Seminariedag: “Varför interpretation?”

Berättarväskor - multimediainstallation på vägg i utställning. Foto: Paul Henningsson, musedia

“Intepretation”, besökarnära kommunikation av natur- och kulturarvssammanhang, är ett arbetssätt som under senare år har börjat uppmärksammas mera i Sverige, från att ha varit ett etablerat internationellt yrkesfält i länder som USA, Kanada och Storbritannien.

Hösten 2019 togs ett initiativ att efter internationella förebilder, skapa ett nytt nätverk i Sverige, “Interpret Sweden Network”, för alla som är verksamma inom eller intresserade av professionell interpretation.

Bakom initiativet står Anita Synnestvedt, Fil.dr, forskare och koordinator av Kulturarvsakademin (1), Göteborgs universitet med Aleka Karageorgopoulos, Yayaca Kultur & Kommunikation samt Paul Henningsson, musedia (2).

Syftet med nätverket är att vara ett samlande forum i Sverige, för utveckling av interpretationens synsätt, teorier och praktik. Med målsättningen att verka i öppen, delande och inspirerande anda för dess medlemmar.

'First Person Interpretation'; dramatiserad stadspromenad av aktörer från gruppen 'Historieverket'. Foto Paul Henningsson, musedia

Den 5:e februari arrangeras en kick-off dag och knyt-seminarium för Interpret Sweden Network, kallat: “Varför interpretation?”.

Vad innebär “interpretation”? Varför är det intressant och vilka är erfarenheterna hittills här i Sverige? Medverkar gör bland andra Eva Sandberg, föreståndare, Centrum för Naturvägledning (3), Charlotte Ahnlund Berg, Riksantikvarieämbetet (4), samt en internationell gäst, John Veverka, Veverka Associates (5), USA.

Dessutom ordnas en workshop samt utställningar av aktuella interpretation-projekt i anslutning till programmet.

Intresserad av att delta? Anmäl dig till “Varför interpretation?” genom länken: http://tiny.cc/varforinterpretation

Läs mer om kick-off träffen på Kulturarvsakademins webbplats (6), eller ladda ner det kompletta programmet (7).

“Varför interpretation?”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 11: Konferenser12: Interpretation Kommentera artikeln!

Årets mest traditionella julklapp?

Omslag av pysselboken 'Vi går på museum' (Tukan förlag)

Råkade se pysselboken “Vi går på museum” (1) i en museibutik häromdagen (“Museum Sticker Book” (2), på originalspråk).

Pyssel är kul och har, så här års, hög julfaktor. Bläddrade i boken för att se vilka kul saker och figurer de har valt ut att leka med…

Mumier, raketer, dinosaurier och krukor och liknande.
Inte en enda människa på någon av klistermärkena. Inte ens en bild av en typisk “guide” eller “forskare”, eller grupp med skolbarn och lärare.

Vilka trista folktomma miljöer! Här har utgivaren gått miste om chansen att skapa äventyr för den som ska leka och bygga upp.

Detta liknar snarare en form av “homestyling”/inrednings-övning. Som reproducerar den mest stereotypa museibilden av den alla: monumentbyggnaden med allehanda kuriosa.

Väldigt kuriöst!

PS) Det går att rita egna figurer, gubbar, monster, skelett och prylar på papper, klippa ut och sedan klistra in. Förstås!

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat13: Museivetenskap18: Diverse Comments Off

Flyttbara, fristående multimedialösningar

I typiska utställningssalar och museigallerier är miljön förberedd för installationer av olika slag. Men vad göra i utomhusmiljö, långt från bebyggd miljö och öppet utsatt för olika årstiders väder? Eller i kulturhistoriskt skyddade miljöer, som inte tillåter nutida tillägg eller installationer överhuvudtaget?

Två innovativa skandinaviska lösningar har utvecklats den senaste tiden, som kan ge nya möjligheter att erbjuda digitala presentationer i “svåra” miljöer.. Även vid platser där personal saknas under delar av året.

Bild som visar del av ljudskylten 'LaternaGuide' i vinterlandskap. Foto: LaternaVox

Teknik för berättelser i det fria
“LaternaGuide” (1) är en trådlös sändarpunkt för ett mycket snävt nätverk, under 100 meter, som ger möjlighet att både spela upp strömmande ljud via webben t ex i en smart mobiltelefon.
Lösningen kan dessutom användas som mediespelare i fasta installationer, där mediauppspelningen aktiveras av till exempel en sensor eller annan tryckkänslig input.

“Laterna guide” har använts för både digitalt förhöjda skyltar i naturen och för utomhusinstallationer, bland annat trästolar som spelar ljudspår med poesi.

Bakom lösningen står norsk-svenska företaget “Laterna Vox” (2), som arbetar med digitalt berättande i natur- och kulturmiljöer. Tekniken är egenutvecklad och skalbar och inkluderar även egen mjukvara för att programmera innehåll och styrning.

Fördelen med “Laterna Guide” är möjligheten att få tillgång till “nätet”, på platser där varken mobila nätverk har täckning, eller där det finns fasta bredbandsanslutningar i närheten. (Det går förstås att utnyttja såväl radio- som satellitlänk för trådlös kommunikation. Fast dessa tekniker är dels mer omständliga och dyra, dels finns det juridiska begränsningar att sända på radiobandet..) Installationerna kan drivas av solcellspaneler.

Trästol i naturen som spelar upp ljud. Foto: LaternaVox

Rullande scenografiskt hjälpmedel
Från Gotland kommer “Laterna Futura”(3) (ingen samhörighet med ovanstående produkt, trots namnet!), en prototyp utvecklad för att möjliggöra bild-, film- och ljuduppvisning i kulturmiljöer som ej tillåter moderna installationer. Eller som till och med saknar ström.

Tanken är att t ex förhöja levande visningar med hjälp av mediaklipp, eller som inslag vid tillfälliga program och liknande.  “Laterna Futura” består av ett “mediatorn” på hjul, med höljde av trälameller och utrustad med ställbar projektor, inbyggt ljud samt en mediaspelare. Den har även utrustats med belysningsmöjligheter.

Flyttbara mediamöbeln 'Laterna Futura' med projektor. Foto: Petesgården/Studio Doms

Flyttbara mediamöbeln 'Laterna Futura' i äldre interiör. Foto: Petesgården/Studio Doms

Uppspelningen av klipp styrs via en smart mobiltelefon. Apparaturen får sin ström via ett uppladdningsbart batteri, en typ av batteri som används i drönare.
Under sommaren har prototypen testats på museet Petesgården (4) på Gotland, där även idémakarna bakom “Laterna Futura” finns. Projektet har utvecklats i samarbete med Kulturarvsinkubatorn (5 ) och har formgivits av Studio Doms (6).

Målet är att skapa en produkt som kan leasas ut till museimiljöer, t ex att användas för att visa miljöer som inte kan visas för alla, t ex av bevarandeskäl eller på grund av bristande fysisk tillgänglighet.

LaternaGuide 
Laterna futura  

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild05: Ljud- & audioguider Comments Off

Konferens: öppen inbjudan till “Computer Applications in Archaeology”

AR i arkeologi. Foto: Detev CC BY-SA 4.0, Wikimedia Commons

Använder du som pedagog VR, AR eller annan utvidgad verklighet med digitala verktyg inom skola, museum eller kulturarvsammanhang?
Är du utvecklare av VR, AR eller XR (1) och har erfarenheter av kulturarvsapplikationer?
Är du curator/intendent, sakkunnig eller mediaproducent av innehåll som har använts för VR- eller AR-tillämpningar?

Konferensen “CAA 2020 Inside Information” (2), som hålls i april 2020, i Oxford, Storbritannien, bjuder in bidrag med papers, presentationer eller posters med erfarenheter av VR/AR inom lärande och förmedling, till konferensavsnittet “iN Deep: Cultural Presence in Immersive Educational Experiences” (3):

“This panel asks those creating or intensely using Archaeology VR/AR/XR…how we can better design, create, or curate experiences that inspire and educate students and the public on the cultural importance of archaeological spaces, objects or themes. ..
/We ask participants to present and explain aspects of design and interaction and their intent in that experience; or, if the content was not designed by the presenter, how content was incorporated, curated, or enhanced for the classroom or GLAM experience. Specifically, we ask presenters to think thoughtfully and critically about how we might collectively learn to use these technologies in more informed ways” (4)

Konferensen arrangeras av School of Archaeology (5) vid Oxfords universitet, med Universitetet i York (6), Lunds universitet (7) samt University California Santa Cruz (8)
som programpunktsansvariga för avsnittet “iN Deep”.
Sista datum för bidrag är 31 oktober. Se konferensens webbplats för program och mer information (9).

“Computer Applications in Archaeology Conference 2020″

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 08: VR & Augmented Reality11: Konferenser14: Museipedagogik17: IKT & lärande Comments Off

En knapp är en knapp, är en knapp?

Fysiska tryckknappar och svepande touch-skärmar känner vi väl till, vid det här laget..

I detta sköna klipp (fast sänk musiken…) visar Exploratorium (1) enkelt på kreativa varianter av input-möjligheter. Som t ex kan utföras med hjälp av Makey Makey (2), Microduino (3) och liknande kretskorts-plattformar…


The Exploratorium Tinkering Studio


Se även:
Makey Makey on Instructables

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 09: Alternativa gränssnitt16: Interaktionsdesign Comments Off

Symposium: Samtidskonst och digitalisering

Lördag 17 augusti arrangerar Göteborgs konsthall (1), i samarbete med bland andra Regionteater Väst (2), symposiet “Samtidskonst och digitalisering” (3), i Foajébaren på Göteborgs stadsteater (4).

Hur förhåller sig samtidskonsten till den teknologiska utvecklingen? Frågan ges ett brokigt svar genom flera konstpraktiska, teoretiska och historiska perspektiv omkring den digitala teknologins estetiska och politiska konsekvenser, utforskade genom olika samtida konstnärliga praktiker.

Bild från installationen  'The Memor' – Lundahl & Seitl och ScanLAB Projects. Foto: Lundahl & Seitl / ScanLAB Projects

Symposiet ges som en del av den pågående utställningen “Fragmented Realities” (7) som bland annat innehåller det immersiva, interaktiva mixed reality-verket “The Memor” (8), utvecklat i samarbete med ScanLabs Projects (9), som arbetar med ultrahögupplösta VR-visualiseringar av kulturhistoriska objekt, rum och byggnader.

Medverkar gör flera samtidskonstnärer, skribenter och curators.  Se fullständigt program på Konsthallens webbplats (10) eller på Facebook (11).

Samtidskonst och digitalisering

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat08: VR & Augmented Reality09: Alternativa gränssnitt10: Research11: Konferenser Comments Off

Kreativt kioskhölje av kartong

En genialisk lösning som kan användas för “rapid prototyping” (1) av publika digitala kiosker!

(För övrigt extra skoj att använda just bananlådor under Retrospelsmässan (2), på den före detta “Bananpiren” i Göteborg..)

"Arkadspel" i tillfälliga kartonghöljen, Retrospelsmässan 2019, Göteborg. Foto: Paul Henningsson, musedia

"Arkadspel" i tillfälligt kartonghölje, Retrospelsmässan 2019, Göteborg. Foto: Paul Henningsson, musedia

Laptop-datorer, externa bildskärmar och enkortsdatorer blir arkadspel i "kartongkiosker". Retrospelsmässan 2019, Göteborg. Foto: Paul Henningsson, musedia

Justering av tekniken inuti arkadspels-höljet. Retrospelsmässan 2019, Göteborg. Foto: Paul Henningsson, musedia

Del av tillfällig arkadspelspanel. Retrospelsmässan 2019, Göteborg. Foto: Paul Henningsson, musedia
Retrospelsmässan

Se även:
Electrokit: Arkadkontroller

Museduino

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar04: Skärm & rörlig bild Comments Off

“God praxis” för museisektorn

Hackdash.org: Del av startsida för digitala koncept - Digisam och Enheten för digital förmedling

I dagarna pågick 2019 års upplaga av konferensen “Digikult” (1). Jag hade tyvärr inte möjlighet att delta (kanske kunde arrangörerna fundera på möjligheter till halvdags-/endagsbiljett också? :-) ).

Plockar dock upp David Haskiyas trevliga konferenspresentation av enheten för digital förmedling på RAÄ (2), smidigt delad och publicerad via Google Docs (3)..

Enheten för digital förmedling är, som nog är känt vid det här laget, resultatet av ett uppdrag från regeringen att låta Riksantikvarieämbetet bli ny central resurs för landets museer:

“Enheten arbetar med och för museer med målet att stärka Sveriges museer som digitala organisationer och deras digitala praktik…// Museer, och andra kulturarvsorganisationer, ska uppleva att enhetens arbete har resulterat i för dem värdefulla, förbättrade och fördjupade kunskaper om metoder, tekniker och tjänster för digital förmedling.” (4)

Haskiya, som är chef för enheten, tar i sin presentation upp olika, men framförallt två intressanta saker.

Dels avsikten att arbeta med utveckling och spridning av “God praxis”-tänkande för museisektorn, en översättning av engelskans uttryck “Best practice” (5).
Dels att arbeta mer med prototyping (6), prototypisering, i arbetet med digitala tjänster, plattformar och lösningar.

Jag tror att “god praxis” och prototypisering är rätta vägar för att möjliggöra mer användarorienterad och framförallt mer processorienterad utveckling av digitala tillämpningar inom musei-sektorn.

“God praxis”, för att utveckla ett mått av standard för t ex struktur, format och information. Men inte minst för att undvika att projekt utvecklas isolerat, var för sig, i en redan ekonomiskt undernärd verksamhet…

Laborationer i en utställning. Foto: Paul Henningsson, musedia

Publik, teknik & “generation Z”
Det ska bli spännande att följa utvecklingen mellan nya enheten och museerna. Lite av en utmaning. Det bästa är om sektorns utveckling sker behovsstyrt. Hur ska “god praxis” om “god praxis”-sättet förankras till att bli en självupplevd fråga i en bransch, som dels inte haft för vana att arbeta på det sättet, dels har olika förutsättningar?
(Detta identifierades redan i RAÄ:s kartläggning av museernas digitala förmedling 2018, bland annat stora bristen på utvärdering av digitala tillämpningar (7).

I presentationen citeras kulturpropositionen från 2016/17 (8), som bland annat uppmanar till utveckling av utställningsmediet, som ett sätt att göra museer mer angelägna för fler. Samt att kulturarvsinstitutioner bör ligga i framkant när det gäller digital interaktion.

Jag kan känna att detta är både lockande och självklart.
Fast…är det tillräckligt? Och är det svaret på frågan: hur ska fler kunna ta del av museers samlingar och kulturarvsmaterial?

Varken “utställningar” eller “ny teknik” är något som i första hand skapar angelägenhet, eller egentligen efterfrågas på det sättet av besökare.
Det finns de som menar att generationen som är uppvuxen med det digitala samhället inte efterfrågar “teknik” eller ser det som spännande – de tar den så att säga för given (9).

Utställningar och mediainslag är förstås verktyg, inramningar för att skapa möten, händelser, interaktioner med berättelser kring kulturarvsmaterial, både online och offline (och därför roliga och meningsfulla för oss som arbetar i denna sektor!).
Men det är andra faktorer som kan göra museer, utställningar och samlingar relevanta. T ex för mindre besöksvana grupper i samhället. Inte minst för att stimulera till att göra återbesök.

Gemenskap, kunskap, minnen och sinnen... Museijärnvägsentusiaster. Foto: Paul Henningsson, musedia


Vidga den digitala frågan

En form av “kompetenshöjning” kan vara en del i arbetet att utveckla museers “digitala praktik”.
Men kanske behöver den “digitala praktiken” också arbeta för att vidga frågeställningen, till att också problematisera kommunikationshelheten, där det digitala ingår som en självklar del.

Där tror jag att vi behöver börja ifrågasätta musei- och kultursektorns grundföreställning om att den ska “nå ut”, till en “publik”!

Och istället formulera, eller “addressera” som det ibland heter, vårt lärande, som det genomgående tema för hur vi som människor formar och formas av kulturen, vad föremål, platser och berättelser betyder för oss och hur vi får utbyte av det på olika sätt.

Vad innebär det att vara “användare” i museernas ekologi. Vem är användare? Hur? Varför inte? Blir digitalt material automatiskt tillgängligt och relevant, genom Creative Commons (10)-deklarationer? Vad innebär risker för digitalt utanförskap i musei- och kulturarvssammanhang? Vad betyder digital kommunikation för lärandet i våra olika levnads-sfärer? Och vad betyder det rumsliga och sociala för hur vi kommunicerar genom tekniken?

I forum som “Digikult”, museernas vårmöte, egentligen i bredare museipolitik idag, saknar jag fortfarande medvetandegjorda, drivna frågor om brukares lärande, om meningsskapande och erfarande ( 11) i interaktioner med kulturarv.

Och perspektiv på “publikutveckling” (i brist på bättre uttryck) som är lika intresserad av andra perspektiv på kultur/gemenskap, som det egna förgivettagna (ofta svårt, mycket svårt att tänka utanför egna ramarna..)

För utan frågor om vad kulturarv, föremål och konst betyder för oss alla, och vad som eventuellt sker vid interaktioner med dessa kulturavtryck, så stannar den “digitala praktiken” endast vid att vara en gest.

Ett sämre scenario, när museisektorn vill växla upp digitalt, är om dialogen främst landar mellan museibransch och IT-bransch.
Berättelser och användare först. Alltid.

Digikult 2019

“Digital förmedling”

Se även:
Gemensam EU-deklaration för ett digitalt kulturarv

NEMO Reading Corner: Learning

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 11: Konferenser13: Museivetenskap17: IKT & lärande Comments Off