupper såsom tonåringar osv. Och att ha närmare publikkontakt. Samtidigt som museer ofta också riktar sig till “alla” (vilket är en del av problematiken).

En del museer börjar numera arbeta för att synas på andra platser även utanför den egna byggnaden, på andra offentliga platser där människor är i rörelse. Det är inte lika vanligt att digitala material blir synligt på andra välbesökta webbplatser, vilket skulle kunna utvecklas mer i syfte att hitta användargrupper.

Just  nu visar t ex Hallwylska museet (15) en utställning med dräkter från drama-serien “Downtown Abbey” (16) som nu visas i svensk TV. Tänk om de i samarbete med tv-kanalens webbplats kunde flagga för utställningen om den mycket populära serien samt om husets egna historia…

Den klassiska sändaren och mottagaren
Frågor som rör praktisk publikutveckling och att studera hur användare brukar olika digitala resurser, är något som berör både kulturvårdande och den kulturskapande sektorn.
Och där finns en befintlig diskurs att ösa ur, med teoreier och metoder: besökarstudier samt mer strategisk “audience development”, vilket för övrigt börjar uppmärksammas i bredare sammanhang (17).

I det sammanhanget är uppfattningar om kulturverksamhet bland grupper som *aldrig* besöker eller tar del av material minst lika intressant, som att kartlägga responsen hos de som besöker/nyttjar kulturupplevelser (18).

Bilannons från 1960-talet. Källa: Wikimedia commons CC0

En extra utmaning tror jag ligger i att båda företeelserna, dvs IKT samt användarorienterat arbetssätt, fortfarande är nya för många inom kulturområdet.

En del deltagare kommenterade att de upplever stor stress kring digital kommunikation. En stress över att finnas i de sociala medierna och att ha de rätta kunskaperna kring verktygen, vilket det ofta råder osäkerheter kring. Handlar det om att bara göra något, vad som helst, eller att göra det på rätt sätt?

Ytterligare en osäkerhet består i att hela frågan om vem som kan betecknas som “användare” håller på att förskjutas. I klassisk mediavetenskap fanns t ex tydliga definitioner av “producent” respektive “konsument”. Men dessa gränser luckras upp i den digitala medievärlden, en process som ibland kallas “prosumption” (19).

Därför är det intressant att många kulturverksamheter fortfarande utgår från lika traditionella modeller att “nå ut” med sina bestånd, t ex via sociala medier.
Här kanske det krävs en ny sorts digital pedagogik, för att utveckla mer av tvåvägskommunikation med målgrupper. Vilket också ställdes som fråga till panelen. Det är en spännande fråga.

Vad hindrar användarorientering?
Under konferensdagen hörde jag dessutom resonemang som ofta går igen inom kulturområdet, angående synen på “publik” och “besökare”.

Att involvera besökare i verksamheter ses som bra och viktigt. Men det saknas pengar och tid att ägna sig åt det. Och hur ska studier göras för att inte bara bli en massa “tyckanden” (kanske “kritik”) från “publiken”?

Vissa konstutövare upplever interaktivitet med publik som irrelevant eller t om störande för den egna skapandeprocessen. En del väljer också aktivt bort “det digitala” från sitt egna skapande…
Och de som inte nyttjar IKT kan också vara användare av kultur på andra sätt och så vidare, och så vidare..

Den sociala medieutvecklingen har visserligen hjälpt till att fokusera på användarfrågor (och i förlängningen: “digital audience development”, dvs att behålla och utveckla nya målgrupper i digitala media).

För kultursektorn finns utmaningen att överbrygga sitt statiska digitaliserade bestånd med användning av dynamiska sociala mediekanaler. Liksom att förena den fysiska verkligheten (föremålet/verket) med en digital verklighet.

Genom att involvera sina användare i att “läsa av” den fysiska verkligheten med hjälp av digitala tekniker, öppnas för meningsskapande, lärande processer:

– I dag var vi på teater och under föreställningen tog barnen kort som vi sedan publicerade på klassens blogg som en serie. Häromdagen gick vi runt i närområdet och tittade på trafikskyltar och med hjälp av en gps-app kunde vi logga vår rutt och sedan se hur vi hade gått. Det viktiga är att inte låta IT ersätta den verkliga upplevelsen, utan hela tiden kombinera de två. När det tillför något i undervisningen är IT-användning väldigt berikande. (20)

Organisationer behöver aktivt intresse
Frågan om användare och utvärdering av deras eventuella interaktion med digitala kulturresurser är alltså mycket stor…

Det var mycket positivt att arrangörerna lyfte in frågan på den första konferensen. Kultur och IKT hamnar annars ofta i tekniska diskussioner kring t ex upphovsrättsfrågor eller standardformat.

Jag tror att användarperspektivet är viktigt att lyfta fram i en kommande nordisk strategi för digitala kulturvägar. Här finns kanske möjlighet att bygga vidare på andra europeiska IKT-deklarationer, som kopplat ihop kultur och lärande? (21)

För att bli verkningsfullt utvecklingsverktyg behöver i alla fall bilden av “användaren” medvetandegöras, synliggöras hos alla som är verksamma inom en organisation. Först när användarperspektivet är en integrerad del av en organisation och dess ledning kan den bli en naturlig del av t ex arbete med digitala verktyg.

Truly Digital – A Nordic Ecosystem for the Arts

Se även:
A New Approach to Measuring Impact for Digitised Resources: do they change people’s lives? 

…samt några tidigare artiklar:
Digitalisering bortom “webbnärvaro”
Fyra perspektiv på sociala medier
Seminarium om digitalisering och förmedling
“Historymapping” – digitala berättelser och minnen

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 07: Webb & sociala medier15: Besökarstudier & publikutveckling17: IKT & lärande Comments Off