Digitalisering bortom “webbnärvaro”

Nu i sommar har digitaliseringsinsatser för kulturarv på olika sätt varit på tapeten, vilket även har uppmärksamats i press och riksmedia. (Något som naturligtvis känts som glada nyhetsinslag bredvid mer dystra händelser den senaste tiden.. )

Till exempel seminariet om det digitala kulturarvets kostnader och värde för samhället, som hölls under Almedalsveckan (1) har noterats. Liksom den gemensamma visionen hos de statliga museerna, eller centralmuseerna, att kunna digitalisera hela sina föremålssamlingar till omkring år 2025-30 (2). På försommaren rapporterade även Vetenskapsradion (3) en diskussion i riksdagen om att låta privata ikt- och mediaentreprenörer utveckla tjänster och produkter (t ex spel) ur digitaliserat kulturarvsmaterial, en potentiell “guldgruva” – för kultursektorn (?).

punkt se, svenska InternetstiftelsenI juni bjöd Internetstiftelsen .se (4) in till en seminariedag i Stockholm, “Digitalisering av kulturen” (5), som av allt att döma var välbesökt.

Käck webboptimism?
Just detta seminarium fångade intresset hos journalisten Håkan Lindgren, som på tidningen Göteborgs-Postens (6) kultursidor den 10 augusti refererade mötet.

I artikeln “Kulturarv – så länge Yahoo vill?” (7) för Lindgren fram två huvudspår: att digitalisering behandlades så operativt oproblematiskt på seminariet, utan att någon tog upp frågan om hur beständiga digitaliserade material egentligen är. Enligt Lindgren finns ännu inget arkivbeständigt sätt att spara digital information för framtiden.

Lindgrens andra spår var att samhällets arkivmaterial i allt större utsträckning görs tillgängliga via kommersiella informations- och webbföretags kostnadsfria webblösningar, som t ex Flickr (8) och Youtube (9). Vad är det som säger att dessa tjänster förblir gratis, eller ens online?

Han var heller inte så imponerad av vad representanterna för det nya samordningssekretariatet för ABM-digitalisering (10), respektive Centralmuseerna (11) hade att säga.

I artikeln framställdes de som käcka webboptimister som mest talade sig varma för att publicera digitaliserat museimaterial på sociala mediasajter. Museerna borde snarare bygga egna sökportaler, enligt vetenskapshistorikern Gustav Holmberg vid Lunds univeristet, som också citeras av Lindgren, som sammanfattar:

“..Flickr har gett nytt liv åt materialet: besökarna lägger till mängder av egen information, identifierar anonyma personer på museets foton, bidrar med berättelser ur sina liv, men vad är deras gratisarbete värt om Yahoo bestämmer sig för att sälja eller stänga sajten?” (12)

“Micro collection sites”
Det är som sagt positivt att digitalisering av kulturarvet uppmärksammas utanför yrkesområdet. Kritiska artiklar är också bra för det mentala tuggmotståndet..

Digitalisering är ju en av hörnpelarna för digital kommunikation..utan digitalt kulturarvsmaterial, så minskar också möjligheterna med förmedling och digital interpretation…

Lindgren sätter flera vassa frågetecken. Fast av artikeln kan man få uppfattningen att t ex de statliga museerna endast publicerar sitt digitala material på sociala mediasajter. Så är det ju knappast – vad de sociala media sajterna representerar är parallella “skyltfönster” för museisamlingar, som dessutom kombinerats med bidrag från olika användare. Man kanske t om kan kalla dem “micro-collection sites”, eftersom de är ett urval av ett mycket större material. I museernas egna digitaliserade databaser.

Lindgren kunde t ex ha tagit upp satsningen K-samsök (13) som är ett exempel på att “bygga eget” för museernas system-heterogena, men likväl, digitaliserade samlingsmaterial. Och inte bara statliga museer.

Och vad gäller beständighet, så finns naturligtivs majoriteten av föremål kvar i original…de slängs inte bara för att de finns på en digital avbildning (Värre är det kanske i så fall för “born digital content”, material som skapats som digital original och inte finns i annan form).
Vad “digitalisering” på många sätt bidrar till, är ju den friare hanteringen av “digitalföremålen”. I studiesyfte, i markandsföringssyfte, i designsyfte osv.

Sedan är ju inte digitalisering varken något nytt för kultursektorn, eller en samordningsfråga som enbart drivs av regeringen efter det senaste valet. Redan 1995 föreslog dåvarande regeringens kulturutredning att “kulturinstitutionernas kunskap och information bör digitaliseras och samordnas.” (14)

Kvinna som fotograferar med digitalkamera. Foto: Wallyir, morguefile.com

“Tillgängliggörande”..och sedan?
Men, trots allt saknar jag något…

Ingen, vare sig journalister som Lindgren m fl, eller personer i ABM-utskott och centralmuseigruppe
r, eller ens politikerna som står bakom viljeriktningar, lyfter fram den kanske viktigaste aspekten av digitaliseringsarbete:
betydelsen av digital IKT för allas vårt kontinuerliga och inte minst informella lärande.

Genom den transformation av mänsklig kommunikation som IKT har medverkat till, , är vi inte längre hänvisade till endast en typ av information, eller ett slags media. Vi kan välja verktyg, material, format, hanteringsformer som passar våra olika behov och preferenser.

Genom att välja, dela och spara blir vi aktiva delar i ett informationsflöde. Ett ständigt lärande som inte stannar vid att bara få ta del av andras erfarenheter vid endast vissa sammankomster, på vissa klockslag eller enbart på sitt egna modersmål..

IKT-utvecklingen visualiserar i sig själv den mångfald av lärande, upplevelse, kunskap och informationsvärde som var och en av oss besitter. Från de som mest skickar e-post med en dator, till hela utvecklarcommunities inom öppen källkod..

Vårt digitala samhälle är en ny kultur. Här är det självklart att också kulturarvet ska finnas med, digitalt.

Detta borde vara fokus för digitaliseringsdiskussioner. Bortom flyktiga “näringslivsidéer” och onödigt misstänksam kulturjournalistik.

För det är synd att museer (och arkiv) fortfarande mest resonerar i termer av att “tillgängliggöra” material, t ex på Internet. Och inte går till nästa steg: att problematisera för vem och vilken betydelse som digitala material och verktyg har för oss som lärande människor.

“Kulturarv – så länge Yahoo vill?”

Se även:
ICT and Lifelong Learning (Word)
Semiarium om digitalisering och förmedling (MuseiTeknik 2010)

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat07: Webb & sociala medier11: Konferenser13: Museivetenskap17: IKT & lärande Comments Off