MuseiTeknik får nyare namn!

MuseiTeknik uppdaterar sitt namn!
Det nya namnet är: “MuseiTeknik, kulturarv och interpretation”.

På pappret är det ingen stor förändring. Det handlar fortfarande om hur natur- och kulturarvets värden kan kommuniceras på olika sätt. Med och för en besökande allmänhet, med olika tekniker. Fast möjligen en liten förskjutning av tonvikten…

“Much as we love our collections, a museum without users is very unlikely to survive. It is also missing the point…/Ultimately, a museum collection is a pointless bunch of objects unless people can see them, appreciate them, and learn from them. Yet they won’t be able to do that unless you’ve got the basics right..” (1)

Denna blogg har alltid haft “Heritage interpretation” (2) som utgångspunkt, inte minst perspektiv som kan formuleras som “The Visitor Experience” (3).
Därför blir det tydligare att nu också inkludera begreppet interpretation i namnet…

2006, när bloggen startade, var interpretation-begreppet inte så utbrett inom det svenska natur- och kulturarvsområdet. Men tack vare utvecklingsinsatser av bland andra Centrum för naturvägledning (4) och Riksantikvarieämbetet (5), så är vi numera fler inom sektorn som har börjat arbeta utfrån interpretation-perspektiv (6).
Grundandet av organisationen “Interpet Europe” (7) har också haft betydelse för att bredda fältet, utanför USA och Storbritannien.

Interpretation...kärt barn med många uttryck? Skärmbild från Interpret Sweden Network, 'Varför interpretation?', februari 2020. Illustration: Paul Henningsson, musedia

Det finns många beteckningar för att levandegöra natur- och kulturarv och i Sverige finns rotade traditioner att skapa upplevelser för besökare, att få kunskaper av kultur- och naturhistoria (8)

Eftersom det redan finns en grundad praktik här och ordet “interpretation” är ett låneord, kan det uppstå osäkerhet. Vad står det för? Behövs begreppet ens?

Utgångspunkten för “interpretation” är alltid en verklig företeelse, vi kan kalla det minnesarvet. T ex en viss naturmiljö, en historisk händelse, ett föremål och så vidare.
Syftet är att skapa anknytningar till och gestalta betydelsen av minnesarvet, genom att stimulera en besökande allmänhet att själv ställa frågor, utmana, känna, tänka.
Det vill säga inte att presentera en mängd färdiga “svar”..

För det intressanta är inte att kabla ut all kunskap som specialister “kan” om denna företeelse, utan istället duka för att besökare kan upptäcka själva.
Mindre av “undervisning” – mer betoning på “berättande”.

Meningsskapande – meaning making
Vad jag har fastnat för är att detta är ett perspektiv som handlar om ett aktivt medvetandegörande av lärandets betydelse, för vår interaktion med natur- och kulturarv.

Detta kan i sin tur göras på olika sätt, med hjälp av många tekniker, metoder, färdigheter. Det är heller inte begränsat till vare sig analoga eller digitala media, eller till enbart utställningar.

Vad som står i fokus är den lärande människans lärande, framförallt meningsskapandets betydelse (9) för hur vi som människor upplever och förstår, i samspel med andra och med vår omvärld.

Interpretation handlar alltså om multimodal kommunikation, att berätta för fler sinnen, med olika representationsformer, för att ansluta till skiftande upplevelse- och lärostilar hos de som väljer att besöka natur- och kulturarvsmiljöer.

Tänker vi sedan vidare på “interpretation” respektive “informellt lärande” så visar det sig att dessa två företeelser inte är begränsade till en viss typ av museum eller besöksmål, viss typ av samling eller media, eller viss typ av organisation. Det är något som kan appliceras i väldigt många sammanhang.

Vilket kan vara en tillgång, för att överbrygga ibland överbetonade skillnader mellan konsthallar, museer, nationalparker, förhistoriska ruinmiljöer, planetarier, äldre industrimiljöer osv.

Ständigt traditionella sändarmodellen vill nå ut
Den senaste tiden har diskussioner om musei- och kulturarvssektorns utveckling hamnat i lite platta hyllningar av “digital” som det nya normala (10). Digitalt är en möjlighet, men lyfts oftare fram som ett givet “svar”. (Vem ställde egentligen frågan?)

Vår möjlighet, vårt intresse och vilja att interagera med kulturarvet drivs ju inte av “tekniken”. Den drivs av oss själva, vårt egna lärande, vårt kollektiva minne och kultur, vårt meningsskapande som lärande människor. (Och museerna och kulturarvssektorn driver – tyvärr – heller inte den digitala utvecklingen… )

Varför finns natur- och kulturarvssektorn? För vem? Hur levandegör vi och gör minnesarvet betydelsefullt och viktigt för att koppla oss nutidsmänniskor till en kontinuitet?
Det är viktigt, tror jag, att ta den diskussionen. Eftersom kulturarvssektorn har en särskild möjlighet att, oberoende av samhällspendlingar, ständigt påminna oss om denna fråga.

Under pandemikrisen ledde begränsningar och stängningar till att många kulturarvsorganisationer började experimentera med nya publika tilltal via digitala kanaler (11). Vi har fått en mängd museiutspel på nätet. Men där ingen liksom har hunnit problematisera själva kommunikationen hur en digital dialog kan ske.

Det är mycket positivt att publika tilltalet har hamnat i fokus, i vad som varit en samhällskris med många problem och en stor oro.

Fast utan att aktivt synliggöra betydelsen av ett kontinuerligt informellt lärande för natur- och kulturarvssektorn, finns risken att traditionella sändar-mottagarmodeller överförs och tutar vidare i digital form (12).
Detta påverkar i slutändan “The Visitor Experience”.

Hur många museer och besöksmål har sett den pågående pandemin som ett tillfälle att lära sig om hur målgrupper har upplevt läget? Hur har de hittat till utbuden, vilka eventuella frågor och förväntningar hade de? Återkom grupperna, hur och varför? Och vilka har inte alls hörts i dessa digitala sammanhang? Hur har allt detta dokumenterats?
Är det kulturarvsaktörerna som “når ut” till “sin publik”, eller det publiken, besökarna som vill ta del av kultur?

Även om “digital omställning” låter mera “fancy” än fotriktig tillgänglighet, tror jag att kulturarvsområdet som helhet borde så att säga börja uppdatera sina perspektiv kring människors lärande, se meningsskapande som det hållbara bränslet för utveckling (13). Oavsett teknik, politik eller pandemik.

Välkommen till en nygammal blogg!

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat10: Research12: Interpretation13: Museivetenskap14: Museipedagogik17: IKT & lärande Kommentera artikeln!

Analog förhöjd verklighet

MuseiTeknik gillar low-tech interpretation!

Inte minst exempel på analog förhöjd verklighet, i form av transparenta skyltar som ger besökare en aning om hur en miljö kan ha sett ut, innan sitt ruin-stadium.
Som här, ett exempel från staden Krusevac i Serbien och det medeltida tornet Donžon Kula (1).

Transparent interpretationsskylt vid borgruin, Krusevac. Foto: Sanat ve Arkeoloji @sanatvearkeoloji

Liknande visualiseringar med akrylat/glas har provats vid det romerska fästet Chesters Fort (2) i norra England: en “tubkikare” som lite på håll låter besökare se en skalenlig, ungefärlig rekonstruktion av fortets befästa port.

Visualiseringsinstallation av arkeologisk miljö, Chesters Roman Fort and Museum. Foto: English Heritage

Transparenta skyltar kan även utnyttjas i utomhusmiljö för att ge en aning om hur platsen tidigare kunde upplevas, som en berättande illustration. T ex genom silhuetter av pontonplan i luften, vid ett tidigare flygfält, Catalina Memorial (3), i Bowen, Australien.

Transparent besöksskylt vid tidigare flygfält för pontonplan, Catalina Memorial Interpretation Center. Foto: Bloc Design

Fördelen med fysiska skyltar av det här slaget är att de kan sporra besökare att dra egna slutsatser om ett historiskt innehåll eller karaktär, ett viktigt komplement till textbaserad skyltning. Så länge det är dagsljus och ej påverkad sikt, visar dessa skyltar bild direkt, utan vare sig strömkälla eller digitala pixlar…

Liknande exempel finns även med digitalt förhöjd verklighet, AR. Vilket ju ger möjligheter att betrakta ur fler vinklar än bara en, interagera med bild och informationslager i bild, länka till andra media och utforska och dela direkt med vänner via sociala nätverk.
Men ibland kan low-tech-media så att säga vara både mer relevant och gott nog!

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 03: Installationer & montrar12: Interpretation Kommentera artikeln!

Konferens: Digitalt museimöte 7-8 september

Ett av museibranschens största fokus under viruspandemin har kommit att bli “digitalt öppethållande” och skapande av digitala upplevelser.

7-8 september hålls ett digitalt museimöte på nätet, med direktsända samtal och presentationer, om hur ett antal museer och besöksmål har arbetat med förändring från fysiska till digitala arbetssätt under viruskrisen (1). Dessutom diskussioner om lärdomar av den digitala omställningen och om hållbarhetsarbete för digitala strategier.

Ur programmet:
* Presentation av årets museum
* Digitala möjligheter och utmaningar
* Reflektioner, framtids- och trendspaningar om dagen och nuläget – covid-19
* Hållbarhet och långsiktiga effekter i den digitala transformationen
* Att nå längre och möta alla på andra sätt
* Publika möten med fysisk distans
* Museum + Näringsliv = sant?
* Ge liv åt en ruin utan att bli ruinerad

Webbdagarna är kostnadsfria och arrangeras av Sveriges Museer (2), Riksantikvarieämbetet (3) och Gotlands Museum (4)

Anmälan till det digitala museimötet görs – på webben! (5)

Digitalt museimöte 7 – 8 september

Digitalt museimöte, 7-8 september

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 11: Konferenser Comments Off

På läsfronten mycket nytt

Monter med dokument, 'Frans Ekelund', Landskrona museum.  Foto: Paul Henningsson, musedia

En sommar, som i år inte är sig riktigt lik, och ett kyligt lågtryck hängande över kullarna…vad passar inte bättre än att ta igen lite läsning?

För i vanliga fall önskar vi grill, avkoppling, resor och hängmatteläsning. Fast ibland blir det lite “jobbläsning”, förstås, även under ledig tid..(helst på papper men en bra skärm går också bra).

Jag har i alla fall hittat ett fång spännande nya titlar på den ständigt trevlige och användarvänliga platsen “Uppsatser.se” (1), som är en sökportal för uppsatser publicerade vid universitet och högskolor i Sverige.

Ett tryck på ordet “museum” genererade inte mindre än 917 uppsatser..Flera nya titlar från 2020, dessutom.

Här är ett urval som ser lovande ut:

1. Let me tell you a story. Illustrated storytelling as a tool for museum learning (2)

2. Ljudarkitektur – ljud som resonans av rummet : Undersökning om ljudets multimodala funktion i en kunskapsinriktad miljö (3)

3. Att blåsa liv i forntiden : En studie av kommunikation via montertexter på ett museum i Stockholm (4)

4. Trött på museum? : En kvalitativ studie om konsekvenserna av museitrötthet (5)

5. Att träna elever i historical thinking genom museibesök (6)

6. Moving between levels of engagement with interactive digital exhibits (7)

7. “Varför ska vi gå till det här skittråkiga museet?” – Kulturarvets mening och meningen med kulturarv (8)

8. Begreppens betydelse : En kvalitativ enkätstudie kring begrepp i historieundervisningen (9)

9. ”Där hjärtat bultar lite hårdare” : En kvalitativ intervjustudie om intendenters personliga relation till museisamlingar (10)

På olika sätt relaterar dessa uppsatser självklart till interpretations-området. Roligt förresten, att se en uppsats på svenska om “museum fatigue”!

En sökning i Uppsatser.se på ordet “interpretation” ger över 4600 träffar.

Allt möjligt spännande, t ex indisk litteraturanalys, socialarbetsvillkor, pappersmassaprocesser med flera ämnen. Men i princip inga nyckelord kopplade till besökargrundad natur- och kulturarvsinterpretation. Förutom en: “Museer som et spejl og talerør for deres samtid” (11).

Ordet “naturvägledning” ger nio träffar, inte heller där någon med direkt referens till interpretation. Däremot till destinationsutveckling och hållbar turism, vilket ju tangerar området, utifrån site management- och visitor management-perspektiv (12).

I flera av ovanstående och andra kulturarvsuppsatsers abstracts, återkommer begrepp som “mediating” och “mediated”.

“Förmedling” är en kusin till interpretation och etablerad del av “kunskapstraditionen” (13) (14) (15) här i Norden (och en av anledningarna till att underrubriken på denna blogg valdes). Det har förstås sin roll inom kulturarvsdiskurser och syns därför i uppsatsreferenser.

Men det illustrerar också att det kanske behövs lite nya fläktar på våra lärosäten….hoppas på ett framtida högskoleprogram i samtida interpretation!

Ha en skön, läsningsfylld och säker sommar!

Person som vilar i hängmatta. Foto: M Dach CC0

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat10: Research13: Museivetenskap14: Museipedagogik Comments Off

Meningsfulla utbyten

Besökare på konstmuseum. Foto: Paul Henningsson/musedia

“Den bästa guide vi haft var på Moderna museet. Hon byggde hela visningen på tre tavlor, trots att det finns hur mycket konst som helst där. Det blev en väldigt bra dialog kring de utvalda konstverken. Och dialogen är viktig i sammanhanget, att besökarna blir involverade”

Sollentuna demensförening (1) genomför aktivt uppskattade utflykter med sina medlemmar till museer och kulturmiljöer i Storstockholmsområdet. Senaste numret av tidskriften “Demensforum” (2) visar kulturens möjlighet för välbefinnande för personer med demens, vilket ger “positiva upplevelser som gör att sjukdomen kan skjutas åt sidan då och då”.

Fint citat som också fångar ett lärande, en meningsfull upplevelse. Reportaget gjordes troligen innan Corona-virusutbrottet begränsade våra rörelser i samhället…

Men vikten av att göra urval, skapa en inramning eller tema för besökare samt skapa utbyte, samtal och dialog är ju lika viktig. Oavsett om det rör en fysisk visning på plats, eller online :-)

Se även:
Art & Ideas: Teaching with Themes

Tips om digitala besök på museerna

 

 

 

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat14: Museipedagogik Comments Off

Utvärdering av Riksantikvarieämbetet

2019 fick Statskontoret ett uppdrag av regeringen att utvärdera Riksantikvarieämbetets myndighetsuppdrag.

Några av frågeställningarna var att analysera hur Riksantikvarieämbetet fullgör sina uppgifter i förhållande till uppdrag och resurser, hur myndigheten samverkar med andra aktörer samt en undersökning av effektiviteten i verksamheten.

Nu har utvärderarna presenterat sin rapport och enligt analysen, baserat bland annat på intervjuer, dokumentation samt styrdokument, så når ämbetet sina övergripande mål och åstadkommer många goda resultat inom området bevara, använda och utveckla kulturarvet (1).

Men det interna utvecklingsarbetet släpar efter, sedan myndigheten fått nytt uppdrag, och rollfördelningar mellan olika enheter är delvis otydliga.
Digisam (2), som arbetar för samordning av digitalisering av kulturarvet, har ännu inte hittat sin roll som del av RAÄ, efter att tidigare ha tillhört Riksarkivet (3).

Utredarna efterlyser även mer utvecklade bedömningsgrunder och indikatorer hos myndigheten, för att kunna analysera sina egna resultat.

Vid utredarnas samtal med andra intressenter, är det fler som önskar att ämbetet arbetar mer stödjande och pådrivande i kulturarvssektorn.

Utvärderarna påpekar dessutom att ansvarsfördelningen är något oklar mellan olika kulturarvsmyndigheter. Vilket ju kan sägas även drabba RAÄ och även Digisams arbete.

Ladda ner hela rapporten från Statskontoret (4)

Omslag till utvärderingsrapport från Statskontoret: Myndighetsanalys av Riksantikvarieämbetet 2020

Myndighetsanalys av Riksantikvarieämbetet

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat10: Research Comments Off

Möten mellan människa, plats, text

Textival - möten mellan människa, plats, text. Foto: Textival

Litteraturgruppen “Textival” (1) arrangerar sedan 2007 årliga föreläsningar, program och festivaler kring samtidstexter (poesi, litteratur, samtal).

Genomgående för arrangemangen är att med utgångspunkt från texter pröva gränser, utforska platser och skapa möten (2).

Under Textivals programserie “Sjuhärad text” (3) är det premiär för ett ljudkonstverk, en ljudvandring influerad av den amerikanska författaren Rebecca Solnits texter, “Gå vilse – en fälthandbok” (4) och “Wanderlust – att gå till fots” (5).

Ljudverket “Att aldrig gå vilse är att inte leva” (6) har premiär 9 maj – lyssnare inbjuds att lyssna på egen hand, i olika miljöer och därefter mötas i ett gemensamt samtalsrum på nätet.

Projektet förenar samtidskonst, IKT, berättande, deltagande, ljud, rörlighet, lokalitet och rumslig gestaltning, på sätt som kan vara intressant för alla som arbetar med att levandegöra natur- och kulturmiljöer.

Det berör även relationer mellan fysisk plats och ljud, som t ex berättande iscensättningar i utställningssammanhang.
Växlingen mellan en individuell upplevelse och ett gemensamt digitalt mötesrum är också intressant, i tider av social distansering….

För praktisk information om hur du lyssnar, samt deltar i det digitala mötesrummet, kontakta: marie@textival.se

“Sjuhärad text”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 01: Nyheter & saxat05: Ljud- & audioguider12: Interpretation Comments Off

Virusepidemi, undantagsläge och “digital publik”

Moderna museets webbplats - startsida med digitala 'Soffvisningar' under viruspandemin.

Starkt fokus på digitala möjligheter håller museer öppna, i en tid begränsad av oberäknerlig virusepidemi. Målgruppsfokus är som alltid en nyckel. Men vad gör den “digitala publiken” på museers webbplatser?

I dessa coronavirustider, när mycket av samhället och våra sociala vanor är satta på undantag, har museisektorn varit alert i att kommunicera ett budskap om tillgänglighet, öppenhet och upplevelser online (1).

Det diskuteras även mycket just nu i olika forum, kring effekterna för musei- och kulturarvssektorn av viruspandemin och samhällskrisläget.
Hela besöksindustrisektorn drabbas hårt av detta och krisen blir en påminnelse om hur vi egentligen är beroende av varandra, för att alla individuella delar i samhället ska fungera.

Vad är museer utan närhet till öppna butiker, caféer, serviceställen och kollektivtrafik? Utan turism, övernattningar och fri rörlighet så tappar kommersiella aktörer intäkter. Stängda skolor utan barn och unga och inga gemensamma aktiviteter. Inga föreningsarrangemang och bussresor. Museer och besöksattraktioner tappar flera viktiga besökargrupper.

Finns det en risk att tidigare besökarmönster påverkas, om det “tillfälliga avbrottet” pågår en längre tid? (2). Hur ska publika mötesplatser som museer agera, under denna kris?
Trendord som “viral”, “responsiv” och “disruptiv” har verkligen fått en ny klang i dessa dagar….

“Om man vill betrakta den här situationen som en utmaning kan man kanske lära sig mer om sin publik, verktyg som man har inte använt tidigare och stödja varandra i en osäker tid. “ (3)

På Riksförbundet Sveriges museers blogg formulerar Larissa Borck vid K-samsök, Riksantikvarieämbetet (4) kloka tankar om hur museisektorn kan förhålla sig till den helt nya situationen under coronavirus-pandemin.

Hon föreslår att varje organisation ställer sig följande frågor: vilka aktiviteter kan prioriteras, vilka kan skjutas upp? Hur kan målgrupper stödjas? Vilka digitala verktyg behövs för att upprätthålla verksamheten? Hur kan museer samverka med varandra? (5)

Del av Museum Computer Networks länksida 'Ultimate Guide to Virtual Museum Resources'

Flera professionella museiorganisationer har lyft fram och paketerat vad museer erbjuder i form av digitala samlingar och utställningar, guidade visningar via sociala medier, strömmande “publikfria” föredrag och liknande (6).

“The Ultimate Guide to Virtual Museum Resources, E-Learning, and Online Collections” (7) sammanställd av Museum Computer Network är en enkel länklista, som växer för varje dag.

Professionellt stöd och målgruppsfokus
Det professionella/kollegiala stödet är ett genomgående tema. Det internationella museiorganet ICOM bjuder in väldens museer till att dela erfarenheter av hantering av virushotet, genom “ICOM Voices” (8).

Coronavirusinformation till allmänheten på Qatar Museums webbplats

Amerikanska branschorganisationen “American Alliance for Museums” (9) har utvecklat professionella riktlinjer för sina medlemmar och lyfter dessutom fram museernas roll för ett socialt hållbart samhälle (10). Museum Computer Network öppnar tillfälligt sina slutna medlemsgrupper för alla som har intresse av dessa frågor (11).

Under det pågående undantagsläget, när museer och kulturarenor håller stängt, finns också initiativ att utveckla interaktioner med besökare och samhälle via webben, som t ex Nordiska museets (12) insamling av erfarenheter av corona-viruset från allmänheten, som samtidsdokumentation (13).

Ett annat upplägg är Brittiska digitala storytelling-/curator-gruppen “Sounddelivery” (14) som ihop med “Tortoise Media” (15) vill ge röst åt de som inte hörs i media men som är extra utsatta av krisen: vårdpersonal, hemlösa, volontärer, med flera personer märkta av liv i kriminalitet och drogmissbruk (16).

Vissa satsningar är väldigt brett inriktade, andra tycks ha ett i första hand professionellt intresse.

Här är Stockholmskällan (17) ett exempel på ett tydligt målgruppsinriktat arbete. De håller för närvarande på att utveckla webbresurser för att kunna användas för distansundervisning inom historiska ämnen, extra välkommet när gymnasier och högskolor är stängda.

Andra museer ansluter med digitala webbresurser till inititivet #skolahemma (18), ett samarbete mellan Skolverket (19) och RISE (20), vilket också är ett proaktivt sätt att agera digitalt där målgrupper redan finns.

Skillnader mellan “digital” och fysisk publik?
Uppväxling av digitala insatser kommer säkert innebära ett nytt sätt att arbeta för många institutioner. Att utveckla och paketera om utställningar för t ex skolor tar ju även tid, för att bli användbart material för målgrupper (där ju även lärare ingår).

Jag hoppas att denna “undantagsperiod” ger tid för museer och kulturarvsorganisationer att även arbeta med utvärderande arbetssätt.

Några frågor som den breda digitala “pushen” väcker hos mig är: vad innebär en “digital publik”, vilka består de av, vad har de för avsikter, intressen och motivation att interagera (eller inte) med digitala resurser?
Hur mycket överensstämmer bilden av den fysiska publikens, de fysiska besökarna, med de som agerar digitalt, särskilt när detta är den främsta möjligheten att ha kontakt med natur- och kulturarvsmaterial?

Och vad betyder, egentligen de digitala inslagen för besökares/brukares upplevelser? Och hur kan vi få en bild av detta? Vilken är relationen mellan webbplatser, social mediakommunikation och appar? Fortfarande saknas, anmärkningsvärt nog, sammanhängande forskning inom området (21).

Startsida, Walker Art Gallery, Naitonal Museums of Liverpool

Aktuella studier kan inspirera: ett forskarteam från tyska och brittiska universitet har nyligen analyserat interaktioner med webbplatser för museerna i Liverpool (22).

“Where digital cultural heritage users have been studied in the past, however, the focus has primarily been on user groups that are easier to access, such as experts, researchers and museum staff. The general user and the non-professional user generally receive less attention” (23)

Sex större musei- och konsthallswebbar undersöktes i studien. Utvärderingen genomfördes i form av frivilliga webbenkäter på hemsidorna.
573 deltagare deltog under enkätperioden och fick besvara 21 frågor, främst med förvalda svarsalternativ.

“Engagement with a museum can also be via online collections or websites, without any physical visit. While it is tempting to apply physical visitor models to the digital world, there is no certainty that the two entirely overlap, and online visitors should, therefore, be studied in their own context” (24)

Över 75% bestod av besökare som beskrev sig som “allmänhet”, alternativt “icke-specialister”. 50% av denna grupp besökte museisidorna för första gången. Den största delen var bosatta i regionen eller i norra Storbritannien. Inom gruppen “Akademikerbakgrund” fanns högst antal internationella besökare.

Huvudanledningen till att besöka webbplatserna var att skaffa information inför ett tänkt eller möjligt fysiskt besök.
“Icke-specialister” var till skillnad från allmänhet, något mer fokuserade på att titta på konst- och kulturhistoriskt innehåll. I båda grupperna var sajtnavigation, huvudmenyer och bildlänkar mer använda, snarare än sökfunktioner.

Forskargruppen menar dock att en majoritetsanvändargrupp går miste om digitaliserat material och djupare innehåll, vilket ofta kräver dels förkunskaper om stoffet i sig för att kunna söka i materialet, dels digital sökvana. Många museiwebbplatser drabbas dessutom enligt forskarna av hög “studsfaktor” – besök som är kortare än 10 sekunder…

Dessa observationer bekräftas av tidigare webbanvändarstudier. Det är också en bakgrund till utveckling av användardesign som taggmoln, generösa gränssnitt och liknande, som alla har syfte att mer intuitivt leda till djupare material, utan att för den saken skull kräva hög kunskap/aktivt förhandsintresse.

Upplevelse och meningsskapande
Hur upplevelsen av digitalt innehåll även påverkas av användarsammanhanget illustreras i en annan studie av digitalguider på Nya Zealand, där två interpretations-appar i äldre kulturmiljöer undersöktes (25).

Här är den “publika rollen” något av en hybrid, eftersom besökaren befinner sig i både ett fysiskt rum och ett digitalt, samtidigt.

En ofta bakomliggande tanke med app-utveckling inom musieområdet är att besökare med egna smarta mobiltelefoner har utvecklat en närhet och vana till tekniken, vilket gör det enkelt att hantera.
Särskilt i utomhusmiljöer och på obemannade platser innebär appar möjlighet att erbjuda audiovisuellt berättande innehåll vilket kan berika besök.

I studien på Nya Zeeland besvarade ett trettiotal personer en webbenkät och 11 i åldersspannet 16-59 år intervjuades på plats i samband med besök med appen. Samtliga utom en använde apparna för första gången.

Några av berättelserna i appen 'Highstreet Stories', Heritage New Zealand

För de allra flesta utgjorde själva berättarinnehållet en stark eller till och med mycket stark upplevelse, vilket intervjupersonerna relaterade till att själv befinna sig på den fysiska plats som skildrades i berättande ljud- och videoklipp. En förstärkt närvarokänsla, men även en direkt upplevelse av det ofta hårda liv som präglat platsernas historia.

Just växlingen mellan det digitala och fysiska återkom på olika sätt i intervjukommentarer. Den ergonomiska faktorn och tekniska faktorer påverkade upplevelsen av innehåll. I enstaka fall även tekniska störningar, som att innehåll saknades eller aldrig laddades vilket skapade irritation.

Men en viktig faktor utgjordes av inramningen till platserna, samt hur egna fysiska förflyttningar i miljön påverkar användarnas upplevda inramning för gestaltningen. I en verklig miljö är personliga referenser en synnerligen aktiv del i meningsskapandet, jämfört med t ex att befinna sig i en designad uställning eller för den delen på en tvådimensionell webbplats.

“Despite the sites being physical visitors discussed having physical wayfinding as a way of creating a sense of destination and arrival../..Physical interpretation also allows for chance encounters by visitors, reversing the order of experience, the physical interpretation leads them to the app rather than the app leading them to the heritage site. The idea of heritage being ‘worthy, and fun’ reflects the visitors’ discussion of curiosity and discovery, where they could “stumble upon” a site rather than being instructed to visit.” (26)

En utmaning för utvecklingen av appar i sammanhang som dessa blir hur system kan designas för att tillåta levande avbrott i form av överraskningar. Försök har gjorts i andra projekt med t ex val utifrån personliga profiler, slumpmässiga presentationer baserat på tidiagre innehåll, busiga inhopp av nya berättarkaraktärer och liknande, bland annat hämtade från spelifieringstankar inom digital spelproduktion.

I en mer ovanlig situation, där digitalt innehåll är den främsta vägen att fortsätta besöka museer, blir “konverteringen” klart viktig, mellan de som förstrött kollar information respektive går vidare till att uforska de digitala resurserna. Här kan även sociala medier spela en roll, liksom marknadsföring av appar som ett sätt att på egen hand kunna ta del av natur- och kulturarvets öppna utomhusmiljöer.

Dessa erfarenheter blir sedan viktiga att ha med sig när pandemihotet avtar och tillvaron -förhoppningsvis- blir mer normal igen….Sköt om er!

 

“How to reach – and engage – your public remotely”

#MuseumsAndChill

“The Ultimate Guide to Virtual Museum Resources, E-Learning, and Online Collections”

Hur kan museer nå sin publik och uppnå sina mål i coronatider?


“Characterising online museum users”

“Seeing Things Differently: the use of mobile app interpretation and its effect onvisitor experience at two heritage sites in Aotearoa New Zealand”

FacebookTwitterGoogle+Share
Publicerat under rubrikerna: 07: Webb & sociala medier12: Interpretation13: Museivetenskap15: Besökarstudier & publikutveckling16: Interaktionsdesign Comments Off