Seminarium om digitalisering och förmedling

Bläddring i inbunden bok. Foto: Kungliga biblioteketSeminarieprogrammet under Göteborgs internationella filmfestival (1) hade i år tema "Sharing", inspirerat av diskussioner om fildelning och upphovsrätt och diskussioner kring klimatförändring och delandet av jordens resurser (2).

Den 8 februari var programpunkten "Sharing: Kulturarvet" och dagen skulle
innehålla samtal kring kulturarv i relation till begrepp som digital förmedling och kontext (3).

På scenen satt Pelle Snickars, forskningschef Kungliga Biblioteket (4), Kajsa Hedström, projektledare vid filmarkivet Grängesberg (5), Svenska Filminstitutet (6) samt Johan Hegardt, arkeolog, författare och docent i kulturarvsforskning. Dessutom medverkade en kvinna (tyvärr inget namn) från Kulturdepartement (7), som ersatte departementssekreterare Jakob Kihlberg. Seminariet modererades av Trond Lundemo, lektor i filmvetenskap, Stockholms Universitet (8).

Efter ett lite längre presentationsvarv bestod första hälften av relativt tekniska frågeställningar, och berörde genomförda och aktuella digitaliseringsprojekt vid olika institutioner som de medverkade hade koppling till.

Eftersom seminariets medarrangör var EU:s MediaDesk Sverige (9) och kulturfrågor var en av frågorna under Sveriges EU-ordförandeskap 2009, handlade det även en del om europeiska satsningar på området.

Mål eller medel?
Andra halvan blev mer intressant och innehöll lite utspel mellan deltagarna. Vad som togs upp var problematiken att "digitalisering" ofta används som ett mål, när det snarare borde vara ett medel.

Det finns också väsentliga skillnader mellan olika kulturföremål, vilket Trond efterlyste förtydlingar kring: en fysisk krukskärva blir en avbild vid digitalisering, inte en tredimensionell föremålskopia. En film blir en digital film, vilket bibehåller dess inneboende struktur/föremålsart – att vara en rörlig bildframställning. Detta påverkar i sin tur åtkomsten, beskrivningen och upplevelsen av det digitaliserade föremålet, menade Trond.

Historiska museet. 'Sök i samlingarna'Johan Hegardt har forskat kring svenska nationella digitaliseringsprojekt och intervjuat personal på bland annat Historiska museet (10) och Riksantikvariämbetet (11).

Han menade att många gånger utgår "uppdrag" til institutioner att digitalisera analogt material, i syfte att öka tillgänglighet till kulturarvssamlingar.
Originalmaterialen som digitaliseras, och i första hand noteringar, texter och textbaserad information har samlats in under olika förhållanden, av olika människor samt färgade av olika samtiders kulturer.
Johan menade att varken innehåll eller användare problematiseras av centralinstitutionerna (museer, arkiv). Man lägger vid digitalisering ofta ut "rått", obearbetat material och skickar även äldre tiders kulturella stereotyper vidare, utan att dessa kommenteras.

Vikten av att skapa mening
Från Historiska museet finns t ex en stor ambition att bygga söktjänster över sina samlingar, baserat på användarinteraktivitet. Man hoppas att forskare skall bidra med innehåll till sajten. Men det är än så länge väldigt lite aktivitet på sajten, man ser inte så mycket bidrag. Definitivt inte från den vanliga allmänheten, menade Johan, som ansåg att man mer måste fokusera på sammanhang, berättelser för att kunna skapa mening kring kulturarvet.

Pelle Snickars från Kungliga biblioteket (12), ställde många frågor på sin spets. Han vände sig bland annat till representanten från Kulturdepartementet och undrade vilka visioner och ambitioner som finns hos regeringen kring förmedling av kulturarv samt planer på strategiska  finansieringar? Internet slog igenom för 15 år sedan, och först nu vaknar Sverige med kulturella visioner på området, påpekade Snickars.

Han menade också att Google (13) har förändrat den traditionella motsättningen mellan "privat" och "offentligt". Var och en av oss använder Google, flera gånger dagligen, utan att betala en enda krona.
"Google Books" (14) är ett konkret exempel på hur nya typer av konstellationer uppstår kring digital spridning av kulturarvet. Nyligen tecknade Google avtal med Bayerische Staatsbibliothek (15), om att digitalisera dess samlingar av manuskript. För detta betalar Google en halv miljard kronor – och samarbetsavtalet ger biblioteket rätt att utnyttja de digitala filerna, om Google skulle upphöra…biblioteket äger fortfarande sina manuskript, dessutom.  Liknande exempel finns på filmsidan.

Det är alltså inte frågan om att en privat aktör privateriserar och låser in det allmänna kulturarvet. Google:s satsningar når så mycket längre, än t ex EU:s digitaliseringsportaler, som Per menade var undermåliga. Det finns en anledning till Youtube:s (16) och Flickr:s (17) popularitet: användarvänlighet.

Bort från internettrafikens "ekonomi"?
Sekreteraren från Kulturdepartmentet, som arbetade med kulturfrågor i EU, höll med och såg problem i att t ex portalen "Europeana" (18) byggdes "från samlingarna",
"top down",  istället för att börja i en diskussion kring vilka frågor finns, vilka behov, vilka användare, vilka möjligheter att skapa nya samarbeten?
Från svenska regeringens sida pågår nu en kartläggning kring dessa frågor, bland annat just samarbeten mellan privata och offentliga sektorn, som en fortsättning av nya kulturpropositionen.

Moderatorn efterlyste avslutningsvis en utveckling bort från "internettrafikens ekonomi", att satsningar ofta bedöms och finansieras efter kvantifierbar statistik, både inom offentlig och privat sektor. 24 000 träffar på en "skärva", där 23 000 därefter studsat vidare. Vad säger det om kulturarvets förmedlingsvärde, frågade Trond retoriskt.

Seminariet rundades av med ett par snabba inlägg från åhörarna. Bland annat berättade en representant från Västarvet (19), Västra Götaland, hur de fn. bygger i halvtaskiga gamla databassystem, hemmagjorda lösningar – för att detta är verkligheten. De drömmer om en halv miljon, inte en halv miljard i stöd… De får i snitt 80 kommentarer i månaden från sina användare på sina onlinedatabaser, många med värdefulla förklaringar och kompletteringar till det insamlade materialet.
Fast hur de har spridit ordet om sin digitala resurs eller vilka användarna är, berördes inte.

För att summera seminariet: helt klart befinner sig den institutionaliserade kulturen (museer, bibliotek, arkiv osv ) i en tid av förändringar. Det märkliga som inträffat efter åratal av digitaliseringar är det tomrum som uppstår mellan å ena sidan "privata" låsta arkiv, som t ex Microsofts bilddatabas Corbis (20 ), dit allmänheten inte har fri användningsrätt, gentemot de fria, offentliga onlinesamlingarna som inte har funderat närmare på vilka användarna är eller hur brukare skall tillgodogöra sig allt "tillgängliggjort" material..

Slutordet kom från en fotoarkivarie i publiken: vi behöver lägga lika mycket resurser på kritiskt förmedlingsarbete, som hittills har lagts på digitalisering, om inte mer!

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 07: Webb & sociala medier10: Research11: Konferenser13: Museivetenskap Comments Off