Ny digital samarbetspart för Riksantikvarieämbetet

Användare med VR-kontroller och glasögon vid datorskärm

Riksantikvarieämbetet (1) inleder under 2108 samarbete med RISE Interactive (2), som ett led i ämbetets nya myndighetsuppdrag att främja utveckling och samarbete inom museisektorn.

RISE Interactive, tidigare Interactive Institute/SICS, är ett experimentellt IT-forskningsinstitut som samarbetar med partners från akademi och näringsliv.

“Vi har redan en mängd framgångsrika samarbeten med musiesektorn och ser fram emot att få bidra aktivt med våra kompetenser och vetenskapligt baserade metoder till det kunskapscentrum som Riksantikvarieämbetet nu ska bygga upp. Gemensamt kan vi skapa banbrytande användarupplevelser som har potentialen att lyfta hela musei- och kulturarvsområdet.” (3)

Under 2018 kommer samarbetet att dokumenteras och utvärderas, samtidigt som den gemensamma avsiktsförklaringen har som mål att skapa ett långsiktigt tätare samarbete.

Läs hela pressmeddelandet (4).

Riksantikvarieämbetet

RISE Interactive

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat Kommentera artikeln!

Utställningar för alla

Detaljbild: fingrar som känner på förhöjd reliefbild i en utställning. Foto: Tactile Studio

Hur känns föremålet? Hur lät det när det användes en gång i tiden? Hur doftade kryddorna i urnorna?

Fransk-tyska museiformgivningsbyrån “Tactile Studio” (1) förenar multisensorisk interaktion för utställningar, via taktila föremål, skulpturer som kan vidröras och grafisk tredimensionell grafik. Målet är att öka miljöernas tillgänglighet för alla, enligt principen om universell design (2).

“A manifestation of a more accessible Louvre is the new museum interpretation center located in the Pavillon de l’Horloge (the Clock Pavilion). Opened in July 2016, it gives visitors keys for understanding the Louvre, which was once a royal palace before becoming a universal museum. 13 touch stations, developed by Tactile Studio, offer detailed explanations to the various building stages and modifications of the Louvre over time” (3)

Person som använder interaktiv arkitekturmodell i utställning, Champs sur Marine. Foto: Tactile Studio

Tillverkning av taktil skulptur. Foto: Tactile Studio

Företaget förenar på ett kreativt sätt traditionellt fysiskt hantverk med digitala verktyg, enligt en egen arbetsmetod.

För förhöjda bilder och punktskrift på grafiska skyltar har Tactile Studio utvecklat en variant av relieftryck, som även medger hög återginvning av struktur och mönster i naturmaterial. Dessutom tillverkas tredimensionella orienteringsskyltar och kartbilder.

För taktila modeller och skulpturinstallationer används optisk 3D-scanning.

Med bland annat laser kan tredimensionella museiföremål läsas av, utan att dess ytor behöver vidröras. Samtidigt som en kopia skapas, som är mycket nära originalets form. Den virtuella modellen skrivs sedan ut med 3D-skrivare.

I produktionen av skyltar och modeller utnyttjas materialet Corian ® (4), ett inregistrerat produktmärke samt ett gjutbart kompositmaterial som främst används för tillverkning av inredningsprodukter. T ex bordsskivor, bänkar och detaljer, inom bland annat storkök, sjukhus och offentliga miljöer.

Corian ® är en förening av akrylplast och mineraler. Det är mycket formbart och kan färgsättas genom tillsättning av pigment, och fräsas och profileras vid behov.

I härdat skick är materialet mycket hårt och sprick-tåligt och dessutom fukt- smuts- och bakterieavvisande, vilket inte minst är en stor fördel som material för taktila föremål i publika utställningar, liksom i utomhusmiljöer.

Förhöjd taktil skylt med doftstation, Musée International de la Parfumerie. Foto: Tactile Studio

Del av utställning med taktil modell och grafisk skylt, Louvre Abu Dhabi. Foto: Tactile Studio

Möjligheten att integrera touchsensorer för ljuduppspelning i grafiska skyltar, gör det möjligt att berätta för personer som inte har punktskriftsförståelse. Taktila modeller kan också med fördel kombineras med audioguider, t ex med syntolkat innehåll eller som en förhöjd upplevelse för fler sinnen, för alla.

Tactile Studio har bidragit med taktila utställningsmodeller för det prestigefyllda, nyöppnade Louvre-muséet i Abu Dhabi (5). Företaget presenterade även nyligen sina produkter och tjänster på musieteknikmässan Exponatec (6) i Köln, Tyskland.

Tactile Studio

Tactile Studio – Portfolio (PDF)

“Kultur mit allen Sinnen”

DuPont Corian ®

“Corian och miljön” (PDF)

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 02: Utställningar & form03: Installationer & montrar12: Interpretation14: Museipedagogik Kommentera artikeln!

Museiutmattning – nu på bild

#peoplesleepinginmuseums  © Stefan Draschan

#peoplesleepinginmuseums  © Stefan Draschan

#peoplesleepinginmuseums  © Stefan Draschan

För många tavlor! För mycket saker! För stora salar! För få sittplatser! För tråkiga audioguider!  ?!

Fotografen Stefan Draschan (1) har spenderat de senaste åren på museer. Och har hittat riktigt trötta besökare.

“Museum fatigue” (2) är välkänt, och nu finns det på bild. Överstimulans, kvav luft, vätskebrist, jet lag, ömma fötter, till och med understimulans, kan vara många vanliga orsaker bakom museiutmattning.

Fast – visar det inte att museer samtidigt kan vara rätt tillåtande miljöer? En plats att känna sig trygg på, jämfört med en järnvägsstation t ex. Har nog aldrig sett en musievärd väcka och köra ut någon, för att de slumrat under ordinarie öppettider…

#peoplematchingartworks  © Stefan Draschan

Stefan har även fångat besökare som på olika sätt matchar tavlor på konstmuseer, vilket blir kul (3)…
(Fast hur etiskt är det att plåta sovande personer, t ex barn? Vet de om att de är fotade?)

Utdrag ur artikel av Benjamin Ives Gilman 'Musuem Fatigue' i The Scientific Monthly, Januari 1916

People Sleeping in museums

Stefan Draschan

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat18: Diverse Kommentera artikeln!

Navigera med vardagsföremål på skärm..

Vid universitetet i Lancaster, (1), Storbritannien, arbetar en grupp forskare med en ny typ av dynamisk geststyrning, som gör det möjligt att styra kontroller på TV, spel och datorprogramvara med hjälp av ordinarie fysiska objekt. T ex med hjälp av en kaffemugg eller ett pingisracket (2).

Geststyrningen i “Matchpoint” (3), som protoypen kallas, skiljer sig på en viktigt punkt från andra liknande system: applikationen är programmerad att upptäcka och följa en rörelse, via ordinarie webbkameror.
Systemet behöver därför inte programmeras till att t ex känna igen en hand, eller kalibreras efter en viss styrkontroll, vilket har varit vanligt i andra befintliga geststyrningsgränssnitt.

Genom “Matchpoint” kan andra kroppsrörelser också användas, t ex huvudrörelser eller benrörelser, vilket öppnar möjlighet för de som har begränsad motorik med händer och/eller armar.

Användare i soffa, framför bildskärm med rörelsegränssnittet 'Matchpoint'. Foto: Lancaster University

Tillgänglighetsaspekten är viktig och spännande och överfört på t ex utställningssammanhang skulle detta kunna vara ett exempel på en användarmiljö som fungerar mer intuitivt för fler besökare, om det inte är begränsat till bara en typ av gest.

I kombination med föremålsrekvisita skulle det också kunna bli möjlighet att skapa en mixed-reality miljö som höjer närvarokänslan, t ex utforska en virtuell plats/miljö eller göra en tidsresa… Vilket förstås innebär att tillämpningen i sig behöver vara anpassad till både berättandeformen och till användarvänlig navigation..!

‘Revolutionary’ new gesture control tech turns any object into a TV remote

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 04: Skärm & rörlig bild09: Alternativa gränssnitt10: Research Comments Off

“VisiTracker” – iPad-app för besökarstudier

Tekniska hjälpmedel har alltid haft betydelse inom besökarstudieområdet, för att underlätta insamling och hantering av större datamängder.

Ofta har det handlat om att kombinera tekniker och verktyg, efter behov eller enligt tillgång. Som till exempel videodokumentation, program för transkribering av inspelningar, programvara för kalkylark och grafer, stoppur, och inte minst: papper och penna.

Forskargruppen “Mediate” (1) vid Institutt for pedagogikk (2) vid Universitetet i Oslo (3) har nu utvecklat vad de hoppas kan bli ett allsidigt digitalt verktyg för att förenkla besökarstudier i museisammanhang.

Appen “VisiTracker” (4), en app för iOS/iPad (5), är framtagen i samarbete med Nationalmuseum (6) i Oslo samt producerad av EngageLab (7).

Erfarenheter av appen och dess utveckling, samt gruppens forskning kring besökares interaktion i utställningar, presenterades nu i september under konferensen “The Connected Audience” (8) i Wien.

Allt-i-ett-verktyg
“VisiTracker”, som än så länge är under utveckling, innehåller flera funktioner, bland annat enkätverktyg, observationsformulär för individuella besökare och/eller i grupp, dokumentation av demografiska uppgifter med flera.

På detta vis ges möjlighet att kombinera observationer med t ex intervjuer i samma verktyg/arbetsmiljö, vilket ju ger en mer rättvisande bild än att enbart dra slutsatser av besökares eventuella fysiska beteenden i en utställning.

Skärmbild från 'VisiTracker'

Skärmbild av enkätverktyg 'VisiTracker'

App:en ger möjligheter att göra jämförelser i resultat, mellan olika observerade besökargrupper, till exempel ålder, individer/grupper och så vidare. Att just kunna göra jämförelser och enkelt visualisera olika datamängder grafiskt är en stor vinst med applikationen.

“VisiTracker”  utnyttjar för övrigt en modell som är vanlig för t ex enkätundersökningar med hjälp av appar/surfplattor. Den kan användas i offlineläge och all data synkroniseras med ett molnbaserat konto, dvs på programmets fjärrserver, när användaren loggar in på nätet nästa gång.

Person som använder 'VisiTracker' i utställningsmiljö. Stillbild ur presentationsfilm producerad av Universitetet i Oslo.

Avsikten är att utveckla ett komplett verktyg, som en del i ett syfte att lyfta besökarstudier på museerna nationellt.

I Norden är Norge det land som får sägas ha arbetat mest aktivt med besökarstudiefrågor inom museer, men även science centers och bibliotek, med impulser från och samarbeten med brittiska museer och organisationer, via pionjärer som Dr. Merethe Fröyland (9) med flera.

Initiativet är därför extra spännande, eftersom det hittills inte funnits så många andra exempel på liknande “digitala verktygslådor”, anpassade för besökarstudier. Och den fortsatt innovativa forskningen vid Institutt for pedagogikk, bland annat kring “Social Meaning Mapping” (10) blir också spännande att följa vidare..

Cultural Heritage Mediascapes: Innovation in Knowledge and Mediation Practices

VisiTracker

VisiTracker på App Store

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 13: Museivetenskap15: Besökarstudier & publikutveckling16: Interaktionsdesign Comments Off

Projekt i bild: ”Titanic Belfast”

Säg ”Titanic” och många tänker nog isberg och ”osänkbart” fartyg, eller storfilmen från Hollywood, med samma namn. En lika tragisk som mytomspunnen händelse i den moderna historien, som fortfarande fängslar, över hundra år efter att katastrofen inträffade (1).

I hjärtat av den nordirländska staden Belfasts gamla hamnområde, ligger den historiska besöksattraktionen ”Titanic Belfast”, intill den fysiska plats där det olycksdrabbade fartyget ”Titanic” började byggas 1909.

Exteriör av 'Titanic Belfast', södra fasaden. Foto: Paul Henningsson, musedia

Attraktionen ”Titanic Belfast” invigdes 2012 och har fått många priser för utställningarna och för den totalupplevelse som besöket sägs ge.

Hur kan en ganska väl dokumenterad för att inte säga exploaterad händelse, som Titanics undergång, berättas i utställningsform?

Att vi inte var ensamma att vara nyfikna på ”T.B”denna tidiga augustidag, visade sig snabbt i entrén…första semesterhelgen för britter och en förköpt biljett via nätet visade sig vara ett måste, för att inte behöva köa i timmar..

Tack vare en mycket vänlig och serviceinriktad herre vid receptionen, som berättade att de redan haft över 3000 besökare samma förmiddag (!), kom MuseiTeknik in med en speciell ”bloggarbiljett”…many thanks!

'Titanic Belfast' entré. Foto: Paul Henningsson, musedia

Interiör med del av trapphallen, 'Titanic Belfast'. Foto: Paul Henningsson, musedia

”Titanic Belfast” är en privat besöksattraktion, skapat som ett museum med scenografier, historiska föremål och repliker, digitala visualiseringar och interaktiva stationer.
En stor butik säljer böcker, souvenirer, repliker och presentartiklar. I butiksdelen kan besökare som blivit fotograferade mot ”greenscreen” (2) i foajén även hämta sitt minnesfotografi med ”Titanic”-bakgrund…

Själva byggnaden som är sex våningar hög, ligger som en stor grov kristall på kanten av en kajsida, arkitektoniskt medvetet utformat som ett ”landmärke”. Ett grepp som kan kännas igen från liknande ”ikonprojekt” med nya museianläggningar världen över (3). En byggnad med uppenbart skulpturliknande form, som kan associera till fartygsskrov och oceanångarens skala. Men kanske också påminna om isberg, sprickor och brottytor .

Titanic hade den senaste kommunikationstekniken ombord. Besökare vid interaktiv morsenyckel-station. Foto: Paul Henningsson,  musedia

Utställningarna är tematiskt – kronologiskt arrangerade. Tanken är att grupper av besökare släpps in i ena änden, vandrar igenom hela anläggningen och sedan lämnar vid en utgång. Det finns delvis möjlighet att ”gena” genom byggnaden, för den som väljer att inte ta del av alla utställningsdelar. Besöket inleds på första våningen, därefter en hiss upp till sjätte högsta våningen.

Virtuell stadsbild av Belfast vid förra sekelskfitet med animerade silhuettfigurer. Foto: Paul Henningsson, musedia

Följa John med animerade figurer.. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utställningens berättelse börjar på land: Belfast, Irland vid förra seklet, är den miljö som besökarna möter först. Via assymetriska stora projektioner med animerade silhuettfigurer, skapas en levande och myllrande känsla, där besökaren också blir en rörelse i kryssandet runt stadens rum. Det är kul att testa om det går att gå lika fort som figurerna!

Den kulturhistoriska bakgrunden sätter skeppsvarvet och fartygssatsningen i ett sammanhang; politiska konflikter med Storbritannien, nationalism, den svåra ekonomiska situationen, stor emigration från Irland..fast trots allt, ett liv som fortsätter, (vilket också kan jämföras med samhället idag, 2017…Brexit, EU, migration, global ekonomi, nationalism, terrorism..)

Montrar i form av koffertar introducerar historiska personligheter, Foto: Paul Henningsson, musedia

I den första delen introduceras även några personligheter som på olika sätt hade anknytning till Titanic:s öde. Ett hem- och restaurangbiträde som senare fick arbete ombord och som även överlevde katastrofen, samt ingenjörer och skeppsklarerare med flera. Några av personligheterna återkommer i de olika utställningsavsnitten, som en del av berättartråden.

Titanic och systerfartygen byggdes på legendariska skeppsvarvet “Harland and Wolff”, granne till attraktionen och ännu verksamt inom marina området (4).
De första ritningarna på skeppet och köldragningen förstärks av en rums- och golvinstallation där besökarna med sina fötter kan prova att hitta så många nitar som möjligt i skrovet..

Hur många nitar kan du knacka? Interaktiv golvinstallation på 'Titanic Belfast'. Foto: Paul Henningsson, musedia

Rekonstruktion av byggställningar för Titanic. Foto: 'Titanic Belfast'

Från den simulerade bygghissen upp till översta våningen syns en rekonstruerad byggställning i full skala, liknande den på varvet när Titanic byggdes – inget för personer med svindel…

Översta våningen är så att säga en ”attraktion inuti en attraktion”. Besökare köar länge för att åka en mekanisk gondoltur genom ett gestaltat skeppsvarv (också det ett beprövat grepp från andra internationella attraktioner), med fullskaliga modeller, audiovisuella effekter och röster från varvsarbetare. Bygget på varvet var slitsamt och farligt, och dödsolyckor från hög höjd hände. Inte en helt säkrad arbetsplats.

Fartygets konstruktion visualiseras med storskaliga foton och teknisk grafik. Foto: Paul Henningsson, musedia

'Titanic Belfast' byggdes med samma höjd som fartygets skrov. Taktil modell av skeppshallen. Foto: Paul Henningsson, musedia

Utställningen visar sjösättningen av Titanic med foto och animationer. Foto: Paul Henningsson, musedia

Själva sjösättningen väckte stor uppmärksamhet i media. Fartygets konstruktion var av en helt ny typ, dess massiva storlek och kraftfulla motorer, den genomarbetade inredningen. Det måste ha varit ett tekniskt och upplevelsemässigt underverk. Och samtidigt, detta var långt innan utlandssemestrar och nöjesresande var någon självklarhet.

Jag hade för egen del inte helt klar uppfattning om att fartyget dels gjorde en provtur, dels vid sin första resa seglade mellan ett par hamnar, bland annat i Frankrike, innan hon slutligen 1912 seglade från Irland mot USA..

Fartygets interiör beskrivs med inslag av taktila stationer med inredningsmaterial och detaljer. Foto: Paul Henningsson, musedia

Del av rekonstruerat soldäck på Titanic, med Atlantens vågor som filmbakgrund. Foto: Paul Henningsson, musedia

Livet ombord gestaltas med olika rekonstruerade miljöer; däcket, hytter för tredjeklass-passagerare, salong och restaurangdel. Fasta miljörekonstruktioner kompletteras av fullskaliga 3D-projektioner runt ett väggavsnitt.

I de fysiska miljöerna gestaltas passagerare och personal i form av dramatiserade projektioner direkt på rumsytorna. Enkelt och väldigt effektivt. Karaktärerna ger samtidigt en liten spöklik rysning, som ett eko, med tanke på att vi redan känner till hur det skulle gå…

Tyvärr är det svårt att höra dialog och ljud från scenerna, bland alla andra besökare..
Alternativa lösningar, t ex mer riktat ljud eller enkla hörlursstationer hade kunnat komplettera något..

Kyparen berättar om frukosten ombord.. Foto: Paul Henningsson, musedia

Projicerade korta dramatiserade sekvenser i en rekonstruerad tredjeklasshytt. Foto: Paul Henningsson, musedia

3D-projektioner visar delar av Titanics interiörer. Foto: 'Titanic Belfast'

I ett mörkt avskalat rum, där rumstemperaturen dessutom hålls rätt sval, hör vi brottstycken av radiosignaler. Upplysta morsekods-remsor blandas med en svag stjärnhimmel. Oroande citat på väggen, och i fonden, en projicerad animation där fartyget sakta börjar sjunka i fören.

För att skildra själva olycksögonblicket har utställningsmakarna skapat ett medvetet minimalt rum, som kontrasterar mot de tidigare tablåerna och miljöerna.
Ingen sensationalism eller överarbetad dramatik. Snarare ett märkligt lugn, gripande, värdigt och sorgligt.

Det tog över en timme innan de första livbåtarna sattes i sjön. Alla livbåtar nådde heller inte vare sig hjälpfartyg eller land.

Titanics kollision och förlisning visas som en animerad illustration. Foto: Paul Henningsson, musedia

Förhör med ögonvittnen och besättning följde efter katastrofen. Foto: Paul Henningsson, musedia

I efterspelet till katastrofen skildras de första förhören och rättegångarna i USA med ögonvittnen och inblandade.

Den mänskliga tragedin var skakande i sig, men innebar för rederiet även ekonomiska och juridiska problem. Hur väl förberedda var manskapet för jungfruresan? Ett av systerfartygen, ”Olympia”, fick ta paus och byggdes även om samt kompletterades med ett mycket större antal livbåtar än vad Titanic hade seglat med.

I denna del av utställningarna finns även en form av ”faktarumsdel”, dock utan bord och sittplatser, där besökare via pekskärmskiosker kan utföra olika sökningar i databaser och passagerarlistor, skapa egen grafik samt få statistiska sammanställningar om olika fakta.

Pekskärmskiosker med fakta och passagerarstatistik. Foto: Paul Henningsson, musedia

”Titanic Belfast”-utställningen avslutas med sökandet efter skeppsvraket, som slutligen hittades och fotograferade först på 1980-talet av marinforskare vid stiftelsen ”National Geographic” (5).
I en större hörsal visas filmklipp om sökningsarbetet samt decennier av dokumentation.

I en intilliggande rumsinstallation finns ett ytterligare exempel på hur byggnadens våningar kreativt utnyttjats för att återge skala och djup. Under våra fötter, på ett glasgolv, visas en film med ett kamerasvep över vraket nere i djupet på havsbottnen.

Innan besökare når utgången, presenteras den maritima sektorn och det marina ekosystemet på Nordirland idag, vilket tyvärr mest känns som en sponsrad uppställning.

Storskalig filmprojektion av Titanics vrak under ett glasgolv. Foto: 'Titanic Belfast'

På väg ut är vi är trötta, intrycken är många och promenaden rätt lång..

Dilemmat med denna typ av attraktion som kanske bara besöks en enda gång, t ex i samband med turistresa, är att som besökare så vill jag utnyttja biljetten och tiden maximalt, vilket naturligtvis inte är enkelt.

Eftersom tanken är att följa den linjära givna rutten, har vi även ett mer eller mindre konstant flöde av besökare bakom oss (ovanligt högt tryck, under en högsäsongsdag som denna) som så att säga omedvetet ”föser oss” vidare..

Trots detta upplevde jag inte utställningen som överlastad eller övertydlig. Det är levande men också värdigt. Min upplevelse om fartyget breddas till att även inkludera alla de människor som hade del i fartygets historia, både före och efter olyckan. Det övergripande intrycket är mänskligt, samlat, inte sensationellt eller effektsökande.

Utsikt från femte våningen mot platsen där Titanic sjösattes. Foto: Paul Henningsson, musedia

Det är i alla fall uppenbart att producenterna har tänkt på oss besökare. Här och var i passager fanns drickautomater för vatten och läsk på flaska, liksom toaletter, sittplatser, en klart trevlig men inte alltid självklar lösning vid besöksattraktioner.

En annan tillgång under besöket är de besöksblad över anläggningen som delas ut vid ingången till första utställningsdelen. Bladet sammanfattar rubrik och berättelser i varje huvuddel av museet, som dels hjälper till att följa innehållet på plats, dels behåller delar av upplevelsen efteråt. Ett stort plus för att besöksbladet även listar huvudföremål i varje utställningsdel. Smart och besöksvänlig lösning!

Utomhusutställning med skyltar av stål, emalj, med grafik och ljudstationer. Foto: Paul Henningsson, musedia

Ett av Titanics systerfartyg SS Nomadic i en äldre bevarad torrdocka. Foto: Paul Henningsson, musedia

Besöket på ”Titanic Belfast” kan kombineras med en guidad visning runt den historiska varvsmiljön, med en minneslund över de omkomna, samt ett besök på ”Harland & Wolff”.

I anslutning till anläggningen finns även en kostnadsfri utomhusutställning om platsen liksom museifartyget ”Nomadic”, det sista bevarade passagerarfartyget i världen från Titanics rederi,”The White Star Line”, restaurerad och placerad i en torrdocka.

Stort tack till personalen på ”Titanic Belfast” för pressmaterial och fritt inträde till besöket!

Hjälpsamma personalen vid besöksservice på "Titanic Belfast"! Foto: Paul Henningsson, musedia


Fakta:

Titanic Belfast, Belfast
http://titanicbelfast.com

Arkitekt: Civic Arts, Erik Kuhne and Associates

Förstudie: CHL Consulting

Formgivning: Event Communications

Interaktiv design: ISO Design

Invigt: september 2012

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 19: Projekt i bild Comments Off

Interaktionsmöjligheter utöver “touch”

Interaktiva digitala inslag i utställningar är ofta synonyma med pek- eller touchskärmar. Fast det är förstås inte den enda möjligheten att skapa aktiveringsmöjligheter inför ett digitalt innehåll..

I artikeln “Beyond Touch: Options for Interactivity” (1), publicerad via portalen “Digitalsignagetoday.com” (2) listar Richard Slawsky tolv ytterligare möjligheter  att skapa “maskin-interaktion”, utöver touchlösningar.

De har alla olika egenskaper och kan kombineras för olika moment. Dels för moment där touchskärm av någon anledning inte är optimal, dels med tanke på att skapa varierande interaktionsmöjligheter för användare, som t ex i en utställningsmiljö. Artikelförfattaren utgår dock från butiks- och servicesektorn, där flera av dessa lösningar främst har utvecklats.

I slutet av denna text står hur du kan ladda hem artikeln. Här kommer en fritt översatt del av artikelns innehåll, med lite av mina egna kommentarer:

Av Alexsh – CC BY-SA 4.0

1) Mus / pekdon.
På första plats står en klassiker. En traditionell datormus fungerar egentligen som ett “pekfingerverktyg” som trycker på grafiska skärmgränssnitt, vilket ju inte minst kan utnyttjas för att interagera, via bildskärmar som saknar touch-input…(Styrkulor kräver mindre finmotorik av användaren och är dessutom en robust lösning i publik miljö..)

Del av datortangentbord. CC BY-0

2) Tangentbord / tangenttryck.
Även detta en klassisk inmatningsmetod, men utöver att användas för textinmatning, så kan knapparna på ett tangentbord  anpassas till kortkommandon för att styra och laborera med skärminnehåll. Vilket gör den till ett tillgängliggörande alternativ för t ex användare med synnedsättning eller kognitionsvariation. (Vilket alltså främst gäller fysiskt taktila tangentbord, inte virtuella skärmtangenter..)

QR-kod för webbadressen blogg.museiteknik.com

3) QR-koder / grafiska koder.
Via grafiskt omkodade webbadresser (ett abstrakt mönster som representerar bokstäver och siffror) finns möjlighet att presentera digitala informationslager, i form av bild, ljud, film och text, i ett analogt sammanhang. T ex i en annons i en dagstidning, fäst på en informationsskylt eller en bildkod vid en utställningsmonter. Själva interaktionen sker med hjälp av en mobil eller surfplatta, vars inbyggda kamera fungerar som streckkodsläsare (optisk avläsning) och som ihop med hjälpapplikation, hämtar innehållet på webbadressen…(Enkel och billig lösning, utan större ingrepp i miljön, fast inget som passar alla användare! Utan tillgång till nät, QR-kod app eller smart mobil kommer det inte att fungera så bra..)

Kinect Sensor. Spelkontroll för Xbox 360. Foto: James Pfaff - CC BY 2.0

4) Rörelsedetektorer / sensorer.
Ingen ovanlig teknik i utställningssammanhang. Men genom att aktivera innehåll först när användare närmar sig, t ex ett välkomstmeddelande, så kan en digital installation stå i strömbesparande viloläge dessförinnan. Vilket ju är bra. Det ger också möjlighet att starta rörlig bild, eller ljudatmosfär, som en del av en scenografi. (Tryckkänsliga sensorer, t ex plattor i trappsteg eller i stolsitsar, hör också till denna grupp, liksom så kallad geststyrning, men dessa nämns inte i Slawskys artikel.)

5) Bild-/ kameraigenkänning.
Lite mer av hokus pokus, än hittills nämnda varianter att aktivera saker…Utveckling av avancerade bildalgoritmer ( ) ger möjlighet att via kamera läsa av vissa universella yttre mänskliga attribut.  T ex gående individer eller grupper, personers längdmått, eller cykel-, rullstols- eller barnvagnsanvändare med mera.
Bildigenkänning via livekamera kan därför användas för att dynamiskt matcha information, anpassad efter en tänkt målgrupp. Som att  t ex annonsera program för barnfamiljer i en entréhall, när många barnvagns- eller familjegrupper “registreras” i miljön. Eller återigen, att låta väggskärmar gå i viloläge, utan synbar närvaro av besökare, vilket kan ha driftfördelar vid större besöksmål.

(Tekniken är dock inte helt utan etiska frågetecken. Och tankar om att servera innehåll dynamiskt enbart efter yttre “attributantaganden”, t ex långhårig person i kjol, kan vara ett rätt trubbigt verktyg att ge brukaranpassat innehåll..! I ett pedagogiskt sammanhang skulle tekniken förstås kunna användas för att diskutera och ifrågasätta problem såsom dold videoövervakning, datainsamling, könsstereotyper osv. )

Bildikon för text-till-talfunktion. Illustration: Fabián Alexis CC BY-SA 3.0

6 & 7) Text till tal / talstyrning.
Precis som bildigenkänning/bildavläsning, medger programalgoritmer idag funktioner att på digital väg både förstå och generera röstuttryck, som ligger nära naturligt mänskligt tal. Ett exempel är röststyrning/röstaktivering av funktionerna i smarta mobiltelefoner, vilket kan fungera som hjälpmedel för användaren. Eller utnyttjas vid moment där användare behöver ha händerna fria till annat – kanske vid en spelinstallation? “Digitalt tal/röst” kan även anpassas till olika språk, t ex för uppläsning av olika textinnehåll, liksom komma till användning i andra installationer än i mobiltelefoner.

8 Miljöförhållanden / fjärrinput.
Avancerad sensorbaserad avläsning och tolkning av förhållanden i miljön, t ex temperaturväxling eller högre eller minskad luftfuktighet, används inom flera områden. Både för styrning av värme i bostäder, liksom inom jordbruk, luftfart och andra helt miljöberoende arbetsområden. Externa faktorer som t ex väder och temperaturändringar kan också användas för att “regissera” digitala presentationer. T ex att i en naturutställning visa bildspel på djur i vinterdräkt vid vintertemperaturer. Eller växla bild från en utomhuskamera vid dålig väderlek, till alternativt bildinnehåll, t ex en film eller ett bildspel.
(Det finns också möjlighet att utnyttja avancerade digitala sensorer och förstärkare pedagogiskt: för att fånga upp och återge “djur-och naturinput”, såsom ljud eller färger, vilka våra mänskliga sinnesorgan annars sällan kan uppfatta på egen hand. T ex ljudet av exploderande pollen i björkträd osv…)

9-12: trådlös kommunikationsteknik
I slutet av artikeln (tekniklösningarna 9-12) listar Slawsky olika varianter på trådlösa tekniker, som även kan förenas med fysiska ting på olika sätt och som delvis utgör variationer på liknande tema.

T ex RFID och NFC-teknik, som är exempel på radiokommunikation på korta avstånd. En enkel variant är att använda ett plastkort, som ett nyckelkort på hotell, för att aktivera innehåll. Eller att innehåll aktiveras genom att känna av användare som bär en smartphone, där innehåll aktiveras i form av en “radiopuls”. Dessa och liknande tekniker, är på olika sätt kopplade till användarens positioner i rummet, dvs att de befinner sig i närheten för att ta emot och/eller aktivera innehåll.

Detta är heller inget nytt i utställningssammanhang…redan infraröd teknik, som är en trådlös teknik i form av ljusvågspuls, har under lång tid använts för t ex audioguide-system och liknande. Principen med sk “Beacons”, t ex Bluetooth (3) eller iBeacon (4) är liknande, fast som radiokommunikation för bland annat mobiltelefoner. Genom att närma sig en sändarpunkt kan innehåll automatiskt skickas till mobiltelefonen, t ex information om ett utställningsföremål.

Vad som enligt min mening också är särskilt intressant, som egentligen bara väntar på sitt genombrott inom utställningsvärlden, är möjligheten att utrusta fysiska föremål (läs: rekvisitaföremål!) med olika typer av aktiva sändare och/eller passiva sensorer, för att fungera som taktila, analoga gränssnitt för att aktivera digitalt producerat innehåll (5).

Smart rekvisita-föremål i installationen 'Tondo', Allard Pierson Museum, Amsterdam. Foto: meSch

Slawsky avslutar artikeln med “IoT”, Internet of Things, på svenska, sakernas internet (6). Även här kan på sikt föremål ges “högre intelligens” (dvs mer dynamiska funktioner) genom att kunna uppdateras av webbaserat innehåll liksom att kommunicera själv med Internet.

Inom biltillverkning och vitvarumarknaden pågår, som många känner till, till exempel produktutveckling där bilar och kylskåp skickar och tar emot information via nätet. Ett annat exempel kan vara att hantera en robotgräsklippare i hemträdgården via en mobil app, när man befinner sig på resa.. (I förlängningen kan tekniken innebära fördelar som styrsystem för geografiskt spridda anläggningar, t ex kulturhistoriska miljöer som kan inkludera obemannade installationer och miljöer, museer och liknande publika anläggningar.)

Artikeln “Beyond Touch..” kan laddas ner i sin helhet, efter att först ha skapat ett kostnadsfritt användarkonto hos “Digitalsignagetoday.com”

“Beyond Touch: Options for Interactivity”

Se även:
“Touchscreen Kiosks in Museums”

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 09: Alternativa gränssnitt16: Interaktionsdesign Comments Off

Kom närmare “publiken” – ny rapport

“We have understood Audience Development as a complex system, with policymakers and practitioners sharing responsibility. Just as audiences are multiple and diverse, the people responsible for meeting their cultural needs have different competences” (1)

Besökare i museiutställning. Foto: Paul Henningsson, musedia

Europeiska kommissionens nya kultur- och mediastödsprogram, “Creative Europe” (2) står bakom en ny rapport om strategier för publikutveckling: “Study on Audience Development – How to Place Audiences at the Centre of Cultural Organisations” (3). Målgruppen för studien är både beslutsfattare inom kulturorganisationer, liksom yrkespersoner i praktisk verksamhet.

“Creative Europe” har ersatt kommissionens tidigare kultur- och mediastödsprogram och vänder sig till kulturella och kreativa näringsidkare. Kulturstödsdelen “Culture” inkluderar även stöd till projekt inom kulturarvsorganisationer.

Rapporten består av tre delar: en genomgång av tidigare forskning och litteratur in om området samt ett utkast till ramverk för att arbeta med professionell publikutveckling. Slutligen, en sammanställning av nyskapande publikutveckling hos 30 kulturorganisationer runtom i Europa.

Grafisk sammanfattning av strategisk publikutveckling. Utdrag ur 'Study on Audience Development; Part 1 tools' (2017)

Gruppen bakom undersökningen, där även Intercult (4), en Sverige-baserad pionjärgrupp inom publikutvecklingsfrågor har ingått, har dessutom utvecklat en “verktygslåda”, som kan användas fritt för att utveckla ett brukarcentrerat arbete. Verktygen kan även tillämpas inom musei-, kulturarvs- och besöksmålsorganisationer.

Hela projektet är väl genomarbetat och förhåller sig på ett bra sätt till de många nivåerna av Audience Development. Inte minst genom att på olika sätt lyfta fram relationen mellan beslutsfattare och yrkesutövare, som är viktig för processen att bli mer brukar/besökar/publikorienterad inom en verksamhet:

“..finding an appropriate balance between audience and artistic objectives means – necessarily – some kind of change. The proposed Tools are to be used freely keeping in mind that each organisation must first be fully aware of what role audiences have in the organisation’s mission” (5)

Rapportens olika delar kan hämtas hem via Creative Europe:s webbplats (6).

Mellan 12-13 juni arrangeras konferensen “BE SpectACTive!” (7) i Sibiu, Rumänien med direkt beröring till rapportens förslag:
“The impact of the audience-centric approach on the organizations and the policy implications” (8)

Study on audience development. How to place audiences at the centre of cultural organisations

Creative Europe
Creative Europe@Twitter 

Se även:
Re-Publik

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat10: Research11: Konferenser15: Besökarstudier & publikutveckling Comments Off