Museers digitala förmedlingsarbete kartlagt

Strax före museernas vårmöte i Malmö (1) publicerade Riksantikvarieämbetet (2) en kartläggning av digital förmedling vid svenska museer (3). Undersökningen presenterades också vid årets upplaga av konferensen Digikult (4).

Syftet med kartläggningen var att få en bild av vilka behov och förväntningar som landets museer har kring digitala tillämpningar inom förmedling. Detta för att som ny myndighet med ansvar för museiutveckling, kunna stötta museer med kunskap-, teknik- och metodutveckling. Enkäten var dessutom en fortsättning på ämbetets arbete med museidialoger landet runt (5).

Kartläggningen genomfördes hösten 2017, i form av en webbenkät som sedan följdes upp med ett urval av intervjuer bland olika typer av museiorganisationer.

Enkäten skickades ut till 1597 e-postadressater och resulterade i 526 svar. 15 intervjuer genomfördes som komplettering av webbenkäten.

I enkäten ställdes 18 frågor, varav 6 av dem handlade om demografiska och geografiska uppgifter.

Med vissa variationer bland svaren från de större statliga museerna, var resultatet att museer i Sverige i första hand efterlyser stöd inom digitisering, erfarenhetsutbyte och samarbete, samt digitala tekniklösningar.

Större museer arbetar bredare med digitala insatser, jämfört med mindre och ser även fysiska och digitala besök som lika viktiga. Mindre museers arbete med digital kommunikation handlar främst om att försöka generera fysiska besökare till sina anläggningar.

Användning av webbplatser och sociala medier är utbrett vid alla typer av museer. Avancerade digitala utställningslösningar såsom VR, AR och RFID-teknik förekommer främst vid större museer (länsmuseer, statliga museer).

Organisation och budget påverkar..
Bakom den lite långa titeln “Museers digitala förmedling. Nulägesanalys med fokus på hur museer i Sverige använder digitala metoder, produkter och innehåll i utåtriktad verksamhet” finns förstås mycket spännande läsning, för oss som intresserar oss för digital förmedling…

Även om tekniska tillämpningar utvecklas kontinuerligt, ansluter resultatet i denna undersökning till liknande undersökningar som har gjorts tidigare, både i Sverige (6) och i Norden (7).

Jag upplever också att enkäten i sin helhet speglar och bekräftar en till stora delar förväntad relation mellan mindre, lokala museer, respektive de större statliga och främst huvudstadsbaserade museerna, i viss mån även länsmuseerna.

En större organisation, med fler anställda och med en långsiktigt säkrad finansiering, har fler möjligheter att arbeta fokuserat med bärande delar i verksamheten, i detta fall digitala frågor. Den digitala utvecklingen av gratistjänster, öppna källkodslösningar och alltmer prisvärd hårdvara öppnar samtidigt för många möjligheter att börja experimentera och lära sig, förutsatt att intresse och vilja finns att göra det..

Här handlar det om något som enkäten också frågade efter – att integrera digitala verktyg och metoder, på ett relevant sätt i flera verksamhetsdelar. Och inte minst i målformuleringar.

Del av utställningen 'Megamind', Tekniska museet i Stockholm. Foto: Paul Henningsson, musedia

Detaljerade svarsalternativ och fackuttryck
Jag tycker det var intressant att en stor del av de svarande tillhörde gruppen ideella museer, arbetslivsmuseer och hembygdsmuseer. Kanske är det i den museisektorn som “nya” RAÄ ska lägga sitt digitala huvudarbete?

Det var dessutom intressant att strax under 40% av respondenterna var verksamhetschefer. Tyvärr visar inte sammanställningen vilka övriga tjänster/titlar som fanns representerade bland svaren, trots att frågan fanns med i enkäten. Det hade varit intressant att se spridningen inom museerna, hur stor del som kanske till exempel var pedagoger, tekniker osv. (Även om flera roller/uppgifter ofta kan finnas hos en och samma person, vid mindre museer.)

Spontant upplevde jag att enkätfrågorna innehöll rätt många och detaljerade svarsvariationer att ta ställning till. Dels innehöll de mycket specifika frågor om vissa digitala plattformar, dels kanske något mindre inkluderande fackuttryck, sett till de sinsemellan rätt olika musieverksamheterna i undersökningen.

Arbetsmuseer brukar till exempel kanske inte tala i termer om att “curera och bearbeta” utställningar? Och “Positionering” som teknik, är ju egentligen beroende av ytterligare teknik för att vara meningsfull i en “förmedlande” kommunikation. Det kanske även är besökare som interagerar med tekniska tillämpningar, inte tvärtom, vilket ställdes som en fråga!

Pratar vi om “digital museiförmedling” är tekniken förstås verktyget. Men lika viktigt är hur själva syftet med förmedlingen förstås/formuleras, i en verksamhet eller organisation. Digital förmedling står ju heller inte för sig själv, utan bör relateras till förmedling/kommunikation i stort. Detta kanske inte var enkätens syfte i första hand, men kunde gärna få bli en uppföljande undersökning!

Tur med stadsbuss från 1960-talet under industriarvsdag. Foto: Paul Henningsson, musedia

Avslutningsvis, positivt nog ställde enkäten också frågor om utvärdering, även om det inte riktigt står klart vad enkätförfattarna menat med “uppföljning”, samt den lite motsägelsefulla frasen “kvalitativ mätning” (8)…

På frågan om hur museet eventuellt följer upp dess utåtriktade verksamhet fungerar, svarade hela 14% att: “Vi följer upp, men resultaten påverkar inte i någon stor utsträckning arbetet med museets framtida insatser”, vilket ju får anses väldigt rakt uttryckt!!

Läsning av rapporten rekommenderas. Den kan laddas ner från RAÄ:s webbplats (9). Där finns även en svarsunderlaget i anonymiserad form, samlad i ett kalkylblad (10), för den som vill ta del av enkätresultatet lite närmare.

Ny rapport om museernas digitala förmedling

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 10: Research Kommentera artikeln!

Konferens: “Exhibiting Sounds of Changes”

Mellan 11 och 13 juni arrangeras den internationella konferensen “Exhibiting Sounds of Changes” (1) vid Werstas Arbetarmuseum (2), i Tampere (Tammerfors) Finland.

Arrangörer är gruppen inom EU-projektet “Sounds of Changes” (3), där bland annat Arbetets museum (4) i Norrköping ingår, samt WorkLab (5), det internationella organet för arbetslivsmuseer.

EU-projektet startade 2013 med syfte att verka för dokumentation av det försvinnande industrisamhällets ljudbilder, som många gånger utgör vardagsljudbilder vilka även berättar om det industriella kulturarvet.

Ljudinsamling pågår och samlas på en ljudkulturarvsportal, “Work with sounds” (6), en given resurs för alla som är intresserade av multisensorisk kommunikation, tack vare licensiering genom Creative Commons (7).

Tema för 2018 års konferens är industri-, social- och teknisk kultur. Hur kan ljud bevaras och förmedlas som immateriellt kulturarv?

Flera programpunkter låter spännande, t ex: “Sounds as cultural heritage – The EU-project ‘Sounds of Changes’ and how sounds can revive memories”, “The importance of visitors sharing memories at the Workers Museum in Copenhagen” och “Use of Sounds in Finnish Labour Museum Werstas exhibitions” (8).

Anmälan görs före 20 maj till adress: soundsofchanges@tyovaenmuseo.fi

För mer information om anmälan, program och kringarrangemang, se konferensens hemsida (9).

Logotyp för EU-projektet 'Sounds of Changes'

International Conference on Exhibiting Sounds of Changes

“Work with Sounds”

Se även:
CTS – conserve the sound

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 11: Konferenser Kommentera artikeln!

Museet som gränssnitt för en uppsjö av upplevelser

“My biggest takeaway from this year’s conference is that the museum sector is starting to move towards the state of post digital. The focus on audience engagement, on service design and on delivering the museum experience through multiple channels and touch points made me wish for more museums sending not just digital staff to Museums and the Web but entire cross departmental teams and managers.” (1)

Kajsa Hartig (2), Digital navigatör vid Nordiska museet (3), Stockholm skriver intressanta summerande intryck om “the post-digital museum”, och om “touchpoints” (4), på crowd-bloggsidan “Medium” (5).
Efter att ha deltagit på 2018 års upplaga av världsledande konferensen “Museums and the Web” (6)…

Snart dags att ta sig dit igen! Kanske nästa år..

Under tiden ska vi förstås gå på Digikult.. (7).

MW18: Museums and the Web 2018

Some quick notes from #MW18

Museums and the Web

Digikult

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat07: Webb & sociala medier10: Research11: Konferenser13: Museivetenskap Kommentera artikeln!

Hur museichefer tänker på 40 minuter

Soundcloud.com: 'Museipodden 3. Sveriges Museer'

Lyssnar på “Museipodden” (1), som publiceras av Riksförbundet Sveriges museer (2)..

Poddradio är trevligt, ett bra sätt att låta olika röster höras. Dessutom ett ledigt och personligt format, där du som lyssnare i bästa fall kan uppleva att du “sitter med” i samtalet…

“Museipodden” ersätter förbundets tidigare bloggserie. Och i mars släcktes dessutom den tidigare mötesplatsen på nätet (3) ner, pga låg användaraktivitet.

I senaste podden, nummer tre, samtalar förbundssekreteraren Mats Persson med cheferna vid årets tre nominerade museer (vinnaren kommer att annonseras vid museernas vårmöte i Malmö (4)).

Tema för samtalet är “framtida utmaningar”, ett tema som Riksförbundet har valt för arbetsåret 2018/19.

Flera samtidsfrågor på ett bräde
På dryga 40 minuter diskuteras publikutveckling, vikten av verksamhetsutveckling inte minst arbete med samlingar, utvärdering, att tänka utanför boxen samt möjligheter att hitta nya vägar att finansiera verksamhet.
T ex genom kreativa samarbeten med andra organisationer.

Egentligen inget nytt, i sig. Men givande att höra tre jämförbara typer av konst- och formgivningsmuseer berätta delvis individuella och även ödmjuka vinklar på museiutvecklingsfrågor. Museer har inte alltid alla svar…

Inspirerande att höra hur chefen för Skissernas museum (5) tagit med sig “Museum night” som influens från hans tid på anrika Brooklyn museum (6) i USA. Och härligt med referenser till museologi…tycker ofta att detta perspektiv tyvärr saknas när museiverksamhet debatteras i media…

Jag fastnade även för kommentarerna kring utvärdering och dilemmat att arbeta med trubbiga kommunala “nyckeltal”, som kanske inte alltid stämmer överens med hur museer arbetar.

Däremot tror jag önskan att hitta “mätbara metoder” för kvalitativ data är missriktad. Det handlar snarare om att -också- hävda kvalitativa värden, i en tid som är mer och mer besatt av “metrics”..(7). Det tycker jag borde vara museernas roll att hävda oftare. Verkligheten har ju fler kulörer…(och valörer). Skulle även vilja ha hört de medverkande diskutera hur viljan att “nå ut” eventuellt skiljer sig från vilja att “släppa in/öppna upp”?

Innehåll som griper tag?
“Museipodden” börjar hitta formen (med den lite typiskt radioklingande kultur-samhälle-signaturen!). Ett bra sätt att uppdatera sig inför vårmötet, dessutom.

Vad man möjligen kan säga är att förhoppningsvis kan det bli mer av samtal mellan de som är inbjudna, inte endast svar på samtalsledarens passningar….det låter aningen som ett panelsamtal på en konferens.

Artiga samtal, där alla i samtalet är överens, kan ge en skön känsla. Men lika gärna mynna ut i ett lätt dis, utan att fastna efteråt.

Därför skulle det kanske till och med vara värt att prova en person från en “annan” sektor, ett annan del av samhället, som kommer in och ställer lite mer aviga frågor – en “joker i leken”, kanske? Apropå att hitta nya parter och röster utanför musei-institutionen. Men det kan säkert komma i framtida avsnitt av “Museipodden”..

Museipodden 3

Se även:
SVT Play: “Idévärlden” del 7 om kulturarvet

A Complete List of Podcasts for Museum Professionals

Det här är Podcasts

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat Kommentera artikeln!

“Museum in a Box”

K-bloggen (1), Riksantikvarieämbetets (2) blogg, skriver om ett av MuseiTekniks favoritämnen; “smart objects”, fysiska föremål som förstärks med hjälp av digital teknik!

I det inspirerande projektet “Museum in a box” (3) kan skolor och föreningar få utforska tredimensionella kopior av föremål i samlingarna på ett nytt sätt.

När användaren placerar ett valt föremål på en sändarpunkt vid lådan startas ljud- eller videoklipp som berättar om föremålet eller hämtar information från webben om detsamma.
Konceptet kombinerar föremålskopior skapade med hjälp av 3D-skrivare (4), RFID-teknik (5) samt taktil pedagogik.

“Museum in a box” kan vara ytterligare ett sätt för ett museum att att levandegöra samlingar, som antingen ännu inte visas i utställningar, eller som råkar finnas på en ort dit det kan vara svårt att resa med skolan/klassen.

 

Museum i en låda

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 08: VR & Augmented Reality09: Alternativa gränssnitt14: Museipedagogik16: Interaktionsdesign17: IKT & lärande Kommentera artikeln!

Sluta tänk och känn! Tänk sedan efter!

“..interpreters sometimes think of visitors as what we want them to be, the idealised visitor, rather than as they actually are../we produce interpretation out of a different state of mind or mental set, which we can characterise as work mode, sharply contrasting with the visitor leisure mode” (1)

Brittiske interpretation-profilen Carl Atkinson skriver tänkvärda rader, i vinternumret av “Interpretation Journal” (2).

Carl, som har bakgrund inom kognitiv psykologi vilket han har kombinerat i sitt arbete inom interpretation, utvecklar vad som kännetecknar att vara en besökare vid ett museum eller besöksmål.
Vad besökaren fokuserar på i “avkopplat fritidsläge”, har vissa likheter med att “fönstershoppa”:

“..visitors will pay more attention to:

- Searching for meaningful experiences but unlikely to be deep or complex

- themes which are personally relevant or relate to universal human emotionality e.g. love, death, loss, fear, injustice, joy, social status, aggression and conflict

- concrete rather than abstract thinking”

För att lyckas bättre med vår utställningskommunikation bör vi sluta planera utställningar enbart som “helylle-yrkespersoner” och istället bejaka och vara den spontana, universella kännande varelsen som finns inom oss alla – även medan vi “planerar”, menar Atkinson. Låter som en bra plan!

“I suspect it is quite difficult for interpreters to engage with interpretation in anything other than a professional manner i.e. work mode, even in their own leisure time. But this is what we need to do.”


Musikentreprenören Stikkan Andersson intervjuad för TV på 1970-talet. Stillbild från bildskärm i utställning vid Abba The Museum. Foto: Paul Henningsson, musedia

Musikentreprenören Stikkan Andersson intervjuad för TV på 1970-talet. Stillbild från bildskärm i utställning vid Abba The Museum. Foto: Paul Henningsson, musedia

Musikentreprenören Stikkan Andersson intervjuad för TV på 1970-talet. Stillbild från bildskärm i utställning vid Abba The Museum. Foto: Paul Henningsson, musedia

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: Uncategorized Comments Off

Varvshistoria i VR

Allt ljud och buller, maskinerna, dofterna. Alla dessa stora stålskrov som växte fram ur hangarliknande hallar. För mindre än 40 år sedan byggdes det största fartyg som någonsin byggts i Sverige. I Uddevalla, på en plats där knappt ett enda spår av det syns i miljön idag..(1)

Svensk varvsindustri var världsberömd under 1950- och 60-talen. Under 1970-talet kom ekonomisk kris och energikris. Tusentals människor i städer som Malmö, Uddevalla, Landskrona och Göteborg förlorade sina jobb, när de statliga svenska varven lades ner (2). (Även den viktiga textil- och stålindustrin drabbades av många nedläggningar, vid samma tid.)

Det är svårt att idag föreställa sig all aktivitet på dessa platser, trots att de alldeles nyss gick för “högvarv”. Vilka var människorna som skapade och byggde alla fartyg och vilka är deras berättelser? Varför försvann varven så hastigt och hur kunde det hända? Och hur kan såpass storskaliga, men konstigt nog nästan redan helt utsuddade industrihistoriska miljöer levandegöras?

Varvsarbetare, fartygsskrov och lyftkranar. Del av Uddevallavarvet, 1960 med (CC-BY-0).

Ett sätt att göra det kan vara med hjälp av digitalt berättande, som i det aktuella projektet “Lindholmens Tidevarv” (3). Syftet är just att återskapa den tidigare levande och betydande varvsepoken i Göteborg, med hjälp av AR- och VR-teknik, både i form av fasta installationer liksom mobila tillämpningar.

Efter en pilotproduktion under 2016 är projektet igång. Bland annat med stöd från Västra Götalandsregionens Kulturnämnd (4), Västarvet/Länsstyrelsen i Västra Götalands län (5), Filminstitutet (6), Kultur i Väst (7) samt egna insatser och Varvshistoriska föreningen (8), som också är en av initiativtagarna till projektet.
Målsättningen är att nå olika målgrupper, att skapa ett framtida upplevelsecenter i tidigare varvsmiljö på Hisingen, men också en webbplats med olika berättarinnehåll.

Grafisk skärmbild ur VR-applikationen "Tidevarvet". Illustration: Benoit Lafréchoux

MuseiTeknik pratade med projektledaren och filmaren Jonas Myrstrand vid Studio Jox, Gothenburg FilmStudios (9) på Hisingen i Göteborg, för att höra mer:

-Hela idén är att berätta om Göteborgs ledande varvsepok med nya former för att nå nya grupper. Vi återskapar Lindholmens varvsepok i en 3D-modell efter arkivmaterial och en modell, som vi nu fyller med foton, filmer, animationer och VR-upplevelser som kan kombineras och utvecklas till många varianter och användningsområden, berättar Jonas.

Är tanken att visa det digitala materialet på plats i ett nytt upplevelsecenter?

- Vi har fler idéer på lösningar, platser och olika former för visning och upplevelse, fortsätter Jonas. - På varvshistoriska föreningens lokal och i ett kommande museum, vill vi dels ha en digital VR-utrustnings upplevelse, men som kombineras med föremål IRL. T ex att man först nitar fartygsplåt virtuellt i VR och sen får känna på en riktig maskin bredvid, hur tung den var etc. Men inte bara i ett upplevelsecentrum, utan också på nätet, i skolor, för turister, forskare o intresserade.

Jonas produktionsbolag har medverkat i flera kreativa digitala kulturarvsproduktioner. Bland annat digitalguiden “Historiens skuggor” (10) för Västarvet ( 11), samt animationsproduktionen ”Djuren berättar” för en ny basutställning på Naturhistoriska museet (12) i Göteborg.

En del av konceptet “Lindholmens Tidevarv” bygger på spännande kombination av 3D-animationer och digitaliserade arkivbilder och film. Hur uppstod den kombinationen?

- Dels genom Västarvets, dels varvshistoriska föreningens digra arkivmaterial och fina varvsmodell som lämpar sig bra att blanda med animationer. Det vill säga en 3D-värld som skall ge en känsla av Göteborgs varvsepoks vingslag på Lindholmen. Det är flera källor, ett långt researcharbete som inte är färdigt. Tips tas tacksamt emot…

Nithammare och 'Nitapa'. Skärmbild ur VR-applikationen "Tidevarv"

Vad ska besökaren/användaren få uppleva? Vilka berättelser kommer ni att berätta?

- Inom VR-upplevelsen finns flera spår, eller turer att välja, men även en helt fri, där man går runt själv i Lindholmens tidevarv och ta en guidad tur med Lindholmspojkarna som blandar 360° film från igår och idag. Andra turer är “En Dag, Ett Varv”, där man tar del av ett fartygs tillblivelseprocess och själv provar att svetsa, nita och sjösätta.
Sen har vi “Kranliv”, där en verklig kranförarare tar en med upp i en hamnkran där vi hör om hennes kranliv och får pröva att lasta och lossa. Och på vägen ner, får man känna på ett fall där livet passerar revy i en speciell färgstark form o upplevelse…som man överlever. Detta bygger på en riktig upplevelse av en kvinnlig kranförare, berättar Jonas.

“Lindholmens Tidevarv” kan inspirera till levandegörande av det industrihistoriska arvet även på andra platser. Inte minst på orter där just större industrier påverkade livet och den fysiska miljön, både under produktionsperiod och efter att verksamheterna upphört.

Projektgruppen har via europeiska kulturarvsforum kommit i kontakt med andra varvsorter. Idéer finns att utveckla ett samarbetsprojekt med bland andra Gdansk, Hamburg, och Danmark, för att skapa en samordnad upplevelse av varvshistorien i dagens digitala kontext:

- Det är många inblandade. Vi drar igång med att skapa ett innehåll, så får vi se var det hamnar. Som gammal stockholmare, har jag alltid förknippat Göteborg med sjöfart och varvsepok, bland annat genom min bror som var sjöman och far som kom härifrån. Hela varvsområdet och dess historia känns helt borta och glömt, så det är en självklarhet att finna sätt att berätta om denna världsledande epok som var ”Göteborg”. Vi bygger en värld på det gamla för det nya för oss och för kommande. Gärna med glimten i ögat..för,”egentligen kan man inte flytta ett varv, för då är man tillbaka på samma ställe”, avslutar Jonas.

“Tidevarvet”

Varvshistoriska föreningen

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 04: Skärm & rörlig bild06: Digitalguider & mobilt07: Webb & sociala medier08: VR & Augmented Reality14: Museipedagogik16: Interaktionsdesign Comments Off

Hörsnäckan

Ibland är mina uppdrag (1) lite extra roliga. Har nyligen arbetat fram en prototyp för en hörlur för en utställning, som kanske ska kallas en “hörsnäcka”, bokstavligt talat..

Önskemålet från utställningsmakaren var att spela upp arkivljud och nyare inspelningar i en lyssningsstation, vid en sittgrupp.

Arbete med prototyp för hörlur monterad i havssnäcka. Foto: Paul Henningsson, musedia

Det enklaste hade förstås varit att använda en ordinarie bygellur, även kallad sluten hörlur (2). Till och med en singellur med hörselkåpa (3), som jag tycker är både lite fräck och även ergonomisk/användarvänlig för strölyssning i en utställning. Men här var syftet att bygga på en mer organisk och taktil känsla, som dessutom relaterar till själva utställningsämnet.

Som en första demonstrationsmodell för utställningsgruppen, använde jag två dekorationssnäckor från en nautisk presentaffär..med vanliga “in-ear”-lurar som kopplades till en enkel MP3-spelare, med ljudet på loop. (Den äldre modell av Philips MP3-spelare “Raga” (4), som tyvärr inte längre säljs, hade väldigt lång batteritid, över 12 timmar. Vilket kan jämföras med hur ofta jag måste ladda mobilen…)

Enkel demo av koncept för snäckmonterad hörlur, med ljudspelare. Foto: Paul Henningsson, musedia

Eftersom det är frågan om mono-lyssning, alltså uppspelning i endast ett hörlurselement, så separerade jag ljudspåret i vänster respektive höger kanal. På det viset får man två ljud med bara ett spår… I den slutliga installationen kommer ljud att spelas från mediespelare, och möjligen även aktiveras genom knappval. Dessutom kan en av snäckorna fungera som den är, för att lyssna till havets sus..

Snäckan som kommer att användas i installationen är av typen turbinsnäcka, i familjen Turbinidae (5), som är vanlig i vattnen utanför Sydkorea, Japan, Filippinerna och Taiwan. En populär östasiatisk seafood-rätt och delikatess, i gryta eller på grillen..

Sazae on Grill

Turbinsnäckan är nästan som gjord för en hörselkåpa – skalet är mycket hårt och piggarna förstärker det klart tuffa utseendet hos denna snäcka (och gör den dessutom spännande att hålla i).

Det finns förstås en risk att ett organiskt material kan gå sönder i en utställningsmiljö.
Först diskuterade vi om det skulle vara bättre att göra en kopia i form av en avgjutning, vilket inte hade varit omöjligt.
En 3D-utskrift hade också kunnat göras, vilket även öppnar för möjlighet att modifiera ytan och färgsättningen, kanske montera in små LED-lampor etc. Men denna snäcka är såpass grov och stationens sittmiljö kommer att ha mjuka kuddar / mjukt golv, liksom begränsade ljudkabellängder, vilket minskar risken för kross om någon råkar tappa den. Dessutom var priset för snäckorna långt under kostnaden för material och avgjutning till en kopia…

En annan hållbarhetsfråga gäller just själva ljudkabeln. Många gånger hängs bygelhörlurar upp som de är i utställningar, med ordinarie ljudkabel exponerad. Det kan fungera OK och eventuella trasiga kan ersättas av nya lurar.

Det är dock bättre att hitta en mer robust lösning, av typen som finns i traditionella telefonkiosker (och även utställningar). Ett skyddande slanghölje av metall skyddar mot kabelbrott och avlastar även själva ljudkabeln, om någon drar i själva luren/snäckan. I prototypen användes en flexibel vävd metallslang för att leda in ljudkabeln till hörlurselementet i snäckan, en typ av slangskydd för våtrum som säljs av VVS-/byggbutiker, som t ex Ahlsell (6) eller Bauhaus (7). Hörlurselementet monterade jag loss från ett kasserat par bygelhörlurar och skruvade fast i snäckskalsöppningens bas.

Prototyp av mono-hörlur i turbinsnäcka. Foto & utformning: Paul Henningsson, musedia

Jag gillar den här kombinationen av ljudelektronik och naturmaterial, det blir lite associationer till Kapten Nemo (8), en lågmäld variant av “steampunk”-stilen.. Prototypen kommer nu att konstrueras i sin slutliga form, av utställningens tekniker.

Det har även varit roligt att bidra med andra koncept, bl a en kikvägg med äldre cykloper, som visar olika “trailers”, filmklipp i utställningens entré.

Utställningen som heter “Haenyeo – Havets kvinnor” (9) handlar om fridykande fiskarkvinnor på ön Jeju i Sydkorea och visas på Sjöfartsmuseet Akvariet (10) i Göteborg, mellan den 3:e mars-16 september 2018.

“Havets kvinnor”

Se även:
Conch Shell Headphones

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar05: Ljud- & audioguider Comments Off